Lennis, farmors lillebrors vittnesbörd

I går hade jag möjlighet att en kort stund diskutera om farmor Helga med far och mor. Hon som ung lärarinna kom från Kronoby till Larsmo där hon träffade farfar. Farmor dog tolv år före jag föddes.

Jag hörde också om Lenni, farmors bror som ibland gästade i hemmet. Tidsmässigt talar vi om 40- och 50-talet. Lenni träffade också Alex Snellman, han som var likt en huspredikant i farmors och farfars hem. Lenni tyckte om Alex. "Med honom kan man tala om allt" vittnade Lenni.

Jag har naturligtvis ingen bild av Lenni, men jag gläds över att han fick lyssna till Guds ord och att han kunde tala med predikanten om allt. Det var ett gott vittnesbörd från svunna tider.

Med Jesus kan vi tala om allt. Han vet hur vi har det redan utan våra ord. Han känner oss. Han ber för oss och har givit sitt liv till lösen för oss. Fastän Jesus vet allt och kanske just därför är det gott att i hjärtat få tala med Honom. Guds ord vittnar ja om att Jesus vill bereda sig en boning i en människas hjärta. Där vill han bo och verka. Där dukar han sitt bord..

Den vithårige gamle predikanten Alex minns jag nog också. Han predikade också någon gång hemma hos oss. Kanske det var på någon av farfars födelsedagar. Evangeliet gör inte skillnad på människor. Det skall vi inte heller göra. Evangeliet kallar till tro. När budskapet om Jesus Kristus predikas är det Herren Jesus som kommer till en människas hjärta och klappar på. När och där budskapet tas emot i tro så går Jesus in. Då blir det fest. Då är det glädje.

Farmor fick vandra tillsammans med Jesus i tro. Hon fick uppleva trons glädje. Jesus kallade henne allt närmare sig. Jag har fått höra om ett tillfälle i grannbyn, en sammankomst där både farmor och faster fick omvändelsens nåd. Man fick nåd till bättring. Det vittnesbörd som jag fick ta del av gladde mig. Farmor fick se Gud och Frälsaren Jesus Kristus sådana de verkligen var.

Det är ju just det som en omvändelse eller ”bättring” som vi ibland talar om är. Vi får uppleva och fatta Guds nåd såsom den verkligen är. Som döpta får vi återvända till dopets nåd. Det himmelska hemmets dörr står öppen. Fadern tar emot sina barn med öppna armar. Sonen Jesus Kristus visar sina sårmärkta händer. Glädjen är stor både i himlen och på jorden.

Om Lenni finner jag att han var farmors tre år yngre lillebror. Han dog 1972. Han fick träffa en predikant som man kunde tala om allting med. Är vi sådana män och kvinnor som man kan tala om allt med? Talar och vittnar vi om det som Gud gjort i Jesus Kristus då Gud ger oss tillfälle? Må detta vara Lennis predikan.

Vägen till gemenskap med Gud genom tron på Jesus Kristus är öppen. Fadern tar emot sina barn som vänder hemåt med glädje. Jesus sköter och vårdar de bröder och systrar som Gud ger honom. I himlen är det fest. Glädjens toner når hit ner till jorden, där Jesus öppnade och öppnar himlens dörr.

Likt Johannes får vi se in i himlen:  ”Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen.” (Uppenbarelseboken 4:1). 

Vägen till himlen är inte längre från Kronoby än från Jakobstad, Larsmo och Pedersöre. Vägen går genom Jesus Kristus. Guds ord visar vägen. Ännu idag är vägen öppen från alla jordens hörn. Guds evangelium når jordens yttersta gränser.

Likt aposteln Paulus får vi säga: ”Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. 

Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 

Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. 

Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (andra Korinterbrevet 5. 16-21)

Dessa tankar gav Gud mig när jag tänkte på farmor och hennes lillebror Lenni. För mig blev det en predikan..

Stilla sjunger jag med psalmens ord (Psalmboken 129):

”För alla helgon, som i kamp för tron stått fast mot världen och nått himlaron, till dig o Jesus, höjes lovets ton: Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Du var i världen deras fasta hus. Din röst dem ledde fram i stridens brus, och genom ödsligt mörker sken ditt ljus. Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Vi kämpa må med troget, tappert mod som förr en gång din helga skara god tills den bekrönt i segerns boning stod. Halleluja! Halleluja! Halleluja!

O höga samfund, helgon av vår släkt! Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt. Men alla livas av hans andes fläkt. Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Blir dagen tung och själens möda lång, tyst, hör! I fjärran tonar segersång, och tro och vilja stärkes än en gång, Halleluja! Halleluja! Halleluja!”