"Bedragaren"

Matteus återger en kuslig händelse som sker då Jesus ligger i graven. 

Översteprästerna och fariseerna samlas hos Pilatus och säger: "Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå."

Guds egendomsfolks andliga ledare kallar Jesus som givit sitt liv till lösen för världens synd för en bedragare. Man flörtar med den världsliga ledningen för att få sätta en vaktstyrka vid graven och vakta den döde Jesus. Graven förges med ett sigill och om jag förstått det rätt så vilar ett dödsstraff över den som bryter det sigillet.

Men i gryningen på uppståndelsens morgon visar det sig vilka som var bedragare. Herren Gud kallar ut sin egen son ur graven. Den rösten och den kraften kan varken stenar eller sigill hindra.

En gång skall även dessa ynkliga konspiratörer som kallade frälsaren för en bedragare uppväckas och ställas inför Kristi domstol.

Den dagen kan ingen gömma sig ens i otron för allt blir öppet och uppenbart. För Jesu vänner blir det en ljuvlig dag, men ve den människan, som då inte är känd av Herren Jesus. För denne finns ingen erkännelse.

Där står Herodes, Pilatus, Hannas och Kaifas och om jag lånar prosten Laestadius ord, alla väktare av den döda tron.

I påskens ljuvliga budskap finns också ett oerhört allvar. Evangeliet möter alltid motstånd. Men Jesus är given all makt i himmelen och på jorden.

Därför får vi med glädje minnas påskens stora högtid. Och idag får vi ännu samlas till Gudstjänst.

"Jag blev glad då man sade mig. Vi skall gå till Herrens hus."