Den oförtjänta nåden

Inkommande söndags tema är den oförtjänta nåden. I kyrkohandboken läser vi om den oförtjänta nåden:

"Dagens gamla latinska namn Septuagesima (den sjuttionde) talar om att det är sjuttio dagar till påsken, som församlingen nu vänder sin blick mot. 

Av gammalt började prästerskapets fasta vid denna tidpunkt. Församlingen och dess tjänare uppmanas att med uthållighet kämpa trons goda kamp i förtröstan på Guds nåd. 

Dagens evangelium påminner om att Guds nåd inte kan förtjänas. Hans godhet är lika stor mot alla."

Så långt kyrkohandboken. Vi kan tillägga att Gud visar sin nåd till ett i synden fallet människosläkte i Jesus Kristus.

Den nåden får vi söka. Den nåden får vi betrakta. Den nåden får vi leva i. Den nåden får fostra oss.

Aposteln skriver i brevet till Titus: "Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 

Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 

Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig."

Guds nåd har alltså uppenbarats till frälsning. Det får vi tacka Gud för..