Ljus över Dödskuggans land

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.

Vi lever i en märklig tid. Fast vi inte vill spekulera för mycket, så tror jag att vi kan tala om världens sönderfall. Mycket idag svänger otroligt hastigt.

Vi ser det nära. Vi ser det ute i världen. Ser vi det i oss själva? Vi lever i en tid då jaget är enormt viktigt. Att jag får det jag har rätt till. Att vi får det vi har rätt till. Ingen har rätt att ifrågasätta våra motiv.

Om du har läst Daniels bok, uppenbarelseboken, Hesekiel och övriga profetböcker så har du kanske noterat något som vi kan kalla det fjärde riket, eller vilddjurets rike.

Bibeln talar tydligt om ett världsrike i den yttersta tiden. Ett rike som hade börjat ta form redan då Jesus föddes i julnatten. I över 2000 års tid har riket byggts upp och sen igen fallit samman igen.

Riket skall vara ett splittrat rike. Men bibeln talar också om en stark ledare som skall uppstå i detta rike. I ett antikristligt rike har ledaren antikrists ande. 

Det verkar också som om en speciell person i de sista dagarna skall vara den stora antikrist. Vissa menar att det är ett system. Jag vet inte, men jag är övertygad om att det som profeterna vittnat om är sant, eller att antikrist skall regera på jorden vid Jesu återkomst.

Nå hur stark är då denna antikrist. Visst är han stark för han bärs upp av den onde och alla falska profeter. Vi kan också här tala om en falsk treenighet.

Tre i ett och ett i tre. Vi vet att Gud är treenig, fast vi har svårt att förstå eller fatta det. Men den falska kopian är så svag att Guds ord fäller honom. Blott åsynen av Jesus får honom att darra och då Guds ande blåser på honom förgörs han. I helvetet får han sin eviga boning.

Man brukar tala om Guds finger. Med det menas att Gud griper in i världspolitiken så synligt att vi märker det. Jag tror att vi kan se det i dag. Vi vet att Gud steg ner och besåg Babel och tornet, Babels torn som människorna byggt. Gud skingrade människorna och den ene förstod inte vad den andre sade. Språkförbistring.

I byggande av världsriket, det stora Babylon har globalismen varit arbetsredskapet. Ett rike, en religion, gemensam ledning.

Det är ganska intressant att människor och politiker som framträtt som stora globalister på en natt kan ändras till knutpatrioter, byapolitiker och populister som nästan får Donald att blekna.

Vad handlar det om. Jo, om att jag har rätt, att vi har rätt och att ingen skall gå emot oss.

Jag pekar inte finger, eller vill utpeka någon särskild. Jag har också min åsikt som jag står för och står upp för. Jag ser inte ner på någon enskild människa, parti eller grupp. Jag försöker formulera vad jag tycker mig se. Vi får nog alla se oss i spegeln.

Facebook och sociala medier är fördummande och leder ofta i slutändan till polariserng och motsättningar. "Ryggdunkande" är ofta farligt och förödande". Populism är farligt. Det sker inte bara i Europa och USA. Det sker inte bara bland dom. Kan det ske bland oss?

Kan jag drabbas? Ja, det är inte något nytt. Vi har alla läst om Kejsarens nya kläder. Det är lätt att dras med av strömmen. Det är lätt att stå där i hopen och ropa.

Vad skall vi då göra. Gör bättring och tro evangelium! Vi minns hopen som ropade Hosianna och några dagar senare korsfäst, korsfäst. Vi minns Petrus som förnekade sin Herre då han var i fel sällskap.

Visst skall vi stå upp för de svaga. Vi skall besöka de sjuka, ge mat åt de hungriga i enlighet med Jesu ord. Kristi kärlek tvingar oss. Vi minns också de som trodde sig ha gjort allt detta, men får höra Jesu ord: Gå bort ifrån mig ni laglösa.

Laglösheten tilltar. Bibeln vittnar om att kärleken då skall svalna bland de flesta. För att inte dras med i denna anda behöver vi vara nära Gud. Laglöshetens ande tränger in och kommer från många olika sidor.

Vi skall nog verka för stadens och landets bästa såsom Josef gjorde. Men vi skall minnas att vi är på vandring, på genomresa i ett främmande land.

