Den yttersta dagen

"Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 

Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."

(Johannes 6: 39-40)

Igår hörde vi om Luthers uppmaning att vi kristna alltid borde ha den yttersta dagen i tankarna. Dagen då Jesus kommer och då nya himlar och en ny jord skapas.

Dagen då alla Jesu vänner på ett ögonblick ikläds en ny och förhärligad kropp.

I skuggan av ett förnyat hot om en förestående iransk attack på Israel och det amerikanska presidentvalet börjar vi en ny arbetsvecka.

Där finner vi mycket osäkerhet och vi kan lätt bli skrämda. Men budskapet om Jesu förestående ankomst borde vara centralt i vår tankevärld säger Luther.

Jesus förlorar inte en enda av de sina. På den yttersta dagen låter Jesus dem uppstå.

En sådan Herre får vi tro på. I en sådan Herres tjänst går vi in i arbetsveckan.

Gud är god. Det är gott att Jesus kommer snart. Var dag är en sällsam gåva och en kristens framtidsdag är ljus och lång..

"Smält allt vad åtskilt är tillsamman, gör varmt vad nu är ljumt och kallt! Blås liv i svaga kärleksflamman och bliv du själv vårt allt i allt!"

Ett sken så underbart

"Manoa sade till Herrens ängel: ”Låt oss få hålla dig kvar, så tillagar vi en killing åt dig.” 

Men Herrens ängel svarade Manoa: ”Även om du håller mig kvar kommer jag inte att äta av din mat. Men om du vill ordna ett brännoffer, så offra det åt Herren.” 

Manoa hade nämligen inte förstått att det var Herrens ängel. 

Manoa sade till Herrens ängel: ”Vad är ditt namn? Vi vill ära dig när det du har sagt går i uppfyllelse.” Herrens ängel sade till honom: ”Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.”

Manoa tog killingen och matoffret och offrade det på klippan åt Herren. Då lät han något underbart ske inför ögonen på Manoa och hans hustru. 

När lågan steg från altaret mot himlen, steg Herrens ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg det, och de föll ner till jorden på sitt ansikte."

I Domarboken 13 läser vi om händelserna innan Simsons födelse. Herrens ängel besöker Simsons föräldrar.

Den himmelske gästen bär namnet "Underbar". En annan översättning av namnet är "Ofattbart". 

Besöket skedde under en tid då Israels barn åter gjorde det som var ont i Herrens ögon. Under 40 år lät Herren filisteernas hand vila tungt över Israels folk.

Visst är Herrens godhet ofattbart. Underbart är hans namn. Och namnet Jesus strålar ännu över en mörk jord.

Gud är god. Snart går ett ofattbart ljus upp Österifrån. I sången sjunger vi: " Snart rinner upp i öster ett sken så underbart som lyser intill väster, en ljungeld likt, så klart. Det bådar oss och säger: Se brudgummen är här att bruden sin hemföra från sorger och besvär."

"Lyft blicken upp mot höjden, snart ljuder hälsningen som bringar full förlossning åt varje Kristi vän; en evig sabbatsvila, en evig sabbatsfröjd, en evighet med Jesus hos Gud i himmelshöjd."

Klädd i försoningen

"Så klä dig i försoningen" Sången ljuder i bilen. Så klä dig i försoningen..

Nog är dessa hjärtats sånger dyrbara och till styrka för tron. Sången är skriven av Lennart Johansson.

Vill du stå brud i himmelen, så kläd dig i försoningen..

Vill du ta del i Lammets sång. Den sången handlar om Lammet, vad han gjort. Den handlar inte om vad du och jag har gjort. 

Den handlar inte om vad vi gjort för frälsningen, men nog om våra synder. En syndare behöver få vara nära sin Frälsare. Hon längtar efter att få klä sig i försoningen. Hon föraktar inte försoningsblodet. Hon flyr till det..

Hon vill inte trampa blodet under sina fötter. Hon vill leva i och av förlåtelsen. Som ett friköpt och rentvättat Guds barn - Och frälst av nåd..

Synd och nåd, lag och evangelium - Det slutar i nåden, i himmelen, där Gud regerar.

"Kom nära mig, du mänskobarn, kom nära mig
Du finner vila i min famn, kom nära mig
Jag skapat himmel, hav och jord
och dukar nu för dig mitt bord
Kom nära du som hungrar, jag vill mätta dig

Kom nära du som tveksam är, kom nära mig
Du som på tunga bördor bär, kom nära mig
Jag bar en gång ett kors för dig
Så innerligt jag älskar dig
Kom nära mig, min vän och jag skall bära dig

Kom nära du som slagen är, kom nära mig
Du som av synd bedragen är, kom nära mig
Jag känner dig och har dig kär
se mina händer märken bär
Kom nära mig, min vän och jag skall hela dig

Vill du till himlen nå en gång, kom nära mig
Vill du ta del i Lammets sång, kom nära mig
Vill du stå brud i himmelen,
så kläd dig i försoningen
Då skall för evigt du få vara nära mig"

Inför Guds tron

Guds tron. En helig Guds tron. Hur kan en människa få komma dit, utan att hon förgås?

