Så glad jag sjunger..

Jag kom att tänka på en kristens glädje. Är jag glad idag? Är jag glad över nåden? Måste jag vara glad?

Vi är olika som människor. Vi är skapade till avbilder av Gud, olika avbilder. Somliga går omkring med ett leende dag efter dag, en del ser så fridfulla ut och några är ofta ledsna.

Därför kan glädjen aldrig bli ett krav. En kristens glädje är nåd, av nåd. Jag är något fundersam då jag betraktar gudstjänsterna inom några snabbväxande nykarismatiska rörelser. Det känns på något vis som en ganska kravfull glädje. Jag känner det så.

Jag har funderat, är det så att den Helige Ande alltid ger glädje? Måste den glädjen dessutom se likadan ut? Bara det inte går som med de som går ut för att glädja sig, som ser så glada ut, då de på kvällen intar starka drycker. Efter en timme gråter någon, en del ser sorgsna ut, medan några tar en hujk till för att tvinga fram glädje. Men sedan kommer tomheten. Var det här allt?

Men visst får vi vara glada i Herrens hus. "Jag blev glad då man sade till mig, låt oss gå till Herrens hus". Vi har orsak att glädjas, vi får skratta och gråta av både sorg och glädje.

Jag är glad den här morgonen, glad och tacksam. Orsaken är nog Guds godhet. Gud är god, fastän jag skall byta ringar på bilen.

Jag minns inte att det någonsin skulle ha varit speciellt glädjefullt att byta däck. Kanske någon finner glädje även där, för egentligen är det även en gudstjänst. 

Han som bytte däck på den andra bilen igår var glad. Stressad men glad. Han servade också en blå minibuss. Jag bytte några ord med chauffören. 7000 kilometer sade han. De var på väg till Sibirien. 7000 km i en bil för att framföra det glada budskapet. 

Evangelium är ingen kravfull glädje. Där finns allt, möda, sorg och bekymmer, men även en oändlig, ofattbar himmelsk glädje.

För visst är det möda att köra 14 000 km. Visst är det bekymmer, håller bilen? Visst är det sorg, så många dör utan Jesus. Men visst är budskapet gott och nog är Herren god!

Be för de vänner som reser till Sibirien. Ja be även för bilen, redskapet som för dem dit. "När det bäst varit, det möda och arbete varit havit"

Jag får också be för de församlingar som jag nämnde om i början. Att inte glädjen skulle bli för kravfull. Att Herren Jesus skulle bli förklarad. Att inte tron skulle kvävas av sökande efter lyckokristendom. Att Guds vilja skulle ske.

Genom Förstlingen

Gudsmannen Mose skriver genom den Helige Andes ledning: "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord".

Folkbibeln 2015 hänvisar till en annan översättning: Genom Förstlingen skapade Gud himmel och jord.

Johannes skriver: Allt blev till genom Honom, och utan Honom blev ingenting till utav det som är till.

Aposteln Paulus skriver: För i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter, - allt är skapat genom honom, och till honom. Han är till före allt och allt hålls samman genom Honom.

Jag förundras över hur Den Helige Ande redan i första versen förhärligar Kristus. 

Tre uti en, en uti tre, Guds hemlighet.

När du därefter tänker på att Gud skapade människan till sin avbild, förstår du hur stort och totalt syndafallet var. Människan är skapad till Guds avbild, till man och kvinna. En avbild som borde leva i harmoni likt Gud, Kristus och den Helige Ande. Hur är det idag?

Men när du också emellanåt ser vad Kristus verkar i människor, där man tar emot honom och vill leva i Hans efterföljd föds glädje, hopp och tacksamhet.

Visst är mycket fördärvat, men likt aposteln får vi utbrista: Kristus i Er, härlighetens hopp.

Ja i Kristus finns en framtid och ett hopp. En fullständig upprättelse, som blommar ut i sin fullhet på Evighetens strand.

Jeesuksen veri puhdistaa

Jag lämnade att höra på diskussionen i riksdagen om en ny lag som skulle tillåta eutanasi. Vi har rätt att bestämma om vårt eget liv hävdade många. Vi har rätt till en värdig död upprepade man gång på gång.

Nog var det ett ihåligt prat. Med förundran lyssnade jag på pladdret. Visa män och kvinnor talade nonsens. Därför missade jag kvällens svenska radioandakt.

Men den finska hann jag höra. Predikanten kände jag inte, men det var en helt annan röst, en annan ton och stämma, än det prat jag nyss lyssnat till.

Jag blev faktiskt riktigt förundrad. Vad är det jag lyssnar till? Det är ju en människas ton, men jag hör ändå Guds röst. Hur kan det kännas så annorlunda?

Istället för lögnarens röst, rösten från honom som kommit för att ljuga, slakta, och döda lyssnar jag plötsligt till Livets röst. Rösten försäkrar att evangeliet får jag ta emot nu. Jag får tro nu, jag skall inte vänta tills senare, eller i morgon.

Guds ord försäkrar att Jesus försonat all synd. Och jag tror, jag kan intet annat, för det är Guds ord som ljuder. Ordet om Herren Jesus och den Helige Ande stadfäster ordet i mitt hjärta.

Livets röst. Tanken går åter till den dödssjuke. Det finns inget hopp om att bli frisk. Han vill inte leva mera. Han kräver att läkaren skall ge en spruta gift, så att lidandet och livet tar slut.

Stopp! Inte är det så där. Guds röst vittnar om något annat, Jesu blod renar. Det finns liv. Liv i döden och efter döden. Tänk då läkaren istället skulle öppna sin mun. Min son, min dotter, var vid gott mod. Jesus har övervunnit döden. Jag ser att du lider svårt, men kära vän, lyssna..

Jesus har försonat din synd. Du får tro att all synd, all otro är förlåten i Jesu namn och blod. Jag kan ge dig medicin som lindrar kroppens smärta. Ta emot den. Ta emot medicinen, som renar ditt hjärta och tar bort all fruktan för döden.

Jesus tar emot dig. Räck ut dina händer, snart får du se Honom. Vill du att jag ännu skall sjunga om himmelen? "O, vad sällhet, då skall bliva, när Guds barn får komma hem, ingen kan den fröjd beskriva som de får i himmelen..

Vad väljer du, vad väljer jag? Döden eller liv mitt i döden. Kunde vi inte göra sådana lagar att den dödssjuke skulle ha rätt att få höra om Jesus?

Andakten slutar, sången ljuder: Jeesuksen veri puhdistaa. Jesu blod renar. Med det löftet lämnar vi en gång den här jorden. Men först då det är Guds tid. Den tid, som Herren över liv och död förutbestämt.

Liv, mitt i döden. Finlands folk. Välj välsignelse i stället för förbannelse. Bär varandras bördor. Trösta den dödssjuke. Ge honom livets ord, inte döden.

En treenig Gud

Då vi människor beskriver Gud, så är det den bilden som Bibeln ger av Honom som vi bör och får förlita oss på.

Men vi skapar så lätt våra avgudar. "Min Gud är inte sådan". "På gamla testamentets tid hade man en felaktig bild av Gud"

Gud är också större än våra tankar. Han har inte uppenbarat allt säger vi ibland. Visst är han större, det vittnar också Bibeln om.

Ändå går vi så lätt vilse, då vi börjar söka i det dolda. Vilse går vi också då vi börjar välja bland det som uppenbarats.

Vem är du Gud, Fader, Son och Helig Ande? "Kristus uppenbara för oss, undret med din offerdöd, som ur syndafallet gör oss, fria i din kärleks glöd"

En ny sång

Johannes fick höra en ny sång, någonting som han inte hört. Inte heller du eller jag har hört den sången. Det var en sång som sjöngs i himmelen av de fyra varelserna och de 24 äldste.

Sången börjar ljuda i himmelen, då Herren Jesus tagit emot den förseglade bokrullen av Gud. Då faller man ner på knä inför den enda som är värdig. Inför Honom som bokrullen var ämnad för. Han, den ende som kunde läsa och öppna den.

Så är då både varelserna och de äldste på knä inför Jesus. Harpan har de med sig och skålar som är fulla av de Heligas böner. 

I sången prisar de Herren Jesus, som med sitt blod friköpt människor åt Gud. Människor från alla språk, stammar, länder och folk.

Och sedan stämmer även en väldig kör av änglar in i sången:" Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången.

Jag undrar varför Gud ville visa detta för Johannes och därmed för oss? Må vi aldrig ge ära åt någon annan.

Jag funderar på skaran som Jesus friköpt, under olika tider och omständigheter. Samma blod har renat dem. De må då ha slutat sitt liv genom svält, farsoter, eller ha mött en "god död" i konungens palats.

Jag tänker på den generation som vuxit upp i välfärd efter världskrigen. Om de tvingas möta de prövningar, som nämns i det sjätte kapitlet, orkar de då sjunga lovsånger till Gud?

