"Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn.
Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra.
Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, även när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande med Kristus. Av nåd är ni frälsta!"
Orden i Efesierbrevet påminner om Romarbrevets första kapitel och den radiopredikan jag lyssnade till igår kväll.
Visst minns vi som kristna med sorg de tillfällen då vi följt de köttsliga begäran. Aposteln talar om vredens barn, människor som är under Guds vrede.
Gud hatar synden. Han är vred över synden. Men vreden bryts i Kristus Jesus. Guds vrede dödar, medan Jesus ger liv. Guds vrede vilar över synden, medan den benådade syndaren får vila under Jesu beskydd.
Profeten Jesaja skriver: "Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi."
Till Tessalonikerna skriver samme apostel: "Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus."
Det kallas nåd. Nåd för Jesu skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar