Nådens tron

I Hebreerbrevet 4 finner vi en ljuvlig benämning "Nådens tron". Kapitlet i sin helhet väcker människan. Det väcker en insikt om allvaret att vara en människa. Tillika väcker det en längtan efter vila, efter frälsning, nåd och frid.

Och slutligen bär ordet ända fram till Jesus, till nådens tron. Ordet uppmuntrar till att frimodigt gå fram till Nådens tron.

Jesus nådens tron här på jorden. Där är vila, där är frid..

En dag med lov, pris och ära

Petrus tröstar de kringspridda kristna som lever som främlingar i världen. Tron på Jesus är något som upplevs främmande av världen. Därför får Guds barn känna ett främlingskap. Guds barn älskar Jesus, medan världen föraktar honom.

Petrus lyfter fram äktheten i tron. En tro som fötts genom Guds ord och helt bygger på Jesu verk är äkta. Den himmelska tron, gåvan från Gud är värdefullare än guld, det dyrbaraste som finns på jorden.

När Jesus Kristus uppenbarar sig blir tron till lov, pris och ära. Smäleken i världen byts mot den himmelska kronan, att för evigt få vara där Jesus är.

Den äkta tron kan framföda stunder av obeskrivlig himmelsk glädje mitt i föraktet, prövningar, trötthet och bekymmer. Det kan Gud bereda här på vägen mot målet, själens frälsning.

Ett arv som inte vissnar.

Aposteln Petrus prisar Gud för att han på grund av Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp.

Den uppståndne Jesus är ett verkligt hopp. Jag hittar inte riktigt ord för det hoppet, men det är orubbligt.

Något som var dött, som var släckt och inte existerade har fått liv igen. Det har blivit pånyttfött.

Hoppet är förvarat i himlen. Vi firar Kristi himmelsfärdsdag. Hoppet är förknippat med att Kristus Jesus kommer tillbaka. Då går hoppet i uppfyllelse.

En sabbatsvila för Guds folk.

"Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk". Löftet att få komma in i Guds vila står kvar. Evangeliet har länge predikats här på jorden. Evangeliet blir till nytta för den som tar emot det och i tron smälter samman med det.

Den som har kommit in i Guds vila får vila sig från sina gärningar. Herren Jesus är både vilan och viloplatsen för Guds folk.

En välsignad sommartid i Jesu närhet!

En himmelens ambassadör

Det är ju vanligt att ett land har ambassader och ambassadörer i främmande länder. Ambassadens uppgift är att berätta och informera om hemlandet. Likaså kan en ambassad ge hjälp åt sitt hemlands medborgare där i det främmande landet.

Igår kväll fick jag via media se några klipp av en himmelens ambassadörs verksamhet. Långt uppe i norr i ett av våra grannländer verkar en äldre himmelsk ambassadör. Han kan endast hemlandets språk förstod jag.

Han tjänar Gud med den gåva som Fadern rustat honom med. Han sjunger den himmelska sången. Han sjunger den nya sången här på jorden. Han sjunger sången till Lammet.

Det syntes och hördes tydligt varifrån ambassadören kom för han hade sitt hemlands värdighet. Med sångerna berättar han om hur det är där hemma. Det syntes och hördes också att han gjort en lång tjänst för hemlandet här i främmande länder.

Nog är det gott att Gud inte ännu kallat hem denna ambassadör. Vi fick nämligen via ambassadören hälsningar från hans hemland. Gud är förunderlig. Han gav oss det budskap vi behövde få höra.

Han styrkte oss här i främmande land..

Himmelens tecknade skara

"Där bära Guds kämpar från stridernas dal för eviga tider sin krona". Hurudan är den himmelska kronan?

"Där glömmer jag korset på jorden jag bar och smärtan och sorgerna fara" Det är ljuvligt att få vakna med den dyrbara sången ringande i öronen.

"Säll den som har rum i Guds rike". Hurudant är Guds rike? Hur det är i himmelen vet vi inte så mycket om, men här nere på jorden är det ett annorlunda rike

"Ett gott träd kan inte bära dålig frukt" säger Jesus. Inte kommer heller alla som säger "Herre, Herre" in i himmelriket utan den som gör min himmelske Faders vilja.

Säll den som har rum i Guds rike! Guds härlighet strålar i himlarnas sal och helgonens lovsånger tona. Nog är det ett ljuvligt rike..

Förändring eller förargelse

I gårdagens bibelord läser vi "och han bär allt med sitt mäktiga ord." Guds ord är både i smått och stort verksamt och går i uppfyllelse. Hos dig och mig leder det till förändring eller förargelse.

Guds ord leder till förändring där det tas emot, en förändring i enlighet med Guds vilja. Ordet styrker den modlösa och ger kraft åt den kraftlösa. Jesus är enlig sitt ord med de sina varje dag intill tidens slut.

Guds ord

Guds ord är ett levande ord. Ordet är nerskrivet en gång. Paulus använde oftast en sekreterare. Jesu ord kan vi ta del av genom Markus, Matteus, Lukas och Johannes texter.

Genom årtusenden har det verkat och är ändå alltid lika aktuellt. Gud står nämligen bakom sitt ord. Den Helige Ande öppnar och förklarar ordet. Vi kan väl också säga att han fördelar ordet.

Ordet är kraftigt. Det är tveeggat. Ibland känns det för kraftigt. Men är det inte också så med ordet, att det är bättre om vi reagerar med bestörtning än om vi är ljum inför ordet.

Målet är ändå att vi skall finna Jesus vår frälsare i ordet. Då verkar ordet det som det är utsänt till. Vi behöver ju Jesus varje dag.

Igår var han med oss. Morgondagen vet vi inget om, men även idag håller Jesus i "bokrullen".

Då är det tryggt fastän vi så ofta oroar oss och även våndas för olika saker. "Som din dag så skall din kraft ock vara, detta löfte gav han mig"

På grund av hoppet

Breven i nya testamentet är förunderliga. Ju mera man läser dem desto kärare blir de. Det är intressant att läsa två brev samtidigt, sida vid sida. De kompletterar varandra vilket allt Guds ord gör

Jag har den här veckan läst Efesierbrevet och Kolosserbrevet. Det som jag har förundrats över är den starka bindningen mellan livet på jorden och det himmelska. Jesus Kristus är länken som förenar. Den nya människan lever i gemenskap med Kristus som synligt finns i himmelen men verkar på jorden.

Paulus talar om kärleken till de heliga på grund av hoppet som väntar er i himmelen.
I Kristus finns det inte rum för okärlek mellan bröder och systrar. Okärleken kommer från den gamla människan och är den synd som förstör "mest" i Kristi kropp.

Den har aldrig rum där för den finns inte i Kristus. Okärlek och kiv och hårda ord är jordiska. De kommer alltid från den gamla människan.

Från okärlek, hat och hårda ord behövs därför alltid bättring och omvändelse. Stoltheten som också är jordisk binder ända människor i synden. Ett hjärtas omvändelse är mer än endast munnens omvändelse.

Kärlek till bröder och systrar i tron är en del av livet i Kristus. Den rätta kärleken, Kristi kärlek är en vind från ovan. Den binder Guds barns hjärtan till varandra.

Därför får vi tänka på det som är där ovan. Del i den friden skänker Gud sina barn redan nu. Och den friden består i evighet.

Herrens frälsning

Namnet Jesus betyder Herrens frälsning. Jesus är den som frälsar sitt folk från deras synder. Guds folk har genom tiderna glatt sig över frälsningen "Nu är jag frälst från synd och sorg och döden, nu är jag renad uti Jesu blod"

Glädjen och tacksamheten har gått hand i hand "och detta har min broder Jesus gjort". Frälsningen har också fått en följd, en naturlig konsekvens "Nu vill jag leva till min Jesu ära".

En kristen har fått del av både Guds nåd och Guds frid. Nåden finns i Jesus och friden är något som tron på Jesus ger. Nåden och friden är så dyrbar, ja som den dyrbaraste ädelstenen.

Den nya sången till Guds och Lammets ära börjar alltså redan här på jorden. Då hjärtat är fritt och människan inser att allt detta fick jag för intet uppstiger en tacksamhet till Gud.

Det kristna livets "grundämnen" glädje, frid, tacksamhet och förnöjsamhet prövas i dagens samhälle som allt mera präglas av otacksamhet, avund, uppror och ångest.

Friköpta i blodet

För syndens skull drev Gud ut människan ur paradiset. När Johannes fick se den öppna dörren i himmelen får han också höra en ny sång. De fyra keruberna och de 24 äldste sjunger en nya sång. De är samlade i vördnad inför det slaktade Lammet och sången ljuder. De har harpor i sina händer och de har skålar fulla av rökelse.

Johannes förstår att rökelsen är de heligas böner. Där vid tronen finns bönerna som betts i Jesu namn. Bönen från en frälst människa, en människa som renad i Jesu blod är helig och upprättad inför Gud.

I den nya sången som Johannes hör prisar den himmelska skaran Lammet som med sitt blod friköpt människor åt Gud. Sången ljuder vidare och det framgår att de friköpta är präster åt vår Gud och de ska regera på jorden.

Och till slut stämmer alla in i sången och ger all ära åt Lammet och Gud. Allt skapat i himlen och på jorden och under jorden stämmer in i lovprisningen.

Dörren till himlen är alltså öppen och även de kristnas böner och suckar når fram till Gud. Något senare ser Johannes den stora vitklädda skaran som tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.

Böner som bes i Jesu namn handlar alltså om människors frälsning. Att Gud skulle gripa in och människan få nåd att sätta tro till ordet, frälsningens ord om Jesus.

Johannes hör också de vitklädda ropa med hög röst "Frälsningen tillhör vår Gud som sitter på tronen och Lammet."

Bön i Jesu Namn

Överskriften för nästa söndags evangelietext är bön i Jesu namn. Det finns en väg till frid med Gud, en möjlighet till att hjärtat fritt skall kunna samtala med Gud. Jesus är den vägen.

För syndens skull behövs det en medlare mellan den syndiga människan och en helig Gud. Hur var då vägen tillbaka för Adam och Eva?

Gud sökte Adam genom sitt ord och det var ett Guds ord som straffade honom. Adam hade syndat genom att sätta otro till Guds ord. Vägen tillbaka till frid och gemenskap med Gud var också genom Guds ord. Men nu gällde det att sätta tro till Guds ord. Tro till budskapet om frälsaren.

Otron till ordet hade fört honom bort från Gud in i trädens mörka dunkel. Nu kommer från ljuset utanför ett ord om en framtid och ett hopp. Gud ger löftet om en avkomma som skall krossa ormens huvud.

Syndens konsekvenser för Adam och Eva var också att livet i Guds paradis avbröts. Syndens eviga konsekvenser tog Gud på sig. Ja beslutet att Gud själv försonar människornas synd togs redan innan människan skapades.

Synden är ändå inget som någon människa kan ta lätt på. Den har alltid konsekvenser och ärren lämnar kvar. Gud klädde ändå i sin godhet Adam och Eva i nya kläder.

Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

Och så tvingas människan lämna paradiset för att hon inte ännu skulle sträcka ut sin hand och även äta av livets träd.

Heliga keruber vaktar vägen till livets träd. Även det flammande svärdets lågor finns däremellan. Inget av synd besmittat kommer någonsin in i det himmelska paradiset.

"Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer." 

Keruberna vittnar med sin lovsång om Guds helighet mitt för tronen och runt omkring den. Men ditt och mitt hopp är att i mitten mellan tronen och de fyra keruberna står ett Lamm som bär märken av att ha blivit slaktat.

Där i himlen finns medlaren som manar gott för dig och mig. Iklädd himmelska kläder renade i Jesu blod tackar vi en gång honom där inför tronen.

Hjärtats samtal med Gud

Nästa söndag har ett ljuvligt tema: "Hjärtats samtal med Gud". Hur kan en människa samtala med Gud, himlens och jordens skapare?

Vi minns den härliga sommarkvällen i Eden. En kväll likt den vi fick uppleva igår. Efter en varm och skön dag kommer en behaglig svalka då ljumma vindar fläktar.

Adam som kunnat fritt tala med Gud springer då skräckslagen in i skogen och gömmer sig. Han hör Gud vandra i lustgården och han flyr undan hans ansikte. Med sig har han sin kära hustru, som Gud gett honom som en ljuvlig gåva.

Våra förfäder hade mött lögnens fader. De hade blivit bedragna. Lögnaren hade talat smickrande ord till dem. Han hade berättat att Gud undanhållit något för dem. Det fanns en möjlighet att de kunde bli som Gud och själva avgöra vad som är gott och ont.

Vägen till frihet var att ifrågasätta Guds ord. De behövde röra vid det Gud förbjudit och smaka på det. Sedan stod möjligheten till fullständigt oberoende, en väg till oändlig  frihet och glädje öppen. Inget begränsar mera friheten.

Men lögnen var lögn. Ormen hade lurat dem. Inget var som förr. Friden var borta och nu fanns något de aldrig känt förr "ångest och skräck".

Dessutom insåg de att de svikit sin gode Far. Nu kunde de inte tala med honom, nu var de rädd för honom och ormen stod där och grinade.

Och Gud kommer gående. Bland lustgårdens träd gömmer de sig för Herren Gud och hans ansikte. Men Guds röst tränger in bland träden. "Var är du?"

Adam erkänner att han är rädd och därför gömmer han sig. Det blir inte mera något förtroligt samtal. Allt är söndrigt och ormen väser "fly, fly längre bort, inte behöver du mera den där Gud." Håll dig gömd där så låter han dig vara ifred."

Och ormen byter till smicker: Du var modig du, som gjorde dig fri. Du vet nog lika bra som Gud vad som är rätt och fel.

Men ingen kan förevigt fly för Guds ansikte. Ormen ljuger åter och Adam och Eva lyssnar nu till Guds röst. Men friden är borta. Samtalet är annorlunda.

Men löftet är också givet. Gud talar om en ny väg.

Ett ljungande svärd

Efter att Israels barn fått fira påsken i Gilgal upphörde mannat att komma. Herrens folk fick nu äta av det goda landets säd. Öknens manna byttes mot det nya landets "mjölk och honung"

Maten var god och närande men faror och fiender fanns ännu. Plötsligt en dag medan Josua befinner sig i trakten av Gilgal utanför Jeriko ser han en man med ett draget svärd i handen.

Han tillhörde varken Herrens folk eller fienderna. Hans ursprung var före tidens början och tiden var ännu inte inne att svärdet skulle läggas åt sidan och han hjälplös skulle läggas i en krubba i Davids stad Betlehem.

Långt senare kommer han till sina egna men de tar inte emot honom. Fiendefolken och hednafolken finner sin ro i honom. Han föds in i Isais stam.

Men Josua får redan då under sin livstid möta Jesus, det nya förbundets medlare.

Och Josua faller ner till jorden på sitt ansikte och kallar mannen för Herre. "Vad har min Herre för budskap till sin tjänare". Och Josua lyssnar och tar av sig de smutsiga och dammiga skorna. Han står inför den Helige. Han står inför honom som för striden mot synden för Herrens folk.

Och snart ljuder basunerna och härskriet hörs och syndens stad Jeriko faller. Synden och syndaren förgår men i staden hänger ett blodrött snöre till frälsning.

Jesu röst

Josua dog vid 110 års ålder. Domarboken berättar om ett märkligt möte före Josua död. Herrens ängel besöker Israels barn vid Bokim. Han kommer från Gilgal utanför Jeriko.

På de platserna hade han tidigare mött Josua. I Gilgal hade också Israels barn blivit omskurna för andra gången. Herren lyfte där bort Egyptens vanära från Israels barn. Därefter firade Israels barn, Herrens folk påskhögtiden i Gilgal.

Och från Gilgal kommer nu den man som skriften här kallar för Herrens ängel. Du känner honom med namnet Jesus. Här var han varken född, död, eller uppstånden som människa.

Han presenterar sig som den som förde dem upp ur Egypten. Han var den i vilken löftet som blev givet till deras fäder blivit uppfyllt. Och han säger 'jag skall aldrig bryta mitt förbund med er."

Vidare berättar han för dem vad de gjort och Israels barn faller i gråt. Och de offrar där åt Herren.

Mötet med Jesus har konsekvenser. Mötet med försonaren som var till innan världens grund var lagd sätter saker och ting i rätt ordningsföljd.

En annan generation

I bibelordet i dagens ÖT läser vi om en annan generation som växte upp, en generation som inte kände Herren. Josua och den generation som fått komma in i Kaanans härliga land hade dött.

Kaanan och livet i Kaanans land kan också ses som en bild av det kristna livet. I tron lever människan i en personlig relation till sin frälsare Herren Jesus. Hon lever i det goda landet.

Josua betyder Herren är frälsning. Man brukar tala om att det finns inga Guds barnbarn, endast Guds barn. Ett Guds barn har i Jesus gemenskap och barnaskap hos Gud.

En generation som inte känner Herren  Jesus gör det som är ont i Guds ögon. Ofta följs den första generationen som inte känner Herren av en generation som öppet förföljer Herren och hans folk.

Det ser vi också när det gäller tidningen. Under en ganska kort tid har det publicerats många skrivelser på ledarsidan med illa dolt förakt mot en kristen livsstil. Avsikten verkar vara ett offentligt förlöjligande av människor som lever i tro på Jesus, i en tro som också har konsekvenser i det dagliga livet.

Plötsligt är ett kristet liv ett hot och en skam för regionen. Tidigare generationers liv och verk föraktas i stor självgodhet.

"Det är andra tider nu." Men även i dessa tider är Herren Jesus frälsaren, i honom finns det frälsning ännu idag.

"i Herren Jesus"

Aposteln använder ett intressant och mycket förtydligande uttryckssätt i brevet till Tessalonikerna. Han uppmanar dem i Herren Jesus. Paulus talar om hur en människa skall leva för att behaga Gud.
Allt detta är bundet till livet i Jesus Kristus.

Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.

Det finns en glädje mitt i bekymren, sorgen, sjukdomen och tröttheten. Allt sådant drabbar ju människor. Den glädjen är glädjen i Herren.

Det finns en glädje i tacksamheten till Gud och i förnöjsamheten. Även om livet är fattigt på materiell rikedom finns glädjen i Jesus kvar.

Som en kontrast talar Paulus om de som sätter sin tillit till fred och trygghet. Plötsligt drabbar undergången dem.

Lika är det med dem som sätter sin tillit till jämlikhet, höga inkomster, en väntande stor pension o.s.v. En vindpust och allt är borta..

Glädjen i Herren Jesus är evig. Den glädjen består, den uthärdar allting och den är en gåva från Herren Gud.

Kristi ömhet

Det är berikande att kunna ta del av olika bibelöversättningar. I telefonen använder jag oftast den nyare översättningen av folkbibeln (2015).

I brevet till Filipperna säger Paulus att han längtar efter dem alla med Kristi Jesu ömhet. Gud är mitt vittne därtill skriver han.  Den äldre översättningen ljuder: Ja Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus. 

Med Kristi ömhet, av hela mitt hjärta i Kristus Jesus. Ibland kan vi få en liten glimt av Jesu kärlek. Jordiskt språk rymmer inte riktigt den.

Paulus skriver om hur de kristna i Filippi delar nåden med Honom. Det finns rum i Kristi kärlek. Nåden i Jesus Kristus blir inte mindre av att den delas. Tvärtom blir den större.

Jordisk logik rymmer inte den insikten. Men Jesu kärlek är inte jordisk utan gudomlig. En gång fattar vi den. Den dagen då ögat ser vad intet öga för sett. Den dagen då örat hör vad intet jordiskt öra tidigare hört.

Andens tolkning av Guds ord för oss upp mot de nivåer där jordisk tankeförmåga inte räcker till.

Kristi Jesu ömhet. En dag förstår vi till fullo vad det handlar om. I dag förstår vi så mycket att tron förökas..

"att behaga människor"

Paulus är tacksam för de kristnas gärning i tron, arbete i kärleken och uthållighet i hoppet till Jesus. Evangeliet hade inte kommit till Tessalonike enbart i ord utan också med kraft och den Helige Ande och med full vishet.

Hårt ansatt hade Paulus den första gången kommit till Tessalonike. Han bar på spår av misshandeln i Filippi, men Gud gav honom och hans medarbetare mod att predika evangelium trots en hård inre kamp.

Kraften kommer alltså från Gud och Paulus lyfter fram att han inte talar för att behaga människor utan Gud. Ja med ett rent samvete kan han intyga det. Bakom låg inte några orena motiv eller dolda avsikter.

Hans predikan var inte genomsyrad av smickrande ord. Han sökte inte efter att bli ärad av människor, men han uppträdde kärleksfullt och predikade evangelium.

Liksom en mor kärleksfullt sköter sina barn och en far fostrar dem innehöll Pauli undervisning också en uppmaning till att leva ett liv värdigt Gud som kallat dem.

Paulus behövde inte vittna om hur många som hörde hans predikan. Han skröt inte med hur härlig stämningen var på sammankomsterna. Han lät Gud som ser till hjärtat sköta bokföringen.

Visst ger Bibeln dyrbara modeller hur den Helige Ande arbetar och verkar där ordet predikas..

Frälst av nåd, som Kristi medarbetare

Då Paulus skriver till den splittrade församlingen i Korint tackar han ändå Gud för den nåd de fått i Kristus Jesus. Han förtröstar också på att Jesus skall styrka dem ända till slutet, så att de inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag.

Församlingen i Korint hade olika tjänare med olika gåvor. Gud som är alla goda gåvors givare hade rustat och utvalt dem var och en för församlingens bästa.

Ändå var församlingen i Korint "köttslig". Det fanns avund och strider bland dem. I Korint hade man inte med tacksamhet kunnat ta emot de gåvor som Gud gett genom de olika tjänarna. Man höll sig mera till vissa och såg ner på andra.

Paulus höll tydligt fram att det är Gud som ger växten. Han talar om tjänarna som Guds medarbetare och församlingen som Guds åker. Gud har alltså olika slags medarbetare som han rustar enligt sin stora vishet.

Ingen annan grund finns än den grund som är lagd Jesus Kristus. Sedan kommer Paulus in på det som jag nämnde i föregående. "Var och en bör tänka på hur han bygger"

Bygger vi vidare på grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm. Varför tar aposteln upp den här frågan i det här sammanhanget?

Kan Guds goda planer rubbas på grund av avund och strider i församlingen? Kan predikan och undervisning bytas ut mot något lättare t.ex. musik och stämningsfull underhållning som kommer med kristna förtecken?

Skulle en förkunnare som Paulus accepteras i dagens kyrkor och församlingar? Paulus säger nämligen att han inte predikade Guds hemlighet med stor vältalighet och vishet i Korint, vilket han däremot nog gjorde vid andra tillfällen.

Jag vet inte. Jag tror ändå att vi behöver ta till oss Pauli undervisning idag. Gud kan vi inte lura.

"medan vi har tillfälle"

Aposteln uppmanar Herrens folk att göra gott mot alla, medan vi har tillfälle. "Låt oss göra gott mot alla, låt oss göra gott mot dem som tillhör trons folk medan vi har tillfälle"

Tron är en gåva av nåd. Livet i tro är ett förnyat liv av nåd. Aposteln uppmanar oss att inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.

Att göra gott innehåller mycket, men kärnan är vittnesbördet om Jesus Kristus. Herrens folk har en uppgift här på jorden, att göra alla folk till lärjungar.

Vad gör då en lärjunge? Han följer sin mästare. En Jesu lärjunge följer Jesus i lydnad för Guds ord. Man brukar tala om trons lydnad.

Aposteln kommer också med en allvarlig förmaning "Gud lurar man inte". Även Herrens folk, de frälsta skall en gång göra räkenskap för sitt "kristna liv". Frälsta blir vi av nåd för Kristi skull. Men Paulus talar också om att den av nåd frälsta människan kan bygga på olika sätt på Kristusgrunden.

Elden (domens dag) skall pröva hur var och ens verk är. Om det verk som någon byggt består skall han få lön. Men om någons verk brinner upp skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld.

Mose såg fram emot lönen. Därför härdade han ut.

En som inte blivit frälst kan aldrig göra någon räkenskap för han går förlorad. Han blir evigt förtappad, medan de frälsta en gång gör räkenskap inför den vita tronen.

Bibeln talar inte så mycket om den här aspekten, men den nämns nog flera gånger. Vi behöver förstå att här handlar det inte om att i egen kraft prestera något utan om Andens frukter som får blomma ut till Guds behag och människor till välsignelse.

Kristi smälek

Om Mose vittnar skriften att han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens skatter. Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning.

Mose hade möjlighet att välja och då han valde så hade han blicken fäst vid lönen. Mose hade fått nåden att inse att syndens lön, även den syndiga njutningens lön är döden medan trons lön är det eviga livet hos Gud.

Om Mose sägs det att han var en mycket ödmjuk man. I Egypten fick han världslig skolning som han också behövde, men skolningen att leda Guds folk var också de långa åren i Midjans öken. Efter en lång tid i öknen kallar Gud honom till tjänst.

Mose hade fått lära sig att det också har ett pris att följa Gud. För honom var det att bli förtryckt och illa behandlad tillsammans med Herrens folk.

Kristi smälek, Kristi vanära, korset först och kronan sedan.

Lidande för Kristi skull

Paulus skriver att han bär Jesu märken på sin kropp. Han hade suttit i fängelse, fått rapp och slag. Han hade varit i faror på floder och bland rövare. Ja han hade blivit stenad och misshandlad.

Aposteln har därför en vädjan till de kristna i Galatien "Nu får ingen ge mig mer besvär för jag bär Kristi märken på min kropp." Tidigare har han uppmanat till att göra gott mot alla och särskilt mot dem som hör till trons familj.

En Kristen har alltid fått bära ett visst lidande för att han bekänner Jesu namn i världen. Men det finns så mycket lidande som kristna orsakar varandra. Kanske aposteln här i sista kapitlet syftar på det.

Uppmaningen att göra gott mot de som hör till trons familj är oerhört viktigt. Kärleken till medresenärerna på himlavägen borde ju vara en självklarhet, men tyvärr så är det sällan så. Slagen från de egna är tyngst att bära och det plågade aposteln.

Aposteln säger att den som tycker sig vara något fastän han ingenting är han bedrar sig själv. Är det inte här som skon ofta klämmer. Redan lärjungarna tvistade om vem som var störst i Guds rike.

Tänk om blicken alltid kunde vara riktad mot Jesus, han som är huvudet i trons familj. Då vill ingen orsaka onödigt lidande åt sin broder eller syster.

Det nya livet i Anden

I Folkbibelns bibelläsningsplan är temat just nu Galaterbrevet. I texten för idag talas det om köttets gärningar och Andens frukter. Livet i Kristus, som en Jesu efterföljare är ett förnyat liv.

Visst finns Köttets gärningar ännu kvar, men en kristen kan inte leva i dem. Köttets gärningar är nämligen synd. Synd inför Gud och till skada både för syndens utövare och de som drabbas av synden. Den som älskar synden och lever i den är en syndens slav.

Att vara och leva som en syndens slav är en motsats till det nya livet i Kristus. Den som vandrar i Anden gör inte vad köttet begär. Anden är på väg till himmelen, till livet med och hos Gud.

"Genom tron jag leds av Anden sjunger vi i en sång. Anden söker det som är mot köttet, medan köttet söker det som är mot Anden. Paulus skriver att de två strider mot varandra så att vi inte kan göra det som vi vill.

Köttets gärningar är uppenbara och de som lever i dem skall aldrig ärva Guds rike. Den som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär.

Sådant är det kristna livet. Ett liv med en kamp och en längtan, en längtan hem till det land där Jesus är. Där är ingen kamp och längtan når sitt mål.

Korset är med på vägen hem. En kristen tar inte anstöt av korset. Han vill vandra i dess skugga..

Det nya livet

Temat för den här söndagen är Guds folks hemlängtan. Blicken riktas mot det nya livet i evigheten. Längtan hem till Gud är något som endast Guds folk kan känna.

Guds folk är ett pånyttfött folk som lever ett nytt liv redan här på jorden. Genom Jesu uppståndelse lever Guds folk ett nytt, förnyat liv här på jorden.

Det nya livet i Kristus bär på en längtan att vara där Jesus är. Tron på Jesus och längtan till det fullkomliga livet i en synlig gemenskap med honom bär Guds folk genom livet.

I evangelietexten talas om födelsens smärta. Den smärtan bar Jesus, men även födelsen och förvandlingen till ett Guds barn genom omvändelse och tro innebär smärta för en människa. En smärta som byts mot glädjen över det nya livet.

Tankar under en tågresa hemåt..

Snaran är sönder, fågeln är fri

På torget i Tammerfors står en buss en varm fredagskväll i maj. På bussen står det med stor text: JEESUS.

Gatuevangelisationen verkar vara en del av en lokal frikyrkas verksamhet. Tanken är att det skall vara lättare att ta kontakt om församlingen söker sig ut bland folket.

Jag har tänkt rätt mycket på Guds nåd, den sista tiden. Guds nåd till sitt folk och till alla folk. Ibland så blir talet om nåden för ytligt. Länken och kopplingen till Jesus som är Kristus och alltså nåden tappas bort.

Är vi som kristna präglade och märkta av Jesus. Om jag lånar bilden från torget i Tammerfors. Är vi inne i bussen eller utanför?

I ett annat sammanhang talade en man om Guds förbund. När Gud sluter ett förbund så är det från Guds sida alltid giltigt. Gud bryter inte förbundet fastän människor bryter det.

Guds förbund blir synligt i dopet. Paulus skriver om dopet. Vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död. Vi är begravda med Jesus. Genom dopet är vi begravda med Jesus.

Men vi är begravda med Jesus i dopet för att leva det nya livet. Då vi har del i Kristi död från synden har vi del i Kristi uppståndelse från döden, för att leva det nya livet i Kristus.

En kristens plats är alltså att leva i förbundet med Kristus. Vi är kallade till att leva i nådens förbund, i dopets nådesförbund.

Del 3, en församling i djävulens snara

Apostelns ord om att människor, även medlemmar i en kristen församling kan vara i djävulens snara är skrämmande, men samtidigt en väckarklocka med en gäll och stark ton. "Uppvakna ni kristna alla, det lider mot domedag, Basunens skall snart oss kalla till dom efter Herrens lag"

Vad är djävulens kännetecken. Han ljuger, sanning finns inte i honom. Han slaktar och mördar. Han föder okärlek och vill döda dem som han får i sin snara. Men han kommer även med smickrande ord. Han vet att människan är svag för smicker.

Djävulen är också en upprorsmakare. Han hatar ordning. Han hatar Guds ordning och han hatar ordning i en församling. Aposteln nämner Jannes och Jambres som gjorde uppror mot Mose i öknen.

Det finns människor med ett fördärvat sinne. Det finns människor vars tro inte är äkta. Då är det inte heller så svårt att skapa oro och splittring i en församling. Om och då Kristi sinnelag ersätts av orena motiv, egen vinning, eget maktbegär och egen ära får djävulen spelrum.

Djävulen trivs där det finns okärlek, men också där det finns en falsk enhet och en falsk frid. Kanske man även kan tala om en falsk åsiktsgemenskap. Ljus och mörker kan inte förenas. Då ljuset kommer måste mörkret ge vika.

Åter är Jesus ljuset och han lyser upp varje dolt rum i en människas hjärta. Han lyser också upp det mörka i en församlingsgemenskap. I Guds ords ljus och i Jesu närhet blir snaran synlig. Djävulens dolda snara blir synlig. Människan och även församlingen ser plötsligt den dolda, men otäcka snaran.

Det finns församlingar som är i djävulens snara, genom att tjänarna, eller en klick som styr fastnat eller att rentav majoriteten i en folkstyrd kyrka, bönehusförening eller trosgemenskap fastnat i hans snara.

Uppenbarelsebokens brev till de sju församlingarna ger hopp för även om församlingen är under djävulens grepp och rentav fångad i en snara och verkar som en Satans synagoga (hårda ord, men Jesu egna ord) kan och blir människor frälsta genom Guds ord, genom budskapet om Jesus fastän motiven och det mesta blivit falskt.

Vi har en förunderlig Gud som har all makt. Även församlingar liksom enskilda människor kallar han till omvändelse och tro. Jesus söndrar djävulens snara. När snaran är sönder så är också fången fri.

Det finns kraft i Jesu namn. Det finns kraft i Jesu blod. Gud är god! Jesus har fullbordat lagen. Därför kan ett Guds barn bestå inför Guds domstol.

Del 2, den segrande församlingen

En församlings "uppgift' är att de kristna skall kunna leva i tron, bli bevarade i tron och att allt flera människor skall komma till en levande tro och finna en gemenskap i en församling.

