Det kära ord, det enkla ord

Runeberg skriver i psalmen:

"Det kära ord, det enkla ord, hur kan vi det förgäta? Var finns en visdom på vår jord som sig därmed kan mäta? Var ger oss världen sådan grund, där vi vårt liv kan bygga, som ordet ur Guds egen mun, det eviga och trygga?"

Ja, var ger oss världen sådan grund frågar skalden? Den gudsfrånvända världen kan aldrig vara någon stabil grund, för i världen förändras allt. 

Världen kan inte förstå Guds ord. Likaså kan inte de som drivs av världens ande ta Guds ords undervisning till sig. 

Under ett välsignat veckoslut vid Pörkenäs har jag fått vila från världens stormar. Men nu på morgonen märker jag att världen går sin gilla gång. Världens agitatörer skriver och utmanar Guds ord såsom förr. De drivs av samma anda som filisteen Goliat fordom. En skriver och de andra hejar på.

Vad var det då som Goliat ropade och som konung Saul som var förkastad av Gud inte kunde svara mot?

Om Goliat läser vi: "Och han stod och ropade till Israels här: "Varför drar ni ut och ställer upp er till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? 

Välj ut åt er en man som kan komma hit ner till mig. Om han klarar av att strida mot mig och slå ner mig, skall vi vara era slavar. Men om jag besegrar och slår ner honom, skall ni vara våra slavar och tjäna oss." 

Filisteen fortsatte: "Jag har i dag hånat Israels här. Skaffa fram någon, så att vi får slåss!" När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna."

Goliat utmanade Herren Gud och hans utvalda. Skaffa fram någon så vi får slåss. Sedan blev det så att Gud sände herdegossen David ut i striden. Och han kom i Herren Sebaots namn.

Och när Gud sedan ordnat det så att David sändes ut i striden så gick han inte i Sauls rustning utan i Herren Sebaots namn:

"Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. 

Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud. Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand."

Vi minns att Goliat föll och och när filisteerna såg att deras kämpe var död flydde de. 

Det är inte gott för människan att utmana Gud och hans ord. Gud är nådig och sen till vrede. Men Gud sätter också gränser för människans uppror mot Honom.

Goliat fick ropa och utmana Gud i 40 dagar. Sedan dog han i striden och uppväcks på domens dag för att möta den Gud som han hånat och skymtat.

Det är allvarligt att utmana Gud och hans ord. För det ord som människan hånat och nervärderat står som en domare på den yttersta dagen.

Jesus säger, ja Johannes skriver att han ropade: 

"Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 

Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 

Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 

Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. 

Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig."

Likt skalden Runeberg får vi förlita oss på Guds ord. Ordet själv är en stridsman. Aposteln kallar det för Andens svärd. Goliat missar sitt huvud i striden när hans tid var ute.

Vi ber: Käre himmelske Fader. Kalla du ännu i nåd dessa som offentligt strider mot dig och ditt ord till besinning och omvändelse. Ske din vilja Herre. Tack för att du leder striden mot mörkrets härar. Tack för att segern är vunnen. Tack för Jesu seger, Amen.