Paulus lyfter fram hur vi alltid får leva med Jesus. Även de som är insomnade lever med Jesus.
Om än det kristna livet skulle kännas som då vått brinner har den troende liv i Kristus Jesus.
Jag läste på morgonen i första kungaboken om Elia och hur vägen blev tung för honom.
"Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade. Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: "Stig upp och ät!"
Han såg upp, och se, vid hans huvud fanns ett bröd, som var bakat på glödande stenar, och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen.
Men Herrens ängel rörde på nytt vid honom, för andra gången, och sade: "Stig upp och ät, ty annars blir vägen för lång för dig."
Då steg han upp och åt och drack och gick sedan, styrkt av maten, i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb."
Vad var vitsen med Elias långa och tunga resa genom öknen till Guds berg? Var det inte just det att profeten skulle få möta Herren. Höra Herrens röst. Få sin styrka från Herren.
Vi har en förunderlig Gud. En Gud som visar sig i en stilla susning. I den stilla susningen finner vi kraften från himlen.
Guds kraft. Den kraften som ofta fullkomas i mänsklig svaghet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar