Kapitel 6 Ensam i natten

Efter mötet går Stig sakta hemåt. I en glänta stannar han och betraktar stjärnhimlen. Tankarna går bakåt i tiden. Han kommer ihåg dagen då han uteslöts ur kyrkan. Han minns den svåra tiden efteråt då han var tvungen att betala tillbaka ett års lön.

Han tänker på hatet som lyste från Stinas ögon, hur hon hånlog då hon fick som hon ville i församlingsrådet. Sedan hade hennes man Ernst kommit med pengar en kväll. Han hade varit ledsen över skadeståndet som Stig fått att betala.

Stig hade alltid bett för Ernst. Någon gång hade han försökt vittna om Jesus, men på något vis hade han varit som levande död. Stig förstod att Ernst i hemlighet beskyddar dem. De flesta andra kristtrogna kyrkor hade för länge sedan upplösts.

Stina var ju cerifieringsansvarig inom kyrkans svenska del. Hon höll stenhårt fast vid varje paragraf och det var ett Guds under att deras lilla frikyrka fått verka så länge. Gud är förunderlig tänker Stig. Han bereder mig ett bo i mina ovänners åsyn.

Nu hade ju också Stinas dotter Lisa hämtat mat åt Ingrid. Den flickan är förunderlig tänker Stig. Hon brinner av Jesu kärlek, medan hennes mor gör allt hon kan för att utrota biblisk kristendom. Ernst är annorlunda, där finns inget hat, endast den märkliga kylan och den ledsna blicken.

Ernst hade varnat honom igår inför besöket hos länsbiskopen. På något vis hade Stig förstått att han inte kommer tillbaka från det mötet. Men där under stjärnornas glans fylls han av en inre frid. Jesus kommer att hjälpa honom. Jesus min Jesus! Han faller på knä i snön.

Han blickar upp mot himlen. Han häpnar, han ser himmelen öppen. Ljuset bländar honom. En osynlig kraft lyfter honom och han går hemåt i mörkret. I hjärtat ljuder redan den himmelska sången.

Kapitel 5 Bröllopsklockor

Lisa är bjuden på bröllop om två veckor. Hennes morbror Sixten skall gifta sig med Kurt, som är präst i grannförsamlingen. Lisa är bekymrad för mamma vill att hon skall sjunga på bröllopsfesten.

Lisa vill inte tänka på bröllopet. Hon är ledsen. Hon hade så gärna velat besöka den lilla kyrkan tillsammans med Ingrid.

I den lilla kyrkan är äldstegruppen samlad. Fastän stämningen är litet betryckt inleder man mötet med psalmen "Gläd dig du Kristi brud och möt din Herre Gud." Harry J håller inledningsbön. Du Jesus, du himmelens Gud, dig vill vi troget följa i denna svåra tid. Du har aldrig svikit oss. Dag efter dag har du lett oss med ditt ord. Styrk du oss och led du oss att vi fattar rätt beslut i denna prövningens stund.

Gruppen är enig. Vi fortsätter att predika om Herren Jesus, som den enda vägen till himmelen. Tillika inser de att de inte kan samlas i kyrkan nu på söndag. De välsignar pastor Stig inför mötet med länsbiskopen.

De känner att Herren är nära och uppfylls av en himmelsk frid. Stillsamt avslutar de mötet och beger sig hemåt i mörkret.

Kapitel 4 Cerifikatet

Lisa berättar för sin mamma Stina att hon får följa med Ingrid till den lilla kyrkan på söndag. Egentligen är det en övergiven gård som inrättats till kyrka. Stina verkar mycket förvånad över att Lisa vill besöka den enkla kyrkan. Hon berättar: Nej, det går inte för sig. Det blir ingen samling på söndag. Enligt den nya lagen får inga gudstjänster ordnas om certifikatet saknas.

De som brukar samlas där i kyrkan saknar certifikatet, som man beslutit om gemensamt i hela världen. Stina fortsätter, du förstår där berättar man inte om den rätte guden. Man läser en bibel som inte godkänts av det religiösa rådet. Farbrorn som heter Stig har inte heller den utbildning som nu behövs i alla kyrkor. Lisa säger inget. Hon är tyst, men knäpper sina händer.

Samtidigt i en liten stuga en km därifrån. Chauffören Esa sitter ensam i mörkret. Han har mistat sitt trafiktillstånd. Han har inte skrivit under de nya direktiven. Han är mycket bekymrad. Vännen Harry kör ännu, men nu är Esa rädd att även han får trubbel vid nästa granskning. Esa suckar, oj vad jag längtar efter söndagen och gudstjänsten. Det är hans tur att välja sångerna. Med omsorg har han valt dem. Till först blir det "Hela vägen går han med mig". Sedan ville Harry att vi sjunger "O vad sällhet". Det knackar på dörren. Esa öppnar, på utsidan står Stig.

Guds frid ropar Esa. Stig hälsar med ett varmt handslag. Men han ser ledsen ut. Vi får inte samlas på söndag! Jag fick meddelande från länsbiskopen idag. De ser inte längre mellan fingrarna. Certifikatet behövs nu vid varje samling. På fredag är jag inkallad på förhör.

Kom in en stund så skall vi be. Männen sänker sina huvuden och ber: Herre hjälp oss.. Stig tar fram sin slitna bibel. Han öppnar boken. I Jesu namn skall vi läsa börjar han, orden ljuder: "Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt. Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far.  På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar."

En tår faller ur Stigs slutna ögon. Jesus kommer att styrka oss säger han trosvisst. Jag tror att vi snart får samlas. Ute lyser kvällshimlen röd.

Livet i de yttersta dagarna

I de avsnitt jag skriver funderar jag över olika människors livssituationer i de yttersta dagarna. Tanken är att litet försöka lyfta fram olika situationer. Själv vill jag ställa mig litet på sidan, så får vi se vad det blir. Utgångspunkten är Jesu löfte om att vara med varje dag intill tidens slut. Jesus berättar att det kommer att vara som på Noas dagar. Livet går sin gilla gång, men tillika blir det svåra tider. Att möta den tiden utan en levande tro på Herren är inte lätt.

Visst kommer det att vara svåra tider även för Herrens folk. Då jag redan skrivit de två första kapitlen läser jag ledaren i Kyrkpressen. En mycket otrevlig och arrogant skrivelse av en chefredaktör som samtidigt premierats. En skrivelse där skribenten visar ett förakt mot Guds ord och de som vill rätta sina liv därefter. I det här fallet även mot de som egentligen tänker lika som chefredaktören, men har en förståelse för traditionell bibeltolkning. Jag tror man med befog kan kalla den anda som ledaren har för antikristlig. Men hon får idel beröm för sitt "goda arbete i stiftet"

Men det som sker måste väl ske. Egentligen är det inget nytt. Det var likadant på Luthers tid och åtskilliga övriga gånger. Guds ord står ändå fast. Därför behöver vi inte tappa modet fastän vi lever i avkristningens tidevarv.

Vi strider inte mot kött och blod. Vi strider inte mot människor som förgiftats av avfallets anda. Striden är inte vår, den är Herrens. Kristi Kyrka får föra ut budskapet om frälsningen tills hedningarnas tidsålder tar slut. När främmande röster ljuder och delvis kommer i Guds namn hör ändå den som på Jesu uppmaning är vaken att det är frågan om en annan ande.

Bibeln beskriver en tid då man köper och säljer och lever som på Noas tid. Johannes ser ett antikristligt tvångssystem växa fram, där ingen köper eller säljer utan ett visst märke. I boken kallar jag det för certifikatet. Jag tror att ingen idag riktigt vet vad det handlar om. Den som lever får se. Idag får blicken vila på Jesus. Hos honom finns en framtidsdag som är ljus och lång.

I avsnitten om livet i de yttersta dagarna låter jag tanken flyga. För många troende i världen är situationen ändå mycket värre. Själv litar jag på Herrens löften. Som kristna borde vi aldrig bli lamslagna, utan hålla lampan brinnande.

Kapitel 3 Lisa 12 år

Ernst och Stina har en dotter som heter Lisa. Hon får inte höra om barnavännen Jesus hemma. Hemma finns det inte mycket som berättar om Jesus. Men Lisa har en barnatro. Nog har hon glatt sig då hon fått vara med i Julkyrkan.

Lisa älskar sin Jesus. På biblioteket har hon läst barnens bibel. Någon egen bibel har hon inte haft. På vinden finns ett skåp med böcker från hennes farfars och farmors hus. De har legat där något år sedan det gamla huset såldes. Lisa minns inte något om Farfar och Farmor. Ernst har någon gång berättat om sin tvillingbroder John.

En kväll för något år sedan hittar Lisa ett tidningsurklipp i en av Farfars historieböcker. Hon blir nyfiken och börjar läsa. Artikeln heter "Den himmelska sången". Det handlar om farbror John och artikeln är skriven av Harry J.

Förundrat läser Lisa om sin farbror som dog i en olycka. Hon läser om sången som Harry fick höra. Tårarna rinner. Lisa berättar för sin lillebror. Via Google hör de på den ljuvliga sången. "En evig sällhet" Lisa glädjs över orden för i skolan mobbar man hennes vän Ingrid, vars far är präst i en frikyrka.

Ingrids far fick inte mera vara präst i kyrkan. Lisa vet inte varför. För några dagar sedan förstod Lisa att Ingrid var mycket hungrig. De hade dåligt med mat hemma. Lisa hade då tagit med några påsar bröd som hon gett åt Ingrid. Hon hade blivit mycket glad.

Den eftermiddagen hade Ingrid berättat mycket om Jesus. Hon hade berättat om sångerna, om mötena där i den lilla kyrkan. Ingrid hade lovat att Lisa kunde få komma med nästa söndag. Hon var ändå bekymrad för hon förstod att mamma inte skulle tycka om det.

Men hon förstod att det skulle ordna sig. Jesus skulle nog hjälpa henne.

Kapitel 2 Harry Järvinen

Harry Järvinen är en ung och olycklig man. Han är blyg och något överviktig. Han är en mycket ensam man. För fyra år sedan flyttade han bort från Pudasjärvi, där han växte upp.

För två år sedan fullbordades hans barndomsdröm. Han köpte en egen virkesbil. Han har haft bra med jobb och han är redan så gott som skuldfri. Han har aldrig haft en flickvän. Till först var han för blyg och sen har han inte riktigt heller haft tid.

Tre resor per dag, ofta sju dagar i veckan kör han sin 80 ton tunga virkesbil med massaved in till staden. För en vecka sedan lyssnade han till Järviseuturadio. Där hörde han en sång, som väckte en längtan i honom. Melodin var litet vemodig men han kan inte glömma den.

"O vad sällhet då skall bliva" Åter kommer melodin i hans sinne. Han gnolar försiktigt på orden "Upp mitt arma sorgsna hjärta, du är också en av dem, som för Jesu död och smärta snart får komma lyckligt hem."

Kan Jesus faktiskt älska den blyge Harry som aldrig riktigt förstått något om Gud. Harry sitter i tankar. Plötsligt stelnar han till. Det kändes som om någon viskade till honom. "Jeesuksen nimessä ja veressä saat uskoa".

De orden hörde han ju en gång då han var med morfar på det stora sommarmötet. Längs vägen står en bil parkerad. Det ser ut som om bilen fått punktering. Harry får en vilja att hjälpa och han stannar bilen. Han ser att en ung man försöker byta ett däck. Harry går fram till mannen. Behöver du hjälp?

Oj, nu måste jag få berätta för dig säger den unga mannen. Jag heter förresten John. Jo, jag bad just till Gud att han skulle hjälpa mig. Min domkraft gav vika och nu får jag inte bilen upplyftad.

Harry stelnar till. Från bilen kommer den himmelska musiken. "O vad sällhet, o vad sällhet att få tro på Jesus här" John ser litet förläget på Harry. Det är min älsklingssång! Den handlar om hur tryggt det är att tro på Jesus.

Jo, jag har hört den sången nyss berättar Harry. Men jag vet inte riktigt vem Jesus är. Brukar du be frågar John. Nej egentligen inte säger Harry. Får jag be för dig frågar John. Jo det får du nog mumlar Harry.

Snart är däcket bytt och Harry återvänder till sin virkesbil. När bilen svänger in i Forsbyn fylls hytten av en högljudd bön. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är, var jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer"

Två månader senare är det kö vid virkesmottagningen på Ahlholmen. Harry stiger ur bilen och byter några ord med Esa, en annan chaufför. Esa är skärrad och han berättar att han var den första som kom till en olycksplats i går kväll.

En ung man hade somnat och kört av vägen. Från bilen hördes en förunderlig sång "Där i himlen, där i himlen, får du vila ut en gång". Mannen var redan död berättar Esa. Han hette John förstod jag.

Det svindlar för Harry. John mannen som bad för mig är död.

Tre månader senare knackar Harry på hos Johns och Ernst föräldrar. Han måste få berätta. Det blir en lång diskussion och tårarna rinner. John var ett himmelens sändebud säger fadern med sorg i rösten. Harry gråter. Tänk om även jag kunde få ha en sådan tro. Synden blir förlåten och Harry tror.

30 år senare kör åter Harry sin virkesbil genom Skogsbyn. Harry lyssnar på en predikan. Han hör: Liksom ljungelden går från öster till väster. Så hastigt och så tydligt kommer Jesu ankomst att vara. Två kommer kanske att köra på samma väg. En blir uppryckt, en lämnar kvar. Harry lyssnar och han tror. På den tomma vägen möter han en splitterny elbil. Två bilar på väg mot varsitt håll. Harry kör vidare och allt blir ljust.

Jesus, min Jesus, viskar Harry. Molnen skingras och han hör den ljuvliga sången. "Guds och Lammets nya sång"

Kapitel 1 John och Ernst

I en liten stuga i skogsbyn föddes John och Ernst. De var tvillingar och sina föräldrars ögonstenar. De fick redan som små lära känna Jesus. De hade en fin barndomstid. Den tiden gick ännu nästan alla barn i söndagsskola. John och Ernst trivdes i söndagsskolan.

I grannbyn fanns det ett bönehus och där fick de höra mera om Jesus världens ljus. Sida vid sida fick de höra orden: Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ. John kunde aldrig glömma de orden. De påverkade hans ungdomstid. De påverkade han val i livet.

En natt då John kör hem efter en lång arbetsdag slumrar han till en kort stund. Bilen kör av vägen i en kurva och stannar mot ett klippblock. John vaknar inte mera på den här jorden.

En kort stund senare ser chauffören i en virkesbil en bil ligga i diket. Han stannar. Från bilen kommer ett stilla ljud i den mörka höstnatten. Från cd-spelaren ljuder ljuvliga toner i natten. "Jesus kommer, ja han kommer snart att hämta de sina hem"

Chauffören öppnar dörren och ser. John ligger stilla i bilen. Försiktigt känner han på handleden, den är kall. John har förolyckats. Det blir en stor sorg i den lilla byn.

Ernst gråter på begravningen. Stilla ser han broderns kista sjunka ner i graven. Vi ses i himlen viskar han.

Åren går. Ernst besöker allt mera sällan bönehuset. Han lär känna en trevlig flicka från staden. Stina har ändå ingen tro, vilket bekymrar Ernst. Men de diskuterar om saken. Behåll du din tro säger Stina, för mig är det inget problem.

Ernst är förälskad och han älskar Stina. Efter en tid vill Stina att Ernst skall flytta in till henne. Du får ju mycket kortare väg till arbetet och du vet ju att jag älskar dig. Ernst samvete är redan sårat och då Stina lockar och lockar flyttar han in.

Stina och Ernst har det gott. Ibland minns han den tiden då han tillsammans med brodern samlades med Herrens folk. Han minns orden i sången: O vad sällhet, då skall bliva när Guds barn får komma hem.

Han stelnar till vid minnena. Han kan inte längre tro. Ibland blir han stel av skräck. Jag borde söka mig till bönehuset tänker han. Han berättar för Stina. Hon är förvånad. Vad skulle du göra där. Inte vill jag vara utan dig på söndagarna. Räcker det inte att vi går i julkyrkan. Du vet ju att jag kommer med dit.

Åren går. Någon gång skär det i hans hjärta. Han känner en tomhet, men då han arbetar litet hårdare går det bättre. Ernst gör karriär och ekonomiskt har han det bra. Han är en ansedd och välbärgad familjefar. Någon gång gräms han över att Stina aldrig ville gifta sig.

Det är oroligt i världen. Det händer märkliga saker. Ernst får arbeta allt hårdare för att klara sig. Hemma är han också trängd. Slutligen en förmiddag är Ernst chaufför för ett märkligt sällskap. Han har svikit alla, hur kunde han sjunka så här lågt. Snart är det jul, men han känner sig som Judas.

Bilen rullar vidare. Han lyssnar till nyheterna. Oj det där låter inte bra tänker han. Med ens bländas han av ett starkt sken. Han förlorar kontrollen.

Han ser Jesus, barndomens Jesus. Känslan är overklig. Han ser Stina på avstånd. Han hör rösten och han rör sig mot tronen. Han förstår, han anar något. Skräckslagen ser han på avstånd en glimt av broder John. Han ser mor och far. De bär vita kläder, men de ser honom inte. De springer mot Jesus.

Ernst förstår. Det är försent. Jesus kom faktiskt. Han hade ju nog tänkt söka honom senare, men det blev inte av. Nu hann han inte. Nu hade skyn brustit och tiden var slut. Mörkret sänker sig. Varför försköt jag honom? Varför gick jag bort?

Varför, varför?

Är det obehagligt att läsa om Ernst? Du har läst början på en fiktiv berättelse om hur en ung man miste sin tro och gick förlorad, då något annat blev viktigare än Jesus.

Ännu idag kallar Gud. Sök honom medan tid finns! Gå aldrig bort från Jesus. En dag är kanske nådens tid förbi.

Har du vänner som går samma väg som Ernst. Be för dem. Be att du får tillfälle att vittna om Jesus som gav sitt liv till försoning för varje människa.