Uppbrott

På sidan flammor frågar Holger Nilsson om du är redo för uppbrott från den här världen. - Ty detta kan ske 2024.

Frågan är rak. Vilket svar ger man på en sådan fråga? Vad säger Guds ord?

Skall vi vara redo för uppbrott?

I Hebreerbrevet läser vi om trons fäder: 

Om Noa läser vi: "I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

Om Abraham läser vi: "I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 

I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 

Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat."

Om Mose läser vi att han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning.

Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. 

Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut."

Tron är också att härda ut, att förtrösta på Gud i det okända. Trons fäder längtade till ett bättre land, det himmelska. Därför blygdes inte Gud för att kallas deras Gud, ty han hade ställt i ordning en stad åt dem.

Ordet vittnar alltså om att vi får ha en längtan till ett bättre land, till det himmelska.

I sången sjunger vi: "Ibland det ju händer jag hemlängtan får, jag längtar dit upp till den eviga vår. Att vara med Jesus, nog vore det bäst, ty här är jag främling och gäst."

Hemlängtan är en del av tron, av det kristna livet. När, om, då vi förtröstar på Jesus Kristus är vi redo för uppbrott. 

Han själv har lovat att hämta sin församling. Skulle vi då inte vänta på hans återkomst..