Blott några timmar och sedan..

 "Tro, när det mörknar på färden, Solen ej slocknat har. Blott några timmar, och sedan Strålar en morgon klar."

Så skriver Levi Pethrus i psalmen. Mina tankar går till en natt i ett sjukhusrum för snart 20 år sedan. En broders jordiska vandring närmar sig sitt slut och trons ögon har fäst sin blick vid hemlandets sköna landskap.

Det är försommar och natten är ljus. Den trötte och av sjukdom plågade sätter sig upp i sängen. "Var är jag? Har någon en karta? Kan du visa var jag är?"

Jag minns inte den rätta ordaljudelsen så exakt mera. Men jag minns den klara blicken. Själen var på väg hem till Gud. Den av Gud förutbestämda tiden för livet hade gått in i sina sista dagar.

Jag kunde inte se de nya landskapen. För mina ögon var himlaresenärens pilgrimsfärds slutetapp okänd, men i himlen var den öppen och uppenbar. Kanske han såg Guds skara som kom emot på vägen, Gud vet..

I Moseboken läser vi: "Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. När han såg dem sade han: ”Här är Guds skara.” Och han kallade platsen Mahanajim."

I en orolig värld är det tryggt att vara ett Guds barn. För Gud överger inte de sina. Han vakar och ombesörjer allt så väl..