Hur är det om den luftkonditionerade kyrkan, där man idag i trendiga kläder sjunger "lovsånger" till Gud, accompanjerad av diskoljus, plötsligt byts mot en jordhåla, trasiga kläder och en mage som skriker av hunger?

Tystnar då lovsången? Orkar man då tacka Gud för kärleken i Jesus Kristus? Vad är orsaken till din och min lovsång? Är det frälsningen från synden, Guds stora Nåd, eller är det något annat?

Vi har en mäktig Gud som friköpt människor ur olika generationer och tidsåldrar. Han är också mäktig att både fostra och bevara om / då svåra tider nalkas. Därför behöver vi inte misströsta. 

Det stämmer också, att våra hårstrån är räknade, men vi har ingen garanti att freden och välfärden fortsätter för evigt.

Må Gud därför bevara oss att vi inte rycks med i vågen av framgångsteologi och lyckokristendom som breder ut sig allt mera.

Ge oss i stället Gud den nåden, att vi får fröjdas över syndernas förlåtelse och tacka Honom för hans goda gåvor.

Framtiden lägger vi ödmjukt i hans händer. Han vet vilket verk vi är.

Herre förbarma dig!

Du Israel, som jag har utvalt

Jag lyssnade igår till de två sista "predikningarna" av den svenske förkunnaren och bibelläraren  Sven Reichman.

Han flyttade hem till Herren i mars i år, sina sista predikningar hade han förra sommaren. Han sitter i en länstol, präglad av ålder och sjukdom, men klar i huvudet.

Svens eskatologi påminner om de messianska judarnas. Den vilar ändå helt på kristen evangelisk grund och har inte de lagiska, judaistiska inslagen, som är ganska vanliga i många kretsar.

Vad är Israels roll i den yttersta tiden? Vad sker då Jesus stiger ner på Oljeberget och vad sker strax innan? Är Israel sekundvisaren på den klocka som tickar mot den här tidsålderns slut?

De flesta liberala teologer är vänner av ersättningsteologin. Man hävdar att Israel och det judiska folket inte har någon speciell roll idag. Det samma säger man också förresten om Herren Jesus och då behöver vi inte ödsla tid på deras människotolkningar.

Men även bland bibeltrogna teologer finns det olika uppfattningar. Sven var en bibeltrogen teolog. I Svens undervisning finns också sådant som är ganska svårt att förstå (åtminstone då man är uppväxt i en laestadiansk, luthersk tradition). Främst då vad som är judarnas roll vid, strax efter Jesu återkomst.

Ändå tror jag Sven var ett av Gud utvalt redskap. Han kallades hem förrän Jesus återvände. Hans undervisning vilar ändå på det bibliska budskapet, tiden är nära, Herrens ankomst är nära.

Min rättfärdige skall leva av tro

Författaren till Hebreerbrevet citerar profeten Habackuk " Min rättfärdige skall leva av tro"

Habackuk var profeten som stod på sin vaktpost, som ställde sig i tornet. Han väntade på Guds tilltal, på svar på sin klagan.

Profeten hade ställt frågor om Guds rättfärdighet. "Dina ögon är för rena för att se på det onda, du står inte ut med att se någon orätt. Hur kan du se på de trolösa och tiga?"

Profeten får höra att Han (Messias) kommer. Om Han dröjer, så vänta på honom, för han kommer helt visst.

Guds klocka tickar annorlunda än vi ofta tror. Han som lever i evighet, från evighet till evighet har en tidsuppfattning som heter Nåd. En tid då frälsning finns att fås. Frälsning genom tro.

Frälsningen Jesus Kristus. Gamla testamentets folk levde i väntan på denna frälsning, nya testamentets folk i väntan på dess fullbordan vid Jesu återkomst.

Ett liv i nådens tid, ett liv i tro, ett liv där du lever av tro. Hebreerbrevet talar om uthållighet och att inte kasta bort frimodigheten. Den som tror går inte miste om lönen utan vinner sin själ.

Vilken tidsrymd ger denna väntan i en tid av nåd? Hebreerbrevet talar om en kort liten tid. Lina Sandell använder uttrycket "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" 

En kort liten tid och det goda landet nås. Men en ljuvlig tid i väntan, en tid i nådens tid, ett liv i tro, ett liv i hopp, ett liv i kärlek. Ett liv i förtröstan "Herren är god"