Kristen gemenskap

Åter tacksam över en liten stund i Guds hus. Ikväll fick vi i vårt bibelstudium stanna inför äktenskapet, det kristna äktenskapet.

Nog är det stort hur det kristna äktenskapet, förbundet mellan man och kvinna är bundet till Kristus. Hur Kristus är förebilden för både man och kvinna.

Det slog mig att Guds kärlek är ju bunden till eller persionerad i Kristus. Guds eviga förbund med människan är i Kristus. I Kristus upprättar Gud människan och helar, tvättar och gör oss dugliga för himmelen. I Kristus finns inte heller någon fruktan och ängslan inför domen.

I Kristus har vi det eviga livet. I hans kraft får vi tjäna och älska varandra här nere och vandra hand i hand mot det eviga hemmet.

En sista kallelse

Malaki, Herrens budbärare var Guds röst innan mörkret sänkte sig. Han vittnar om att innan Herren kommer uppträder profeten Elia, rösten som ropar i öknen. Vänd om, gör bättring och tro evangelium.

Och Jesus kommer. Han öppnar vägen till Guds himmel. Han sänder ut sina apostlar och sitt evangelium till världens yttersta gränser. Han håller i rodret, även om han är i himmelen. Han bereder sin kyrka, sin brud för festen. Den stora dagen kommer då bruden blir Lammets hustru. Åtskillnadens dag, glädjens dag. Dagen då kalvarna släpps ut. Dagen då den eviga sommaren börjar. Dagen då ogräset bränns upp i eld och inget mera hotar hjorden. Ja det är Kristi hjord som en dag släpps ut på den nya jorden. En jord som inte behöver sol och måne utan där Jesus är den nya världens ljus.

Alla mina dagar är skrivna i din bok

"Sabbatsdag hur skön du är". Nog är det sköna stunder då du får vila under och inför Guds ord. Ibland kan man tänka att nu har jag nog att leva av under veckan.

Visst kan det också vara så. Vi vet ju inte bara hur vår dag och vecka ser ut. Inte får vi alltid uppleva en inre sabbatsfrid i vårt arbete under arbetsveckan. Inte får vi heller alltid uppleva sabbatsfrid på söndagen. 

Min bibevers för den här måndagen var verkligen trösterik då jag läste den tidigt i morse. "Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt".

Jag kände att den här versen var just det jag behövde den här morgonen. Vi har en mäktig Gud och ingenting är omöjligt för honom. Versen har jag fått bära med mig idag och nu då arbetsdagen är slut så får jag tacka honom för att han gått med. Här på det tomma kontoret känns det nu gott att säga: Tack gode Gud! 

I öknen när Gud gav manna åt Israels barn så kom det maskar i mannat om de försökte samla i lager. Var dag gav han ny mat från himmelen. Likadan är han idag då han sörjer över vårt andliga liv.

Guds ord är alltid nyttigt och hälsosamt. Därför hatar också djävulen det och gör allt för att slå sönder det och riva det av oss om han bara får tillfälle. Ibland kommer han under nattens timmar och då kan det kännas tungt då morgonen gryr.

Ibland så tillåter Gud att den onde får fresta oss kristna. Dock inte mer än vad vi i vår svaghet tål. Gud går vid din sida i prövningen. Han är Ande, du ser honom inte. När ordet är levande känner du hans närvaro.

I prövningens stund och när modlöshet tär dig är han lika nära fast du inte alltid känner det. Ja ibland får du nog konkret känna hur han bär dig, men i bland känns det som om allt tynger dig till jorden och Gud känns så långt borta.

En avliden Herrens tjänare sa en gång ungefär så här: När jag kom hem från sammankomsten var den onde redan där, han hade åkt taxi.

Ja den onde springer omkring som ett rytande lejon. Ja ibland känns han som ett rytande lejon som även åker taxi.

Men på samma sätt eller egentligen på ett så mycket underbarare sätt uppenbarar sig Gud. Mitt barn jag är här. Lita på mig. Dina vägar är inte mina vägar. Mina vägar är de rätta för dig.

Med förundran måste jag stanna bilen i morse och ta en bild av soluppgången. Guds goda sol som även ibland påminner oss om att hans goda vilja sker. 

