Aposteln skriver att det finns hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.
Guds barn äger alltså något som den övriga skapelsen saknar. Skapelsen återupprättas vid Jesu återkomst då Guds barns tillvaro förändras, då barnen ser sin Herre och skapare sådan han är och blir honom lika.
Gud har ett gott syfte med hela skapelsen, om än den är lagd under förgängelsen.
Guds barn ser fram emot nya himlar och en ny jord eftersom Gud utlovat en tillvaro fri från förgängelsen, en tillvaro där endast rättfärdighet bor.
I Romarbrevet skriver Paulus om hur skapelsen och Guds barn gemensamt suckar. Gemensamt väntar de på kroppens förlossning vid Jesu återkomst.
Gud hjälper sina barn att uthålligt vänta och under väntetiden samverkar allt till Guds barns bästa.
Guds barn får redan sjunga sin lovsång till Herren Jesus. Paulus skriver: För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
Med andra ord har vi det gott, som redan genom tron på Jesus har gemenskap med Gud. Och i luften ligger en förväntan på allt det härliga som vi som Guds friköpta och återlösta får se fram emot.
I en av helgens predikningar sammanfattade predikanten den tacksamheten och förväntningen med orden. "Får jag också vara med?"
Ja tänk att också jag får vara med då jag håller fast vid tron på Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar