Öppna sår - andra gudar

 

”När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss.”

Mose hade varit på berget hos Gud och folket tröttnade på att vänta på Guds budskap, som Mose skulle förmedla. I stället vill man göra sig en egen gud och Aron faller och lyssnar till folket.

Prästen Aron tar emot guldet från folket och gjorde av det en gjuten kalv, som han formade med en mejsel. Folket säger: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." Aron som lyssnar till folket och vill vara dem till lags bygger ett altare framför den och utropar: "I morgon är det en Herrens högtid."

”Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för att äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.”

Vi märker att man firar en falsk gudstjänst. Och därefter samlas man till den tidens ”kyrkkaffe”. Sedan fortsätter man med andra nöjen.

Men för Himmelens Gud kan man inte dölja något: ”Då sade Herren till Mose: "Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land."

Herren sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk."

Mose träder fram som en medlare, en förebild till Kristus, herren Jesus:

”Men Mose bönföll inför Herren, sin Gud, och sade: " Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk.”

Vi märker att medlaren Mose hänvisar till Guds löften, till löftet om en frälsare:

”Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt. "Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

När vi läser vidare märker vi hur Mose blev så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget när han fick se kalven och dansen.  ”Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det.  Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?"

Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. På den dagen föll omkring tretusen män av folket.

”Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd."

Mose gick tillbaka till Herren och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i."

I Mose kärlek till folket finner vi åter en förebild till Jesus Kristus och hans utsträckta händer på Golgata kors där han som syndfri dör en försoningsdöd för världens synd.

”Men Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok. Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel skall gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer skall jag straffa dem för deras synd."

Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde”

_ _ _

Guds ord är allvarligt. Den som syndar mot Gud utplånar han ur sin bok. På nya testamentets sida läser vi att de blir bortvisade från Guds ansikte i en evig eld. Detta är syndens och syndarens lön.

Det finns en räddning i Jesus Kristus. Guds folk behöver budskapet om synd och nåd, lag och evangelium. Nåden fostrar den nya människan. Aposteln skriver i brevet till Titus: ” Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.  Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.

Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.”

Jag tror att vi i berättelsen om guldkalven finner värdefull vägledning hur vi som lutherska kristna behöver verka, då vi möter den här tidens avgudar. ”feminismguden, prideguden, schlagerguden, mammon”.

Ja det finns många namn och de växer upp som svampar ur jorden. De har alla samma källa, det eviga mörkret..

Dessa avgudar är alla grymma herrar, som leder återlösta själar bort från Jesus Kristus mot den eviga döden..

I kyrkor och samfund där avgudar får fäste uppstår ett öppet sår, med dödens och förgängelsens hemska lukt. Människans räddning är däremot Kristi öppna sår, källan till syndernas förlåtelse, evig frid, glädje och försoning