" När de vandrar genom tåredalen, så gör de den rik på källor" Min vän, det är vår uppgift. Inte skall vi armbåga oss fram. Vi skall visa på källan, Jesus Kristus.

Om Kristi kärlek får råda så är det lätt att andas. Då har vi bröder och systrar överallt i världen. Vi har olika språk och bakgrund, men en gång skall vi samlas i ett annat rike där vi till fullo förstår varandra.

Kom, låt oss gå vidare, upp mot Jerusalem, det himmelska Jerusalem..

En dyster vildmark

Grunden håller. Vi har ett profetiskt ord som vi kan förlita oss på. Himmel och jord förgår men Guds ord förgår aldrig.

Ibland blir man trött. Känslorna är inte alltid så varma. Tvivel uppkommer. Tänk om Gud skulle lätta litet på draperiet att vi fick se in litet i Evigheten. Nog skulle det vara lätt att tro då. Tänk om även jag skulle få vara en kort stund på förklaringsberget.

Nytt mod skulle vi då få i striden. Eller? Visst styrker det tron då vi får uppleva dessa stunder av Nåd. Men steget ner är alltid tungt.

Petrus han fick vara där på förklaringsberget. Men just han lyfter fram det som står i skrifterna. Det fasta profetiska ordet. Ordet som lyser upp en mörk plats, ett mörkt och kallt hjärta. Ordet som lyser upp vandrarens väg i en dyster vildmark.

Tills morgonstjärnan uppgår i våra hjärtan. Låt oss be! Lys du morgonstjärna klara. Lys åter upp våra hjärtan. Tack för det profetiska ordet!

Festen är över

Från 2. Kungaboken kapitel 17.

Kan ett folk lära sig av sin historia? Som kristna är vi Guds folk. Bibeln berättar att även vi hednafolk är inympade i Guds Israel.

Fram till Jesu födelse var det Israels barn, Guds egendomsfolk som förde budskapet om Frälsaren vidare. Sedan börjar den tidsperiod som man kallar hedningarnas tider.

Det syftas då på hednakristna eller kristna som inte är etniska judar. Gud överger ändå inte sitt folk för evigt. Judarna är och förblir Guds egendomsfolk. Därför håller vi också det folket kärt och minns dem i våra böner.

Herren Gud hade fört sitt folk till det utlovade landet. Josua ledde dem över Jordan och de intog småningom hela landet.

Gud hade talat klart och tydligt, att de får välja mellan välsignelse och förbannelse. Josua hade sagt: Jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren. Men folket avföll gång på gång. Ofta började avfallet genom ledarna och deras avfall.

Vi vet att riket splittrades i Nord och Syd, Israel och Juda. Israels kungar gjorde det som var ont i Herrens ögon. Syndens lön är döden. Israel går slutligen mot sin undergång. Hosea  blir Israels sista kung. Han regerade i Israel i 9 år. Om honom står det: Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom.

Vi vet att det finns ondska och synder som är grövre och värre än andra. Men ändå är allt som bryter mot Guds vilja synd. Tänk om Finlands och Västvärldens kyrkliga och andliga ledare skulle inse det idag. Guds folk är alltid kallad till att göra upp med synden och vända om till Gud och Hans ord.

Kungen i Assyrien drog upp mot Israel. Huvudstaden Samaria belägrades i tre år. Sedan föll staden och folket fördes bort till Hala och floden Habor i Gozan och Mediens städer.

Varför? Detta skedde på grund av att Israels barn hade syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land. De hade också tillbett andra gudar.

Vidare hade de levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. De hade också levt efter de seder som Israels kungar hade infört.

Herren hade varnat Israel genom profeterna. Budskapet hade ljudit. Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era fäder. 

Israel lyssnade inte på profeterna. De förkastade hans stadgar och det förbund som han slutit med deras fäder och de förordningar som han givit dem. De följde förgängliga avgudar och uppfylldes av det förgängliga liksom folken omkring dem. De övergav Herren, sin Guds bud. De tillbad hela himlens härskara och tjänade Baal.

