En hand mot Herrens tron

"Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim. Då sade Mose till Josua: ”Välj ut manskap åt oss och dra ut i strid mot Amalek. I morgon ska jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen.”

Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek, medan Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden. 

Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget. När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga tills solen gick ner.

Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.

Herren sade till Mose: ”Skriv upp detta i boken så att ni inte glömmer det och inpränta det hos Josua, för jag ska utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen.” 

Och Mose byggde ett altare och gav det namnet Herren mitt baner. Han sade: ”En hand har lyfts mot Herrens tron. Herren ska strida mot Amalek från släkte till släkte.”

När vi läser i andra Moseboken om striden mot Amalek märker vi att det är Josua som leder striden.

Folket är för svagt. Även Moses händer blir tunga. Denne Amalek dyker ännu upp som gubben ur lådan. Men lika säkert strider Herren mot honom från släkte till släkte. Och minnet av Amalek skall utplånas så grundligt att det inte mer finns under himlen.

Vem är Amalek? Han är en fiende till Guds folk. Han blåser upp stormar. Han kommer som ett oväder. Men han är slagen. En hand är rest mot Herrens tron

Inget folk kan vara tryggare än Guds folk. Ingen kan vara tryggare än Guds lilla barnaskara..

Ännu idag reser sig korset mot himlen från kyrkor och bönehus. Herren själv strider mot Amalek från släkte till släkte..

Ett evigt rike

"Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under och vars makt inte ska överlämnas till något annat folk. Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena, men självt ska det bestå för evigt." (Daniel 2)

Konung Nebudkanessar hade haft en dröm. Gud gav Daniel samma dröm och också dess uttydning.

I drömmen sågs en sten som revs loss, men inte av människohänder. Vi förstår att det var Jesus, kvinnans son, världens Frälsare, vår Herre och Konung.

Vad sägs om hans rike här i början av Daniels bok? 

Riket är upprättat av Gud. Det skall aldrig gå under. Dess makt skall inte överlämnas till något annat folk.

Tänk, inte ens då antikrist sitter i Guds kyrka och säger sig vara Gud. Även då består Guds rike. Ett ord av Jesus avklär den laglöse.

Guds rike skall krossa och göra slut på alla andra riken. Guds goda vilja skall ske. På domens dag blir det synligt för alla.

Så långt Daniels syn. Den som Gud ger klarsyn, den som av Guds nåd får förstå något av ordet inser nog att det också idag mitt framför våra ögon utspelas en strid. En strid mellan två riken, mellan Guds rike och världens rike. 

Det sker mitt i det som vi kallar kyrka, i folkkyrkan. Och om vi vill vara ärliga sker samma strid nog också i andra kyrkor och samfund. Ja även i vårt eget hjärta.

Man vill göra Guds rike världsligt. Man byter ut Guds ord mot världsliga tolkningar av Guds ord.

Men Guds rike går inte under. Jesus flyttar ljusstaken innan. 

I brevet till församlingen I Efesos talar Jesus om att han kan flytta ljusstaken.

 Församlingen får höra: "Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats."

När vi läser församlingsbreven märker vi hur nikolaiternas lära florerade. Man tolererade kvinnan Isebel, som kallade sig profetissa. Hon fick undervisa och förledde Guds tjänare. Man hade namn om sig att leva, men var död.

Men vad säger då Jesus? 

"Men till er andra i Tyatira, ni som inte har den läran och inte har lärt känna Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon annan börda. Men håll fast vid det ni har tills jag kommer."

Det finns tider då det viktigaste är att hålla fast vid det som Gud gett, vid Jesu undervisning, vid apostlarnas lära.

Vad innebär det att hålla fast? Skall man hålla fast vid det mänskliga, vid skeppet som sjunker? Nej, vid det skepp som inte sjunker, vid det eviga riket, vid allt som vilar på Guds ords grund, vid det som är byggt på klippan Kristus.

I den klippan som brast, där har vi en fristad ännu idag. Där har vi en fristad då människor spelar sitt bedrägliga spel. Där har vi en fristad då himmel och jord går under.

Om vi av Guds nåd får ha den osynlige för vårt öga, då håller vi ut. Då ger han kraft att hålla ut. Då byts missmod mot mod.

Då byts sorg mot glädje. Då byts vemod mot synen av staden och riket som inte kan gå under.

Då väntar vi på honom som kommer. Snart är han här. Snart är Jesus här. Därför får vi också denna helg stämma upp vår lovsång.

"Snart hos Jesus i himmelen står vi på hemlandets sälla strand, snart hemma i himmelen går vi långt borta från mödans land. Då skall vi ej tänka tillbaka på strider i sorgens dal där ofta man hörde oss klaga, men nu har vi fröjd utan tal."

 

När tron endast vill se och höra

En märklig vecka är tillända. Jag tackar Gud för hans godhet, för hur han ställt allt så väl. 

Men jag vill stanna kvar där vid härlighetstronen. Där fåren som ställdes på Jesu högra sida får höra: 

"Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."

Fåren behöver sin herde. Om de inte får höra hans stämma blir de oroliga. Men när fåret får vila hos herden kan det vara trygg.

Kom, ni min Fars välsignade. Det är så stort att få vara välsignad av Fadern, att få komma..

Att få ta emot det som Fadern ger..

Att få gå in i riket som står berett..

Igår fick jag avsluta ett viktigt skede i det jordiska arbetet. Tiden tog slut och en stor uppgift var avklarad, tack vare Guds godhet.

När tankarna fick släppa arbetet gick de dit till tronen. Den tron där allting är fullbordat. Där Jesus sitter på Guds högra sida.

Där himlen står öppen och fåren ser det som de endast kunnat ana medan de följt herden.

Där ögat får se det som tron målade för blicken. När evighetens klockor ringer. När stridslarmet tystnat.

Där segerns kyrka firar Gudstjänst..

" Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång"

"Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud Allsmäktig. Rätta och sanna är dina vägar, du folkens Kung.

Vem skulle inte vörda dig, Herre, och prisa ditt namn? Bara du är helig, och alla folk ska komma och tillbe inför dig, för dina rättfärdiga domar har uppenbarats."

Härlighetstronen

"När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna."

Vi lever i en tid då kyrkan predikar att Jesus inte gör skillnad på människor. När vi läser Jesu ord märker vi att Jesus nog gör skillnad. Det handlar om välsignade och förbannade.

Det handlar om hur punden förvaltas. Det handlar om huruvida det finns olja till lampan.

Det handlar om två olika slags folk, Guds barn och djävulens barn.

De sistnämnda predikar: Skulle då Gud ha sagt. De förstnämnda predikar lag och evangelium, synd och nåd, bättring och syndernas förlåtelse.

Vi får bekänna vår synd, vår ofullkomlighet inför Gud. Det hjälper inte att vi bekänner andras synder.

Våra egna räcker nog. Utan Jesus går alla förlorade. 

Därför får vi fästa blicken på Jesus, mot härlighetstronen. 

Idag är det inte för sent. Idag är det inte ute med oss. Idag är det nådens tid. Idag får vi prioritera rätt.

Det kan vi endast med Guds hjälp, genom ordet som skakar om oss, men som också väcker och visar på Konungen på härlighetstronen.

Konungen som tvättar sin fattiga brud och ger henne skinande vita kläder.

Konungen, vars blod rann till frälsning från all synd..

Ropet i natten

"Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 

De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp.

Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. 

Och dörren stängdes. 

Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss!  

Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte."

Vår Herre Jesus avslutar liknelsen: "Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer."

Jesus kommer, men vi vet inte dagen eller timmen. Vad gör Jesu vänner? Är man ute på gator och gränder och bjuder in folk till Lammets bröllopsmåltid?

Vad har hänt de senaste 50 åren? - Kyrkan slutade vara kyrka..

Idag har vi jämställdhets- och hbtgicertifierade kyrkor. Alla skall få sitt. Alla måste få något från smörgåsbordet. Alla måste få känna något av heligheten. Och helst då i en ståtlig kyrka. 

Pengarna måste räcka till allt. Kyrkan skall också vara bra att kompostera..

Vi sover tungt och djupt. Hur känns då ropet i natten? Basunen som ljuder..

Högljudda snarkningar

"Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 

De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 

När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade." (Matteus 25)

Liknelsen handlar om kyrkan som väntar sin Herre. Bo Giertz skriver: "Det ger den ett särskilt allvar. Flickorna som hade lampor men ingen olja är sådana kristna som tycktes ha hela den yttre apparaten som anses höra med till kristendomen. Men det var ändå något nödvändigt som saknades."

Biskopen fortsätter:

"Tillämpningen är tydlig. Det finns något, som nödvändigt hör med till frälsningen, något som är en människas rent personliga egendom och inte kan överlåtas åt någon annan. Har man det inte, när Jesus kommer, så är det för sent att skaffa sig det. 

Jesus säger inte uttryckligen vad det är, men allt vad han förut har sagt visar vad det är fråga om. 

Det är den tro som bekänner att han är Messias, den levande Gudens Son, och som tar konsekvenserna, så att ingenting annat får bestämma över oss."

Kyrkan som väntar sin Herre. Jag noterar att kyrkan nämns i dagens ÖT. Det talas om hur man skall kompostera rätt. Jag noterade att igår fanns det tre långa artiklar som behandlade kyrka på nätet. Det kommer antagligen i den tryckta tidningen i helgen.

Talades det om kyrkan som väntar sin Herre där? Nej, där lyfts kvinnor fram som väntat i 20 år. Inte är det Jesus som man väntat på, utan en kvinnlig präst.

Det skrivs också om en film som går på bio. Den bär faktiskt Jesu namn. Men jag vet inte om det talas om att han kommer.

Vad har hänt med kyrkan som väntar på sin Herre, kyrkan som väntar på Jesus?

Ger den något ljud ifrån sig? - högljudda snarkningar..

Hemlandets skönhet

Bibelordet i dag talar om hemlandet i himlen. 

"Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare."

Jesus kommer från himlen då han kommer. Han kommer från Gud. Han lämnar sin tron ett ögonblick för att hämta sitt folk.

Aposteln fortsätter:

"Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig."

Tänk att vi fattiga syndare en gång får bli honom lika. Må den tanken ge liv åt den kämpande tron.

Vårt hemland är i himlen. Jesus ger oss medborgarskap i himlen. Jesus ger oss en längtan att få vara där han är.

Sångförfattaren skriver att här på jorden är synden med i allt. Det sköna får en främmande gestalt. 

Men hos Jesus avkläds synden och allt som skymmer tron och sikten mot hemlandets sköna stränder.

Att håna Jesus offentligt

"De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. 

En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.

Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt."

I Hebreerbrevets sjätte kapitel där det också talas om Kristi lära lyfts det fram hur en människa offentligt kan håna Guds Son.

Brevskrivaren vet att han bär fram ett kraftigt budskap. Därför lyfter han fram tröstens ord till Jesu vänner. Tron på Jesus leder till frälsning. 

Inför tidsålderns slut

"Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?"

Lärjungarna var ensamma med Jesus och ville höra om tecknet på tidsålderns slut. 

Ser vi dessa tecken idag? 

Jesus svarar med att säga, se till att ingen bedrar er. Där finner vi det viktiga. 

Under de senaste åren har vi hört hur präster och biskopar, den ene efter den andre kommit med märkliga påståenden. I Jesu namn har man kommit med egna tankar, med irrläror, med uttalanden som strider mot Kristi lära.

Aposteln Johannes skriver i sitt andra brev. "Det finns ju många bedragare som har gått ut i världen, de som inte bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet. 

Sådan är Bedragaren, Antikrist. Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för utan får full lön. Den som går vidare och inte blir kvar i Kristi lära, han har inte Gud. 

Den som blir kvar i hans lära, han har både Fadern och Sonen. 

Om någon kommer till er och inte har med sig denna lära ska ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar."

Under apostelns tid firades gudstjänsten i hemmen. Johannes varnar alltså för att fira Gudstjänst med falska lärare. Underförstått med de som gått vidare och är gudlösa.

Falsk gudstjänst vilseleder. När Herrens tjänare står vid altaret tillsammans med gudlösa vilseleds församlingen.

Ingen Herrens tjänare är helig i sig själv, men den som genom sin bekännelse öppet visar att han gått vidare uppmanas  församlingen ta avstånd ifrån.

På vilket sätt? Vi får be om omvändelsens nåd. Att Gud i sin nåd ännu kallar tillbaka. 

Var går då gränsen? Var kan en kristen med gott samvete vara med? 

Se till att ingen bedrar er säger Jesus. Må vi inte ta anstöt av hans varning.

Apostlarna hade sådan auktoritet att de kunde namnge de gudlösa. Vilken auktoritet har vi då idag som lever i tidsålderns slut? 

Vi har Guds ord? I vår tid kommer ständigt nya tolkningar av Guds ord. Man sätter ordet åt sidan och vänder och vrider på det och genom egna tolkningar omyndigförklarar man ordet.

En kristen bör vandra i Ordets ljus och leva nära Jesus. 

"Mäktiga torn har blivit grus"

Kristi gärningar

"Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem."

Johannes hörde en röst från himlen som vittnade om hur de i Herren dödas gärningar följde dem. 

De får tillägna sig Kristi gärningar. Matteus skriver i sitt elfte kapitel om hur Johannes döparen får höra om Kristi gärningar. Själv sitter han fängslad och skall snart dö.

Matteus skriver: " Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar och frågade honom: "Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?"

Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. Salig är den som inte tar anstöt av mig."

Salig är den som inte tar anstöt av Jesus. Kristi gärningar följer honom. Både här i livet och bortom döden.

Johannes hade visat på Lammet och samma Lamm kom till honom med tröst i nöden. Johannes behövde inte vänta på någon annan. Han fick tro..

.

En tyst minut

Joel Blomqvist skriver i en sång, sions sång 338.

"Lycklig du som har fått lämna denna jordens mörka strand och som över Jordans bölja ilat in i Kanans land. Mörk var natten, stormen hävde mot din farkost skyhög våg, men din ankargrund var säker; du vid Jesu fötter låg.

Lycklig du, vår vän, som samlat uti himmelen din skatt och ditt ljus i Jesus hade under jordelivets natt. Över Jordans dystra bölja Herren Jesus ömt dig bar och uti den mörka dalen han ditt klara ljus själv var.

O farväl, vi träffas åter, dyre broder/syster sov i frid! Gärna vi dig velat äga bland oss kvar ännu en tid, men vi önskar ej tillbaka vad vår Fader tagit har. Gud ske lov med fröjd vi säger: Återseendet står kvar!"

Idag fyller Pappa 92 år. På födelsedagen är han hemma hos Gud. 

På vägen hem stannar jag upp en kort stund, en tyst minut. Tacksamhet fyller hjärtat medan tåren rinner..

Ordet säger: "Och jag hörde en röst från himlen: "Skriv: Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem."

Herrens stormvind

Jeremia fortsätter:

" Se, Herrens stormvind bryter fram, full av vrede, en virvlande storm! Den virvlar ner över de ogudaktigas huvuden.

Herrens vrede ska inte vända tillbaka förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden ska ni inse och förstå det."

Vad är Guds hjärtas tankar? Vi vet att hans frälsning är beredd på Golgata. Där finner vi blodet som talar så milt. Där finner vi ett skydd under omslutande vingar.

Vi lever i den yttersta tiden. Världen får snart se sin Herre komma på Himmelens skyar. Såväl falska som trogna tjänare får se Honom.

Guds ord är gott. Men det är allvarligt, mycket allvarligt att förkasta det.

En gång tog Gud hem sin profet i en stormvind. En gång hämtar han sitt folk på samma sätt. Guds ord är ett beskydd för den som flyr till det. För den som förkastar ordet blir det till dom..

Jeremias och Herrens klagan

"För både profeter och präster är gudlösa. Även inne i mitt hus finner jag deras ondska, säger Herren.

Därför ska deras väg för dem bli som hala stigar i mörkret. De ska drivas bort, och där ska de falla.

För jag ska låta olycka drabba dem det år deras straff kommer, säger Herren."

Jeremia lyfter fram hur de falska tjänarna bedrar folket:

"Om och om igen säger de till dem som föraktar mig: ”Herren har sagt: Det ska gå er väl.” Och till alla som följer sitt hårda hjärta säger de: ”Ingen olycka ska drabba er.”

Men vem har stått med i Herrens råd, sett och hört hans ord? Och vem har lyssnat till hans ord och hört det?"

I mina tankar kommer Guds ords dom över en kyrka som slösar bort de sista åren av nådens tid med att t.ex. käbbla om samkönade äktenskap i stället för att vittna om frälsningen i Jesus Kristus.

Hur kan mörkret sänka sig så hastigt över ett folk som fått kalla sig kristet? 

- För att man förkastade Guds ord..

Kvarnstensdomen

"Ve de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger Herren. Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag ska straffa er för era onda gärningar, säger Herren.

Dagens bibelläsning från Jeremia 23 påminner om Matteus 23. De falska herdarna avkläds.

En falsk herde fördärvar och skingrar fåren i Guds hjord. Den herden får också Guds straff. Över honom vilar den kvarnstensdom som Jesus uttalar i Matteus18:

" Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom hade det varit bättre att få en kvarnsten hängd om halsen och bli sänkt i havets djup. Ve över världen som förför! Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer. 

Jeremia fortsätter:

"Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag fördrivit dem, och jag ska föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där ska de bli fruktsamma och föröka sig. Jag ska sätta herdar över dem som ska valla dem, och de ska aldrig mer behöva vara rädda eller modlösa, och ingen av dem ska saknas, säger Herren."

Här finner vi det som Gud ger i Jesus Kristus. Gröna ängar, fruktsamhet, väckelse, trygghet, mod..

Jesu klagan

"Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte. 

Nu ska ert hus lämnas öde, för jag säger er: Härefter kommer ni inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Det 23. kapitlet av Matteus evangelium avslutas med Jesu klagan över Jerusalem. Man ville inte samlas runt Jesus. Man ville inte inta den viloplats som finns under hans beskydd.

Därför förlorade staden allt. Den lämnades till ödeläggelse. 

Det är totalt ödeläggande att överge Jesus. Människan förlorar allt. Människan är tom. Till det yttre kan det se bra ut en tid, men det är blott ett sken.

Det som finns kvar är Guds kallelse. Den som ljuder så länge det är nådens tid. Kallelsen som ljuder i Guds ord. Vänd om, kom tillbaka till Jesus. Kom tillbaka till livet..

När människan stänger öronen för den och föraktar Guds profeters inbjudan infaller mörkret och det blir evigt..

Skatt, tempelskatt och kyrkoskatt

I dagens bibelläsning från Matteus 22 läser vi:

" Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade. De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna för att säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och lär ut sanningen om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller inte?"

Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare? Visa mig myntet som skatten betalas med." De räckte honom en denar, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." (Matteus 22)

På Jesu tid betalade judarna tempelskatt. Om den läser vi i Matteus 17: 

" När de sedan var framme i Kapernaum, kom de som samlade in tempelskatten fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?" 

"Jodå", svarade han.

När Petrus kom hem var det Jesus som frågade först: "Vad tror du, Simon? Från vilka tar jordens kungar upp tull och skatt?

Från sina söner eller från andra?" Han svarade: "Från andra." Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria. 

Men vi ska inte stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisken du får upp och öppna munnen på den. Då hittar du ett silvermynt. Ta det och ge till dem för mig och dig."

Nog har vi ett rikt Guds ord. I Guds ord finner vi verkliga guldkorn. Vi skall ge Gud det som tillhör Gud. Vi skall inte stöta oss med någon.

Ger vi Gud det som tillhör Honom? Tar vi vara på hans ord och håller det för heligt? 

Kyrkoskatten då? Om den säger Guds ord inget. Därför tror jag att vi inte behöver bekymra oss så mycket om den. De som får sitt uppehälle av den är ansvariga inför Gud för hur de förvaltar sin del.

Vi får tacka Gud för att han ger oss mat på bordet. Vi får tacka Gud för att vi fritt får samlas i bönehus och kyrkor.

Vi får tacka Gud för sakramenten som han gett oss. 

Må Gud förklara sitt ord för oss. Må han ge kraft, glädje och frimodighet att fullfölja missionsbefallningen.

Vi lever i en tid då antikrist vill sätta sig i Guds tempel och säga sig vara Gud. Honom skall vi inte böja knä för.

I ordet lär vi vad som håller: "Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."

Kristi kyrka består medan människor faller..

Helig, helig, helig

 "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer." (Uppenbarelseboken 4)

I Anden ser Johannes en tron stå i himlen, och någon sitter på tronen. Han som sitter där liknar en ädelsten, som jaspis och karneol. 

Vi märker att han inte riktigt kan beskrivas.

Runt omkring tronen fanns en regnbåge som liknade smaragd. 

Där stod tjugofyra troner. På tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. 

"Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall"

Johannes ser den himmelska gudstjänsten. 

"Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ung tjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan. Dag och natt säger de utan uppehåll:

"Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."

Jag tackar Gud för mötet jag fick närvara vid igår. Jag behåller det goda. Genom Guds ord fick vi se den himmelska Gudstjänsten där allt är fullkomligt.

Jag vill bevara den synen. Den syn som Guds ofelbara ord kan ge när vi får samlas i Jesu namn.

Ändå finns det en stor sorg. En stor sorg som är svår att förklara. Den gamla psalmens ord beskriver något: "Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner, Dess präster äro döde, dess spira är ej mer; Men Kristi rike varar och sig alltmer förklarar. Välsignad vare han som kom i Herrens namn."

Sorgen personifieras i en kyrka som vände ryggen till Guds ord. En kyrka som alltmer blir kompromissernas kyrka. En kyrka som vill bibehålla den yttre glansen, högtidliga ceremonier, men allt mera ställer sig över Guds ord.

Vi finner den här sorgen också i Guds ord. Profeten Nehemja får höra att de som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och lider stor nöd och vanära. "Och Jerusalems mur är nedriven och portarna är nerbrända.”

