En himmelsk vandring

Som kristna och Jesu vänner får vi tänka mycket på himlen. Guds ord talar mycket om himlen. Med Jesus har himmelriket kommit in i världen.

Om än vi nu ännu bara närmar oss den stilla veckan har jag i tankarna också fått vandra mot Emmaus. 

Det är gott att få vandra med Honom som är osynlig för världen, men som i sitt ord visar sig för sina vänner. 

En sen kväll när jag körde hemåt fick jag vara med om en trosstyrkande vandring. Något som kommer efter Emmaus.

Aposteln Johannes för fram hälsningar till församlingen i Sardes: "Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig. 

Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. 

Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna."

Den som segrar skall också få vandra med Jesus i vita kläder. Hon skall också en dag få vandra med Jesus bortom Emmaus. Inte endast en dag utan en hel Evighet.

I bilen hörde jag om härlighetskroppen. Aposteln skriver till korinterna i kapitel 15: 

"Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. 

Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans.

Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. 

Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp."

Jag förstod att den som håller ut i tron skall en gång få vandra med Jesus i himlen. Förståndet kan inte fatta det, men tron tar det till sig och får av Guds nåd redan en försmak av en kommande ljuvlig vandring.

Och jag förstod att den vandringen redan börjat. Den fortsätter efter förvandlingen vid Jesu återkomst då Gud genom sitt ord skapar uppståndelsekroppar åt sina vänner.

Det kommet att vara underbart i himlen, för synden finns inte där. 

"Så får vi hoppfullt vandra

i tro och bön vår pilgrimsgång

och sjunga med varandra

det frälsta Sions segersång.

I mörker och i fara,

i trångmål och i nöd

trygg skådar Jesu skara

mot evig morgons glöd.

Från kors, från grav vi ilar

med saligt lov och pris

till dess vi evigt vilar

i Guds, vår Herres, paradis." (Psalm 166)

Den sköna himladräkten

"Liksom ett får som förs bort till att slaktas, och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, öppnade han inte sin mun.

Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden."

(Apostlagärningarna 8)

Den etiopiska hovmannen läser profeten Jesajas profetia, men han förstår inte vad han läser. Men Gud sänder Filippus till honom och vittnesbördet om etiopiern slutar med att han glad fortsatte sin resa.

Filippus predikade evangeliet för honom och han blev döpt. Han blev en kristen som följde Jesus. 

Vem kan räkna hans släkte frågade Jesaja. Ja Vem kan räkna den himmelska släkten?

"Den sköna himladräkten han åt oss köpte då, åt alla folk och släkten som inför honom stå." (Sions sånger 24)

Att vara en kristen innebär att äga den sköna himladräkten. Det innebär att få vandra med Kristus Jesus i vita kläder. Det innebär att vara friköpt från synden och världen..

En bibelvers för dagen

I dagens lösen läser vi:

"Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse." (Lukas 18:31)

Vi vet att allt gick i uppfyllelse. Vi har en viktig vecka framför oss. Den är viktig för vårt trosliv här på jorden. Och jag tror att den är central även i Evigheten.

Då är vi Herren lika. Vi har en uppståndelsekropp lik Jesu kropp. Men en sak skiljer. Endast Jesus bär märken efter såren på händerna och i sidan.

Det eviga livet är en gåva som Jesus ger. I påskens händelser blir det centralt. 

"Från örtagården leder till Golgata en väg som Herren själv bereder och tecknar steg för steg. Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.

Den sköna himladräkten han åt oss köpte då, åt alla folk och släkten som inför honom stå. Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.

Nu må vi alla dröja vid helga korsets stam! I tron oss där förnöja, med blicken på Guds Lamm. Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.

Blott så vår själ skall lära den evigt nya sång, till Guds och Lammets ära, som sjungas skall en gång: Han allt för oss fullkomnat har, men en smärtornas väg det var."

(Sions sånger 24)

Den store konungens stad

"Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla din ed inför Herren. 

Jag säger er: Ni skall inte alls svära - varken vid himlen, den är Guds tron, eller vid jorden, den är hans fotpall, eller vid Jerusalem, det är den store Konungens stad. 

Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde." (Matteus 5)

Jesus vittnar om att Jerusalem är den store Konungens stad. Jerusalem blir staden där Jesus krönes med törnekronan. Men Jerusalem är också staden där Jesus smörjs till konung. 

På palmsöndagen inleder ärans konung sin vandring mot förnedringen. Efter att ha smorts i Betania rider Jesus in i Jerusalem, mot lidande och död.

Palmsöndagens evangelietext finner vi i Johannes 12: 1-8.

"Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. 

Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.

Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: "Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?"

Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om.

Jesus sade då: "Låt henne vara, hon har sparat denna olja för min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."

Vid festmåltiden ligger Lasarus tillbords med Jesus. Marta passar upp och Maria smörjer Jesus. Hon smörjer hans fötter som är trötta efter vandringen. Hon torkar dem med sitt hår. Huset fylls av doften från nardusoljan.

Evangelisten Markus beskriver också hur Jesus blir smord i Betania. Han nämner hur kvinnan också smörjer Jesus huvud. "När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. 

Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan! Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. 

Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 

De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. 

Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen. Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Jesus vittnar om att kvinnan smorde Jesu kropp till hans begravning. En gärning som man skall berätta om i hela världen där evangeliet predikas.

Innan Jesus blir begraven utgjuts hans blod till försoning för världens synder. 

Uppåt mot Jerusalem

Vi närmar oss den stilla veckan och våra tankar och våra hjärtan får riktas mot Jerusalem. Snart firar vi palmsöndag och Jesus rider in i Jerusalem som en Konung.

Inte missar vi väl hans ankomst. Har vi tid och rum för Honom? 

Jesu ankomst till Jerusalem märks inte så mycket här i världen. Det syns inte så mycket i media i vårt land. Men det är nog värt för oss att stanna upp och ta Guds ord till oss.

"Vem går att med Honom vaka?" sjunger vi i psalmen..

En stilla susning

"Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: "Vad gör du här, Elia?" Han svarade: "Jag har verkligen nitälskat för Herren, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd.

Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv. Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren." Och se, Herren gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före Herren. 

Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning."

I första konungaboken 19 läser vi om Guds möte med Elia. 

"Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. 

Och se, då kom en röst till honom som sade: "Vad gör du här, Elia?" Han svarade: "Jag har verkligen nitälskat för Herren, härskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv."

Herren sade till honom: "Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe."

Elia var uppgiven, trött och besviken. Men Gud kommer till honom. Elia hör ljudet av en svag susning. 

Nu är han mottaglig för Guds röst, för Andens stilla maning. 

Det är nåd att få höra Guds röst..

Lydnad mot Gud

"Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. 

Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom." (Apostlagärningarna 5)

Orden ovan är apostlarnas svar åt översteprästen och Stora rådet. 

Apostlarna vittnar om att Gud ger den Helige Ande åt dem som lyder Gud. Här finner vi ett viktigt Guds ord. I Kristi Kyrka måste man lyda Gud mera än människor.

Den sanningen är inte så bekväm i folkväldets församlingar. Men Guds rike går inte fram genom människors kraft och vishet.

Redan profeten Jesaja lyfter fram detta. "Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.

Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, (Jesaja 55)

Profeten fortsätter: "så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.

Med glädje skall ni dra ut, i frid skall ni föras fram. Bergen och höjderna skall brista ut i jubel inför er, alla markens träd skall klappa i händerna.

Där nu törnsnår finns skall cypresser växa upp, där nässlor står skall myrten växa upp. Detta skall bli Herren till ära, ett evigt tecken som inte skall utplånas."

Det finns kraft i Guds ord, men människoord saknar kraften då de strider mot Guds ord, eller inte är i samklang med den Helige Andes vilja.

Guds ord upphöjer inte människor utan det går fram till Guds ära. Den Helige Ande förklarar och förhärligar Kristus..

Befall i Herrens händer!

"Tro ej han löftet bryter, tro ej han glömmer dig, när stormen kring dig ryter och molnen hopar sig. Han far på vindens vingar, gör molnen till sin vagn och själva skadan tvingar att tjäna dig till gagn." (Psalm 413, vers 2)

Det är trosstyrkande att sjunga psalmer. De rymmer mycket livserfarenhet. Under dagen kom psalmen "Befall i Herrens händer" i mina tankar. 

Vi har en allsmäktig Gud som tar hand om sina barn. I hjärtat får vi gömma och begrunda hans bönesvar och trofasta ledning..

Tungan fast vid gommen

"Vid Babels floder där satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.

Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga. De som plågade oss bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!"

Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång i främmande land?

Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela. Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje." (Psaltaren 137)

I mina tankar kom psaltarpsalmen där Israels barn hängde sina harpor i pilträden. Man kunde inte sjunga sions sånger där i Babels land. 

I psaltarpsalmen möter vi sions döttrar mitt i Babel. Och sången tystnar. Sångförfattaren vill låta sitt hjärta vara i Sion. Babels ande ger ingen glädje. 

Aatu Laitinen sjunger i en Sions sång. "Lyft dig, min ande, från jordens strid upp till himlen, Guds eviga frid."

Han låter sin klagan höras: "Ej harpans toner blir klara när uti jordiska hyddor jag är."

I hjärtat finns en törst: "Jag ofta suckar och irrar här uppå resan som hemåt mig bär, men ditt kors lyser klart här på vägen för mig och mig leder på himlens stig."

Korsets väg. Den vägen som Jesus gick..

Gud vare tack!

"Med egna ögon skall du se hur de ogudaktiga får sitt straff."

Versen ovan lämnade i mina tankar efter gårdagens bibelläsning. De ogudaktiga får sitt straff. Paulus skriver i Romarbrevets sjätte kapitel. "Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre."

Vi förstår att Jesus har burit syndens straff. Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus. Lärjungen Thomas utbrast inför Jesus "Min Herre och min Gud."

I Guds ords ljus ser vi att de ogudaktiga, de som föraktar Guds gåva och förkastar Jesus får sitt straff. Hur reagerar vi då när vi ser detta?

Sångens ord beskriver hur Guds barn genom tiderna har tänkt och regerat: "Se, mänskoskaror går på väg till döden, på väg till evig jämmer, evigt kval. O låt oss skynda till de armas räddning, o låt oss hasta, tiden är så kort!" (Sions sånger 102)

Idag möter vi allt mera en annan "kristendom" som inte vittnar om frälsningens nödvändighet. En "kristendom" som allt hårdare ropar ut "Du behöver inte ta emot Guds gåva" Fastän du väljer att inte tro på Jesus och inte vill följa Honom går det dig väl.

Människan vill klara sig själv. Man vill klara sig utan frälsning och utan frälsare. Därför skapar man en ny religion där man omformar Gud. Man ser den nya religionen som kärleksfull och tolerant. Korset lyfter man till sidan. Man talar inte om Jesus som försonare och förlossare. Gud är inte mera helig. Jesus är inte vägen. 

Man vill ha bort syndabekännelsen från gudstjänsten för den passar inte riktigt. 

Varför skriver jag då om detta? Därför att jag så lätt påverkas av det antikristliga. 

I Romarbrevet 6 skriver aposteln:

"Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? 

Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 

Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. 

Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda. Döden har inte längre någon makt över honom. 

Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men det liv han lever, det lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.

Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. 

Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. 

Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 

Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?  

Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 

Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. - För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. - Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. 

Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 

Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre"

Vi märker att det nya livet, det kristna livet också är en kamp mot synden i Jesu namn. Genom tron på Jesus kan vi frimodigt komma inför Gud om än han är helig och hatar synden.

Nyckeln är Guds kärlek i Jesus Kristus. Tack gode Gud!

 

(En tavla på väggen i Nurmo prästgård)

 

Guds frälsning

Psalm 91 avslutas med orden: 

"Du ska gå fram över lejon och huggormar, trampa på unga lejon och drakar. "Han älskar mig, därför ska jag befria honom, och jag ska beskydda honom eftersom han känner mitt namn.

Han ropar till mig och jag svarar honom. Jag är med honom i nöden, jag ska rädda honom och ge honom ära. Jag ska mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning."

Det bästa vi människor kan se här på jorden är Guds frälsning. Vi får tacka Gud för att vi redan som små lärt känna namnet Jesus. Idag tackar vi Gud för en ny dag. I Jesu namn får vi med glädje ta emot den ur vår Himmelske Faders hand.

Jag har några luckor i minnet från gårdagen. Guds änglar är oftast osynliga för våra ögon.

"Trygg kan jag lämna mitt liv i hans händer, aldrig, nej aldrig han vilse mig för. Allt till mitt eviga bästa han vänder, fienders planer om intet han gör." (Härliga lott att i Ungdomens dagar)

Gud var du med alla sjuka, alla ledsna, alla oroliga, modlösa och sörjande. Tack för att du låter oss få del av din godhet och nåd. Led du oss i ditt ords klara ljus..

Tusen kan falla

"Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen.

Tusen kan falla vid din sida, tiotusen vid din högra sida, men dig drabbar det inte."

Du skall se det med egna ögon fortsätter psalmisten.. 

Mannen i den vita skåpbilen framför oss stiger ur bilen. Senare berättar han att det var han som körde in i kvinnans bil framför, den bil som kastades på tvären in i snödrivan på andra sidan. Framför oss är två bilar okörbara och bakom likaså två bilar. 

En räddningsman frågar hur vi har det. Jag tror vi har det bra svarar jag. Hur kunde vi klara oss undrar jag. Det finns inga svar, endast tacksamhet. 

Efter ett tiotal minuter konstaterar man att vi kan fortsätta vår resa. Och vi backar bakåt över skärvor och plåtbitar och fortsätter sakta framåt.

Tre kedjekrockar skedde samtidigt. Totalt var de åtminstone fem. En person avled och sju fördes vidare till fortsatt vård. Ett trettiotal bilar var direkt inblandade skriver man.

Hur kunde vi klara oss och få fortsätta hemåt tänker jag när jag ser förödelsen längre fram på vägen. Det fanns endast några små rispor på sidoplåten och jag tror de funnits tidigare.

För kanske fem år sedan var vi på en resa norrut till Kukkolaforsen. Han som körde knäppte sina händer och sade "Så får vi fara i Jesu namn." 

Det är gott att alltid resa i Jesu namn. Det är gott att veta att Guds änglar är med på färden. Vi är på vägen hem till Himmelens land. Vi vet inte när färden är slut. Gud vet. Människan har en födelsedag och en dödsdag. Gud är Herren över liv och död. De som lever i tro på Jesus när han kommer behöver inte smaka döden. För den som somnar in i Jesu namn är döden endast likt en ljuvlig sömn. Jesus har besegrat döden.

Jesus dog. Han tog syndens straff i vårt ställe. Han dog för att vi skulle få leva. Vi tror på en god Gud och hans godhet ser vi alltid i Jesus Kristus.

Guds ord ger perspektiv. I Guds ords ljus får vi fortsätta vår livsresa i Jesu namn. Psalmisten skriver:

"Tusen kan falla vid din sida, tiotusen vid din högra sida, men dig drabbar det inte. Du ska bara se det med egna ögon, bevittna hur de gudlösa får sitt straff.

Du har sagt att Herren är ditt skydd, du har gjort den Högste till din tillflykt. Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar.

De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."

Djävulen frestade Jesus med dessa bibelord i öknen. Evangelisten Matteus skriver i kapitel 4: "Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud."

Vi skall inte fresta Herren vår Gud. Vi skall inte köra överhastighet med våra fordon. Vi skall inte utsätta vår nästa för fara. 

Vi får tacka Gud för hans omsorg och för all godhet och nåd han visar oss. Vi har inte förtjänat det..

"Tack för vad du uppenbarat,

tack för vad jag ej förstår.

Tack för bön som du besvarat,

tack för vad jag inte får.

Tack för livets hemligheter,

tack för hjälp i nödens stund.

Tack för nåd som ingen mäter,

tack för blodets fridsförbund."

(Psalmboken, psalm 306)

Guds trofasthet är sköld och skärm

"Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: "Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på."

Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm."

Psaltarpsalmen 91 har överskriften "Under den Högstes beskydd." Det framgår inte vem som är författaren. Men vi märker strax att författaren litade på sin Gud. "Med sina fjädrar täcker han dig."Under hans vingar finner du tillflykt.

Det är skönt att vara lyckligt hemma efter en resa. Igår började det snöa ymnigt vid tolvtiden när vi kom fram till Pudasjärvi. Sikten blev mycket dålig och i Uleåborg var det mycket snö på vägen. På skyltarna varnades det för dåligt väglag och på motorvägen var hastigheten begränsad till 80 km/h.

Det var utmanande före och den andra filen borde nog ha varit stängd, men det är väl tekniskt omöjligt. Jag fick strax en obehaglig känsla då jag noterade vilken farosituation det uppstod varje gång någon gjorde en onödig omkörning.

Efter en stund noterade frun att en bil som körde i motsatt riktning på andra sidan blinkade ihärdigt. Och plötsligt var det stopp. Jag satte på blinkers och körde till sidan och parkerade någon meter bakom framvarande bil.

Jag hör ljudet av plåt som bucklas och glas som söndras och en vit skåpbil ilar förbi och stannar i snödrivan strax framför vår bil. Den rände in i bilen framför oss. 

"Gode Gud" säger jag högt. I backspegeln ser jag en bil på tvären någon meter bakom. 

Vi är oskadda. Småningom blir det tyst. Snön fortsätter att vräka ner. Trafiken på motorvägen står stilla åtminstone en halv timme..

Under olika tider och stunder

"När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" 

Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. 

Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apostlagärningarna 1: 6-8)

Detta var Jesu sista ord innan han lämnade sina lärjungar och steg upp till himlen. Fadern bestämmer olika tider och stunder och i alla tider ger han kraft åt sina utvalda att leva och verka som Jesu vittnen.

"Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike."

Dessa bevis är också för oss som idag lever i Guds rike. Gud har omsorg om dig och mig..

Tacksamhet till Gud

Guds folk har mycket att vara tacksamma över. För det första får vi genom tron på Jesus leva i gemenskap med Gud. Fastän det finns mycket ondska i världen och vi lever i tider av avfall får vi av Guds nåd hålla fast vid tron på Jesus och Guds ord.

Aposteln Petrus uttrycker det så här: "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan."

När Jesus får bo i hjärtat får vi betrakta världen med "andra" ögon. I sången sjunger vi. 

"När Jesus i hjärtat jag äger då ljusnar den mörkaste natt. Tack, Jesus, nu hjärtat blott säger och kvittrar likt lärkan så glatt. Från döden han frälst mig och livet mig gav, min synd har han sänkt i förlåtelsens hav. Han Jesus, min Jesus, han Jesus, min Jesus, än vårdar sin älskade hjord."

Om Gud är för oss är det gott. Då kan vi sjunga vår lovsång: " Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? 

Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 

Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.

Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Romarbrevet 8, Guds utvalda lovsång)

Levande hopp i en ond giftig tid

Igår läste jag och återgav en nästan 2000 år gammal profetia. Där står det: "Vuoden päivät ja kuukaudet pahenevat. Silloin on paha myrkyllinen aika, että ihmiset ennen tahtovat kuolla kuin elää ja sanovat: 'Kuolema meitä pakenee'. Monet epäilevät ja joutuvat epätoivoon, pelkoon ja vapistukseen, vaikka ei mitään näkyväistä hätää ole. Ne jotka makaavat, eivät saa lepoa eikä rauhaa levottomuuden tähden."

Fritt översatt till svenska blir det.

Dagarna och månaderna under året blir värre. Då råder en ond giftig tid. Så ond att människorna hellre vill dö än leva och man säger "Döden flyr för oss".

Många tvivlar och hamnar i hopplöshet, i fruktan och förskräckelse, fastän ingen synlig nöd syns. De som vilar får ingen vila och ingen ro för sin rastlöshet."

Den evangelisk-lutherska kyrkan har många bittra och uppgivna präster som sprider dödens budskap istället för att vittna om Jesus. Jag har ofta funderat vad det beror på. I vissa fall har man säkert gått in i en uppgift som man inte var avsedd för.

Berättelsen om Saul är också talande. I första Samuelbokens 16. kapitel läser vi om hur Guds Ande vek bort från Saul. "Men Herrens Ande vek från Saul, och han plågades av en ond ande från Herren. 

Sauls tjänare sade till honom: ”Se, en ond ande från Gud plågar dig. Så vår herre bör säga till sina tjänare här inför dig att söka upp en man som kan spela harpa. När den onda anden från Gud kommer över dig kan han spela och så blir det bättre med dig.” 

--

Samuel fortsätter att vittna om hur David kom till Sauls hov: "Så kom David till Saul och trädde i tjänst inför honom, och Saul tyckte så mycket om honom att han fick bära Sauls vapen. 

Saul sände bud till Ishai och lät säga: ”Låt David stanna i min tjänst, för han har funnit nåd för mina ögon.” 

När så anden från Gud kom över Saul brukade David ta harpan och spela. Då fick Saul lindring och blev bättre, och den onda anden lämnade honom."

__

Det är inte gott för en människa att överge Guds ord. Gud kallar ändå alltid till omvändelse så länge Nådens tid varar.

En kristen kyrka kan inte kompromissa med synden och sprida dödens budskap. Gud är Herre över liv och död. 

Syndens lön är döden. Livet finner vi i Jesus Kristus vår Herre..

Guds gåva - det eviga livet

"Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre." (Romarbrevet 6:23)

Bibelversen lyftes fram i en predikan som en sammanfattning av hela bibelns budskap.

Synden och döden eller Kristus Jesus och livet. Djävulen kommer för att slakta, döda och förgöra, men Jesus övervann döden och i honom övervinner människan döden då hon tar emot Guds gåva.

Jesus är livet

"Då fann de att stenen var bortrullad från graven. De gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

När de inte visste vad de skulle tro, då stod plötsligt två män i skinande kläder framför dem. 

Kvinnorna blev rädda och böjde ansiktet mot marken, men männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? 

Han är inte här, han har uppstått! Kom ihåg vad han sade till er." (Lukas 24)

Tänk vilket gott budskap Gud givit till sin församling. Ändå blir det lätt så att kristna börjar söka den levande bland de döda. Tron kan dö ut och då kommer alla slags konster.

I en psalm sjunger vi: "Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv."

"Jesus för världen givit sitt liv:

öppnade ögon, Herre, mig giv.

Mig att förlossa offrar han sig,

då han på korset dör ock för mig.

O vilken kärlek, underbar, sann!

Aldrig har någon älskat som han.

Frälst genom honom, lycklig och fri,

vill jag hans egen evigt nu bli.

Låt mig då, Herre, vara ditt barn.

Lös mig från alla frestarens garn.

Lär mig att leva, leva för dig,

glad i din kärlek, offrande mig."

Livet är aldrig hopplöst, fåfängt eller meningslöst då vi får leva det för och med Jesus. Han är livet..

Nycklarna till döden

"Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 

Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. 

I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.

När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet. (Uppenbarelseboken 1)

På ön Patmos fick Johannes se Herren Jesus som har nycklarna till döden. Dessa nycklar finns också i hans ord. Jesus vittnar om att den som tror på Honom skall leva om han än dör. 

Det liv som Gud givit människan är heligt. Människan är vilsen efter syndafallet. Klarheten finner vi i Guds ord. 

Eutanasi

"I den sena midnattsstunden står vid hjärtats dörr än en trogen vän och klappar såsom ofta förr. Står han våt av nattens droppar utom dörren än eller har du slutligt öppnat för din bäste vän?" (Sions sång 94)

Tidningen Kyrkpressen skriver om eutanasi och man har intervjuat en som tituleras präst. Jag citerar: "Hilkka Olkinuora, som är präst sedan 25 år tillbaka, har sedan dess ansett att eutanasi, eller en hjälp att ta sitt liv, behöver vara en möjlighet för den sista sträckan fram till döden."

Hennes motiveringar övertygar inte. Guds ord är tydligt och klart "Du skall inte mörda"

I bibelläsningen för gårdagen från femte Moseboken läste vi hur Gud med sitt eget finger skrivit budorden. "När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som Herren hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka. Och Herren gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som Herren hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där."

Ett av buden är "Du ska inte mörda." I katekesen läser vi i förklaringsdelen: "Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte skadar vår nästa till hans liv utan bistår och hjälper honom i all nöd."

Det är ovärdigt av en som kallar sig präst att inte ta vara på den sista tiden Gud ger en människa. 

 

Det nya förbundet i Jesu blod

"På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. 

När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? 

Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen." (Lukas 24)

"Han är inte här" fick kvinnorna höra. Han har uppstått. Och vi vet att Jesus 40 dagar senare steg upp till himlen. 

Igår läste jag om nattvarden och fick tänka över Jesu ord:

"Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike."

När vi firar nattvard så har vi en levande Herre som delar sin kropp och blod med sin församling. 

"Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er."

Påskalammet får sin fullbordan i Guds rike. Jesus vittnar om att Guds rike har kommit. 

I dagens bibelläsning mötte vi rövaren som bad: "Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." 

Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset."

Öppnad är Edens stängda port sjunger vi i en psalm. Paulus som blev uppryckt till paradiset skriver: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark."

Vi har ett mäktigt Guds ord som vi får sätta tro till här nere i Guds rike..

Leonards Typpös översättning av Jeromes profetia

Riksdagsledamoten och predikanten Leonard Typpö kom under sin vistelse i  Amerika i kontakt med en profetia av prästen och bibelöversättaren Eusebius Sophronius Hieronymus (Jerome). Profetian lär ha gjort stort intryck på Leonard Typpö och han översatte den till finska.

Jerome dog i Bethlehem år 420 efter Kristus. Jerome är bland annat känd för sin översättning av bibeln från hebreiska och grekiska till latin (vulgata). Leonard Typpö dog 1922.

Nedan Typpös översättning av profetian. (Översättningen har publicerats av Mauno Mattila)

WANHA NÄKY VIIMEISTEN PÄIVIEN TURMIOSTA

Näin kuuluu Jeromen profetia:

"Koska maailman viimeinen aika ja loppu alkaa lähestyä, niin kaikki hyvät tavat ja kristilliset toimet ylön annetaan ja kaikkinainen pahuus ihmisten seassa saa vallan. Kaikkinaiset synnit ja tapain turmio yhä enenevät, joita kavaluudella ja viekkaudella peitetään ja kaunistetaan. Oikeus katoaa, usko loppuu, rakkaus kylmenee ja sammuu. Totuutta tuskin koko maailmasta löytyy? 

Viattomat ja yksinkertaiset ylön katsotaan ja pilkataan. Laupeutta, armollisuutta, nöyryyttä ja kärsivällisyyttä ei ihmisten seassa löydy. Kaikki laittomuus ja jumalattomuus ilmestyy ja saa vallan, pahuus on niin suuri, että ihme on, jos toinen kykenee toisensa kanssa kanssakäymistä pitämään.

Oikea Jumalan pelko ja palvelus kaikella jumalattomuudella tukahdutetaan. Uudet tavat ja työt otetaan käytäntöön ja luetaan pyhimmäksi Jumalan palvelukseksi. Papin virka ylön katsotaan. Voimalliset, korkiat ja rikkaat ylön katsovat köyhiä viattomia pappeja. He tulevat keskenään eripuraisiksi ja uhraavat Jumalalle petollisessa ja väärässä mielessä. Pyhä elämä, rukoukset ja almut pidetään turhana ja tehdään niistä pilkkaa. Kiitosvirret ja hengelliset laulut peräti hyljätään. Kansa pois luopuu Jumalasta. Hänen sanalleen osoittavat tottelemattomuuden ja siihen suuttuvat. Herran temppeli hyljätään ja jätetään autioksi, alttarit ja sen säädyt kukistetaan. 

Silloin tulevat paisuneet ihmiset, ynsiät, ylpiät, pahoin puhuvaiset, armottomat, petolliset, panettelijat, viettelijät ja pahentajat, jotka ahneudella hallitsevat taitavain ja taitamattomain, rikasten ja köyhäin seassa, niin että jokainen tekee oman mielensä mukaan ja eivät tottele rangaistusta. Oikea viisaus ja ymmärrys ihmisillä pimenee, niin että he pitävät pahan hyvänä ja väärän oikeana.

Silloin annetaan valta nuorukaisille ja vanhat ymmärtäväiset miehet pidetään narrina. Nuoret joka paikassa ylön katsovat vanhain ymmärryksen ja toimen ja sanovat: 'Kuule tuota vanhaa narria'. Vaatetuksellaan ja käytöksellään he etsivät mainetta ja kunniaa, että kaikki heitä suurina pitäisivät. Kristillisen opetuksen he ylön katsovat, eivät ota siitä vaaria. 

Silloin tulee joka paikassa kallis aika, nälkä, sota, veren vuodatus, maanjäristys, tulipalot, huoruus, murhat, väärät opit, eripuraisuus ja sisällinen viha niin, ettei toinen toistansa voi kärsiä eli hänen puoleensa katsoa. Silloin tulevat sangen sopimattomat ilmat, ylönpalttinen kuivuus ja märkyys, hirmuiset myrskyt ja tuulet ja suuret ihmeet tapahtuvat taivaassa, maan päällä ja vedessä. Linnut ilmassa ja eläimet maan päällä vähenevät, katoavat. Kauppakaupungit tulevat kylmille, uutten tapain tähden. Tulevat suuret rasitukset ja verot ryöväyksien kanssa.

Väkivalta, juoppous, vannominen, Jumalan pilkka, veren vuodatus ja sopimattomuus, niin ettei toinen toistansa taida kärsiä eikä uskoa. Haureus lisääntyy miesten ja naisten välillä, he elävät hekumassa ja irstaisuudessa ynnä monissa kauheissa synneissä, oudoissa ja pahoissa himoissa, että luulevat sen olevan kunniallisen ja kauniin, joka on synti ja vääryys.

Kuitenkin he saavat nähdä silmäinsä edessä taivaalla monta ihmeellistä merkkiä, joita ei koskaan ennen tapahtunut ole, eikä senkaltaisista ole kuultu puhuttavan, vaan ei silti niistä lukua pidetä, eikä lasketa sydämelle, kaikki vain pidetään turhana puheena. Silloin tulee suru ja ahdistus itkun ja valituksen kanssa ja kukaan ei taida lohduttaa. Nuori kansa ja lapset käyvät harmaapäiksi ja vanhoiksi.

Vuoden päivät ja kuukaudet pahenevat. Silloin on paha myrkyllinen aika, että ihmiset ennen tahtovat kuolla kuin elää ja sanovat: 'Kuolema meitä pakenee'. Monet epäilevät ja joutuvat epätoivoon, pelkoon ja vapistukseen, vaikka ei mitään näkyväistä hätää ole. Ne jotka makaavat, eivät saa lepoa eikä rauhaa levottomuuden tähden. 

Ja siinä murheessa eli niinä pahoina päivinä ilmaantuu Antikristus, josta meitä kaikkia varjele laupias Herra, Jumala, taivaallinen Isä! Sinun rakkaan poikasi Jeesuksen tähden."

Här handlar det alltså om en profetia som en bibelöversättare gav. Leonard Typpö åter är författare till den kända sången "Jag skådar upp emot Golgata"

Påskalammet

"När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. Och han sade till dem: "Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. 

Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike."(Lukas 22)

Nattvarden kommer att få sin fullbordan i Guds rike. Då kommer Jesus att äta påskalammet med sina vänner.

Guds folk har något att se fram emot.  Evighetens stora nattvard. Vi kan inte riktigt fatta hur ljuvligt allting är då hela den återlösta skaran samlas runt Guds Lamm.

Johannes fick se något av detta och han skriver: "Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat." (Uppenbarelseboken 5)

En vän tog kontakt igår angående Påsksöndagens nattvardsmässa. Jag fylldes av en längtan att få fira Nattvard med Herren Jesus. Vi får fira den redan här nere i Guds rike.

Hur skall det då inre vara där uppe..

" När en tanke flög, när en suck sig smög, båda gick de upp till höjden. Fri från stoftets band här i jordiskt land själen njöt av himlafröjden, då jag med trons ögon klart här skåda fick allt vad Jesus gjort då han i döden gick. När en tanke flög, när en suck sig smög, båda gick de upp till höjden." (Sions sånger 316)

Överger jag Jesus?

"Under dagarna var han i templet och undervisade, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Olivberget. Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom." (Lukas 21:37)

Samtliga evangelister återger Jesu undervisning under den sista veckan i Jerusalem innan korsfästelsen. Gud gav Jesus krafter att fullborda sin tjänst och Gud ombesörjde att orden blev nedskrivna.

Igår firade vi midfastosöndagen och vi påmindes om att vi är mitt i fastan. Guds ord, Jesu ord predikas ännu varje söndag i kyrkor och bönehus. Men på alla ställen är det inte så stora skaror som samlas. 

Kyrkan här i Kuusamo har också en klocka under korset. Jag noterade igår att ett skidspår gick ända fram till kyrkan. Jag noterade ändå på nätet att vid högmässan medverkade endast kvinnliga präster. Man har också här frångått den ordning som Guds ord ger. 

I högmässan från Kristinestads kyrka som jag senare på dagen hade möjlighet att lyssna till sjöng man "Skall jag då liksom de flesta övergiva Honom här?"

Psalmförfattaren lyfter fram hur Jesus är vår bästa vän, men de flesta överger Honom. "Jesus är min vän den bästa, och hans like ingen är. Skall jag då liksom de flesta övergiva honom här? Ingen skall mig kunna skilja ifrån den mig har så kär. En skall vara bägges vilja alltid här och evigt där."

Kan man tjäna i en kyrka eller församling och ändå överge Jesus? Guds ord vittnar om att så sker. 

" Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras. Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."

Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig." Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger." Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna." (Matteus 26)

Jesu lärjungar vittnade om att de aldrig skulle förneka honom, men då mörker och natt rådde flydde de alla. På översteprästens gård förnekade Petrus sin Herre.

Psalmens fråga är alltså mycket aktuell och ingen kan ta lätt på den.

"Skall jag då liksom de flesta övergiva honom här?"

Överger jag Jesus genom att inte ta vara på hans ord och dess ledning? 

Bibelläsningen

Det känns underbart att kunna läsa Guds ord mitt i vardagen och senare få idissla ordet. Att få sådana dagar är nåd.

"Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen." (Lukas 21:36)

Dagens bibelläsning enligt Folkbibeln vittnar om tiden före Jesus kommer tillbaka. Jesus uppmanar de sina att be om kraft att undfly allt som ska ske. Han uppmanar oss att be om att kunna bestå inför Honom då han kommer på Himmelens skyar.

Också här får vi be i Jesu namn. Hur kan vi då bestå inför Jesus då han kommer för att döma världen? Frågan är viktig och svaren finner vi i Guds ord.

