Tankar om kyrkomötet och Herren Jesus

Igår på kvällen lyssnade jag till diskussionerna vid kyrkomötet. Man talar ibland om Gud. En del talar om Jesus. Någon om himlen. Någon nämner att Jesus kommer tillbaka och är besviken över att man inte redan för länge sedan började viga samkönade. 

Man talar mycket om människan. Det hörs känslosamma inlägg.

Ändå är det mycket sorgligt och dystert. Ärkebiskopen väljer att tala om sig själv och hur han kommit till insikt. Borgåbiskopen talar om ungdomarna och deras vädjan.

Det känns meningslöst att fortsätta reflektera. I dagens bibelläsning från Galaterbrevet läser vi:

"Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. 

Jag och alla bröderna här hos mig hälsar församlingarna i Galatien. 

Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus, som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja. 

Hans är äran i evigheters evighet. Amen."

Vi lever i en ond tidsålder skriver Paulus. Det är också Skriftens entydiga budskap.

Jesus har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern. Guds plan var att vi skulle bli räddade.

Äran får vi ge åt Gud för att räddningen är ett faktum. Vi får äga frid trots att tiden är ond. Vi är omslutna av Guds nåd som förökar friden.

I Galaterbrevet märker vi att Paulus var utsänd av Gud och av Jesus som Gud uppväckt från de döda.

Jag inser att det är något fel med kyrkomötet. Kyrkans ledning har gått vilse och ändå försöker man leda både kyrkomöte och alla församlingsmedlemmar.

Vad är då räddningen? Paulus, aposteln lyfte fram den. Jesus har offrat sig själv för våra synder. Vi får vända om. Fästa blicken på det väsentliga.

Istället för att stadfästa synden som det nya normala och välsigna den finns det en annan väg. 

För sargade, vilsna, slagna, sårade, modlösa, söndriga finns det ett hopp. Det finns räddning för dig och mig. För alla. 

När det under ökenvandringen kommit in giftiga ormar i lägret blev den upphöjda kopparormen räddningen.

Där fanns motgiftet. Räddningen. Därför lyfter vi idag blicken mot Herren Jesus.

Svarta mörkret försvinner. Solen skiner åter klart.

Sjömannen Gustaf Skinnare lyfter fram hur det i all nöd finns nåd: 

"Mörkrets dysterhet försvinner,

natten flyr för dagens bloss,

och när Kristus segern vinner

öppnas himmelen för oss.

Med sitt blod, så är vår tro,

på sitt kors han ger oss ro."