Drömmen inför trettondagen

Guds ord är Guds ord och en människas dröm är blott en dröm. Natten till trettondagen hade jag en märklig dröm, som jag nog inte kan och vågar skriva ner.

Drömmen påminde mig ändå om den förvandling, som en gång skall ske vid Jesu återkomst.

Drömmen påminner om hur kort avståndet är mellan en människas liv här i tiden och uppståndelsen / förvandlingen vid Jesu återkomst. 

Drömmen inför trettondagen var så stark, att den ännu ett drygt dygn efteråt berör. Det som lämnar i minnet är intensiviteten vid Jesu återkomst.

Att se människor förvandlas och själv vara en av dem. Att få känna värmen och glädjen. Att få känna tryggheten inför det eviga livet.

Visst fanns det en förväntan där. Hans ansikte såg jag ändå inte. Då skulle jag inte mera skriva.

Tiden är kort hörde jag i en predikan igår. Om Gud så vill blir det en intensiv dag idag. En dag med Ordet, med hans löften, hans förbund.

Något om drömmen skriver jag ner för att minnas. Det mesta får lämna i minnet. Ett vet jag ändå. Det lönar sig att vänta i tro ännu en liten tid.

Hebreerbrevets författare skriver: "Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 

Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare:

Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom.

Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar."