En Sabbatsmorgon

"Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte."

Så skriver aposteln Petrus. Det känns tryggt att få tro likt apostlarna i enlighet med den undervisning Herren Jesus gav. När han på Emmausvägen förklarade skrifterna började han med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om Honom själv i alla Skrifterna.

Jesaja skriver: "Se, jag skapar nya himlar  och en ny jord, och man skall inte mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det."

Jesu återkomst är en ljuvlig stund för Guds folk. Då väntar det som ögat inte sett och som örat inte hört. 

Gud är god!

Jabboks vad

Bibeln är en innehållsrik bok och den innehåller också Guds barns mödor under vandringen på himlavägen.

Första gången som bibeln nämner ångest är när patriarken Jakob får höra att hans broder Esau kommer emot honom med 400 män.

I Moseboken läser vi: "När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: "Vi träffade din bror Esau och han kommer emot dig med fyrahundra man." 

Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, nötboskapen och kamelerna i två skaror och sade: "Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan."

Och Jakob bad: " Herre, min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så skall jag göra dig gott. Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare."

Ångesten och förskräckelsen ledde för Jakobs del till omtanke och bön. Han såg om sitt hus och ordnade det så gott han kunde för den kommande striden.

Sedan ropar han till Gud, sina fäders Gud. Den Gud som förde trons fader Abraham genom livet liksom hans fader löftessonen Isak.

I bönen hänvisar Jakob till Guds ord. Han tackar för Guds nåd och trofasthet. Ångesten för Jakob inför Guds ansikte. Den leder honom till den som vi känner som Jesus.

Uthållighet och tålighet

"Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt." 

Aposteln Paulus skriver i Kolosserbrevet om evangeliet som växer och bär frukt. Evangeliet lär människan känna Guds nåd sådan den verkligen är.

I det sanna evangeliet frambärs också det hopp som är förvarat i himmelen. Det himmelska hoppet ger en kärlek till alla heliga.

Vi kan kanske tala om de heliga som medborgare i det himmelska riket där Gud regerar. Dessa heliga har en Andens gemenskap om än de bor i olika länder, städer och byar.

Aposteln skriver om att himmelrikets medborgare har en vilja att leva värdigt Herren och i allt behaga honom.

Guds härlighets makt ger alltså både kraft för det här livet och kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt.

I huspostillan lyfter Luther fram bönen som en kraftkälla. "Ty när en kristen är i ångest, sorg, bekymmer, fara och olycka, då finns det ingen annan tröst eller råd än att taga till bönen och ropa till Gud om hjälp."

Vi har alltid tillgång till bönen och ordet. I dessa möter oss Gud och rustar oss för färden mot hemlandet, en dagsetapp i gången..

En himmelsk fredag

Ibland kan man få himmelska tankar en helt vanlig fredagskväll. På eftermiddagen diskuterade vi på kaffepausen om helgens planer. Jag hade då inte så mycket att tillägga.

Men under den korta bilfärden hem fick jag smaka hur Herren är god och vad vi som Guds barn äger genom tron på Jesus.

Vad kan då ge en sådan himmelsk glädje? Jo Guds ord som den Helige Ande gör levande. Jag lyssnade på undervisning utgående från Kolosserbrevet 1: 16-10.

"Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen."

Gud lät mig för en stund fatta och inse vad det innebär att i tro på Jesus få se molnen skingras och Jesus stiga ner på jorden.

När Jesus kommer förvandlas de som lever i tro på honom på ett ögonblick. Vi ikläds den nya himmelska härlighetskroppen och får se honom ansikte mot ansikte och utan synd.

Det är något så mycket högre och ljuvligare än den bästa jordiska fredagskvällen. 

Allt består genom Jesus skriver aposteln. Då när Jesus kommer förlorar de som förkastat honom allting. Då tar Gud bort sin skyddande hand från de som förkastat Jesus. Dagens lösen beskriver det så väl. Det blir en evig fasa.

Men det är den himmelska glädjen jag ville skriva om. Den har vi redan nu i bräckliga sköra lerkärl. Men när Jesus kommer förvandlas allt det bräckliga och söndriga.

Orden räcker inte till för att beskriva vad som väntar ett Guds barn då den förhärligade Jesus på ett synligt sätt träder in i sin skapelse.

Och vi förstår att den stora dagen inte är långt borta. Då föds himlalängtan som en försmak den sista fredagen i januari 2021.

Den himmelska glädjen

Den himmelska glädjen är kring Lammets tron. Den himmelska sången ljuder kring Lammets tron. Glädjen i himmelen är Jesus.

Därför är den glädjen evig och sann. Jesus han är, var och kommer. Här på jorden försöker vi forma en glädje utan Jesus, men den glädjen är inte evig.

Som människor försöker vi ibland i vår svaghet och bristfälliga tro skilja Gud och Jesus åt. 

Luther säger visst att tron kan inte tro annat än gott om Gud. Jag tror att den tron personifieras i Herren Jesus.

När vi tvistar om Guds ord ryms inte Jesus med. När vi sätter tro till Guds ord är Jesus med och välsignar, förlåter, upprättar och helar.

Tonen som tränger ner från himmelen är vittnesbördet om Jesus. Det ger oss nytt mod i striden.

När kärleken till Jesus vacklar känns himmelen avlägsen. När synden plågar känns himmelen onåbar. Men när den Helige Ande uppenbarar vem Jesus är är himmelen nära. Då har vi ett evigt hopp.

Vår lovsång i jordlivets land

"I tro under himmelens skyar

vi nalkas den skimrande strand,

i hoppet, som städse förnyar

vår lovsång i jordlivets land,

kring Lammets tron vi sjunger

en gång i Faderns hus

den sällsamt nya sången,

lik stora vattens brus.

Än räckes Guds frälsning,

än räckes Guds frälsning

till den som sig ångrar och tror.".

Det kristna hoppet bär och hoppet i Jesus förnyar. Paulus skriver om Jesus i Romarbrevet: "Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss."

Göran Widmark skriver att hoppet förnyar den kristnes lovsång i jordlivets land. Hoppet är alltså en Guds gåva som håller trons lampa brinnande. 

I en annan sång sjunger vi om hur sången brusar omkring Lammets tron. Där råder en ständig glädje och sabbatsfrid. Här nere får vi glädjas åt de toner som Gud i sin godhet låter nå ända till jorden.

En ton, en enda liten ton ger förnyat mod och hopp i striden.

Nåden som bönesvar

I Korinterbrevet skriver Paulus: "Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig.  

Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet."

Mänskligt sett fick Paulus ett märkligt bönesvar. Han blev inte fri från sin plåga men den hjälpte honom och många, många flera på himlavägen.

Paulus visste och fick erfara att hans egen svaghet ledde till att Kristi kraft blev honom allt kärare.

Och ett bönesvar som håller fram nåden är ju gott. För människan är helt beroende av Guds nåd. Var morgon är den ny.

Bibeltrohet

I skidspåret igår tänkte jag på begreppet "bibeltrohet". Det finns ju olika åsikter om vad bibeltrohet innebär. Klart är ända att den onde inte tycker om att Guds barn sätter tro till sin himmelske Faders ord.

Dagens bibelvers är från Romarbrevet 8. Det är en ljuvlig vers, men den kan ändå vara svår att ta till sig. "Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut."

Aposteln skriver att inget kan skilja oss från Kristi kärlek. Varken nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd.

Ett Guds barn kan möta allt detta men vi får tro att i allt är Gud med och han leder i genom och det slutar på den andra stranden hemma hos Gud.

Vägen hem vilar alltså i Guds trofasta händer. Så får vi tro och också en gång se att allt var precis som det blivit sagt.

Gemenskap med Herren

En av de äldste runtom tronen framställer Jesus som Davids rotskott och Lejonet av Juda stam. David var inte endast en vanlig jordisk konung. Han var konung för Guds egendomsfolk och för den stam som Jesus skulle födas in i som människa.

Om vi kommer ihåg detta förstår vi bättre Davids kamp och det tryck som låg mot honom från ondskans härar. Men David förlitade sig på Herren. Han levde i gemenskap med Herren genom tron på löftena.

I dagens psalm skriver David: 

Herren är mitt ljus

och min frälsning,

för vem skulle jag frukta?

Herren är mitt försvar,

för vem skulle jag vara rädd?

När de onda kommer emot mig

och vill uppsluka mig,

mina motståndare och fiender,

då skall de själva stappla

och falla.

Och vidare skriver han:

"Ett har jag begärt av Herren,

det längtar jag efter:

Att få bo i Herrens hus

i alla mitt livs dagar

för att se Herrens ljuvlighet

och betrakta hans tempel.

Ty han håller mig gömd 

i sin hydda på olyckans dag.

Han beskyddar mig i sin boning,

han för mig upp på klippan.

Psalmen avslutas med orden:

Jag är viss om att få se

Herrens godhet

i de levandes land.

Hoppas på Herren,

var stark och frimodig

i ditt hjärta,

ja, vänta på Herren!

Lammet inför tronen

"Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat."

I 1998 års översättning: "Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat."

Versen är kanske en av de mest talande verserna i Bibeln. Där inför tronen, inför Guds helighet står Jesus, Guds offerlamm. 

Jesus är offerlammet. Detta Bibelns kärnbudskap vill människan så ofta gå förbi, men då mister hon allt.

Jesu tjänare Judas skriver: "Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen."

För det slaktade Lammets skull får vi en gång i vördnad stiga fram fläckfria och jublande inför en helig Gud.

Vi lever i en tid då ett antikristligt budskap börjar bli normen i många kyrkor. Man talar något om Jesus, men inte om Honom som Guds offerlamm. Han som frivilligt gick i döden för att sona människosläktets synd.

Judas skriver: Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.

Han skriver vidare att de saknar Guds Ande. Då förstår vi att allt blir fel. Om Guds Ande byts mot Antikrists ande går människan förlorad. Då förnekar hon Offerlammet, vår ende härskare och Herre.

Judas berättar också hur vi skall bemöta de personer som går i centrum för den sista tidens stora villfarelse. Han skriver om barmhärtighet blandad med fruktan, där vi till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet.

I den kampen behöver vi också det slaktade Lammet. Han står där i mitten inför Guds tron. Han har burit och bär vår synd och endast han kan bevara för fall och för de eviga fallet.

Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Han lever och är mitt hopp här i tiden såväl som i Evigheten.

Lammet är också ett Lejon som segrat. "Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."

Helig, helig, helig!

När Johannes genom den öppna dörren får se Guds helighet hör han keruberna vittna dag och natt: "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."

Till de orden faller de 24 äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom. De lägger ner sina kronor inför honom och säger:

"Värdig är du,

vår Herre och Gud,

att ta emot lov och ära och makt,

för du har skapat allt.

Genom din vilja kom det till

och blev skapat."

Människan är skapad till Guds avbild. Den onde vill ständigt söndra allt som påminner om skaparens helighet.

I den himmelska världen är det annorlunda. På grund av det slaktade Lammets verk får också vi stämma in i den himmelska lovsången.

Vi får sjunga en ny sång till Guds och Lammets ära. Det slaktade Lammet som friköpt människor åt Gud.

Herren är helig

I folkbibelns bibelläsning läser vi nu om Moses kallelse. Mose får möta en helig Gud och han uppmanas att ta skorna av sig.

Gud är förtrolig med dem som vördar Honom. I vördnad får vi möta hans helighet. En ledare för Guds folk bör inse att Gud är helig. Därför visar Gud sin helighet för Mose.

I gårdagens psaltarpsalm skriver David. "Den som vördar Herren undervisar han om vägen han ska välja." Han undervisar genom sitt ord.

Tidningen Kyrkpressen fortsätter med sin rad av otrevliga artiklar som saknar vördnad för Guds helighet. Igår lyftes John Wikströms funderingar fram.

I den långa utläggningen som Kyrkpressen länkade till är John verkligen ute och seglar när han jämför förändringen av äktenskapssynen med Elias kamp mot Baals profeter på Karmels berg.

John väntar med spänning på att se vad ett helt nytt sätt att utröna Guds vilja leder till under år som följer. Han hoppas att hinna se det. 

John verkar sätta Baal på Guds plats i sina funderingar. Vilsenheten är skrämmande.

Abrahams, Isaks och Jakobs Gud uppenbarade sig för Mose. Han presenterade sig också med det heliga Gudsnamnet och sände Mose ut på sitt uppdrag.

Mose begav sig iväg med Guds stav i handen. Folkbibeln förklarar att Faraos stav pryddes av en kobra, en giftorm.

Ännu idag pågår det en strid mellan Gud och ormen. Jesus har söndertrampat hans huvud men vi märker att ormen får liv och sprattlar där och när man överger Guds ord.

Guds förbund

Konung David talar i psalm 25 om Guds förbund. Gud vill visa på det åt de som vördar honom. Vilket förbund tänker David på? Vad säger skriften om Guds förbund?

I andra Moseboken läser vi om Guds förbund med Abraham: 

"Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 

Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina."

Gud överger inte sina barn. Han känner vid dem som sina. Därefter kallar han Mose vid Guds berg Horeb. Han ger löftet om Kanaans land, att han skall föra sitt folk upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung.

Moseboken talar också om förbundet på stentavlorna som Israels barn skulle hålla i det goda landet. Det var och är goda bud.

Det är ju gott då Herren får vara Gud. Guds namn är heligt och vilodagen skön. Far och mor är värda all heder och det heliga äktenskapet är en Guds gåva.

Livet är heligt och egendomen behöver skydd och det är gott om man kan tolka och tyda allt till det bästa.

Men Davids tankar går längre och fram till Herren Jesus..

Herren är förtrolig

Nog är Bibeln en förunderlig bok. När jag idag trött och sliten, kanske mera av plikt än av uppriktig längtan läste dagens psaltarpsalm enligt folkbibelns bibelläsningsplan menade jag nästan ramla av stolen. Tänk vilken Gud vi har!!!

"Herren är förtrolig med dem som vördar honom, sitt förbund gör han känt för dem."

Gud visste nog vad jag behövde och påminde i mitt inre om bibelläsningen. Psalmen  öppnade den mäktige konung Davids livsöden för snart 3000 år sedan och tröstade mig.

David skriver: "Vänd dig till mig och förbarma dig över mig, för jag är ensam och betryckt. Mitt hjärtas ångest är stor. För mig ut ur min nöd! Se hur plågad och trött jag är."

Se hur trött jag är. Gud såg..

Vi har en Gud som är förtrolig, en Gud som hör förrän vi ber och svarar på ett förunderlig sätt genom det ord han nerskrivet genom sin Helige Ande.

Tack gode Gud!

Guds tilltal

"I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum."

Abraham är den förste som Guds ord kallar för profet. När Gud i en dröm talar till Abimelek så anger han en av profetens uppgifter. "Han ska be för dig så att du får leva."

Och Abraham bad till Gud och Gud botade Abimelek och hans familj. Av skriften förstår vi också att Noa var en profet. Han byggde på Guds befallning en ark för att rädda de sina.

Men idag talar Gud till oss genom Jesus, genom det som han har gjort. Jesus är den som gör att vi får leva.

Jesus är den som ger tron så att vi får leva. I morgondagens evangelietext botar Jesus Petrus svärmor så att febern försvinner och hon får ny livskraft. Jesus gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem.

I en annan evangelietext säger Jesus då han sett officerens tro: " Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” Och till officeren sade Jesus: ”Gå. Du trodde och det skall ske.” Och i det ögonblicket blev pojken frisk."

I Hebreerbrevet läser vi: "Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom."

Guds tilltal. Ordet om löftena. Ordet om Jesus väcker tro. Himmelriket är ett trons rike. Där får vi ligga till bords med Abraham, Isak och Jakob.

I Löftets land

"Jag har hämtat dig från jordens ändar, kallat dig från dess yttersta hörn och sagt till dig: "Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat."

Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud.

Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand."

Dagens bibelord från Jesaja 41:10 är ett trösterikt ord. När Gud säger att han är vår Gud, eller min Gud då får rädslan vika. Då behöver ingen ängsligt se sig om. 

Då vilar våra tält i Löftets land, i det land där Jesus bor.

 

Kraftens källa

 "Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge."

Allt förmår jag i honom som ger mig kraft skriver Paulus i bibelordet för dagen. Allt förmår jag i Jesus.

Ja han som var död men lever har all makt i himmelen och på jorden. För ett Guds barn är han kraftens källa.

Den lilla tid

Nils Frykman avslutar den ljuvliga sången om Guds folks framtidsdag med en bön:

"Min Herre Jesus lär du mig, att leva mera helt för dig, den lilla tid jag har igen på vägen hem till himmelen."

Nils Frykman föddes 1842 i Värmland och dog 1911 i Minneapolis

1899 flyttade han till Minnesota där han blev predikant i en församling i Salem.

Genom sina positiva och glada texter har  att Nils Frykman kommit att kallas "Den kristna glädjens sångare".

Sången "Min framtidsdag är ljus och lång" publicerades den 8. november 1883 i tidningen Sanningsvittnet, då med Nils egen melodi.

Själv har jag lärt mig sjunga den ur Sions sånger. Under färden till himmelen sjungs den av Guds barn från olika folk och stammar.

En dröm och Babels konung

Bibelordet för dagen ur bibelappen vill ge en framtid och ett hopp. Gud vet vilka tankar han har för oss. De är fridens tankar. 

Det är märkligt att läsa Jeremias profetia. För Guds egendomsfolk, för Israel och Juda vittnade det om att en dag, då Guds tid är inne skulle Gud göra slut på deras fångenskap. Men alla de folk som Gud spritt ut dem bland, de folken skall Gud göra slut på.

"För jag är med dig, säger Herren,

för att rädda dig.

Jag ska göra slut på alla de folk

bland vilka jag spritt ut dig.

Men dig ska jag inte göra slut på,

bara tukta dig med rättvisa,

för helt ostraffad

kan jag inte lämna dig."

Gud talar genom profeten till både Jakob och Israel. Vi vet att Israels 10 stammar ännu lever förskingrade medan det judiska folket återfått sitt land. "I den yttersta tiden skall ni förstå det säger Jeremia och börjar därefter vittna om Israels kommande frälsning.

Då när profetian gavs var tiden för fångenskapen inte ännu över. Man skulle ännu måsta tjäna Babels kung Nebudkanessar och hans son och sonson. Men Gud skulle ta hand om sitt folk i Babel tills de sjuttio åren var förbi.

Men drömmen då. Jeremia varnar för att förlita sig på egna drömmar och falska profeter som predikar frid, frid och ingen fara.

Min dröm handlade om ett sommarmöte. Det kändes som ett sommarmöte, men något var nog annorlunda. Där behövde inte de trötta luta sig mot sin stav för tröttheten var borta.

Profeten Sakarja profeterar:

"Så säger Herren Sebaot:

Än en gång ska det finnas

gamla män och kvinnor

på Jerusalems gator,

var och en med sin stav i handen

för sin höga ålders skull.

Och stadens gator ska vara fulla

av pojkar och flickor

som leker där.

Så säger Herren Sebaot:

Även om det verkar

alltför underbart

för dem som är kvar

av detta folk i de dagarna,

skulle det då vara

alltför underbart också för mig?

säger Herren Sebaot.

Så säger Herren Sebaot:

Se, jag ska frälsa mitt folk

från landet i öst

och från landet i väst.

Jag ska låta dem komma

och bo i Jerusalem,

de ska vara mitt folk

och jag ska vara deras Gud

i sanning och rättfärdighet.

Så säger Herren Sebaot:

Fatta mod, ni som i dessa dagar

hör dessa ord från profeterna

som talade när grunden lades

till Herren Sebaots hus,

templet som skulle byggas.

Före den tiden

fick varken människor eller djur

lön för sin strävan.

Ingen hade ro för sina fiender,

vare sig han gick ut eller in,

för jag vände alla människor

mot varandra.

Men nu är jag inte längre

som i forna dagar

mot dem som är kvar av detta folk,

säger Herren Sebaot,

för nu ska det sås i frid.

Vinstocken ska ge sin frukt,

jorden sin gröda

och himlen sin dagg.

Jag ska låta

dem som är kvar av detta folk

få ärva allt detta.

Och liksom ni,

både Juda hus och Israels hus,

har varit en förbannelse

bland hednafolken,

så ska ni nu när jag frälst er

bli en välsignelse.

Var inte rädda, fatta mod!

Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!"

Guds folk har en framtidsdag som är ljus och lång. Där råder inte mera tidens begränsningar. Där ser vi både Gud och Lammet.

Jorden skakar och mäktiga riken darrar och vacklar men Gud har full kontroll. Salig är den som flyr till Jesus.

Gud känner dig!

"Gud känner dig" var överskriften för en bibelförklaring som jag lyssnade till då jag körde hem från arbetet.

Känslorna växlade mellan oro, glädje, fruktan och sorg. Gud känner mig! Inget går att dölja för Honom. Nog känns det obekvämt.

Men en nådefull Gud som erbjuder den nåd han berett i Jesus Kristus som en underbar gåva.

Så får jag ställa mig själv frågan. Känner jag Gud? 

I Jobs bok utbrister den hårt prövade kämpen till sist:

"Job svarade Herren och sade:

Jag vet att du kan göra allt,

inget du beslutar

är omöjligt för dig.

”Vem är den som döljer ditt råd

utan förstånd?”

Jag ordade om det jag inte begrep,

om det som var

för underbart för mig

och som jag inte förstod.

”Lyssna nu, så ska jag tala.

Jag ska fråga dig,

och du ska ge mig besked.”

Förut hade jag bara hört talas om dig,

men nu har jag sett dig

med egna ögon.

Därför tar jag tillbaka det

och ångrar mig i stoft och aska."

Psalmdiktaren skriver: 

"När får jag se dig, Frälsare kär,

ren och förklarad bliva dig när?

När ser mitt öga

dig i det höga,

sådan som du är?"

(en måndag i januari)

Faderns glädje, vår glädje

Inför den kommande veckan känns det bra att ha fått läsa dagens bibelläsning enligt folkbibeln. Där får lärjungarna på det heliga berget höra Faderns röst ur molnet:

Han är min älskade son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!

Jesu röst får vi ännu lyssna till. Lärjungarna blev skrämda över allt det heliga de fick vara med om.

Men Jesus rör vid dem och säger: "Res er upp och var inte rädda!"

Gud är nöjd och glad över Jesu verk. Där har vi vår trygghet och frid..

Babel och Sodom

I en Sions sång sjunger vi: "Hjälp oss att vi inte syndar när vi skyndar bort från Babel sist en gång. När vi där på himlastranden lösts från banden, klingar klar vår jubelsång."

Guds folk är utsatta för fara i Babel. Men Gud är trofast. Vad säger då Guds ord om Babel?

Noas sonson Kush födde en son som hette Nimrod. Namnet betyder vi gör uppror. Upprorsmakaren Nimrods rike hade sin början i Babel, Erek, Akkad och Kalne i Shinars land. 

Men en upprorsmakare har ingen ro och Nimrod drog vidare och byggde den onda staden Nineve.

I Shinars land på lågslätten börjar människorna slå tegel och bränna det. Lerteglet användes istället för sten och som murbruk använde man jordbeck.

"Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen" Vi kan tänka oss att upprorsmakaren Nimrod hade sin hand med i allt detta, för staden de byggde kallades Babel.

Men inget uppror mot Gud kan bestå. Gud stiger ner och förbistrar deras språk så att den ene inte förstår vad den andre säger. Och man tvingas sluta att bygga på staden och tornet.

Gud spred ut människorna över hela jorden. Redan Adam och Eva hade fått befallningen att befolka hela jorden. "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er."

Samma befallning gavs efter floden: "Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden."

Vi märker att Babel är ett uppror mot Gud. En fortsättning på ormens lockande ord "har Gud verkligen sagt"

En intressant detalj är att jordbecket som behövdes till murbruket antagligen kom från Siddimsdalen med dess 5 onda städer. "Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Sodoms och Gomorras kungar flydde och föll då ner i dem. De andra flydde till bergsbygden."

När Lot ledd av änglarna hade letts ut från Sodom befallde de honom att fly till bergen, men Lot ville stanna på slätten i den femte av de onda städerna, nämligen Soar. Han hänvisade till nåden.

Han var inte beredd att fly direkt till den trygga platsen som änglarna uppenbarade för Honom. Änglarna sade: ”Fly för livet! Se dig inte tillbaka och stanna inte någonstans på slätten. Fly till bergen så att du inte går under.” 

Herren Jesus säger: "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."

De forna heliga bodde i tält och sökte staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare är Gud. Den staden finner vi i Guds ord.

Den som får möta nåden i Herren Jesus och sedan ser tillbaka mot synden och världen lider skeppsbrott i tron och hotas att gå under likt Lots hustru. 

Lot var ett dåligt föredöme som förde sin familj in i syndens stad. Av Guds nåd i Jesus Kristus blev han själv förklarad rättfärdig. Petrus förklarar vad som blev hans räddning. "Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde."

Lot välsignade inte synden, men han hade inte egen kraft att stiga upp och lämna Sodom. Han hade fått ett band till Sodom och dess konung hade fått ett grepp över honom.

Abraham ville inte ha något att göra med Sodoms kung. Han hade blivit styrkt därtill av Melkisedek, en förebild till Herren Jesus.

Jesus vill inte att hans folk skall ha någon bindning till Sodom. Men han sänder sitt ord och sina sändebud för att föra ut de stackare som blivit bundna av dess band.

Den som lämnar kvar i Sodom går under. Räddningen finns i Jesus och hans livgivande ord.

Gud är god!

Löfteslandet

"I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 

I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud."

Visst är det en vacker och ljuvlig text. För den nya människan är det en vacker bild, men inte för den gamla människan.

Abraham visade prov på trons lydnad då han begav sig av. Under vandringen prövades tron många gånger. Han bodde i tält, men var på vandring till en stad byggd och skapad av Gud.

Som reskamrat hade han Sara om vilket fortsättningen i Hebreerbrevet vittnar: "Genom tron fick även Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast. Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand."

Abram hade tagit ett märkligt löfte av Saraj innan de begav sig i väg mot löfteslandet. När det märkliga löftet en andra gång skapat förvirring bekänner Abraham för Abimelek:

"Och hon är verkligen min syster, dotter till min far men inte till min mor, och hon blev min hustru. Men när Gud sände mig på vandring bort från min fars hus sade jag till henne: Visa mig din kärlek så att du överallt vi kommer säger att jag är din bror.”

Sara höll det märkliga löftet inför både Farao och Abimelek. Men Gud bevarade Abimelek så att han inte bröt sig in i profeten Abrahams äktenskap.

Den skrivna lagen som Gud gav genom Mose var ännu inte skriven på patriarkernas tid. Men Guds vilja framkom redan i paradiset där han sammanvigde Adam och Eva.

Abrams märkliga begäran till sin hustru Saraj framfördes antagligen i Haran därifrån Gud kallade Abram.

Där på andra sidan floden tjänade man andra gudar. Laban bedrog Jakob och plötsligt hade Jakob två hustrur. I Labans hus hade man husgudar som man satte tro till istället för till himmelens Gud som uppenbarade sig för Abraham, Isak och Jakob.

De ogudaktiga städerna Ur, Haran och Sodom samt de övriga städerna på slätten var inga trygga och säkra platser för det folk som Gud kallade.

Men löftet om den stad som Gud berett var redan då som en morgonstjärna i en av synden fördärvad och förvrängd värld. 

Inte är det annorlunda heller idag. Men löftena kan inte svika. De står kvar. Gud skapar en gång nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Där har Guds folk sin trygghet. Till den stadens normer får vi tryggt hålla oss här i syndens land.

Jesus gör allting nytt. Han helar och upprättar. Han ger en vilja ny, ren och god. Och han leder både om dagen såväl som natten sitt folk mot löfteslandet.

Löftessonen

Det är trösterikt och givande, men tillika utmanande att läsa om trons fader Abraham och den rättfärdige Lot. 

De är så olika varandra till sina karaktärer. Deras livshistoria såsom Guds ord återger dem är så olika.

I skidspåret igår kväll målades Lots livsöden för mina tankar. Jag memorerade den, men måste granska den, så att den är i enlighet med Guds ord.

Berättelsen om Abram börjar också bli tydligare för skrift förklarar skrift. Abraham fick två söner och den ena var sonen efter löftet. Den andre sonen efter förnuftet, ja vi vågar kanske säga sonen som föddes i otro.

Abraham blev mycket fäst vid Ismael och om inte Gud igen en gång skulle ha gripit in så skulle det ha blivit annorlunda. Kanske vi kan säga att Isak inte var född av mans vilja.

Däri blir han också en förebild till Jesus. Enligt Judisk tradition skulle Isak ha varit 37 år då han lades på veden på Moria berg, d.v.s. tempelberget ett stenkast från den heliga staden.

På vägen dit upp diskuterar far och son: "Isak sade till sin far Abraham: ”Far!” Han svarade: ”Jag är här, min son.” Han sade: ”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” 

Abraham svarade: ”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans."

Enligt Judisk tradition skulle Isak frivilligt ha tagit på sig att vara offret. Om det så var är han åter en förebild till Herren Jesus.

Jag blir nog inte färdig med betraktelsen av Abram och Lot. Men det leder till Golgata kulle där Jesus ger sitt liv till lösen för Abraham och Lot och för dig och mig.

Berättelsen fortsätter i Evigheten. Där blir "tiden" inte lång. Nog är lovången annorlunda där vid Guds och Lammets tron.

Då är slöjan för evigt borta. Gud är god. Jesus är din och min frälsare. Berättelsen och återgeendet blir fullkomligt först i staden med de fasta grundvalarna.

Den stadens byggmästare är Gud. Där blir det gott att vara. Jesus är vägen dit. I honom har vi kallelsen, ledningen och den fullkomliga frälsningen vid vägens slut..

Fyra ödelagda städer

När profeten Hosea skriver om Guds trofasthet mot Israel nämner han också de två andra städerna på slätten som Gud förstörde. 

Hosea skriver: "Hur ska jag kunna överge dig, Efraim? Ska jag lämna dig, Israel? Hur ska jag kunna göra med dig som med Adma och behandla dig som Sebojim?

Även Mose nämner fyra städer som Gud förgjorde då han varnar för avgudadyrkan: "Hela landet ska vara förbränt med svavel och salt, det kan inte besås eller ge någon gröda och ingen växtlighet kan skjuta upp – en ödeläggelse som när Herren i sin vrede och harm ödelade Sodom och Gomorra, Adma och Sebojim." 

Även Jesu broder Judas nämner städerna på slätten då han skriver: "Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld."

Av de fyra städerna nämns Sodom mest. Där bodde nämligen en rättfärdig man som räddades. Jesus säger: "På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig."

Utan den tro som Jesus ger kan ingen bestå. Avfall och synd leder till sorg och död,  men Gud sköter om de sina.

Ge mig själen

Jag har några dagar funderat över Mosebokens 14. kapitel, ett både märkligt men tillika på många sätt talande kapitel. Där märker vi hur hård kampen står om människans odödliga själ.

Den godhjärtade Abram har ryckt ut för att rädda sin broder Lot som blivit tillfångatagen i det första kriget som Bibeln beskriver.

Den stackars Lot hade med med sin stora egendom dragit ändå till Sodom. Där i syndens och ondskans stad blir han också i något skede bosatt.

Sodoms och Gomorras konungar och tre andra furstar hade gjort uppror mot kungen i Elam som härskat över städerna. Ledd av  Kedorlaomer kväses ändå upproret och Sodoms och Gomorras kungar flyr. 

Lot blir både tillfångatagen och berövad på den egendom som tidigare fått honom att lämna Kanaans land.

Men Abram rycker ut och befriar Lot och allt folk samt tar tillbaka egendomen från Kedorlaomer. Då går Sodoms kung Abram till mötes. Och kungen över Sodom visar då vad han verkligen är intresserad av. Han vill få folket i sin våld:

 "Sodoms kung sade till Abram: ”Ge mig folket. Bytet kan du ta själv.”

Folkbibeln förklarar att ordagrant översatt säger Sodoms kung: Ge mig själen!

Ge mig själen säger kungen över den stad vars män Bibeln beskriver som onda och stora syndare inför Herren.

Samma budskap kommer idag från Sodom: Ge mig själen! Och ändå dras präster, biskopar och kyrkor idag med  en aldrig tidigare sedd frekvens mot Sodom.

En kort tid före Sodom bränns upp av eld och svavel vill dess kung ännu bedra obefästa själar.

Men Abram som skulle kallas för trons fader Abraham vill inte ha ens en tråd av Sodoms kung.

Nog är Guds ord tydligt och klart!

Jesus väcker tro

"Jesus väcker tro" är temat för den fjärde och nästsista söndagen i januari. Det är ett fint tema under långa och kanske tunga "oxveckor".

Han som väcker tro. Han som bevarar tron. Han som ger den tro som vi behöver är Jesus. Den som var, som är och kommer.

I Jesus har tron sitt fäste. Tänk om den skulle vila på Trump, eller Biden, eller något annat här i världen. 

Nej, vi har ett löfte som gavs i Edens lustgård. Ett löfte som gick i uppfyllelse när Gud steg ned och tog sin boning bland oss och det fullbordas och fullkomnas då han kommer.

Ja, när han kommer, Jesus vår broder och vän.

.

Som i ett främmande land

Om Abraham står det skrivet: "I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte."

När vi läser om forna trons vittnens liv märker vi att de ständigt var i rörelse. Guds ord och löften påverkade deras liv och de tog stadigt fasta på vad Gud sade och vad han hade sagt.

De lämnade sina liv i Guds händer. Trons mål var staden med de fasta grundvalarna, staden hos Gud. Tron var det som stod fast när allting annat vacklade.

Tron gav dem kraft och en mening i livet. Nog är det gott att vi har dessa trons vittnen, om vilka ordet vittnar: 

"Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet."

Tron bär till målet. Tron håller att resa på. Den tro som vilar på Guds verk i Jesus Kristus vacklar inte. Den ser stadigt fram mot den morgon som gryr..

Jesus Abrahams son

Evangelisten Matteus beskriver Jesus som Abrahams son. Den som kallade Abram och som skulle leda honom till det goda landet var Herren eller Gud.

För honom är 1000 år som en dag och en dag som tusen år. Jesus kallar dig och mig för bröder och systrar och han gick bort för att bereda rum.

Han som leder oss till det himmelska Kanaan är alltså Jesus Abrahams son. Men när blev Abram till Abraham?

När Abram var nittionio år fick han ett löfte om en son. Herren uppenbarade sig för honom och sade: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var fullkomlig. Jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig, och jag ska föröka dig mycket.”

Gud sade till honom: ”Se, detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. Därför ska du inte mer heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham, för jag har gjort dig till far för många folk.

Bibeln framställer Abraham som trons fader. Gud upprättar sitt förbund mellan sig själv och  Abrahams efterkommande från släkte till släkte.

Det är ett evigt förbund: Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud.

Det finns alltså ett himmelskt Kanaan. Och dit är vi på vandring, efterföljande Jesus.

Mot Mamres terebintlund

I Moseboken läser vi att Noa levde 350 år efter floden. Men Guds ord nämner inte något om de åren. Fram träder Sem, Ham och Jafet och Hams son Kanaan.

Noa välsignar Sem och säger efter att han förbannat Kaanan: "Välsignad är Herren, Sems Gud!

Jafet skulle få bo i Sems tält men Kanaan ska bli deras slav. Kanaans ättlingar utvidgade sitt område och bosatte sig ända till Sodom och Gomorra.

Välsignelsen skulle gå vidare via Sems ättlingar och Abraham föddes i det tionde släktledet efter Sem. Då levde ännu Noa och om jag räknar rätt dör Noa ungefär då Abraham får sin kallelse av Gud.

Redan Abrahams far Tera beger sig iväg mot Kanaans land, men hans resa får förhinder och han dör i Harran. Men Gud kallar Abraham, eller Abram som han då ännu heter.

Han får en kallelse till ett land som Gud själv skall visa honom.

Abrahams befriare

Profeten Jesaja skriver på ett ställe om Abrahams befrielse. 

"Därför säger Herren så

till Jakobs hus,

han som befriade Abraham:

Jakob ska inte mer behöva blygas,

hans ansikte

ska inte längre blekna,

för när han, alltså hans barn,

ser mina händers verk ibland sig,

kommer de att

hålla mitt namn heligt.

De kommer att

hålla Jakobs Helige helig

och bäva för Israels Gud"

När Jesus talar till judarna säger han om Abraham: "Abraham, er far, jublade över att få se min dag. Han såg den och gladde sig."

Abraham fick se något där på Moria berg, när han efter Herrens ängels röst lyfte sin blick och fick se baggen som fastnat i ett snår.

En viloplats

I dagens bibelläsning enligt folkbibeln möter vi Jesu ljuvliga stämma:

"Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt."

Hos Jesus finner en plågad själ ro. Jesus har burit bördan. Jesus är mild och ödmjuk i hjärtat. Han visar inte bort en trött och plågad som vänder sig till honom.

Sådan är han, vår Herre och Gud..

Frälsningsvägen

Jag deltog på morgonen i trettondagens radiogudstjänst med Väståbolands församling i Pargas kyrka. Kyrkoherden talade om frälsnings vägen, Jesu Kristi frälsningsväg.

Harry vittnade om den vägen som Gud utstakat för oss, att erkänna Jesus Kristus som vår frälsare. 

Jag fastnade vid det lilla ordet erkänna. Vi använder kanske det inte så ofta, men det är ett starkt uttryck för tron. 

Hebreerbrevets författare skriver: Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.

Andra översättningar skriver att tron är ett förverkligande av, ett bevis för ting som man inte ser.

Jesus, Guds frälsningsväg är det som Guds ord vittnar om. Vi såg inte honom gå den vägen, men vi läser och hör därom. Vi tror och erkänner, accepterar Guds utsträckta hand, Jesu Kristi frälsningsväg.

Aposteln Paulus skriver: " Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud."

Det är något verkligen stort som vi får tro och erkänna. Kan en människa få en större gåva än att förklaras rättfärdig inför Gud?

Hjärtat i himlen

"Det står också: Jubla, ni hednafolk, tillsammans med hans folk. Och på ett annat ställe: Lova Herren, alla hednafolk, prisa honom, alla folk. Och vidare säger Jesaja: Ishais rot, han som står upp för att regera över folken, på honom ska hednafolken hoppas.

Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft."

Paulus skrev Romarbrevet under ett tre månaders uppehåll i Korint på hans tredje missionsresa. Paulus hade lämnat Efesus efter de upplopp som uppkommit där.

Han var på väg till Rom men det blev inte så. När vi läser Apostlagärningarnas 19. och 20 kapitel märker vi att det till det yttre var allt annat än lugna och stabila tider när evangeliet drog fram.

Men Paulus fokus var inte på vad som skedde i världen. Han hade en uppgift som Jesus gett honom och Jesus bevarade hans hjärta och tankar så att han kunde fullgöra sitt uppdrag.

Han skriver ett brev till de kristna i Rom för att förbereda församlingen på hans planerade besök och vidare färd mot Spanien. Samtidigt vill han beskriva vad evangeliet är.

Om än världen skakar kan Gud ge glädje och frid i tron. Det finns något som håller och inte kan skaka, det som Gud gjort i Jesus Kristus.

Jesus eller lögner och halvsanningar

Evangelisten Lukas återger den andra frestelsen av djävulen som Jesus utsattes för när han leddes av Anden omkring i öknen.

"Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken, och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. Så om du tillber mig, blir allt ditt." Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."

Jesus stod emot frestelsen. Men människor har fallit och faller i maktens korridorer. Vad kan då denne fallne ängel eller Kerub ge människan. Han kommer med lögn, han stjäl och han söndrar. Han står alltid emot Guds vilja och går omkring som ett rytande lejon.

Han vet att hans tid är kort. Han ville bli som Gud. Han gjorde uppror, men besegrades och blev nerkastad från himlen.

Johannes som fick se striden skriver: "Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem!

Men ve dig, du jord och du hav, för djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han veta hans tid är kort."

Den vars namn är skrivet i himlen i livets bok kan redan nu jubla. Vägen till seger går genom Lammets blod, genom vittnesbördet om Jesus. I världen ser det inte så ut, men Jesus har segrat och därför kan en Jesu vän jubla. Skatten och arvet är bevarad i himlen.

I världen pågår en strid och lögner och halvsanningar florerar. Aposteln Paulus skriver: "Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.

Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst. Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. 

Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten."

I tidningar har vi kunnat se en man med bockhorn stå bakom podiet i kongressen. Han kallas för schaman och driver ett nätverk av lögner och halvsanningar.

Kärleken till Jesus som är nåd och sanning är också det som leder genom en tid som denna. I hans ord finner vi sanningen..

Evil-Merodak

Under dagen har av förekommen anledning ett bibelord surrat i mina tankar. I Profeten Daniels bok läser vi:

"Allt detta hände med kung Nebukadnessar.Tolv månader senare gick kungen omkring på taket av det kungliga palatset i Babel, och han tog till orda och sade: ”Här är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde med min starka makt, till ära för mitt majestät!”

Medan orden ännu var i kungens mun kom en röst från himlen: ”Till dig, kung Nebukadnessar, ska det sägas: Ditt rike har tagits ifrån dig. Du ska bli utstött från människorna och bo bland markens djur och äta gräs som en oxe."

Om än världen är i den ondes våld och bibeln antyder att djävulen har makt att ge världens riken åt vem han vill har Gud ändå alltid det sista ordet. Nebudkanessar hade överskridit en gräns som Gud satt och hans rike togs ifrån honom under sju tider.

Bibeln antyder att hans son Evil-Merodak ersatte honom under denna tid. 

Inte var det några gudfruktiga regenter som Daniel måste konfronteras med i Babel. Daniel hade en stor uppgift där och Gud var med honom. Idag har jag bett för en man som heter Pence. Honom får vi minnas att be för..

Inför nya himlar och en ny jord

"Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan. Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom."

Aposteln Paulus skriver om den nya människan. Snart har mänskligheten upplevt ett år med coronarestriktioner. Det har påverkat den gamla människan, men kanske även den nya. 

Den nya människan vill verka och agera i Jesu namn. I Kristi ord finner hon sin vishet. Paulus uppmanar henne att sjunga till Gud, att sjunga till Gud med tacksamhet i hjärtat.

Att skriva ner några tankar om dagen har blivit en del av min coronavardag. Det har blivit till en handling i den annorlunda värld som vi nu lever i. 

Att stanna upp inför Guds ord eller tankar om Guds ord har gett mod i en på många sätt dyster tid. Kanske det också blivit ett sätt att sjunga till Gud, en sång som både går i moll och dur.

Jag är medveten om att både tankarna och orden ibland blir för många. Bloggen på vägen hem saknar kanske struktur och form. Tankar och ord kommer och går men livet med Herren fortsätter hemåt.

Det mesta i världen saknar struktur idag. Mänskliga strategier fungerar inte som förr vid tider av världens sönderfall. Men Guds ord fungerar, det vacklar inte. Det är givet även för en tid som denna.

I Psaltaren finns en psalm om den evige Konungen, psalm nummer 93. Den sjöngs av leviternas kör på Sabbatens afton, på fredagkväll:

"Herren är kung!

Han är klädd i höghet,

Herren är klädd

och rustad med kraft.

Världen står fast,

den vacklar inte.

 

Din tron står fast

sedan urminnes tid,

du är av evighet.

Strömmarna höjer sig, Herre,

strömmarna höjer sin röst,

strömmarna höjer sitt dån.

Men mäktig är Herren i höjden,

mer än bruset av väldiga vatten,

mer än havets mäktiga

bränningar.

Dina vittnesbörd

är alltigenom sanna.

Helighet tillhör ditt hus, Herre,

för alltid."

I väntan på nya himlar och en ny jord är det gott att vittna om Herren och hans godhet och nåd. På den nya jorden saknas inte struktur. Där behöver ingen fundera över mening och innehåll. Där sjunger den nya människan en ny sång inför Guds tron.

Ett budskap via Esse

En svensk-norsk evangelist och förkunnare vittnade på ett bönemöte i Norge om ett budskap som han för rätt länge sedan fick i Esse.

Han var på besök i Svenska Österbotten och skulle med sin värd besöka ett hem i Esse. När han kom in i hemmet tog en kvinna fast honom och sade att hon har något att säga honom.

Hon berättade att det var från Gud och gällde hans böneliv. Han bad fel. Han bad om att få en lättare börda, när han borde be om att få en starkare rygg.

Det tog rätt länge innan han kunde ta den uppmaningen till sig och faktiskt våga be om en starkare rygg för att bättre kunna bära bördan.

Kan Gud ge ett sådant budskap åt en norrman som besöker Esse? Jag tror nog det. Knappast funderar man själv ut ett sådant budskap åt en långväga gäst.

Vi har faktiskt en Gud som bryr sig om hur vi har det. När bördan känns för tung vill han ge en starkare rygg. Vågar vi faktiskt tro att även en börda kan leda till välsignelse?

Jo, jag tror det. På vägen över till den andra stranden kan en börda som Gud tillåter vara till välsignelse. Gud tänker inte endast på detta korta liv utan även på Evigheten som han vill dela med dig och mig.

Ibland får vi be om en starkare rygg att orka bära bördor. Han lyfter nog också av den då den blir för tung.

Han är Gud och vet nog vad han gör.. 

"Koti taivainen"

1934 publicerade Antti Ruponen en sång i Siionin lähetyslehti. Sången "On luotu mulle koti taivainen" översattes senare till svenska av Elis Sjövall.

Ett hem i himlen åt mig skapat är. Aposteln Petrus skriver om ett arv som är förvarat i himlen. " I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden."

Månne inte Antti hade Petri ord i tankarna när han skriver den sköna sången. Hur härligt skönt där skall bli en gång när vi får sjunga Lammets nya sång.

Lammets sång:  "Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång."

Han fullgjorde vad vi borde

I en påskpsalm från 600-talet läser vi:

"Upp, min tunga,

att lovsjunga

hjälten som på korsets stam

för oss blödde,

led och dödde

som ett skuldlöst offerlamm!

Han ur griften,

efter skriften,

nu i ära träder fram.

Han fullgjorde

vad vi borde

och blev vår rättfärdighet.

Han avvände

vårt elände

för all tid och evighet.

I hans seger

nu vi äger

ljus och frid och salighet."

Jag tror så, att då vi rycker lös t.ex. den gyllene regeln och det dubbla kärleksbudet från Guds ord, alltså det levande Ordet Herren Jesus skapar vi en märklig lagreligion, som blir och är som ett orent kläde inför Gud.

Ordet och normen som Gud där ger står fast, men vi förmår aldrig uppfylla dem i egen kraft. Vi kan inte heller ställa de två mot eller över skriftens budskap att vi är syndare, Gud är helig och Jesus är frälsaren och förlossaren.

Gud utgav sin son för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. "du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder."

Gud är god!

Inga sorger i världen

Jag har inga sorger i världen då Jesus har blivit min vän. Jag lyssnade till versionen ur Sionsharpan från ett kvällsmöte i Purmo kyrka.

Temat var "med Jesus till tidens slut". Tillfällena som enligt planerna skulle ha hållits i Åvist hölls nu undantagsvis i Purmo kyrka.

Visst kan Jesus bära världens sorger mitt under undantagstider. Tiden strax innan världens slut skall enligt Jesu ord vara en svår tid. Men han har själv lovat att vara med.

Han lyfter bort bördan när den blir för tung. Och framtiden är lagd i hans händer, som jorden och himmelen styr.

En morgon vaknar vi i himlen och ser blott Jesus. Då är världens sorger evigt förbi..

Jag kommer aldrig att ge mig

Jag kommer aldrig att ge mig säger en debattglad religionslärare i tidningen Kyrkpressen. 

Den vise Gamaliel som själv var en farisse sade då man angrep Herrens apostlar och den läran, Kristi lära som de förde fram.

"Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud."

Det är inte gott för en människa att strida mot Gud och hans ord. Det är inte gott för en människa att använda Guds ord för att nå sina egna skiften.

Aposteln Paulus fick nåden att bli stoppad av Herren Jesus då han full av mordlust var på väg till Damaskus för att anklaga och fängsla  Jesu efterföljare.

I Apostlagärningarna läser vi om Gamaliels råd:

"Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.

Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. 

Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."

När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel, en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. 

För en tid sedan kom Teudas och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. 

Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. 

Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 

Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud."

Det bästa ligger framför

Det bästa ligger framför! Så avslutades en predikan om den gode Herden. Ibland kan det vara så med en predikan att varje ord känns som laddat, fyllt av den Helige Andes röst.

I predikan om den gode Herden fäste jag mig vid orden: Då vi vill vandra som Guds barn. Då vi vill vandra.. När Jesus bor i hjärtat ger den Helige Ande en vilja att leva i enlighet med Guds ord.

Den gode Herden leder genom sin röst, sin käpp och stav. Han styr med käppen de vilsegångna tillbaka till hjorden. Han slår inte dem så att de springer längre bort. Den gode Herden vårdar sin hjord.

I en annan predikan på Nyårsmötet fylls orden mera och mera av laddning och det finns en spänning i luften. Hur skall det gå för Risto? Finner Jesus honom?

Gud älskar alla barn och Jesus finner även de vilsegångna och finner dem där de är fängslade och bundna.

Risto var vilsen och bunden av begär till alkohol och köpte en bibel för att överbevisa sin hustru om att det inte lönar sig att tro på Jesus.

Men Jesus sökte Risto och fann honom där han gömde sig i ett ogudaktigt leverne. Kampen om Ristos själ var hård, men Jesus segrade. 

Nyårsmötets tillfällen kan du ta del av via:

https://youtu.be/Is_kYOBPaHU

Gud är god!

Jesus välsignar äktenskapet

Jesus visar sin högaktning för det äktenskap som Gud instiftat i paradiset och bekräftat i sitt ord, bland annat i budorden genom att göra sitt första under på bröllopet i Kana.

När vi dagligen bjuder in Herren Jesus i vårt äktenskap och ber för andras äktenskap är ingenting omöjligt.

Jesus själv kunde inte, skulle inte ingå äktenskap. Han var ju Guds son och den kristna församlingen är hans brud. Alla Guds återlösta barn från Adam till den sista människan som tror på honom är Kristi brud.

Kristi brud får leva fri från synden och förenas med honom på ett helt annat sätt vid Lammets bröllop. Det äktenskapliga samlivet är en välsignelse för det jordiska livet. I Evigheten föds inga nya människor. 

Barn föds här i tiden och den nya människan föds också här i tiden och blir pånyttfödd för det eviga livet genom tron på Jesus. Vid Jesu återkomst blir hon förvandlad för det eviga livet där hon bär en uppståndelsekropp fri från synd och fri att se Gud ansikte mot ansikte. 

När fariséerna hade prövat Jesus genom att ställa frågan om skilsmässa sade Jesus sedan till de sina:

" Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. Vad Gud har fogat samman ska människan alltså inte skilja åt."

Bland Guds folk har det alltid varit självklart att alla inte gifter sig och att Gud kan ha andra uppgifter för en man och kvinna än att leva i äktenskap. Likaså har det varit klart att barn är en av Guds gåvor och han har också andra gåvor som han ger sina barn. Vi behöver inte värdera Guds gåvor, de är alla goda.

Jesus bekräftar också detta i sitt svar till lärjungarna som verkar ha svårt att förstå att Guds avsikt med äktenskapet är att det är livslångt eller tills döden skiljer.

"Han svarade dem: "Alla kan inte ta emot det här ordet, utan bara de som har fått den gåvan:  Det finns de som inte kan gifta sig för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor har gjort dem sådana. Och det finns andra som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan förstå detta bör ta det till sig."

