Då sade Gud: ”Kom inte närmare! Ta av dig skorna, för platsen där du står är helig mark.”
Och han sade: ”Jag är din fars Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, för han bävade för att se på Gud.
Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande.
Därför har jag kommit ner för att rädda dem från egyptierna och föra dem ut ur det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung."
I dagens bibelläsning från Markus 12:26-27 hänvisar Jesus till Moses möte med Gud vid den brinnande busken - Gud är en Gud för levande.
När jag läser orden kommer jag att tänka på läsningen ur Missionstidningen i radion igår. Skrivelsen var från 60 - talet och där talades det om att återförenas med Gud.
När en människa som förtröstar på Herren Jesus kallas bort från den här tiden sker en återförening med Gud.
Bilden blev så tydlig för mig igår då jag lyssnade till Robins läsning i radion. Abraham, Isak och Jakob var inte döda när Mose mötte Herren Jesus i den brinnande busken.
Patriarkerna hade kallats bort från den här tiden, men de var hos Gud. Själen levde och vid Jesu återkomst förenas själen med sin uståndelsekroppen.
Jesus presenterar sig för Mose som hans fars Gud och trons fäders Gud. Om Mose föräldrar vet vi att de var av Levi stam. Och i förtröstan på Herren satte de gossen Mose i Nilfloden så att han inte skulle dödas av Farao.
Hos Gud finns ett gott och rymligt land. Även för de som i förtröstan på Jesus, på Israels Gud kallas bort ur tiden.
Gud är en Gud för levande. I Abrahams sköte finns det liv. Det vittnar Jesus själv om..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar