Det finns kraft i bedjande händer.
Aposteln skriver i första Tessalonikerbrevet:
"Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, ty inför vår Gud och Fader tänker vi ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus.
Vi vet att ni bröder, Guds älskade, är utvalda av Gud.
Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet."
I psalm 492 sjunger vi och ber:
1.
Jag lyfter ögat mot himmelen
och knäpper hop mina händer.
Till dig, o Gud, som är barnens vän,
min håg och tanke jag vänder.
2.
Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig
och mina böner vill höra.
3.
Tack för allt gott du mig ständigt ger
att känna, älska och äga!
Tack, gode Fader, för mycket mer
än jag kan tänka och säga.
4.
Jag är en planta uti din gård,
för evigheten uppdriven,
jag var knappt till när i fadersvård
åt dig jag redan blev given.
5.
Så håll du över mig än din hand,
min Fader god utan like,
och låt mig växa för livets land
som är ditt himmelska rike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar