Daniel (1)

I profeten Daniels bok läser vi: "Kungen befallde sin förste hovmarskalk Ashpenas att hämta några av Israels barn från kungaätten eller av förnäm börd, unga män utan defekter som såg bra ut. 

De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk. 

Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra hos kungen."

Den tidens internationella språk var arameiska, medan Daniels modersmål var hebreiska.

Daniel och hans vänner hamnar nu i en främmande kultur. Mot sin vilja förs de till främmande land där de skall anpassas till ett annorlunda liv än livet hemma hos mor och far i Israels land där man tjänade Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

Nu är den undervisning i skriften som de fått hemma i Israel verkligen viktig. Nu är det livsviktigt att de kan stöda varandra.

Hur skall det gå för de unga männen?