Baal han finns ännu idag och han dyrkas åter i Europas kyrkor. Vem Baal är återkommer vi till en annan gång.

I dag ljuder Bibelns ord som en sista varning över folk och kyrkor. Fallet, fallet är det stora Babylon. (se uppenbarelseboken)

Babylon, det världsliga och det andliga skall falla. Guds ord skall segra till sist. Guds ord skall aldrig förgås.

Vänner, mitt eget hjärta, väckelsens folk, kristna, församlingsanställda, förtroendevalda, präster, predikanter, biskopar. Låt oss vända om till Gud och Hans ord. 

Låt oss hålla fast vid ett klart och oförfalskat Evangelium. Gör bättring ifrån synden, tro Evangelium! Än räckes Guds frälsning, till den som sig ångrar och tror.

Vandra med Herren

Vi lever i en värld då många människor känner sig ensamma. Ja många är faktiskt väldigt ensamma. De vandrar tomma och ängsliga genom livet.

Har du glömt honom som går vid din sida dag efter dag? Bibeln vittnar om en man som vandrade tillsammans med Herren. Han hette (eller kanske bör vi säga heter) Hanok.

Nog är det tryggt att se och känna den vännen. Det ger ett så otroligt rikt innehåll i livet. Varje dag får du börja och sluta i Jesu namn. Hela dagen går han, sitter eller står vid din sida.

Med mänskligt förnuft har vi så svårt att få ett begrepp om vem Gud är. Det går egentligen inte. Men genom tron och då vi dagligen lever i symbios med honom genom bön, då, ja då är allt så klart.

Trygga vandrar vi med Honom genom livet. En dag räcker han ut handen och tar oss hem.

Det är gott att vandra med Gud. Han omsluter mig på alla sidor. Han är Gud, min fader. Jesus min broder och Den Helige Ande, livgivaren, helgaren, glädje- och kraftkällan.

Vandra du också med honom. Han räcker till för varje människa. Unna dig också högtidsstunder tillsammans med Honom och hans folk. Kom till Guds hus, till bönehus och kyrka där hans ord når dig och hans folk samlas till livets oaser.

Mycket möter en människa när hon vandrar genom livet. Sorg och glädje, bekymmer och oro, trötthet ooch ensamhet får vi alla erfara. Men med Herren är det gott att dela allt.

Likt Hanok får vi alla se honom en dag.

Profeten Mikas uppenbarelse

I slutet av profetens bok skådar profeten och utbrister: Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning och inte tillräknar överträdelse för kvarlevan av sin arvedel.

Profeten har tidigare straffat folket för deras olydnad. Han har profeterat om en tid av nöd för Israel för förfallets skull.

Men nu ljuder ljuvliga ord. Han utbrister: Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han har behag till nåd.

Gud straffar oss inte som våra egna gärningar skulle kräva. Mika profeterar: Han skall åter förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar.

På korset vilade hela hans kropp på förbannelsens trä. Han vann en evig seger över synden. Han trampade på det straff som varit vår lott. Vi skildes från vår missgärningar för evig tid. Ja de är lika långt ifrån oss som öster är i från väster.

O väldiga nåd! Profeten skådar den ljuvliga tiden. Han profeterar: Du skall kasta alla deras synder i havets djup.

Tack Gode Gud för frälsningen i Jesus Kristus! Tack för att dina löften håller. Tack för att vi genom tron har del av nåden du lovat Abraham. Tack för att vi från hednafolken har del i Jakobs välsignelse och för att vi får vara en del i ditt Israel.

Herre vi väntar på den dag då du står på Oljeberget och vi för evigt får se dig!

Hoppets Gud

Jag uppskattar söndagsmorgonens frid! Då jag haft feber några dagar var det gott att igen kunna gå ut i morgonkylan för att hämta tidningen.

Ljuset där ute i morse var underbart. En morgon då även skapelsen och himlen vittnade om Advent.

Under Adventstiden förbereder vi oss för Herrens ankomst. Vi gläds över att ännu en gång få fira jul till åminnelse av hans första ankomst till jorden. Tillika väntar vi i tro på hans andra ankomst uppfyllda med hopp och glädje.

Jag har som vana att till först läsa bibelordet då jag öppnar tidningen. I dag står det: Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid.