Både frågan och svaren är något som behöver finnas i Guds församling. I tidningen "Uusi Tie skriver man i senaste numret om väckelse och man har intervjuat professor Jouko Talonen.

Jouko lyfter fram vikten av att vi också predikar om att människan kan gå förlorad. Väckelse börjar med syndanöd. Men väckelse leder till att människor finner Jesus och förlåtelsen för sina synder.

Det är bra att vi påminns om allvaret att vara människa. Människan tillbringar Evigheten i himmelen eller i helvetet. Utan tro på Jesus går människan förlorad.

Vi får be om både vilja, kraft och skicklighet och nåd att predika om behovet av själarnas frälsning.

Guds folk behöver vara vakna. I en psalm ber vi om förmågan att kunna vaka. "Jesus, kom och lär mig vaka, giv din bild inom mig liv lär mig lida och försaka och mitt ljus i natten bliv. Dröj ej länge, gör mig värdig att dig följa, när du vill, för att alltid vara när dig och dig evigt höra till." (Psalmboken 571)

Vi får be i Jesu namn att Gud låter bilden av Jesus få liv i vårt liv. Vi får be om en levande tro där vi kan utnyttja den tid som Gud ger oss som enskilda och församling.

Tid att verka är en gåva. Herre lär oss att utnyttja tiden du ger rätt..

Vandringens bördor

"Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag." (Galaterbrevet 6:2)

Här i det jordiska livet får vi olika bördor att bära. Aposteln uppmanar oss att bära varandras bördor. Då uppfyller vi Kristi lag.

Även i Korinterbrevet skriver Paulus om Kristi lag: "För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag."

Paulus lyder under Kristi lag. Kristus Jesus uppfyllde Guds lag i vårt ställe. Bibeln vittnar om att människan döms utgående från sina gärningar. Endast Jesus förmådde uppfylla Guds lag. Genom tron på Jesus Kristus blir vi delaktiga av Kristi verk och delaktiga av hans gärningar. Genom tron på Jesus är vi himladugliga. Han fullfjorde vad vi borde. Vi möter Guds nåd i Kristus Jesus vår Herre.

När aposteln talar om Kristi lag anar vi att här är det inte frågan om krav utan om kärleksgärningar som vi "frivilligt"gör för Kristus, i Kristus.

Är det inte frågan om just det att handen vårdar foten? Vi kan inte alltid fysiskt bära varandras bördor, men vi kan be. Vi kan be i Jesu namn. Gud hör böner som bes i Jesu namn.

Att be för sina vänner är en kärleksgärning för Kristi skull. Låt oss därför be, för bördor är tunga att bära..

Och Guds folk går bedjande framåt. Profeten Jeremia skriver om Guds Israel. " Gråtande ska de komma, men jag ska leda dem där de går bedjande fram. Jag ska föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte stapplar." (Jeremia 31)

Kristi kärlek förenar

Johannes slutord: "Jag har mycket att säga er, men jag vill inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället kunna komma till er och tala med er ansikte mot ansikte, så att vår glädje blir fullkomlig. Din utvalda systers barn hälsar till dig."

Det fanns sådant som Johannes inte ville skriva med papper och bläck. Det finns sådant som man inte vill skriva offentligt. Det är svårt att veta var gränsen går.

Det är gott att märka och notera att redan aposteln Johannes måste pröva hur tydlig han kunde vara i skrift, då man inte ser kärleken och omtänksamheten bakom orden.

På årsmötet i torsdags lyfte en broder fram nödvändigheten av att det i församlingen skapas tillfällen och möjligheter att umgås och diskutera. Det är verkligen viktigt. 

Här i syndens land blir det lätt missförstånd. Men då bröder och systrar i Herren får mötas och umgås och samlas runt ordet är det lättare att komma in på djupet.

När man får samtala och diskutera ansikte mot ansikte stärks banden och kärleken. Kristi kärlek förenar..

Bli kvar i Kristi lära

"Det finns ju många bedragare som har gått ut i världen, de som inte bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet. Sådan är Bedragaren, Antikrist. 

Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för utan får full lön. Den som går vidare och inte blir kvar i Kristi lära, han har inte Gud. Den som blir kvar i hans lära, han har både Fadern och Sonen. 

Om någon kommer till er och inte har med sig denna lära ska ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar."

I Johannes andra brev möter vi en kärlek som grundar sig på Sanningen. Den sanna kärleken, Guds kärlek kompromissar aldrig med sanningen. 

Johannes skriver om sådana som går vidare och inte blir kvar i Kristi lära. De har inte Gud. De som blir kvar i Kristi lära har både Fadern och Sonen.

Här möter vi ett allvarligt budskap. En präst, predikant eller lärare som gått vidare från Kristi lära skall vi inte hälsa välkommen i vårt hem. Här syftas antagligen på församlingen som samlades i hemmet.

Om vi så gör gör vi oss medskyldig till deras onda gärningar. Vi möter ett mycket allvarligt budskap. 

Aposteln varnar för Antikrist och för de som gått vidare från Kristi lära. Och han gör det i kärlek och i sanning.

Kristi kärlek / de kristnas kärlek

"Jag blev mycket glad när jag fann sådana bland dina barn som lever i sanningen, efter det bud som vi har fått från Fadern. 

Och nu ber jag dig, min fru – det är inget nytt bud jag ger dig, utan det som vi haft från början – låt oss älska varandra. 

Och detta är kärleken: att vi lever efter hans bud. Detta är det bud ni har hört från början: att ni ska leva i kärleken."

Jag studerar fortsättningsvis Johannes andra brev som ursprungligen skickades till en kristen församling. 

Den gamle aposteln gläds över att det i församlingen finns sådana som lever efter sanningen. Man levde efter de bud som Guds barn fått av sin Fader.

Och nu poängterar han det bud som Guds barn haft från början: Låt oss älska varandra.

Vi älskar varandra då vi lever efter Guds bud. Vår broder Jesus uppfyllde buden. Vi människor kan inte uppfylla buden om än vår strävan får vara det. Men Jesus gjorde det. I Jesu kärlek, i Kristi kärlek finner vi den fullkomliga gudomliga kärleken.

Jesus vittnade aldrig falskt. Han älskade sin Gud och Fader. Han stal inte. Han såg inte med begär på en kvinna. Han helgade vilodagen.

Hur skulle Jesus ha bemött präster som levde i homosexuella förhållanden? Hur skulle han ha bemött lagiska förkunnare, liberalteologer, drinkare?

Vi kan fråga hur bemöter han dessa och hur bemöter han mig? I hans ord finner vi svaret. "Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig."

Synden är försonad och synder förlåts i Jesu namn, men synderna tillåts inte. 

Ingen hade större kärlek än Jesus. Det finns alltså ingen kärlek som upphäver Guds bud.

Lever vi i sanningen? Lever jag i sanning? Guds ord har mycket att lära oss. Då ordet för oss till Jesus är det gott. Han är den gode Herden.

Psalmdiktaren Kolmodin skriver: 

"Din klädnad gör vit i din Frälsares blod. Det ger till den dagliga bättringen mod. Låt ej dig besmittas av synd och av last, bed Gud om att han gör din kallelse fast.

Tro stadigt, lid tåligt i Frälsarens spår, och kraft till din vandring av honom du får. Hans börda är ljuvlig, åt honom dig giv. Han ger dig sin nåd och sitt eviga liv."

I sanning och kärlek

"Från den gamle till den utvalda frun och hennes barn, som jag i sanning älskar – och inte bara jag, utan alla som har lärt känna sanningen. 

Vi älskar dem på grund av sanningen, som förblir i oss och ska vara med oss i evighet.

"Nåd, barmhärtighet och frid vare med oss från Gud Fadern och från Jesus Kristus, Faderns Son, i sanning och kärlek."

Johannes andra brev innehåller ett djupt budskap. Guds kärlek vilar på sanningen. Gud är sanning och kärlek.

Guds kärlek är annorlunda än den sanningslösa kärlek som vi möter här i världen. Gud är helig. Hans väsen är sådant.

Johannes skriver om en sanning som han lärt känna. En sanning som förblir i Guds barn. En sanning som skall vara med Guds barn i Evighet.

I sanning och kärlek. Det är mäktiga ord. Det är ord värda att idissla. Det är en skillnad på Guds kärlek och det som man i världen kallar kärlek.

En sanningslös kärlek leder lätt till en kärlekslös tro. Om den skriver Olof Kolmodin i sin psalm:

"Man bygger åt sig sin bedrägliga bro av otrogen kärlek och kärlekslös tro. På den vill man komma till himmelens port, men faller, och fallet blir evigt och stort."

Ökenvandringen (4)

"Här så ofta under ökenvandrandet mörka dimmor skymmer kära hemlandet, men när Jesus med sin Ande tröstar mig måste alla mörka dimmor skingra sig.

Se, då lyser löfteslandet, stranden ren, för mig såsom solen i sitt klarhets sken! Tack och lov jag, käre Jesus, prisar dig att du mig i kärlek kallat: Kom till mig!" (Sions sånger 162)

När jag igår körde från Purmo mot Bennäs tänkte jag på bilden av det kristna livet som en ökenvandring. Vägen till det utlovade landet är utstakad men inte den rakaste och snabbaste. Men den som tror på löftena kommer fram. Under färden ansluter sig nya resenärer till skaran. Jag tänkte på midjaniten Hobab.

" Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. Herren har lovat Israel allt gott.”

"Men han svarade honom: ”Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt.” Mose sade: ”Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du ska bli vårt öga.Om du följer med oss ska vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss.” (Fjärde Moseboken 10)

Namnet Hobab betyder vän. Hobab kände öknen. Han visste var det finns viloplatser. Gud lät Hobab vandra med Israels folk på vägen mot Kaanan. Bibeln vittnar inte om Hobab kom fram, men hans ättlingar fick bo i Kaanan.

Hobab fick bli ett öga för Israels barn under ökenvandringen. Hobab var en ökenspecialist. Han var ingen framgångsteolog. Han visste att resan genom öknen är besvärlig.

Mörka dimmor kan skymma målet. Guds Ande skingrar dimmorna. Hemlandet lyser åter klart.

Ögat är viktigt i Kristi kropp. Ögat är en del av huvudet som är Kristus. Mänskliga ögon kan tröttna. Ögat kan få brytningsfel. Ögat behöver ögonsalva.

Ögat är ordet och Anden. 

Nog är det bra att ögat hör till huvudet som är Kristus. Vi är inte beroende av våra egna lerögon. I Guds ords ljus ser vi klart.

Ögat leder handen så den finner foten. Armen leder handen till den ömmande foten, som fått blåsor under färden och bränts av ökensanden.

Gud är god. Tänk att vi får vara hans barn. Tänk att vi redan nu får se konturerna av hemlandets sköna stränder. 

"Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. 

Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite."  (Markus 6)

Ljuder min svaga sång (3)

"Herre, så svag och syndig måste jag vandra här, längtande efter målet, vet att du stöder, bär. Här blir jag inte bättre, i detta syndens land, ändå jag får förtröstad fortsätta vid din hand.

Sådan jag är du bär mig, du stannar hos mig kvar. Din nåd och kärlek räcker, du vården om mig tar. Min egen kraft är ringa, jag tröttnar mången gång. Här uppå himlavägen ljuder min svaga sång." (Sions sånger 160)

Jag är på väg mot nordost, men har sovit i Uleåborg. Regn och snö drar in västerifrån och ovädret rör sig under dagen österut. Om Gud så vill hinner vi före ovädret.

Men jag är också på väg hemåt mot himlen, som en liten del av Kristi kropp. Medan de övriga här i rummet sover får jag tänka på färden och tanken får ila mot målet.

Du får vila ditt huvud sade mor. Välsignad resa önskade en broder. Igår var huvudet trött. Det klagade över vad som skulle hinnas med före resan. Under resan igår blev ögat trött, för det tycker inte om dålig belysning och bländas av mötande trafik. Och även glasögonen fungerade dåligt. Huvudet värkte. Men resan var välsignad och vi kom fram till målet för dagen.

Jag skulle vilja fortsätta färden, men reseällskapet sover ännu.

I mina tankar kommer gamle predikanten Börje Mård. Han predikade ofta utgående från första Moseboken och Jakobs vandring mot Kaanan. Med sin stillsamma röst vittnade han om hur fåren inte får drivas för snabbt. 

Hur var det då under Jakobs vandring? Under natten fick han se Gud ansikte mot ansikte, men hans liv skonades. När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Men han haltade på höften. 

Haltande möter han sin broder Esau, men Jakob klarar inte av Esaus fart. Mose skriver:

"Och Esau sade: ”Nu bryter vi upp och drar vidare. Jag går framför dig.” Men Jakob svarade honom: ”Min herre ser själv att barnen är små och att jag har får och kor med mig som ger di. Om man driver dem för hårt en enda dag så dör hela hjorden. 

Därför ber jag min herre att gå före sin tjänare, så kommer jag efter i den takt som boskapen framför mig klarar av och som barnen orkar med, tills jag kommer till min herre i Seir.” 

Texten var kär för Börje. Han ville inte driva hjorden för hårt. Jag hör hans stillsamma röst "sakta för han moderfåren fram.."

Jag är inte öga (2)

"Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. 

I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. 

Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. 

Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. 

Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? 

Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? 

Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville."

(Första Korinterbrevet 12)

Nog är det dyrbart Guds ord. Kroppen består av många delar eller lemmar. Gud har satt delarna i kroppen som han ville. Korinterbreven är skrivna av aposteln Paulus som arbetade mer än de flesta, men som höll sig för den minsta för han hade förföljt Guds församling..

Tycken och tankar (1)

I en sions sång skriven av Joel Blomqvist sjunger vi: "Må våra tycken och tankar fara och Jesus Kristus bli ensam kvar!"

Sången handlar om Kristi kropp där Kristus Jesus är huvudet. Herren Jesus vårdar troget sin egen kropp församlingen. 

Vilka uppgifter har vi kristna då i församlingen? Vi klarar inte av att vara huvud, det är Jesu uppgift. Vi har tycken och tankar och gott så. Men ibland måste de helt enkelt fara och Jesus Kristus måste bli ensam kvar.

I sången sjunger vi om händer och fötter. "Hur gott när handen väl vårdar foten och båda rädes för kiv och gräl, när alla lider med lem som lider och alla fröjdas när en går väl!" 

Handen kan vårda foten. Handen kan sätta plåster på en sårig fot. Handen kan gjuta olja i sår på hela kroppen. Men foten då. Den för kroppen framåt. Den fryser om vintern. Den lider när kroppen belastas av för hård fart.

Om foten inflammeras har kroppen svårt att ta sig framåt. Men foten är också beroende av alla tår. Även den minsta tån, lilltån har sin specifika roll. 

I Kristi kropp i församlingen är alla lemmar värdefulla. Nog är det en intressant sång som grundar sig på Guds ord..

Att vandra med Gud

"Och sedan Henok hade fått Metushela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar." (Första Moseboken 5:22)

Vad innebär det att vandra med den osynlige? Henok fick söner och döttrar som övriga ättlingar till Adam och Eva. Men en sak skiljde honom från de övriga. Han vandrade med Gud.

I en Sions sång sjunger vi: "Med den Osynlige här för mitt öga vill jag likt Mose i tron härda ut. Tidens bedrövelser aktar jag föga emot den glädje som aldrig tar slut."

Om jag minns rätt så sjöng man tidigare "Med den osynlige städse för mitt öga". Alltså den osynlige är hela tiden för mitt öga. 

Hebreerbrevets författare skriver: " Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom."

Människan är skapad för gemenskap med Gud. Vi är skapade till Guds avbild. Om gemenskapen med Gud försvinner så tar livet slut. Livet saknar mening, den sanna glädje fattas. 

Den som av Guds nåd får vandra i gemenskap med Gud äger en glädje som aldrig tar slut.

Nog är det tröstefulla ord. Av Judas brev förstår vi att Henok profeterade. Aposteln Paulus skriver om att profetera i överensstämmelse med tron. Då tron är grundad på Guds ord och hans verk i Jesus Kristus får vi säga det samma som Gud.

Jag undrar hur det såg ut i Henoks familj. Vi förstår att Gud var närvarande där. Henok är hos Gud. Dit kommer vi också en gång då vi håller ut i tron.

Tron på Jesus förenar oss med Gud. Jesus är medlaren mellan Gud och människor. Jesus är vägen till Gud.

Nog har vi det gott..

Ett gissel för våra synder

Jag hittade en skrivelse av Staffan Bergman hur Luther förhöll sig till turken och turkfaran. Wien omringades på Luthers tid av turkarna. Jag citerar Bergman:

"Vad sade Luther om turkfaran? Till en början inte så mycket. Han var upptagen av kampen mot påvekyrkan. Turken var inte hans huvudmotståndare. I en förklaring 1518 till de 95 teserna som startade reformationen, hade han skrivit att många, även högt uppsatta inom kyrkan, bara drömde om krig mot turkarna. Men det var, menade han, ”att sätta sig upp mot Gud”, eftersom turkarna var ”ett Guds gissel för våra synder”. Det uttalandet sågs med oblida ögon av den romerska kyrkan och blev en av de punkter som påven i bullan Exurge Domine hotade att bannlysa honom för, om han inte återtog det. Luther beskylldes för att ha förlett till passivitet och flathet mot turkarna och på så vis gjort sig medskyldig till deras framgångar." Citatet slut.

Det är också  intressant att läsa att Ungern på 1500-talet var ockuperat av turkarna. I dag reser både Orban och Niinistö till Turkiet. 

Men ännu intressantare är att finna vad som var viktigast för Luther. Jag citerar åter Bergman:

"Luther vidhöll sitt påstående från 1518, att turkfaran var ett straff, ett Guds gissel för den kristna världens avfall och synder. På liknade sätt hade Gud i GT straffat det avfälliga Israel genom att låta främmande härar tåga in i landet. Det viktigaste i kampen mot turken var därför självrannsakan, bot, bättring och bön. Endast så kunde Guds gissel avvärjas eller mildras. Omvändelse med tro på rättfärdiggörelsen av nåd allena följt av Andens nya liv var här, liksom så ofta annars, det genomgående grundtemat i Luthers skrifter."

Ja vi får ta vara på guldkornen i Luthers tänkande. Det viktigaste i den tid vi nu lever är självrannsakan, bot, bättring och bön.

Tänk om Finlands folk ännu skulle omvända sig. Tänk om vi alltid skulle lyfta fram rättfärdiggörelsen av nåd allena. Tänk om Andens nya liv skulle synas på Finlands gator och stigar.

Då skulle både Putin, turken och kinesen vara avväpnade. Låt oss till sist betrakta det beskydd över Guds folk som Jesaja fick se. 

"På den dagen ska Herrens telning bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel. Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem ska kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem, när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande.

Och Herren ska över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. Ja, över allt det härliga ska det finnas ett skyddande tak, en hydda som ger skugga om dagen mot hettan och tillflykt och skydd mot storm och regn."

Guds folk kan nog se vad som sker bakom kulisserna. Vi vet vem som sitter på den vita tronen. Vi vet vem som förmår öppna sigillen..

Och vi vet vem vi får förtrösta på idag.

När tid övergår i Evighet

"Till lärjungarna sade han: "Det ska komma en tid då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. 

Man ska säga till er: Se, där är han! eller: Här är han. Men gå inte dit och följ inte med. 

För liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ände till den andra, så ska Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av det här släktet"

Jesus berättar för sina lärjungar om sin återkomst. Jesu ankomst sker plötsligt och han vittnar om hur allt under himlen skall se honom då han kommer.

Jag läste igår hur man då köper och säljer. Plötsligt förändras allt. "Jag säger er: Den natten ska två ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar. 

Två kvinnor ska mala tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar." 

De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där kroppen ligger, där samlas gamarna."

Aposteln Paulus beskriver hur det sker då Jesus hämtar de sina. "Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet." (1 Kor. 15)

Salig är den som lever i tro på Jesus den dagen. Salig den som lever tro på Jesus idag. Gud har gett oss en hemlighet. Han har förklarat hemligheten för sina vänner.

Genom tron förstår vi vad som händer på förvandlingens dag. Plötsligt är vi hos Gud. Plötsligt ser vi Jesus. 

Jag somnar mellan varven då jag tänker på Kristi dag. Också det är tryggt. Vi kan inte räkna ut när Kristi dag kommer. Vi skall inte göra checklistor över vad allt som "måste" komma innan. 

Nej vi är kallade att leva i tro här nere i Guds rike. En dag blir det osynliga synligt, det dödliga ödödligt och det ofattbara fattbart.

Jesus säger också något om Guds rike här i samma kapitel: " Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma, svarade han: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er"

Idag är den uppståndne Jesus mitt bland de sina. Genom tron är han närvarande hos sina vänner. Han är med oss ända till den sista dagen. Och när dag, när tid inte mera finns börjar Evigheten.

Det är tryggt att vara ett Guds barn. Det är saligt att leva i tro..