Utanför det nya Jerusalem

"Och han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 

Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis.

Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar.

Där var också namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. 

I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.

Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar."

I Uppenbarelseboken 22 läser vi om det nya Jerusalem som Johannes ser komma ner från himlen från Gud.

Texten är bekant och när jag nu begrundar orden litet sett utifrån funderar jag över namnen på de tolv grundstenarna i stadsmuren.

Jag tänker på Judas som gick bort. Han om vilken psalmisten skriver att hans ämbete fick en annan.

"När han ställs inför rätta, låt honom dömas skyldig och hans bön bli till synd. Låt hans dagar bli få och en annan ta över hans ämbete." (Psaltaren 109: 7-8)

Lammets tolv apostlar. Om Judas säger Jesus  i Johannes 6: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul." Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv."

Vi märker att i Guds ord finns det alltid varningar. Idag vill många falska lärare lyfta fram ett budskap om att det finns inget helvete, i stället för att visa på Guds frälsning i Jesus Kristus 

I himmelen, på insidan av den himmelska staden finns ingen djävul, ingen död, ingen sorg. Men utanför finns ett evigt mörker. En evig påminnelse om att målet missades. En evig sorg bortom Guds ansikte.

Utanför Jesus finns ingen frälsning, inget hopp, inget liv. En evig eld.