"Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute.
Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna." (Uppenbarelseboken 10:5-7)
Vid middagen idag ställde jag en fråga till de äldre bröderna vid matbordet: Hur förstår ni Evigheten, Guds folks framtid bortom tiden?
Vi hade ingen lång diskussion, men en broder konstaterade att där finns "Jag är". Alltså där finns Gud.
Ordet öppnade en korridor, ett sken från Evigheten, Guds värld. Där ser vi Jesus sådan han är utan "tidens tvång"
Gemenskapen är fullkomlig och begränsas inte av tid och rum. Där finns inte sol och måne och dess indelning av tiden i år, dagar, minuter och timmar.
Aposteln beskriver det med orden en dag är som tusen år och tusen år som en dag. För en Jesu vän är det inget dåligt att tiden är ute. Då förenas Guds folk med sin Frälsare bortom tidens tvång.
Läkaren Lukas skriver om Herrens dag den stora och härliga: "Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga.
Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst."
Nu är det tid att sova. God natt och Guds frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar