Fristaden den sköna 🙏

"Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.

Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Sela.

Saliga är de människor som har sin styrka i dig, de som har dina vägar i sitt hjärta.

När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.

De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion." (Ur Psaltaren 84)

Koras söner hade funnit glädjen i Herrens hus. Deras egen kraft var avklädd. Men de hade funnit Guds vägar i sitt hjärta. Gud hade berett sig en boning i den kraftlöse.

De vandrade i tåredalen. Marken fuktades av deras tårar. Men Gud själv torkade deras tårar. Tårarna blev till välsignelse.

De fick träda fram inför Gud på Sion. Men inte i egen kraft utan i Guds kraft. Den kraft som fullkomnas i människans svaghet.

Människors ord kan såra. Krav från självgoda, pefekta och självsäkra kan göra himlavägsvandrare modlösa.

Men himmelriket är där människor behöver Jesus. Himmelriket öppnas där Jesus får rum. Himmelriket är den plats där Gud regerar.

Jag har tänkt på Johannes döparen. Han var udda. Han bodde i öknen. Men han väntade på Jesus. Han fick se Honom komma. Hans verk var över.

Jesus som han vittnat om övergav honom ända inte. Till det fängelse där han modlös väntade på straffet för att ha talat Guds ord kom hälsningar från livets Herre.

Jesus är en fristad för Guds folk. I sången sjunger vi om fristaden den sköna.

"O, fly till den fristaden sköna som heter Försonarens sår! Du salighet där skall få ärva, förlossning i blodet du får."