Lot vid Sodoms port

Vi minns berättelsen om Lot. Han som bodde i Sodom, den dödsdömda staden. Av allt att döma hade han en ledande ställning där. Han satt i Sodoms port.

Jag hade glömt den detaljen, men en vän hänvisade till det här om dagen. När de himmelska gästerna kommer för att bese staden sitter Lot vid stadsporten och tar emot dem. Men de onda männen i staden vill våldföra sig på dem, på de himmelska gästerna.

Förstod Sodoms män att det var frågan om änglar. På något vis kanske de förstod att gästerna var Guds män. Och de ville våldföra sig på dem. När Lot vill hindra det sker det på ett märkligt sätt. Livet i Sodom hade påverkat även honom.

Sker motsvarande saker idag? Jag minns en ung frimodig gudsman som höll morgonandakter i Jakobstads gymnasium. Han vittnade om Gud på den tiden. Själv var jag en blyg pojke som sällan bekände min tro.

Idag vill den forna gudsmannen viga män med män i Guds kyrka. Han kallar sig präst fastän han smutskastar Guds namn genom att smutskasta Guds ord i Bibeln. Han säger att Bibeln inte är trovärdig, på ett mycket fult och smädande sätt. Han smädar fädernas tro.

Jag kan inte ha trosgemenskap med den mannen. Det är omöjligt för vi har ingen gemensam tro. Jag är ingen teolog, men jag vet att Guds ord kan man inte öppet smäda.

Hur skulle man kunna det om man har Guds sons tro. Från himmelen och på jorden betraktar man idag vad som sker i kyrkan i Finland. Kan en som säger sig vara präst svamla och smäda utan att bli avkragad eller tillrättavisad?

På något vis antar jag att det blir avgörande. Ger Gud väckelse eller tar han oss vid handen och leder oss ut.

En himmelsk gudstjänst

Jag vet inte om man borde eller kan skriva om en himmelsk sammankomst. Men då jag just i en dröm varit med om en sådan går det ändå inte att låta bli.

De som varit med om en stugsammankomst i Lillkyro minns något hur det var där för drygt 20 år sedan. Där fanns en värme och en glädje, som redan den  är svår att beskriva.

I min dröm var jag med min bror på väg till bönhuset i Näs. Men som det ofta är i drömmar blir man försenad. När vi kom fram så var det istället frågan om en stugsammankomst, lik de i Lillkyro. Och vi kom faktiskt också i tid.

Svärmor var värdinnan, det förstod jag. Hon var om möjligt ännu gladare och mer strålande än på den tiden. Ja hon stod inte i köket, hon satt mitt i salen. Hon hade nu som då en liten pojke i famnen.

Svärfar var som han brukade, ändå med en annan strålning. Ja det var som på jorden, men ändå annorlunda. I drömmen förstod jag att jag var "utomstående". Jag var gäst, en observatör.

På en sammankomst hålls förstås predikan. Han som talade var den samma som för 20 år sedan, samma lugna stil, men med en himmelsk resning. Predikan var bekant men annorlunda.

Det fanns tid, det var glädje. Alla rymdes i samma rum för salen var nu stor. Ja det var en dröm. Men tillika en bekräftelse om himmelsk sammankomst.

En sammankomst som de som vilar i Abrahams sköte höll i ett rymligt hus. Glädje, frid och så annorlunda. Jag förstår att det var före uppståndelsen. Livet efter uppståndelsen får ingen se. Det har inget öga sett i sin fullkomlighet, intet öra hört.

Som observatör fick jag vara med om en liten, liten försmak, därför skriver jag. Kanske jag i drömmen fick se några glimtar från Abrahams sköte, åtminstone de som vilar där.

För jag vet, jag fick se. På den andra sidan firas det idag sammankomst. Där finns det tid. Där är det gott. Vägen dit känner vi. Det är Herren Jesus. Honom som Moses och profeterna vittnar om.

Kära vänner, det finns en ny himmel och en ny jord. Jesus vår frälsare lever. Jag såg honom inte i drömmen. Det behövde jag ju inte heller. För Bibeln berättar ju om Honom. Bibeln berättar också att han kommer snart.

Det är också sant. De som jag såg i drömmen var nyss mitt i livet. Ingen av dem blev så gammal. Gud hade berett något annat åt dem. En stad fanns beredd för dem. Också för oss är det berett. En gång är vi där.

Ja de väntar också på oss. Jag tror de vet och förstår, det som de lärde sig här på jorden, att då skaran är fulltalig. Då sker uppståndelsen. Då hämtar Jesus de sina. Då sker förvandlingen. Då går vi med dem in genom portarna. 

Evighetsperspektiv

Så går en dag mot sitt slut. En dag då jag fått se många saker ur ett evighetsperspektiv. Ja, kanske jag borde säga: fått nåd att se ur ett evighetsperspektiv.

När man tillbringar några timmar på akuten ser man ganska mycket. Det äldre paret, där frun fått hjärtflimmer. Jordbrukarfrun som blivit utslagen av infektioner. Herremannen som halkat och slått huvudet. Den gamla kvinnan som kanske kom in sista gången.

Inte blev deras dag det som de hade tänkt. Jag läste ikväll om den nya himlen och jorden. Ja Bibeln är tydlig att Gud skapar en ny himmel och en ny jord. En jord där det inte behövs några sjukhus.

Vad gör då en förlorad arbetsdag, redan glömda tårar, ett förlovningskalas som måste flyttas. En minnesgudstjänst efter svärmor som vi missar.

Visst är det stora saker. Visst känns det ledsamt, men Svärmor ser ju redan Jesus. Inte lider hon mera av ensamhet, att vi inte kan komma.

Och förlovningskalaset kan hållas på annan plats, om Gud så vill, om Herren dröjer. Tack gode Gud för dotterns blivande svärföräldrar.

Jag får sköta om den jag älskar,  ja enligt läkarordination. Kanske också hålla den predikan som församlingen lagt åt mig på söndag, om jag hålls frisk och om Gud så vill. Låt den då få ett evighetsperspektiv.

Ja vad är ytterst viktigt ur ett evighetsperspektiv. Att lära känna honom, mannen som lyfte upp den slagne på sin åsna. Han som hade tid fastän han var på väg till Golgata, för att där lida och dö för min skull.

Och tack gode Gud för antibiotika. Låt den verka, låt den bota en kraftig feber och angina. Tack för en annorlunda dag, låt den få ett evighetsperspektiv för mig för oss alla.

I evighet skall vi prisa Gud och Jesus på den nya jorden, under den nya himmelen. Många är redan bärgade. Vi är på väg, till en evighet, en evighet med Jesus. Han för oss dit på sin åsna, själv går han bredvid. Såren han fick för min skull finns kvar.

Guds röst

Hör vi Guds röst, då Han talar till oss genom ordet. Vi lever i en tid då många falska präster och profeter häver upp sin röst. Vissa falska präster använder så tydligt samma språk som ormen i paradiset att vi känner strax igen dem.

Snart inför tronen

Två förunderliga skaror (Uppenbarelseboken 7)

Johannes ser två olika skaror vid tidens slut. Det finns några intressanta detaljer i de här två synerna. Det är ju två olika separata syner, som jag förstår det. I den första synen befinner sig skaran helt klart på jorden. Johannes ser en räknad skara. En skara som beskrivs vara ur tolv av Israels alla
stammar. Även från nordrikets förlorade stammar. Beteckningen över stammarna är annorlunda än på övriga ställen i bibeln. Dans och Efraims stammar fattas helt.
 
144 000 försedda med den levande Gudens sigill. Märk! den levande Guden, himmelens Gud. Inte Allah, eller månguden, den falska avguden. En gud som inte lever, men en död gud som sprider död runt sig, överallt där någon dyrkar honom.

I den andra synen ser han en oräknelig skara. Ja, därefter ser han en skara inför tronen, hos Gud och Lammet. Nu är det en skara ur alla folkslag och stammar. En skara där även hednakristna som du och jag ingår i (Gud låt oss stå där för Kristi skull). Skaran har redan nått fram till målet. Skaran är bärgad från jorden. Kristus har hämtat sin brud. Det är en förunderlig syn. Så färsk, då tårarna ännu rinner från ögonen.

En skara som var redo då basunen ljöd. En skara som var tecknad hos Gud då dödsängeln anlände. En skara som förvandlades vid den sista basunens ljud, vid Kristi återkomst. En skara som nu tackar Gud där hemma. En skara av i Herren avsomnade och de som levde i tro på Jesus, då han plötsligt, i en stund då de inte anade hämtade dem hem.

Snart, kanske snart skall den stora vita skaran stå där. Gud, låt även då jag vara med i den skaran, för Kristi skull.

1. De etthundrafyrtiofyra tusen

7 ¹ Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar, så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller över havet eller mot något träd. ² Och jag såg också en annan ängel med den levande Gudens sigill stiga upp från öster. Han ropade med hög röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: ³ "Skada inte jorden eller havet eller träden, förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänare, på deras pannor." ⁴ Och jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill: etthundrafyrtiofyra tusen ur Israels alla stammar, ⁵ av Juda stam tolv tusen försedda med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, ⁶ av Asers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, ⁷ av Simeons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, ⁸ av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen försedda med sigill.

2. Den stora vita skaran

⁹ Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. ¹⁰ Och de ropade med hög röst:"Frälsningen tillhör vår Gud,honom som sitter på tronen, och Lammet." ¹¹ Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud ¹² och sade:"Amen.Lovet och priset, visheten och tacksägelsen,äran, makten och väldet tillhör vår Gudi evigheternas evigheter. Amen." ¹³ En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" ¹⁴ Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. ¹⁵ Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. ¹⁶ De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. ¹⁷ Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

Jesus är Herren

Kan du stämma in med orden i rubriken. Paulus säger: ingen kan säga Jesus är Herren annat än ikraft av den Helige Ande.

Alltså är tron en Guds gåva.

När himlen är tyst

Ibland upplever vi som kristna att himlen är tyst. Gud ger inte de svar som man skulle längta efter. Vad är Guds vilja? Vilken väg skall jag gå?

Det kan var större eller mindre saker. Du längtar efter eldstoden och molnstoden som lyser upp vägen.

"Går än bland kära vänner min stig, rolös och arm känner jag mig" Jesus var med mig, lys mig och led mig..

Men sen skingras molnen och solen lyser upp stigen. Då skall min tunga, högt dig lovsjunga, frälsare kär.