I ett nytt ljus

"När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 

Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 

Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" (Lukas 24: 16-17)

Det är gott då himlavägsvandrare får samtala. Och himmelskt blir det då och när vi får samtala om det eviga. Om det som Jesus gjort och gör.

Här i tiden är våra ögon ofta slutna och vi känner inte igen Jesus när han möter oss på vägen hem.

Vad är det ni samtalar om? Den frågan ställde Jesus till Emmausvägsvandrarna.

Igår fick jag möjlighet att samtala litet med en broder. Jag tog fasta på hans ord om att vi inte grundar någon ny kyrka.

Vi fortsätter i den kyrka där våra fäder och mödrar fått vandra. - Men som biskoparna nu sargat och söndrat genom sitt högmod. Genom sitt avfall från Guds ord.

Och genom att vägra viga präster som tror som apostlarna trodde och på det som Guds ord klart och tydligt uppenbarat.

Våra fäder och mödrar fick leva i en kyrka där kyrkoordningen efterföljdes. Och vi får tacka Gud för att det ännu finns många fästen kvar där man vill hålla fast vid Guds ord och hans ordning.

En annan kär broder sade för drygt 5 år sedan. Jag citerar ur minnet: "Tänk om Jesus kommer och finner oss upptagna med att grunda en kyrka"

Tiden är kort. Guds folk har alltid trott att Jesus kommer snart. Och Guds folk har velat verka i den kyrka där Jesus utvalde sina apostlar och sände dem ut i hela världen för att göra människor till Jesu lärjungar.

Till Jesu lärjungar som håller fast vid det som Jesus befallt. Inte till människor som faller på knä inför falska biskopar som lämnat Guds ord bakom sig och reser runt i stiften och ställer till med oreda.

Guds folk får idag fortsätta på den väg som trons fäder och mödrar vandrat. Och under Jesu ledning.

I förtröstan på Guds ledning. I bön för den kyrka som olydnad och maktmissbruk sargat. I bön även för de som lämnat den sunda läran. I bön för dem som sargat och söndrar.

I bön för väckelse och omvändelse. Och att få fortsätta i Jesu fotspår i den kyrka Han själv gett oss och där han själv gett mäktiga väckelser. 

En kyrka behöver alltid väckelse. Och väckelse behöver alltid Guds och Andens ledning. Och trofasthet mot Kristus och hans Ord.

Och ödmjukhet och nåden att få begråta synder och felsteg. Och mod att tryggt och frimodigt vandra vidare.

Gud är trofast. Guds folk är ett lyckligt folk. Vi har en rik Fader som ger oss allt vad vi behöver här nere..

Vad är det vi samtalar om? Det får vi berätta för Jesus. Han vill få rum i våra samtal. Han vill välsigna dem..

Det första ljuset brinner. I bakgrunden ser jag vägen där far, broder och farfar vandrat.

På trons väg. I tro och förtröstan och under Jesu ledning. Framåt och hemåt mot Löftenas land.