Vid ladväggen

Kvällssolen värmer skönt. Tystnaden bryts av tåget som rusar söderut. Vindens ljud hörs mellan träden. En kall vindpust blåser mot ansiktet.

I tankarna kommer profeten Daniels budskap. Profetian om ett annat ljus än solens.

"De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam. De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt.

Men du, Daniel, ska gömma dessa ord och försegla bokrullen till den sista tiden. Många ska forska i den och kunskapen ska bli stor.” (Daniel 12)

Profeten fick se in i en tid som ännu delvis är framför oss.  "När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden. 

En av dem sade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten: ”Hur länge dröjer det innan slutet kommer med dessa märkliga ting ?"

Daniel får höra svaret; " Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: ”Efter en tid och tider och en halv tid, när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas.”

Han förstår inte. Ännu idag har vi svårt att förstå och ta till oss vad Gud har berett för sitt folk. 

"Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: ”Min herre, vad blir slutet på allt detta?” 

Då sade han: ”Gå, Daniel, för dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden. 

Många ska bli renade och tvättade och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det."

Visst förstår vi att den här tidsåldern går mot slut om än vi inte vet Guds tid. 

Det var ljuset från den förvandlade skaran som kom i mina tankar av solens sken. Guds folks framtidsdag är ljus och lång. Men jorden täcks  en dag av mörker..