Kristi församling vill undervisa och förmana i enlighet med Guds ord och Kristi lära. Det finns inget kristet samkönat äktenskap. Det finns ingen Guds välsignelse att nerkalla över samkönade relationer.

Men för varje människa finns det en fri och öppen väg till Guds nåd. Gud är en ordningens Gud och därför råder en ordning enligt Guds ord i hans rike. 

Gud är god!

Äktenskapet i ära

Jag brukar ibland skriva i dagboken utgående från de bibelverser som dagligen framträder i appen "Bible verse of the day".

Dagens bibelvers ljuder: "Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare."

Hebreerbrevets 13. kapitel har överskriften förmaningar och författaren uppmanar där till syskonkärlek, gästfrihet, att tänka på dem som sitter i fängelse, att ära äktenskapet, att inte leva för pengar, att tänka på de som förkunnar Guds ord och ta efter deras tro, att inte låta sig föras bort av främmande läror, att göra gott, lydnad, förbön.

Slutligen skriver författaren: "Jag ber er, bröder, att lyssna tåligt till mina förmanande ord. Jag har ju skrivit kortfattat till er."

Brevet avslutas med orden: Nåden vare med er alla!

Vi möter ett tiotal olika förmaningar som grundar sig på Guds ord, det ord som är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig.

När det då gäller ett kristet äktenskap behövs det förbön för det hålls inte i ära i världen. Guds folk skall inte heller låta sig föras bort av främmande läror om äktenskapet. 

I skapelseberättelsen läser vi: "Och Gud skapade människan till sin avbild (i sin avbild Kristus) till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna (hankön och honkön) skapade han dem.

Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er.

Gud skapade människan med två olika kön som känner en dragning till varandra och Gud som är en ordningens Gud instiftade äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna.

Före människan skulle försöka sig gav Gud sin välsignelse. Här finner vi alltså förebilden för ett kristet äktenskap, som Guds ord uppmanar oss till att hålla i ära. Ja alla skall hålla det i ära.

Den äkta sängen skall hållas obefläckad eller samlivet skall inte inledas innan äktenskapet är instiftat inför Gud och av Gud genom att Hans välsignelse nerkallas över de två.

Vidare hamnar de som inte ärar äktenskapet, de som bryter det och är sexuellt omoraliska eller har ett sexuellt samliv utanför äktenskapet under Guds dom "Gud skall döma".

En människa som för syndens och olydnadens skull hamnar under domen, under syndens lön som är döden behöver få upprättelse eller del av Guds nåd i Jesus Kristus. 

Människan är skapad i Kristus och erhåller där nåden då hon bekänner sin synd, som blir förlåten i kraft av Jesu namn och i hans försoningsblod, det blod som utgjöts på korset.

Alltså det som Gud skapat är gott och till välsignelse. Den här välsignelsen kan vi få del av då vi tror på och följer Guds ords klara direktiv. 

Gud är god!

Anfäktelser

I en predikan igår nämndes ordet anfäktelser. Vi diskuterade med barnen vad det betyder. Synonymer är frestelse och prövning, men också själens strid och nöd.

Men av olika orsaker hamnade jag själv att närmare gå in i det märkliga ordets betydelse:

Varifrån kommer anfäktelser? Gud är den som för oss igenom dem. Luther säger en hel del om vad anfäktelser är:

Anfäktelsen är prövostenen, som lär dig inte bara att veta och förstå, utan även att erfara, hur rätt, hur sant, hur smakfullt, hur sött, hur älskvärt, hur mäktigt och hur tröstrikt Guds ord är, visheten över all vishet.

"Ty så snart Guds ord släpps fritt i dig, kommer djävulen att hemsöka dig och göra dig till en rätt doktor och genom de anfäktelser han sänder lära dig att älska Guds ord"

Ordet anfäktelse beskriver den yttre och inre nöd som en kristen drabbas av i umgänget med Guds ord i bön och eftertanke.

Den som betänker och ber över Guds ord, får nämligen lida, anser reformatorn. Så snart Guds ord börjar upplysa människan börjar djävulen ansätta henne med både inre och yttre anfäktelser.

Mera om Luthers tankar:

Men anfäktelsens välsignelse är stor eftersom den kristne med hjälp av den uppnår en erfarenhetsmässig och verklig kunskap om Gud, som man inte når fram till enbart genom att läsa och spekulera: ”Anfäktelsen…lär dig inte bara att veta och förstå, utan även att erfara…hur tröstrikt Guds ord är.” Anfäktelsen tvingar också människan att ty sig till Bibelns ord och hålla fast vid dess många löften.

Djävulens angrepp på den kristna är alltså kontraproduktivt och stärker den tro som han vill förstöra eftersom den driver den anfäktade att söka hjälp hos Gud i bön och eftertanke. Så medverkar djävulen enligt Luther till att fostra goda doktorer som söker hjälp och kraft hos Gud och i hans ord.

Gud använder nämligen anfäktelsen för att föra oss bort från våra egna förmågor till det som han ger oss i evangeliet och i sakramenten. I vår egen svaghet kan vi då få uppleva kraften i Guds ord. Paradoxalt nog ser vi Guds närvaro och nåd klarast i motgång och problem. ”Ty när jag är svag, då är jag stark” (2 Kor 12:10)

I anfäktelsen blir korsets teologi relevant –  i motsats till ärans teologi. Gud är nära och med oss inte bara när solen lyser över livsvägen, utan också – och framför allt – när molnen hopar sig och det blir mörkt. Då är han oss allra närmast, liksom han var med sin Son även under dennes korslidande och död.

Anfäktelsen är alltså en del av den kristna människans liv och erfarenhet. Men efter anfäktelse ger Gud tröst.

Genom öknar och fiendeland

"Vägen dit upp till det himmelska Kanaan
går genom öknar och fiendeland. Men om jag följer den korsmärkta banan (blodröda fanan) skall jag nå fram till den gyllene strand.

Med den Osynlige själv för mitt öga vill jag likt Mose i tron härda ut.Tidens bedrövelse väger så föga jämfört med glädjen som aldrig tar slut!"

När Israels barn lämnade Egypten följde även en blandad hop med. Herren kallade även dem ut, men det blev vissa besvär:

"Den blandade hopen som följde dem greps av stort begär, och även Israels barn började gråta igen och sade: ”Vem kan ge oss kött att äta? Vi minns fisken som vi åt gratis i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. 

Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna.”

Till församlingen i Pergamon lovar Jesus att den som segrar skall få av det dolda mannat. Alltså sådan mat som endast Jesus kan ge.

Aposteln Paulus skriver om ökenvandrarna till församlingen i Korint. 

"Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose. 

Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.

Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade."

Fastän de fick dricka ur klippan Kristus fick de behag till det onda. Man blev avgudadyrkare, man begick sexuell synd och frestade Kristus.

Det låter hårt att Gud inte hade behag till dem. Ja de flesta av dem föll för att de hade begär till det onda, det som är ont enligt Guds ord. 

Sångaren talar om den korsmärkta banan, den blodröda fanan. Leif Nummela skriver i senaste numret av Uusi Tie att vi också behöver en lära om Jesus. Annars kan vi inte skilja Kristus och antikristus från varandra.

Jag tänker så att antikristus inte är korsmärkt. Där saknas den blodröda fanan. Där saknas att synden är förskräcklig och avskyvärd i Guds ögon. 

Antikristus är mycket verksam i kyrkorna idag. Han vill verka i oss alla. Därför är det så viktigt att vi lär känna Jesus, att vi finner Bibelns Jesus.

Han för oss ända in i det himmelska Kaanan. Han leder genom öknar och fiendeland.