Församlingen i öknen

"Denne Mose som de förnekade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?, honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken. 

Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år.  

Det var han som sade till Israels barn: En profet som är lik mig skall Gud låta träda fram, en ur era bröders krets.

Det var Mose som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som tog emot levande ord för att ge till oss.

Men våra fäder ville inte lyda honom. De stötte honom ifrån sig och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten."

Innan Stefanus stenas vittnar han för sina bödlar om hur Mose verkade i församlingen i öknen. Vi märker att Mose vittnade om Herren Jesus.

Gud talade till Mose. Och han talade till folket. Mose fullgjorde sin uppgift, men även han kom aldrig in i Kanaans land. Vi förstår att inget mänskligt kan leda Guds folk till det himmelska Kanaan. Endast Guds Son, Jesus Kristus vår Herre, sann Gud och sann människa.

Vad var då orsaken till att Moses endast fick se det utlovade landet? Det var hur han förhöll sig till klippan. Han gjorde inte så som Gud sade. För olydnadens skull nådde Mose inte det jordiska Kanaan..

Guds folk fick fira Gudstjänst i öknen. I öknen hade de en församling där Gud talade genom sina utvalda redskap. 

I en församling är Gudstjänsten viktig. Där behöver Guds ord få predikas. Guds ord bör framställas som Guds ord och mänsklig vishet och mänskliga tankar som människans.

När mänskliga tankar framställs som Guds ord och Guds ord inte framställs som just Guds ord går det inte väl..

"I stormiga tider, bland töcken och grus, en skara dock skrider mot himmelens ljus. Dess hopp och dess härlighet världen ej ser, men före går Herren, men före går Herren, ja, före går Herren med segerns baner."

(Psalmboken 415 "Med Gud och hans vänskap")