Hör Herrens röst! (2)

Idag, idag om ni hör Herrens röst. Guds ord väcker alltid vår uppmärksamhet. Idag kan Guds ord bryta syndens och djävulens makt. Idag kan Guds ord smälta otrons förbannelse och bryta förhärdelsen.

Idag kan Gud göra allting nytt. Idag kan han genom sitt ord rusta oss för morgondagens stormar.

Idag hjälper Herren. Morgondagen har vi inte sett och i morgon kan det vara för sent.

Guds ord är skarpt. Det är så skarpt att vi inte kan få det vassare. Gud sänder ut sitt ord för att det skall samla människor till hans eviga rike.

Vi läser vidare i Hebreerbrevet 4: "Därför bestämmer han på nytt en dag, i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är sagt: 

I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.

För om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.

Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. 

Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. 

Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar."

Gud har låtit vissas olydnad bli som exempel. Ja exempel på olydnad. Konung Saul är ett exempel. Koras ett annat.

Judas gick förlorad och står som ett varnande exempel. Israels barn förhärdade sig i öknen. Ingen som lämnade Egypten kom fram till Kanaan utom Josua och Kabel.

Mose lämnade på berget av en annan anledning. För att han inte skulle skymma Jesus, den klippa som ledde folket under vandringen.

Mose sågs senare med Elia tillsammans med Jesus på det heliga berget. Jesu kläder var så skinande vita att ingen tygberedare kan åstadkomma sådant.

Så får vi då lämna morgonens bibelstudier med blicken fäst på Jesus. Med trons ankare fäst i Honom på den andra stranden.

I tro på syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod. Salig och rättfärdig i Kristus Jesus. Genom den tro som Gud gett och ger.

Idag är det Herrens dag. En vilodag. För Guds folk står vilan fast. Även tron byts I åskådan då vi tror på Herren Jesus och håller fast vid Guds ord.

"Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus." (Uppenbarelseboken 14:12)

Förkastar Gud en människa? (1)

Förkastar Gud en människa här i nådens tid? 

Gud förkastar inte. Guds ord kallar till bättring och omvändelse.

Människan däremot kan förkasta Gud och bedöva sig själv för Guds kallande röst. 

I Hebreerbrevet kapitel 4 läser vi: "När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 

Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det inte smälte samman i tro med dem som lyssnade. 

Det är vi som tror som går in i vilan. 

Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila.

Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: 

Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila.

Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad." (1-6)

Olydnad är en trolldomssynd. Kung Saul fick höra att han var förkastad av Gud. Att Gud därför hade förkastat honom. Profeten Samuel vittnar: "för upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi."

Men nu vittnar ordet om ett löfte om att få komma in i Guds vila finns kvar. Må då ingen gå miste om vilan, om nådelönen himmel och salighet..

Man kan alltså mista lönen och gå förlorad. Vi har ingen nytta av evangeliet om vi inte tar emot det i tro.

Vi har heller ingen nytta av Guds ords varningar om vi inte tar emot dem i tro. Gud vill forma oss genom sitt ord. När Ordet tas emot i tro smälter vi samman med det.

Guds ställer oss på Ordets grund. Och han låter oss stå orubbade på den grunden även i den yttersta tidens stormar.

Ordet förändras inte av att människor förkastar det. Guds ord står orubbligt fast på den yttersta dagen..

Att följa Jesu röst

 I den gamla sången jag skrev om igår talades det om att följa Jesu röst noterar jag. 

Jag följer ibland med en del diskussioner och käbbel på nätet. Det är sorglig läsning. Och jag förundras. Jag förundras över det hat som personer som skriver att de vill vara bibeltroende och följa Guds ords ledning möter.

Varför hatar de som säger sig vara kristna de som säger sig vilja följa Guds ord? Varifrån kommer hårdheten, elakheten och oförsonligheten?

Är det ändå som en del teologer hävdar? - då en människa gör sin egen resa. Då hon förkastar Guds klara bud. Då hon gång på gång ställer sig över ordet. 

Då förkastar hon Herren Gud och Jesus. 

Hon förkastar Guds nåd. Hon förkastar frälsningen. Hon är utanför Guds rike bunden i sin synd och på väg mot förtappelsen.

Då blir bibeltroende likt en sten i skon. Den ondes grepp om människan är så hård att hon ständigt går djävulens ärenden.

Guds ord varnar för avgudar. Det går inte att tjäna både Gud och Baal. Det går inte att tjäna Gud och mammon.

Att följa Jesu röst är också att läsa bibeln i tro. Att be att den Helige Ande öppnar och förklarar ordet. Att han gör ordet levande.

När vi följer Jesus följer vi hans inställning till Skriften..

Befriade av Jesus fri från frestarens garn

 "När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv. 

Det är ju inte änglar han tar sig an, utan Abrahams barn. Därför måste han bli lik sina bröder i allt, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. 

Genom att han själv har fått lida och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas."

Hebreerbrevets andra kapitel lyfter fram att Jesus befriat oss. Jesus var och är en trogen överstepräst inför Gud.

Jesus sonar folkets synder. Jesus hjälper dem som frestas. 

Det är så förunderligt att tron på Jesus frigör. Synden binder inte mera. Visst går djävulen runt som ett rytande lejon. - Men hos Jesus råder friden.

Många gånger lyckas den onde genom sina lögner skaka om vår frid. Men klippan Kristus står stadigt.

Då vår tro får bli förankrad i denna Kristusklippa tämjs även döden. Som Curt Westman brukar säga blir den endast en färjeman till livet.

I den gamla sången sjunger vi:

"Guds Son har gjort mej fri från Satans tyranni, från synd som vann, från lagens bann, från dödens skräck och helvetsbrand.

Min Gud tog på sej den dom som låg på mej, sej undergav Guds viljas krav till pina, död och grav.

Jag där Guds kärlek ser och tror, den är så obegripligt stor, så god emot en ond från topp till rot, som ingenting var till behag, förutom den förbjudna smak, och som han fann med håg och hand i satans hårda band.

Jag ger mej Gud i våld, och de i ormens sold ska klart förstå att jag vill gå i friheten Gud lät mej få! Det glädje ger och tröst att följa Jesu röst, att gå förbi försåten fri, mot himlens harmoni!

Den värld som här far efter vind får aldrig mera ta mej blind med sej, o nej, till gropen går jag ej!

Jag är ju alltför dyrköpt för att tro att synden lyckliggör, jag fnyser åt dess fröjd och ståt -till himlen går min stråt.

Mitt hjärta i mej ler när jag min grav beser. Ej blomsteräng, ej furstlig peng kan bädda mej så ljuvlig säng.

Min död är färjeman till livets fasta land, Gud Sebaot har där sitt slott, och där är evigt gott!

Om vinden här går hårt emot och späker mej från hår till fot - all kur känns sur för människans natur - den gör dock tränat, raskt och lätt vart sinne som vill kämpa rätt, ja, korset än ger friheten som är från himmelen!"

Försonade med Gud

 Under arbetsveckan som ännu fortsätter idag har jag haft möjligheten att på morgonen i bilen lyssna till bibelläsningen från andra Korintierbrevet.

Det har varit fina stunder och mycket skulle jag ha velat memorera. Vi har ett mäktigt och levande Guds ord att ösa ur.

I kapitel 5 fick vi höra: "Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.

Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 

Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 

Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud."

När en människa är försonad med Gud vill hon inte kritisera Guds ord. Men många är inte försonade med Gud och då tror man sig ha råd att strida mot Honom.

Människor som säger sig vara kristna kan bli så förvillade att man gör Gud till en regnbågsgud, en självgjord avgud som är något helt annat än han som benämner sig som Israels Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud som i begynnelsen skapade himmel och jord.

Som skapade människan till man och kvinna, till sin avbild.

Som i Kristus försonar världen med sig själv och genom sina tjänare vädjar till människorna att låta sig försonas med Gud.

"Försonare som färgar röd den väg där du går fram. I dina spår blott trygg jag går, du blödande Guds lamm."

En annan Jesus

"För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna. 

Jag menar att jag inte på något sätt är underlägsen dessa "superapostlar". 

Även om jag inte är någon vältalare saknar jag inte kunskap, och den har vi alltid och på alla sätt lagt fram för er." 

(Första Korinterbrevet 11:4-6)

Jesus Kristus är stadigt förankrad i skriften och Paulus var rädd för att de kristnas sinnen skulle bli förförda så att man vänds bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.

Av vad Paulus skriver förstår vi att det fanns de som i falskhet uppträdde som apostlar. Det handlade om oärliga arbetare som var förklädda till Kristi apostlar: "Satan själv förklär sig till en ljusets ängel."

Jag tror att om Paulus skulle skriva ett brev till den evangelisk lutherska kyrkan i Finland skulle också det här budskapet vara med. 

Här är det ännu brokigare än i Korint.

Därför är det nödvändigt att vår tro förankras i Skriftens Jesus. Han som föddes som människa i julnatten och utgav sitt liv till försoning för världens synder på Golgata kors. Som uppstod och uppsteg till himlen och därifrån leder sin sanna världsvida Kyrka.

Blicken vänd mot lönen

"Så frukta nu Herren och tjäna honom helhjärtat och i sanning. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren. 

Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden eller de gudar som dyrkas av amoreerna i vilkas land ni bor. 

Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.” (Josua 24: 14-15)

Jag och mitt hus vill tjäna Herren. På samma sätt får Guds folk idag tjäna Herren. Kosta vad det kosta vill, men den lön som tron på Jesus ger är stor.

Senare i Hebreerbrevet läser vi om Mose som hade blicken vänd mot lönen:

" I tron hölls den nyfödde Mose gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud.

I tron vägrade Mose som vuxen att kallas Faraos dotterson. 

Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. 

Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen. 

Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta kungens vrede. 

Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige. 

I tron firade han påsken och strök blodet på dörrposterna för att fördärvaren inte skulle röra deras förstfödda."