I Nehemjas bok läser vi om profetens sorg: 

"När jag hörde det satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himlens Gud. Jag sade: ”O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud. 

Låt ditt öra lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi Israels barn har begått mot dig.

Även jag och min faders hus har syndat. Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit fast vid de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose."

Min notering i dagboken får lämna här. Jag vill tacka Gud för hans godhet. Jag tackar honom för hans omsorg. Jag förlitar mig på hans ledning.

Herrens nåd är var morgon ny. För Jesu skull är det inte ute med oss..

I psalmen sjunger vi:

"Gammal är kyrkan, Herrens hus,

står, medan mänskoverk faller.

Mäktiga torn har blivit grus,

klockorna ännu oss kallar,

kallar på gammal och på ung,

kallar på själ som trött och tung

längtar till evig vila.

Icke ett hus på syndfull jord,

byggt utav människohänder,

sluter i sig den Gud vars ord

danade havsdjup och länder.

Själv är dock en boning, underfull,

byggde han sig på jordens mull,

redde i oss sig en boning."

Jag är ej mer min egen

"Låt mig ej heller leva mig själv blott till behag, nej, leva till din ära och tjäna dig var dag! Och fast du ej behöver en ringa tjänst av mig, ge mig den nåden, Herre, att dock få tjäna dig!" (Sions sånger 175)

Vad innebär det att höra till Jesus? Du är ingen egenföretagare. Tjänsten i Guds rike är inte din egen. Den vilar i Jesu händer.

Jag lyssnade till sången i morse då jag körde till arbetet. Sångens budskap var trösterikt.

Sången förtydligar också vem som har fullmakt i Guds rike. Det är Jesus som sände ut de 11.

Evangelisten Matteus skriver: "De elva lärjungarna gick till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom tillbad de honom, men några tvivlade.

Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Tiden är inte ännu slut. Jesus går ännu med. Hans fullmakt gäller ännu. Den vilar på Guds eget ord, på Jesu befallning..

Med vems fullmakt

"Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?"  (Matteus 21)

Man frågade av Jesus med vems fullmakt han undervisade i Guds hus. 

I samma kapitel läser vi också att Guds hus skall vara ett bönens hus. "Det står skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"

Ett bönens hus, en kyrka blir ett rövarnäste när man gör beslut som strider emot Guds vilja, mot hans ord.

Man ville begränsa Jesu möjlighet att verka i hans Faders hus. Sker det ännu idag? 

När och var har vi som kristna fullmakt att verka i Jesu namn? Många vill begränsa den här fullmakten. 

Om Guds så vill. När vi samlas i Jesu namn. Då behöver vi inte frukta. 

Jesus kommer

Jesus kommer, han kommer inte för sent. Det lär vi oss av gårdagens evangelietext.

Vi behöver Jesu närvaro och han har lovat att vara med de sina ända till tidens slut.

Ikväll har jag ett tillfälle, som jag stundom varit litet orolig för. Men Jesus kommer nog också dit. Vi får börja i Jesu namn. Och vi får sluta i Jesu namn. Och mötet hålls endast om Gud så vill. 

Det är gott då vi får känna Jesu närvaro och om den får förändra oss. 

Jesus kommer inte för sent. När han får bereda sig rum i hjärtat är han alltid med.

En välsignad vecka! Den är välsignad då Jesus får vara med..

Väckelse eller stagnation

"På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön, men börja med de sista och sluta med de första. 

De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar. När sedan de första kom trodde de att de skulle få mer, men de fick också en denar. 

När de fick den, klagade de på husbonden och sade:  De där som kom sist har arbetat en enda timme, och du har jämställt dem med oss som har stått ut med dagens slit och hetta. 

Han svarade en av dem: Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Var du inte överens med mig om en denar? 

Ta det som är ditt och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som jag gav dig. Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god."

(Matteus 20)

Jesus kommer snart och den himmelska festen börjar. Har du tröttnat på att vänta på Honom och tycker du att han dröjer?

Det finns ännu några platser som inte är fyllda. Det finns några där ute som inte gått in genom nådens öppna port. Guds kallelse går ännu ut.

Igår på morgonen följde jag med en stund då min arabiske vän, den före detta missbrukaren kallade till Guds rike. Han talade länge med en ung man som inte var ateist. Han trodde nog på någon. Han trodde på sig själv.

Han behövde inte Jesus.

Någon kanske kan ifrågasätta det sätt på vilket man berättar om Jesus på Sergels torg i Stockholm. Jag höjer också ibland på ögonen. Kan man säga så där?

Evangelisten är nog inte "sönderskolad" vid den här världens institut. Men det var inte heller Johannes döparen..

Samtidigt får en anrik missionsorganisation i vårt land säga upp en tredjedel av all personal. Man är bra skolade. Man har tagit certifikatet. Men finns Jesus med? Har prideideologin tagit Jesu plats?  Är människornas frälsning mera det viktiga? Går man ut i hans namn och i hans ärenden?

Jag tror nog att många anställda ännu kan brinna för att vittna om Jesus, men ledningen gav efter för tidsandan. Man började förfölja Jesus. Man förkastade hans ord.

Församlingen i Laoidicea kan inte missionera. Man har blivit rik i sig själv. Jag vill inte tala illa om någon organisation, men alla behöver vi tänka över om budskapet om människans frälsning i Jesus Kristus är det centrala.

Det är skillnad på väckelse och stagnation. En väckelse ledd av Gud samlar in för himmelen. Om människor och människobud tar Jesu plats falnar glöden.

Skolning och studier i Guds ord är nyttig och hälsosam. Men kyrkofäder och kyrkosystem får inte ta Jesu plats.

Den himmelska festen

"Då kom modern till Sebedeus söner fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något. Han frågade henne: "Vad vill du?" Hon sade till honom: "Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."

Jesus svarade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?" De svarade: "Det kan vi." 

Jesus sade till dem: "Ni ska få dricka min bägare. Men platserna på min högra och min vänstra sida är det inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har berett dem för."

Den fråga som Sebedeus mor ställde till Jesus öppnar litet upp vad den himmelska festen handlar om.

Modern och hennes söner förstod inte vilken bägare som Jesus måste dricka - Guds vredesdom. Jesus frälser sitt folk från vredesdomen. 

Paulus skriver i Romarbrevets femte kapitel: " När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? 

För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv? 

Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen."

På den himmelska festen är glädjen i Gud fullkomlig. Glädjen i Jesus Kristus är fullkomlig. Där finns en plats för alla i Jesus Kristus utvalda.

Varje människa som deltar i Lammets fest i himlen vet varför de är där - för Jesu skull! Han friköpte dem. 

De som av nåd får delta i festen är nöjda och saliga över sin plats. Avund och missunnsamhet finns inte mera. Glädjen i Gud är en fullkomlig glädje.

Gud har berett en plats i Guds rike för dig. Den är beredd i Jesus Kristus. 

En vän berättade i går att hon funderade varför Jesu kläder är så mörka på bilden. Jag hade inte tänkt på saken. 

Men nu slår det mig. Han bär mina synder. 

Varför är Jesu kläder mörka? När lärjungarna ser honom på förklaringsberget ät de skinande vita. Ingen tygberedare förmådde göra sådan vithet. 

Paulus skriver om hur vi som försonade blir frälsta genom Jesu liv. Han tar vår synd på sig.

På den himmelska festen har Jesu kläder den färg som Gud berett. Där finns inget mörker. Men vi känner igen Jesus av såren. Vi känner igen honom genom märkena av spikarna.

Synden kommer inte in i himlen. Den är visserligen försonad där som Hebreerbrevets författare skriver.

Men synden är utplånad. Den är kastad bortom Guds rygg. Den är nederst i ett bottenlöst hav av nåd.

Så kan en tavla av Jesus också tala. Den vittnar om hur högt älskade vi är av Gud. Den vittnar om den bägare som Jesus måste dricka.

Så får vi ha blicken fäst vid Lammet, vid Jesus på vår vandring mot himmelen. Av nåd får vi tänka på att där är en plats beredd. Den är beredd i Jesus Frälsaren.

Den himmelska festen kan börja redan, precis som vi sjunger i sången.

"Kallelsen bjuder till himmelen, himmelska festen kan börja ren. Heliga Jesu Kristi blod; Stor är dess kraft och förunderligt god. Kallelsen bjuder till himmelen, himmelska festen kan börja ren."

Att fylla 50 år

Att fylla 50 år är något stort. Du får tacka Gud för att du fick livet. Du får tacka Honom för ett långt liv. Du får nu fira jämna år en femte gång och du får fira din födelsedag i frid med Gud, genom tron på Jesus din broder.

Jesus din Frälsare fyllde 30 år på jorden, men inte 40. Han gav sitt liv för dig och uppstod till din rättfärdighet, för att du skall få leva i evighet. Ändå är han med dig på din högtidsdag. Han själv vill ära den genom sin närvaro.

Jesus är med idag och alla dagar. Genom tron har han berett sig rum i ditt hjärta. Gud har gett dig den här stora dagen här på jorden.

Den här världen skapade Gud genom förstlingen, genom Kristus Jesus. Gud, din himmelske Fader skapade också den blåa himmel som du i dag får se. 

Han skapar också den nya himlen och den nya jorden, som du redan genom trons ögon får se.

Gud har utvalt dig till att bruka den här jorden och bereda mat för många människor. Törne och tistel ger den dig. Du har långa och arbetsfyllda dagar.

Men jag vet att du också ser hans godhet mot dig. Han går vid din sida. Du får gå i fars, i farfars, i farfars fars fotspår. Du får ha handen vid plogen och hjärtat i himlen.

En dag kommer Jesus att befria dig och hela mänskligheten från all möda. Han kommer på Himmelens skyar och du får sträcka ut dina händer mot Honom. 

Du förs inför den himmelska tronen, där Jesus för dig inför Fadern. Du går in i ett rike som är berett i Jesus, innan världens grund lades.

Du får plöja den nya jorden, men den bereder dig ingen möda. Tröttheten av långa och slitsamma dagar finns inte mer.

Idag vill jag önska dig allt gott. Lev så säll och må gott. Ända fram tills den dagen då ditt namn ropas upp i himlen.

Där vill vi också vara med. Där sjunger vi tillsammans den nya sången, Guds och Lammets nya sång.

Tack för att du bjöd oss på fest. Tack gode Gud för att det blev möjligt. Må Gud också välsigna den riktiga födelsedagen..

(Skriven inför en älskad brors födelsedag)

Lev så säll

Jag hörde under veckan om den diagnos som en man, som för rätt så länge sedan blev sjuk fick.

När sjukdomen upptäcktes och diagnosen kom konstaterades det att chansen att överleva statistiskt sett är 2 %.

Med andra ord gavs ett budskap om att du kommer att dö i din sjukdom. Den unge mannen flyttade sedan också hem till Herren.

Ingen människa kommer att överleva i den här världen. Guds ord talar om att en människas liv blir 70 eller 80 om det blir långt.

Vi är alltså Guds gäster här på jorden en kort liten tid. Idag har jag glädjen att få delta i ett femtioårskalas. Min far fyllde 50 för 42 år sedan. Själv fyllde jag för något år sedan.

Livet levs här och nu sade någon i går. En annan sade att vi har endast ett liv.

Vad säger då Guds ord?

Jo, ordet säger nog att vi lever här och nu, men livet är heligt och evigt. Det börjar här och fortsätter i evighet. Antingen i himlen med Jesus, eller i eldsjön om vi säger nej till Guds kallelse i Jesus Kristus, om namnet inte är skrivet i livets bok som tillhör Jesus.

Mannen jag skrev om dog, men han lever om än han dog. Själen vilar hos Gud och Jesus Kristus skall uppväcka honom på den yttersta dagen. Gud ger en ny och odödlig kropp.

Sannolikheten att vi dör är alltså 100 %. Endast de som lever i tro vid Jesu återkomst besparas den "naturliga" döden.

I den vackra sången sjunger vi: "Lev så säll många år tills i himmelens land du ingår! Lev så säll och må gott tills i himlen ditt namn ropas opp!"

Idag tänker jag på hur litet skapelsen ändrats på 42 år. Grusvägen finns kvar. Skogen runt odlingarna står kvar. Några nya byggnader har kommit. Nya generationer prisar Gud och får lära känna Honom.

Himlavägen i Jesus Kristus är ännu öppen. Återseendets hopp finns kvar. Med andra ord så det som verkligen är viktigt och evigt är ännu relationen till Frälsaren Jesus Kristus.

Där delas mänskligheten i två hopar. De som redan äger livet och de som ännu av Guds nåd kan finna sitt liv. Livet i Jesus Kristus som är evigt och sant.

Likt örnen..

Sions sång nummer 173:

"Jag har inga sorger i världen, ty Jesus har blivit min vän, och han vill mig följa på färden de dagar som återstår än. Och därför jag sjunger så lycklig och nöjd, ty barnaskap har jag och glädje och fröjd med Jesus, min Jesus, med Jesus, min Jesus, som gjort mig så lycklig och nöjd.

När sorg och bekymmer vill trycka sin stämpel uppå mina drag, då ser jag på Jesus - vad lycka, han ställer ju allting i lag! Han lyfter av bördan som blir mig för tung och gör mig som örnen, så frisk och så ung. Ty Jesus, min Jesus, ja, Jesus, min Jesus har blivit min Herre och kung!

Så tar jag blott en dag i sänder och fruktar ej morgon som gryr. Min framtid är lagd i hans händer som jorden och himmelen styr. När sedan för alltid min sol sjunker ner, jag vaknar en morgon i himlen och ser blott Jesus, min Jesus. Blott Jesus, min Jesus i  himlen för evigt jag ser!"

Det är nog en mäktig sång med ett mäktigt vittnesbörd. Ett Guds barn får vara lik örnen, så frisk och så ung..

Vi vilar i nåden. Gud leder oss genom sin nåd i Jesus Kristus...

En dålig bedjare

Jag måste ännu en gång bekänna inför Gud att jag är en dålig bedjare. Jag är också en dålig förebedjare. 

Men en dålig förebedjares bekännelse är att Gud hör bön. Han hör bön för att han är god. Han hör bön för att han säger det i sitt ord.

Jag har varit dålig att be för den ledning som Gud gett oss. Jag har varit dålig att be för mina vänner. Jag har varit dålig att be för ovänner och för de som jag hållit för ovänner.

Vi får be i Jesu namn. Gud hör även en dålig bedjares böner. Idag fick jag två bönesvar. Det ena hade jag inte ens förstått att be om.

Bön i Jesu namn. Jesus ber och manar gott för oss. Jesus lyfter av bördor. 

Idag får jag vara lycklig och förnöjd. Gud är god. Vi kan endast fatta en bråkdel av den godhet han visar oss. 

Han är god fastän vi aldrig förtjänar hans godhet. Hans godhet i Jesus Kristus är ofattbar.

Här på vägen hem får jag skriva: Halleluja, Gud är god!

Vänd om till Jesus, till Guds ord!

I dagens bibelläsning enligt folkbibelns bibelläsningsplan talar Jesus om äktenskapet. Han säger: " Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött? Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt."

Jesus lyfter fram hur Gud skapade människan och gjorde dem till man och kvinna. Av Jesu ord och också av sammanhanget förstår vi att Jesus här talar om äktenskapet. Fariseerna vilje snärja honom och kommer med en fråga om skilsmässa.

Jesus definierar vad som är ett äktenskap. Det kan inte vara tydligare. Han lyfter också fram hur människan inte skall gå mot Guds vilja: Det som Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt. 

Jesus fortsätter sedan litet senare och lyfter fram hur äktenskapet inte är till för alla människor. Han talar om de som inte kan gifta sig.

Jesus säger: "Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig."

Jesus lyfter fram personer som inte kan gifta sig. Han ger dem inte något sämre människovärde. De är födda sådana att de inte kan gifta sig. Eller så har människor gjort dem sådana att de inte kan gifta sig.

Idag håller man på att tappa bort förståelsen för Guds goda vilja med äktenskapet. Vi behöver vända om.

Vår Lutherska kyrkas ledning behöver vända om från den processen som man gått inför där målet är att omdefiniera äktenskapet.

Varför?

Jo, för att det strider mot Guds vilja och mot Herren Jesus. Man förkastar Guds ord och strider mot Gud och hans goda ordning.

Yle hade i går en lång artikel om hur kyrkorna i Västnyland öppnat upp för samkönade vigslar. "Allt fler församlingar i Västnyland viger par av samma kön – på finskt håll har det lett till protester"  

Där intervjuade man biskopen och några präster. I artikeln hävdar man bland annat följande (citat från artikeln):

– De församlingar som öppnat upp för samkönade vigslar vill signalera att de inte gör någon skillnad på människor. Alla är lika värda.

De präster som viger par av samma kön ska inte heller bestraffas trots att kyrkan saknar ordning.

– Det har varit ett viktigt steg för Domkapitlet, säger biskop Bo-Göran Åstrand.

Åstrand talar om ett övergångsskede. Nästa år (2024) väljs ett nytt kyrkomöte.

Citatet slut.

Jesus kan nog skilja på människor utan att säga att någon är mindre värd. Att lyfta fram församlingar med en upprorsanda som en förebild är mycket märkligt. Indirekt kritiserar och ifrågasätter man då också Herren Jesus.

Att hoppas och arbeta för att kyrkomötet skall omdefiniera det äktenskap som Gud instiftat och som Jesus bekräftar är att strida mot Gud själv. 

När vi läser Matteus 19 märker vi att de religiösa ledarna för 2000 år sedan var mycket vilsna. Även Jesu egna lärjungar var vilsna. De hade då inte ännu fått gåvan att förstå hur Gud ser på otukt och skilsmässa.

Ja, det är en Guds gåva att i tro kunna ta Jesu ord till sig. Det är nåd att få en kallelse till omvändelse. Den kallelsen får inte endast kyrkans ledning och biskoparna.

Den gäller nog oss alla som fördärvade av syndafallet och tidsandan i tankar, ord och gärningar bryter mot Guds goda och klara bud.

Tack Herre för ditt klara och tydliga ord. Lär oss att i tro ställa oss under ordet och också vittna om hur ljuvlig Herren är.

Jesus sade till sist: "Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig."

Jesus lyfter fram de människor som för Guds rikes, för himmelrikets skull väljer att leva ensamma. De är aldrig ensamma. Jesus ger inte dem något lägre värde. 

Vi lever i en i synden fallen värd. Men Guds goda vilja står ännu fast. Den som tror på Jesus och följer honom är en himmelrikets medborgare redan nu. Han får av nåd vara medlem i Guds rike, ett Guds barn.

Tänk vilken god Gud vi har. "Må intet för mitt öga här, bli kärare än Jesus är."

Igår kväll fick vi njuta av sommarvärmen. Tack Herre för all godhet du ännu visar oss fastän vi så ofta bryter mot din goda vilja. Tack för att du ännu kallar genom ditt ord, för att vi får vända om och göra en kursändring då vi går bort från dig och ditt ord. 

Herre lär oss att be. Lär oss att be också för de som tänker annorlunda än Guds ord. Herre ge väckelse och omvändelsens nåd. Herre lär oss att förstå ditt ord. Herre öppna också de kyrkliga ledarnas hjärtan.

Tack Herre för att allt vilar i dina goda händer..

Äkta och oäkta

"Därför säger Herren så: Om du vänder om, skall jag låta dig komma tillbaka och du skall få tjäna mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta skall du få vara som min mun. Detta folk skall då vända tillbaka till dig, men du skall inte vända tillbaka till dem."

(Jeremia 15)

I bibelläsningen från Jeremia, kapitel 14 och 15 möter vi profetens vånda. 

Herrens tjänare och Guds folk behöver kunna skilja det äkta från det oäkta. 

Ät det alltid lätt?

Nej, det är inte lätt men nödvändigt.

Hemma hos oss växer många färgers hallon. Ändå är det hallon. Jeremias bok lär att det finns profeter och falska profeter.

Profeterna är kallade och sända av Gud. Aposteln Petrus säger: "Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 

Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte."

Gud ser skillnad på det äkta och oäkta. Därför är Guds ord det enda som fungerar. .

Det nya livet

I gårdagens läsning från boken "Vid källan" berördes det nya livet.

"Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett." (Johannes 17:22)

Författaren talar om ett nytt barnaskap. Att bli kristen är att få dela barnaskap med Guds egen son. 

Vad innebär det att få del av det barnaskap som Jesus har med sin Fader. Bland annat att vi är arvingar.

Paulus skriver att vi är Kristi medarvingar. "Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom." (Romarbrevet 8)

Här i tiden möter Guds barn lidanden. De är verkliga och tunga. Ändä hävdar Paulus att de väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. 

Vi härdar ut då vi har blicken på Jesus. Vi får bära varandras bördor. 

En vän är sjuk. Må Guds barns förböner och Jesu förbön bära honom. Vår himmelske Fader har omsorg om sina barn.

Trygga kan vi lämna allt i hans händer..

Herren din läkare.

"Jag är Herren din läkare" läser vi i andra Mosebokens femtonde kapitel.

Israels barn befann sig i Mara där vattnet var bittert. Mose ropade till Herren och Gud svarade. Folket fick dricka sött vatten.

Ännu idag får vi ropa till Herren. Vi får ropa då vi möter sjukdomar och bekymmer. Gud är allsmäktig. Må det vara vår tröst.

Jag är Herren din läkare. Må de orden ge mod och hopp för framtiden. Ja även den vilar i Guds händer.

Arvsrätten

Sedan jag igår hörde om arvsrätten i Kristus Jesus utgående från Paulus budskap till efesierna har jag längtat att skriva om detta arv. 

Gud frälser människan genom sin nåd i Kristus Jesus. Där står allting öppet. Friden med Gud, himmel och salighet. 

Vi ärver alltså himlen då vi är i Kristus Jesus som Gud gjorde till synd i vårt ställe. Gud lade hela världens syndaskuld på sin son för att frälsa hela världen, varje människa, du och jag.