Guds helighet. Om vi anar något av den kan vi inte förbli oberörda. 

I Uppenbarelseboken 4 där tronen beskrivs märker vi hur helig Gud är. Där lyder lovången: "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."

I Jesaja 6 beskrivs samma helighet. "Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 

Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet."

Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök. 

Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot."

Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. Med det rörde han vid min mun och sade:

"När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad."

Ingen kan komma inför Guds tron och leva om synden inte är försonad. På den stora försoningsdagen. På Golgata kors öppnades en väg till tronen. 

En ny och levande väg genom Jesu blod. 

Då din skuld är borttagen och din synd är försonad finns tillträde till tronen. Därför talar bibeln så trösterikt om Guds och Lammets tron.

För Lammets skull. För blodets skull. I kraft av Jesu blod, Guds offerlamms blod som renar från all synd.

Skulden borttagen. Skulden dränktes i blodskällans flöden sjunger vi i sången: 

"Världen i Jesus rättfärdig är vorden. Han på sitt hjärta var syndare bar, när på sitt kors mellan himlen och jorden han vår förlossning, vårt skuldoffer var. Skulden där dränktes i blodskällans flöden, syndaregistret vid korset han slog. Domaren led för dödsfångarna döden, Gud är försonad och vi har då nog."

Att se i fjärran

"I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden."

Med trons ögon såg de det himmelska hemmet i fjärran. I korridoren igår talade någon om gamle Anselm. Kort var steget för honom från att vara andaktshållare till att få samlas med de andra gamla för att lyssna.

"De som talar så visar därmed att de söker ett hemland."

Predikant och lyssnare är lika beroende av Ordet. Här på jorden gästar vi en kort liten stund. Vi är Guds gäster och han sköter väl om oss redan här på jorden.

"Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska."

Tron är också en längtan. En längtan efter att få se.

"Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem."

Gud blygs inte för att vara Gud åt fattiga syndare. Hans skapade barn som förtröstar på Honom.

Staden, något varaktigt. Ingen synd. Ingen olydnad mot Gud. Ingen djävul. Ingen död.

(Bibelorden från Hebreerbrevet 11)

För några år sedan stod vi här med pappa. Fältena var då gröna. Idag nyplöjda. 

Handen vid plogen. Hjärtat i himlen. Gud är trofast. 

"Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

Sångens gåva

Han satt på sin plats. Kvinnan bredvid honom hade en psalmbok. Vill du också ha en bok frågade någon.

Nej, vi ser i lag. Men han var mycket längre än hon. Därför kom en följdfråga: Men ser du?

Han svarar: Man kan inte få allt. Gud har inte gett mig sångens gåva. Men jag sjunger med.

Och han var med. Han sjöng med. 

Sjöng han den nya sången? Hörde han den nya sången? Gud vet.

Vi firade gudstjänst igår. En skara trons vittnen. Nära himlen. Nära uppbrottet. Nära förvandlingen.

En kort liten stund såg vi upp mot det härliga landet ovan skyn. Vi firade vår gudstjänst på hemmet här nere, men sjöng om hemmet fördolt för vår syn.

"Även vi på den ljuvliga strand

skall få sjunga de saligas sång,

när vi, lösta från jordiska band,

får vår Frälsare skåda en gång.

Om en kort, liten tid

får vi mötas på himmelens strand.

Om en kort, liten tid

får vi mötas på himmelens strand."

I tro utan att se

"Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. 

Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. 

Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. 

Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.

Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 

Ty vi lever här i tro, utan att se." 

(Andra Korinterbrevet 5:7)

Vi lever i tro utan att se. Så är det. Så har Gud ombesörjt det.

Det kristna livet är ett liv i tro utan att se. Vi tror på Gud men ser Honom inte. 

Våra kläder är tvättade rena i Lammets blod, men vi ser inte den nya klädnaden.

Synden är förlåten, men vi ser inte förlåtelsen. Vi ser inte blodet. 

Jesu blod renar från all synd. Vi förstår att det är en pågående process då vi lever i tro på Jesus.

Johannes skriver i sitt första brev:

"Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss."

Vi vandrar i ljuset under förlåtelsen, men vi känner och ser, samt erkänner mörkret inom oss.

Här blir vi inte bättre i detta syndens land. Men vi tror på Jesus. Vi tror på himlen och vi längtar dit.

Att följa Jesus är att tro utan att se. Men Ordet ser vi och hör. Tron kommer av att höra. 

I 40 dagar gjorde Gud ett "undantag" Då lärjungarna, den stora lärjungakretsen fick se den uppståndne Jesus. Men även då försvann han för deras ögon.

Tack gode Gud för trons gåva. Tron som sjunger medan det ännu är mörkt. Tack gode Gud för trons ögon. Ögonen som ser det som inget öga sett.

Tack gode Gud för trons öron. Öronen som hör Guds röst, hans ord, blodets röst.

Vi får bekänna vår synd inför Gud som ser vår synd. När vi bekänner vår synd säger vi det samma som Gud vet och ser.

Men vi bekänner i tro och förtröstan på Honom som ger kraft och nytt liv..

Det är nåd att få bekänna sin synd. Och det är nåd utöver nåd att den är förlåten..