Plötsligt stiger den upp och mörkret viker. Som en hälsning från Gud. "Jag är med dig alla dagar, ja alla dagar intill tidens slut. Ta du mitt barn blott en dag, blott ett ögonblick i sänder..

Vägen till Livets träd

I bönehuset idag fick vi höra om att vägen till Livets träd är öppen. Vi minns keruberna, de heliga änglarna med det ljungande svärdets lågor.

Som en liten pojke var det så spännande att höra om dessa heliga änglar. Jag, kan ännu nästan få gåshud på samma sätt, som då jag lyssnade på bibelversen i barndomens bönehus.

Predikantens tolkning idag var att svärdets lågor genomborrade Jesus. Då han utförde sitt verk fullbordades Guds lag och krav på helighet. Vägen öppnades av Jesus. I Jesus är den öppen.

Visst är det spännande ännu. Visst har vi mycket härligt att se fram emot. Även små gossar, som en gång  lyssnat på bibelversen i barndomens bönehus skall en gång få komma in i Guds paradis.

I dagens texter säger gudsordet även att det sker snart, visst är det spännande. Tack Jesus!

Vad skall jag göra för att bli frälst

Paulus och Silas hade varit i fängelse. Orsaken var litet märklig. På väg till bönestället hade Paulus och Silas mött en slavflicka med spådomsande. Flickan hade ropat: De här männen är den högste gudens tjänare och förkunnar för er en väg till frälsning.

Så hade hon gjort i flera dagar. Anden var en oren ande, men den vittnade rätt. Paulus blev ändå upprörd och i Jesu Kristi namn befallde han anden att lämna henne och det skedde strax.

Flickans herrar såg att nu försvann deras möjlighet att tjäna pengar. Med lögnens alla knep och konster fick de Paulus och Silas fängslade. De fick många piskrapp och blev fängslade. De fick en fångvaktare och han satte deras fötter i stocken.

Där i fängelset lyssnar de andra fångarna då Paulus och Silas är i bön och sjunger lovsånger till Gud. Märk, inte till den högste guden utan till den enda Guden, himmelens Gud som också var Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

Då sker stora saker. Jorden skakar. Allas bojor lossnar och faller av. Alla dörrar öppnas. Fångvaktaren som sovit och kanske inte hört bönen och sången vaknar. Han tror att fångarna flytt. Därför tänker han ta sitt liv, för han är dömd till döden om fångarna flytt.

Till slut frågar han av Paulus och Silas. Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst. Svaret ljuder: Tro på Herren Jesus så blir du frälst! 

Tro på Herren Jesus så blir du och din familj frälst.

Och de predikade Herrens ord för honom och hans familj. Han fångvaktaren tvättar deras sår.

Han och hans familj blir genast döpta. Som troende och döpta dukar fångvaktaren ett bord för Paulus och Silas i sitt hus.

Jublande och glad över att han och hans familj hade kommit till tro.

På gatan hade den stackars flickan ropat om en väg till frälsning. Nu hade den enda vägen till frälsning nått fångvaktarens hus.

"Men Jesus är vägen, den enda som går till nya Jerusalems stad. Följ med på den vägen och sedan du får, lovjunga där uppe så glatt"

Del 2, minnesboken

"vid vägens slut, så ljust det är, en port där öppen står, en plats där smärtan bort är och torkad varje tår"

Det var tung text jag skrev i går. All oförlåten synd, alla varför bär den förtappade människan med sig in i evigheten. Hon förstår nu att Jesus finns, han lever och han var himmelens port. Hon får aldrig mera del av nåden i Kristus, den godhet som Gud öste över henne på jorden är borta. 

Hon blir dömd efter sina egna gärningar och förvisad till den plats där antikrist, den falska profeten, ja alla falska profeter och djävulen är.

I de frälstas minnesbok är all synd överstruken med Lammets blod. De blir dömda efter Jesu gärningar. Guds barn tågar in i det rike som Gud genom sin kärlek berett redan före världens grund blev lagd, det rike som Jesus berett, det rike som är berett i Jesus Kristus.

Jo, det lönade sig att tjäna Gud, att tro på Jesus. Att i tro hålla fast vid honom och Guds ord. På jorden gick de ofta sörjande inför Herren Sebaot. De förstod att hans bud var heliga. I sin fallna natur förmådde de inte följa dem. De stapplade och föll och Jesus lyfte dem. I sin nåd bar han dem över tidens ström. Vid dödsängelns ankomst höll han dem i handen och hans godhet lyste mot dem, då de släppte taget om den här världen och andades ut en sista gång.

Som i en dröm flyttades de till ljusets land, men det är ingen dröm. Jesus väcker dem varsamt, det är jubelbasunen de hör. Segertoner klingar vid tronen när Jesus visar det nya riket han berett. Ärrade kämpar möter varandra med nya förklarade himmelska kroppar. Jordens skuggor bleknar, tårarna är borta.

Nu talar de som fruktar Herren med varandra i himmelen. De talade redan på jorden och Gud lyssnade. Han gav akt på vad de sade, han försonade deras synd.

En minnesbok blev skriven inför honom. Den blev skriven medan de frälsta var på jorden. Namnen skrevs med Lammets blod in i livets bok. Boken som tillhör Lammet. I sin kärlek skrev han in alla namn. Även Judas namn var där. Men han och tyvärr många, många andra strök ut sina namn ur boken, livets bok.

En del hånlog, vi behöver ingen frälsare. Det här fixar vi själva. De visste inte, de ville inte veta att det milda Lammet har makt att kasta i det brinnande Gehenna.

"De skall vara mina säger Herren Sebaot" Nu är det fest i himmelen. Nu är dagen då Jesus står inför Fadern. Han visar den stora skaran. "Se här är jag och barnen du gett mig". Inte en enda av dem förlorade han. Inte en enda av dem, endast fördärvets barn där på den vänstra sidan.

Så är synden utrotad. De fördömda visas bort. Allt är precis som det blivit sagt. För evigt syns skillnaden mellan de rättfärdiga och de ogudaktiga. Skillnaden är Jesus. I sonen Jesus förbarmade sig Gud över syndarna. I evighet visar han i himmelen sin medömkan med barnen. Solen lyser. Lammet är solen. Frid råder, Guds frid.

Malaki 3 13-18, del 1

Den gammaltestamentliga texten för inkommande söndag är från profeten Malakis bok.

Än en gång beskriver Bibeln så klart att under nådens tid, under de årtusenden som världen står så lyser den naturliga solen, så väl som Nådens sol över både onda och goda.

Syndaren får inte sitt rättmätiga straff förrän livslampan slocknar. Gud kallar genom sin godhet människan till frälsning. Det är en välsignelse att få nåd att begråta sin synd och skuld här på jorden.

Det ser ut som om det går så bra för de ogudaktiga. Förblindade av syndens makt att bedra lockar djävulen dem och driver dem till randen av helvetets fasor med förbundna ögon.

Vilket öde att först i dödskampen inse att nu måste jag möta min Gud. Vilken fasa då själen förstår att nu är det för sent. Jag sökte inte Gud under den tid han kallade mig. Nu är jag för evigt förtappad, bortvisad från Guds ansikte.

Nådens tid tog slut. Livslampan släcktes och jag min dåre förkastade den frälsning som erbjöds i Jesus Kristus.

Varför följde jag den otrospredikant som sade att Gud är god och jag kan göra vad jag vill, jag kan leva ut alla mina lustar, Bibelns varningar skall man inte ta på allvar, vi vet så mycket bättre nu. Gud är endast kärlek, Gud förstår nog att jag måste få leva i synd.

Varför trodde jag att det går mig väl fastän jag följer endast Mammon. Varför insåg jag inte att synden måste försonas, att inget av synd besmittat kommer in i himlen. Varför såg jag inte Jesus som så milt kallade mig.

Ja människan kan tala hårda ord mot Gud. Hon kan häda, missbruka hans namn. Hon kan hånle åt dem som tror att Bibeln är evig sanning. Det är meningslöst att tjäna Gud.

Se på de stolta. Se hur de viftar med sina färggranna flaggor. Pride, det stolta folket. De som säger, det finns inte man och kvinna, välj vad du vill vara. Välsigna oss, vi kräver välsignelse. Vi vill vara sådana vi är.

Folket hurrar, se vilka fina biskopar och präster vi har. De förstår att det är andra tider nu. Bort med de som talar om en helig Gud.

Allt medan en minnesbok blir skriven, skriven i himlen av heliga skrivare, ögon som eldlågor, vid himmelens tron.