Nu är det ändå så att ett arv behöver man inte ta emot. På samma sätt är det också med arvet i Jesus Kristus.

Fastän allting är berett av himmelens Gud går människor förlorade. Ja miljarder av Gud skapade människor, då man inte sätter värde på Guds verk, när man ser ner på Guds Son och inte bryr sig om arvet.

I en psalm talar vi om att man utesluter sig. Vi får glädjas över arvet, men skall ända betrakta hur man utesluter sig från himlaarvet.

I psalmen klagar psalmförfattaren: " Ack, hur sig mången utesluter från himmelrikets högtidsbord och fröjdas fåfängt när han njuter av det han vann på denna jord. Sin makt, sitt hus, sitt gods, sin brud han älskar mer än Herren Gud."

Psalmförfattaren fortsätter: "Och om så högt av dig de skattas, din vinst, din lust, ditt tidsfördriv, du inser inte att dig fattas den bästa delen av ditt liv. Nej, Jesu fröjd hör ej den till som ej till honom komma vill."

Men Jesus han kallar. Guds kallelse i Jesus Kristus gäller:

"Han kommer till din dörr och klappar, och vägrar du att låsa opp, betänk, att honom du borttappar, med honom salighetens hopp. Men öppnar du för honom, då skall han i kärlek till dig gå."

Vi ärver redan här på jorden och får en ljuvlig försmak av vad arvet i Jesus Kristus  innebär:

"Ja, in han träder i ditt hjärta och håller nattvard med dig där, förjagar all din nöd och smärta med trösten som han till dig bär, och du förenas som hans brud i outsäglig fröjd med Gud."

Han kommer till oss i ordet: "Men visar du hans ord tillbaka när nu han bjuder dig till sig att med de frälsta där få smaka hur mild och god han är mot dig, för evigt skall du sakna då hans nattvard, käre, tänk därpå!"

Tag vara på himlaarvet. Behåll din krona. Jesus säger: "Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona"

Målet är nära. Tröttna inte på vägen hem..

Ett bokslut vid Jesu fötter

Igår på morgonen fick jag avsluta avsnittet i dagboken om hur Han går vid min sida. Det slutade vid strålglansen under Guds fötter. 

Känslan var märklig. Här på jorden känner vi Guds närvaro. Han går vid vår sida. Han omsluter oss med sin nåd och bereder oss för himlen. Han gör det i Jesus Kristus.

Mina reflektioner, mina tankar om Gud lämnar där i mitt arkiv. Vi har nämligen något mycket större, något mycket fullkomligare, Guds nåd i Jesus Kristus och Skriftens budskap om Honom.

Det är denna nåd, Jesus Kristus vi får proklamera. Det är där vi fäster blicken. Det är där fokuset får vara.

Det blev aldrig något bokslut. Allting bleknar vid mötet med Israels Gud, vid Jesu fötter.

Nog är vandringen mot himlen ljuvlig då vi ser på Lammet. Hur skall det då inte vara när vi är framme och ser Honom sådan han är..

 

Strömmen av blodet

"O led, under strömmen av blodet, min dignande själ, du, min Gud, som ensam kan skänka modet under korsets väg åt din brud!"

I sången "In under din Ande som signar" skriver Vilho Rantanen om strömmen av blodet.

Han ber att Gud skall leda honom in under blodets ström. Han lyfter fram hur det är Gud som på korsets väg ger mod åt sin brud, sin församling. 

På riksåttan igår var det ett märkligt väder. Regnet kom från alla sidor, uppifrån, nerifrån, från alla sidor. När asfalten ännu var nylagd och svart blev det märkliga ljusfenomen.

Jag kom att tänka på Moses beskrivning av mötet med Israels Gud, då han under Guds fötter ser ett golv av safirer, likt himmelens klarhet.

Jag tänkte på stunder av helighet då syndaren möter en helig Gud. Då det svarta och vita möts. Då Gud kläder sin brud. Då Lammet kläder sin brud i rättfärdighetens klädnad.

I dessa stunder blir människan hänförd. Kontrasterna är så stora. Men då människan får leva under strömmen av blodet kommer friden. Den himmelska friden då Anden uppenbarar att synden är förlåten både på jorden och i himlen.

Kristi bruds syndaskuld är kastad bakom Guds rygg i ett väldigt hav av nåd, vars djup ingen kan mäta.

Så är det från Guds sida, då bruden lever under strömmen av blodet. Tänk att Gud för oss in i himlen på denna mäktiga ström som omsluter syndaren och gör henne skinande ren.

Vi är syndare så länge vi lever på jorden för synden bor i oss. Därför bekänner bruden ständigt sin synd inför Gud. Hon gör det med förtröstan.

Men det handlar inte om människans kraft eller gärning. Det är Guds verk.

Jesus är både nåd och sanning. I strömmen handlar det om synd och nåd, lag och evangelium, omvändelse och förlåtelse.

Lammet vårdar sin brud. I den strömmen är det gott att vara för den leder in i himlen..

Igår kväll hade jag möjlighet att besöka Vasa bönehus. Det var första gången jag besökte bönehuset. 

Skåda Israels Gud

"Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: "Se, detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord."

Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safirer, likt själva himlen i klarhet. Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och sedan åt de och drack." (Andra Moseboken 24)

När man får se Israels Gud är golvet under honom likt himlens klarhet. När människan får se hur Gud regerar, hurudan han är blir det himmelskt. Ja redan golvet under hans fötter har sådan strålglans att ögat har svårt att se det.

Mose skriver att de skådade Israels barn och han beredde dem en måltid. En himmelsk måltid..

Israels Gud

"Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud."

I dagens bibelläsning hör vi folket prisa Israels Gud. Här finner jag Matteus femtonde kapitels höjdpunkt, Israels Gud blir prisas.

Tänk om Israels Gud skulle bli prisad i våra liv. Vem är då denne Israels Gud? Han bar namnet Jesus när han vandrade här på jorden. Han bär samma namn när han kommer på Himmelens skyar.

Han kommer snart säger han i sitt ord. Därför får vi tryggt och med förtröstan se framåt. Vi kommer en dag att se honom ansikte mot ansikte.

Framtiden är ljus. Israels Gud, Jakobs Gud, han som också vill vara din Gud bevarar sina barn..

En blick bakåt och framåt

Under någon vecka har jag reflekterat över Gud som går vid min sida. I en människas liv finns det både fina och mindre goda minnen. 

Det finns minnen som smärtar. Tänk om vi skulle vara tvungen att se bakåt utan Jesus. Tänk om vi inte skulle se Jesus då vi ser framåt.

Tänk om vi inte skulle se Jesus nu. 

I en sång sjunger vi om den blodröda fanan, att få leva som förlåten av Gud, att få leva i syndernas förlåtelse.

"Vägen dit upp till det himmelska Kanaan går genom öknar och fiendeland, men om jag följer den blodröda fanan skall jag en gång nå den gyllene strand."

Gamle Gustav uttrycker det så här: ". I Herrens namn och blodets kraft vi kämpar mot all ondskans makt. Förlåtelsen, vår vandringsstav, vi skall ha med oss till vår grav."

Där Jesus är finns förlåtelse. Där Jesus går fram finns syndernas förlåtelse. Genom tron blir vi delaktiga av Guds förlåtelse. 

Synden fördömer inte när vi låter Jesus ta den. Syndens börda trycker inte när Jesus bär den.

Ryggsäcken är inte tung när Jesus bär den. Men synden blir aldrig vacker när vi vandrar med Jesus.

På så vis är vägen smal att vi förstår att utan tro på Jesus är vi förlorade. Men hos Jesus är vi bevarade. Han gör oss himladugliga..

Det är tryggt att se bakåt då vi ser Jesus, Himmelens Gud. Om Gud så vill blir det en lång dag. Om blicken vilar på Jesus blir det en välsignad dag..

I motvind

I dagens bibelläsning befinner sig lärjungarna på sjön på natten. Vinden är hård och Jesus är inte med.

På hans ord har de begett sig mot den andra stranden. Jesus är ensam på berget och ber.

Bilden är mäktig och talande. Och Jesus kommer gående på vattnet till sina kämpande lärjungar. Jesus är inte beroende av naturlagarna när han kommer till sina vänner.

"Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet." Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. 

Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!" 

Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" De steg i båten och vinden lade sig. Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."

Jesus hjälper. Han förökar vår tro och vi får tillbe Honom.

Dopets nådesförbund håller när vi förbli där i vår Herres Jesu nåd..

Tron är färskvara

Tron är färskvara. Tron är en levande relation med Herren Jesus. 

Hebreerbrevets författare skriver: 

"Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son."

Han fortsätter 11 kapitel senare:

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."

Genom tron som är en gåva vandrar Gud med oss. Han går vid vår sida. Han delar sitt ord med oss. 

Han tröstar.

Han visar sina sårmärkta händer.

Vi får sätta våra händer i hans sönderstungna sida.

Han formulerar vår bekännelse: Min Herre och min Gud.

Han ger sina löften: Jag är med dig alla dagar intill slut.

Och vi hör hans tröstefulla stämma: Se jag kommer snart.

Hans röst blir varm: Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.

En död tro kan inte tala. Men Jesus talar. Han är Guds ord till dig och mig..

Bönen.

Nu är det tid för bön. Då får telefonen vila. Hjärtat behöver de dagliga samtalen med Gud. 

I bönen talar vi till Gud. Vi får säga allt till honom. Han vet nog hur vi har det.

Men det är bra för oss att berätta. Gud lyssnar och han svarar nog också. 

Både den gemensamma bönen och den enskilda når fram till Gud.

Han hör också hjärtats tysta bön. Han har våra suckar.

Orkar vi inte be får vi be om förbön.

Herre ta du hand om alla som kämpar i tron. Vårda du dem vars tro har falnat..

Dammet på bibeln

Bibeln står orörd. Och det samlas damm på den. Vi lever i en tid då människor allt mera sällan tar sig tid att läsa. 

Telefonen däremot är nästan alltid i handen. Den är det första vi tar tag i på morgonen och ofta det sista vi lägger undan på kvällen.

Som helhet är det inte bra för oss att det blivit så. Men om Jesus får vara där i telefonen och vi låter honom bli synlig genom att läsa hans ord får vi dagliga möten med honom. 

Vad är bättre än att både börja och sluta dagen med Jesus, med Guds levande ord..

Kontakten till församlingen

Thomas hade missat tillfället på den första veckodagen. Han hade missat söndagens sammankomst då lärjungarna var tillsammans och Jesus kom dit.

Thomas hade missat söndagsfriden och söndagsglädjen som församlingen fick ta del av då Jesus kom på besök.

"Frid vare med er."När han hade sagt detta visade han dem sina händer och sin sida. Och lärjungarna blev glada när de såg Herren."

Om vi missar mötena med Jesus börjar Jesus kännas avlägsen. Hans plats tas av surrogat. Istället för Jesus fylls vårt liv av annat som åtminstone till först ger någonslags tillfredsställelse.

Men ingenting kan ersätta Jesus som möter oss i ordet, i nattvardens bröd och vin. 

Gemenskapen och bönen är också balsam för en kämpande tro..

Att hitta den egna tron

"Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 

Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" 

Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."

Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn."

Johannes berättar om Thomas möte med den uppståndne. Han hade vandrat tillsammans med Jesus i över 3 års tid. Men då Jesus hade dött, så hade också Thomas tro dött.

Texten kommer i mina tankar då jag har ombetts att vittna om hur en ungdom kan hitta den egna tron.

Det kan komma tider då tron prövas. Kontakten till Frälsaren Jesus Kristus blir lösare. Tron har drabbats av störningar och det finns ett hot att tron dör. 

Då dör också människan.

Thomas hade inte kunnat tro. Men nu fick han vara på ett ställe där Jesus var. Thomas var där Guds församling var. Han var med där lärjungarna samlades och dit kommer också Jesus.

Där Guds folk samlas förkunnas Guds ord, både i predikan och i sången. Tron får näring.

Lågan som falnade får nytt liv. 

Pastor Victor från Elam

Nejden besöks som bäst av pastor Viktor från Elam, eller Iran som vi säger i dag. Jag hade inte möjlighet att lyssna på hans vittnesbörd den här gången.

Men att han besöker oss och vittnar om hur han 65 dagar satt i en liten fängelsecell med Jesus är ett vittnesbörd om att Guds ord går i uppfyllelse. Även i vår tid finner människor ännu Jesus och Guds vilja sker. 

Profeten Jeremia skriver:

"Jag skall sätta upp min tron i Elam och utrota både kung och furstar där, säger Herren.

Men i kommande dagar skall jag göra slut på Elams fångenskap,säger Herren."

Elams furstar har ofta varit riktiga mörkermän. Bibeln nämner en av de värsta, en man vars namn betyder dödsgudinnans tjänare.

En av Sems söner hette Elam. I Mosebokens 14. kapitel läser vi om Kedorlaomer som var kung i Elam.

Gud sätter också en dag ett stopp för mörkret. Abram som var utvald av Gud slog den mäktige Kedorlaomer med endast en liten skara.

Om Herren är för oss behöver vi inte frukta. Vi får be för Elam och Guds goda vilja. När Gud sätter upp sin tron i ett land så sker också hans vilja.

Vi lever i profetiska tider. I tider när de sista profetiorna också skall uppfyllas då Herren Jesus kommer på Himmelens skyar.

Då är det gott att få vara barn till Gud..

Heliga saliga gäster

Det är nåd att få betrakta gamla foton. Det är dyrbart att stanna upp inför ett snart 42 år gammalt foto. Foton ger perspektiv. Foton visar att tiden lider, att den går fort.

Foton påminner oss om evighetsperspektivet. Foton påminner om att en dag är vi hemma hos Gud, blott vi håller fast vid tron. 

Ett foto påminner också om hur en tro som inte har blicken mot himlen är fåfäng. 

Ett foto påminner om hur välsignat det är att få växa upp i ett kristet hem. I hemmet samlas stundom heliga saliga gäster.

Ett foto kan också ge perspektiv på tron. Det kan påminna om Guds godhet här nere och ge en föraning om saligheten hos Gud.

I Romarbrevet 8 läser vi: "Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. 

Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder.

Ändå finns det hopp om att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet."

Det är nåd att få leva som ett fritt Guds barn här i tiden. Men vi vet att tiden är begränsad. Men Gud är inte beroende av tiden. Han verkar i tiden, men står ovanför dem.

Jag tänker på farbrorn i gungstolen. Jag ser honom vandra till bönehuset i minnenas landskap.

Barndomens bönehusgudstjänster var enkla. Men då Jesus fick vara med blev de himmelska. 

Ett gammalt foto påminner också om att Gud inte är beroende av våra mänskliga strukturer, då han kallar sitt folk till gudstjänst.

Ett foto kan påminna om att hela vägen går han med.