Att i tro på Jesus leva i väntan på Hans andra ankomst fyller hjärtat med glädje och frid. Vilken underbar dag det skall bli då han kommer.

Andra tankar denna dag och morgon.

Jag är tacksam för att Herrens ord ryms med i tidningen. Jag är också tacksam för att Gud gett oss president, statsminister, ministrar och riksdagsmän som tror på Gud, eller åtminstone högaktar Gud ord.

Tron är ju en Guds gåva som vi gärna skulle se att alla människor fick äga. Gud har dock gett människan en fri vilja. I ett land där det ännu finns kristna värderingar är också yttrandefriheten en självklarhet.

Gud tvingar ingen till sin himmel. Vägen dit upp är däremot öppen för alla. Som kristna tror vi att Guds ord, bibelns ord är sanning. 

Därpå tvivlar vi inte, utan vi tror att Jesus är vägen, sanningen och livet. Vi tror att var och en som tror på Jesus har ett evigt liv.

I tidningen idag noterade jag en
insändare. Den hade rubriken: Avgå Juha Sipilä!  Vilken värdegrund har skribenten?

Det påverkar eller borde påverka oss hur vi uttrycker oss, om grunden för vårt liv är tro på Guds ord, eller tron på den fria viljan och människan. 

Varifrån kommer tron där människan och jaget sätts i centrum? Vem ställde först frågan: Skulle Gud verkligen ha så sagt? Ormen, lögnens fader, djävulen.

Jag har notetat att de flesta som idag ropar högst om det fria ordet , yttrandefrihet och pressfrihet ofta (inte alltid) utgår ifrån en lögn, eller halvsanning. Man vill inte tolka och tyda allt till det bästa.

Det finns något mörkt över hatet som idag pressas fram i media. Jag kan därför inte understöda ropen att Juha Sipilä skall avgå. Jag understöder inte heller i allt Juha Spiläs politik och ageranden. 

Jag tror också att regeringen mycket mer kunde och borde ha stått upp för kristna värderingar. Men jag ber för regeringen och för statsministern och vårt land och dess innevånare.

Jag har med förvåning följt med debatten de senaste dagarna, veckorna och månaderna. Världen är full av krig. Människor slaktas i Aleppo, i Mosul på Nineveslätten. Det rustas till krig på båda sidor om våra gränser.

Men vad gör människorna upprörda? Att vi ännu inte fått den stora välsignelsen, en könsfri äktenskapslag, vad som står på wc dörren, att flickor ännu får vara flickor och pojkar pojkar, att någon ifrågasätter att journalister skriver halvsanningar.

Jag är förvånad, men ändå inte helt, för Jesus har ju på förhand berättat om allt detta. Ja, vi lever idag verkligen som på Noas tid. Vi vill inte se vad som händer och sker. Vi vill leva i vår välfärdsbubbla. Den långa tiden av välfärd har påverat vår verklighetsuppfattning

Största delen av människorna idag väntar inte på Jesus, utan på honom som bibeln kallar för antikrist. De väntar på en stor ledare som skall ta bort eller slå ihop religioner. De ser inte att han, eller hans väsen redan är här.

Nej, jag väntar inte på antikrist. Jag väntar på Herren Jesus. Han som med sitt Ord skall besegra antikrist vid sin ankomst. Honom vill jag skriva om, tala om och vittna om tills Han kommer.

Nedan skyn över Lövö denna söndagsmorgon i Advent. Skyn innan snöstormen drog in.

Jag skäms inte för Evangelium

Så skriver aposteln Paulus. Han avrättades senare i Rom på grund av det budskap han predikade.

Evangelium är en Gud kraft som frälser var och en som tror fortsätter aposteln. Ja evangelium frälser juden, greken och vidare finnen, svensken och esten.

Men då måste Evangelium predikas. Må ordet om frälsningen ännu gå ut i Europas länder.

Det är ett radikalt budskap. Det ger liv och innehåll i livet och trygghet i döden. Evangelium går från seger till seger där det får ljuda.

Budskapet om Jesus, han som kommer. Han som dog och uppstod. Sprid du det vidare. Jesus kommer snart!