Ekonomin som ofta lyfts fram, kanske speciellt då det talas om församlingsfusioner får aldrig vara det viktigaste. Givetvis måste den skötas men Judas får inte ha hand om kassan.

En kristen församling leds av Jesus och han leder den genom sitt ord. Guds ord står över olika traditioner, tidsandan och trycket från världen och församlingsmedlemmar . En församling får aldrig bli ljum utan insikten om att det handlar om liv och död måste bevaras. Jesus eller djävulen. Evigt liv eller evig förtappelse.

Även människor med församlingsgemenskap kan gå och går förlorade. Dock inte den som förblir i tron på Jesus och följer honom. Om tjänarna säger aposteln. " En Herrens tjänare skall inte strida, utan vara vänlig mot alla. Skicklig att undervisa, och tålig, när han får lida.

Vem kan klara den granskningen? Då finns det endast en lösning, omvändelse och bättring och Jesu nåd och kärlek. Jesus lyfte även Petrus som föll och övergav honom då han trodde på sig själv och sina egenskaper.

Den segrande församlingen leds av Jesus. Då blir även den sista uppmaningen till tjänarna tydligare: "Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske låter Gud dem omvända sig, så att de kommer till insikt om sanningen, och nyktrar till ur djävulens snara, där de hålls fångna så att de gör hans vilja."

En församling där Jesus får leda, råda och ge liv är en segrande församling. I världen ser den sällan så mäktig ut, men den är Guds ögonsten, Jesus har gett sitt liv för den och leder den från Faderns högra sida. Då kan den inte gå under.

Församlingarna i den yttersta tiden, del 1

Det är oerhört viktigt för en kristen att ha en församlingsgemenskap. Fienden djävulen hatar en kristen församling. Allra mest hatar han en levande evangeliserande församling.

Då det finns okärlek i en församling hittar också många medlemmar skäl eller svepskäl att lämna gemenskapen. Den lutherska kyrkan slits på många ställen sönder av olika konflikter. Orsaken är väl nog i de flesta fallen otrohet mot Guds ord och villoläror.

Men även i kyrkor och församlingar där man vill vara trogen mot Jesus och Guds ord finns slitningar. Då blir det viktigt att ta till sig apostelns ord. "Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens ande.

Kärlek och självbehärskning! Paulus beskriver hur människorna, även du och jag är i den yttersta tiden.

Egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, oförsonliga, skvallriga, obehärskade råa. Alla dessa egenskaper är sådana som stärks i en konfliktsituation, eller då det finns olika åsikter och starka olika åsikter.

Ännu nämner Paulus några egenskaper. Otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, falska, hänsynslösa och högmodiga.

I en konfliktsituation ser man till först egenskaperna mest hos andra, men om och då Gud får verka genom sitt ord finner du och jag att de allra flesta dragen finner vi också i oss själva.

Den kristna gemenskapen

Johannes första brev till församlingarna runt Efesos når de kristna kanske tio år före det sista brevet (Uppenbarelseboken) förmedlat av Johannes anländer till församlingarna. Antagligen skrivs det andra och tredje Johannes brevet däremellan.

Syftet med Johannes brev har troligen varit att skydda de kristna mot de gnostiska irrläror som florerade i trakten. Man ifrågasatte Jesu gudomlighet och Guds bud.
Kampen var säkert hård och församlingarnas trohet mot Jesus och Guds bud prövades.

Det sista brevet som den förhärligade Jesus själv förmedlar via Johannes har en allvarligare ton. Det brevet har en skärpa och Johannes beskriver hur det ur Jesu mun kommer ett skarpt tveeggat svärd.

Guds ord är ljuvligt för en Jesu efterföljare, men ibland kan det vara otroligt skarpt. Varför måste Jesus ibland varna så skarpt?
Jesus och ordet om honom liknas ju vid livets ord. Motsatsen till livet är döden. Ett avfall från Jesus och Guds kärlek i Jesus Kristus leder till döden.

Ja det handlar ytterst om liv och död. Väljer människan bort Jesus så utestänger hon sig från Guds kärlek. Utanför Guds kärlek finns den eviga döden.

I Uppenbarelseboken läser vi att församlingen i Efesos hade övergivit sin första kärlek. Johannes första brev betonar just kärleken till Gud och Jesus samt kärlekens till Jesu efterföljare.

En människa som förlorar kärleken till Jesus förlorar också kärleken till Jesu vänner. Sann kärlek har nämligen sitt ursprung i Gud och den uppenbaras synligen för människor i Jesus Kristus.

Både gnostiska irrläror och lagiskhet prövar en församlings trohet mot Jesus. Bevaras kärleken till Jesus och därigenom till de kristna under kampen för den rena läran? Den ondes vilja är att den inte skall bevaras och att församlingarna därigenom både slits och slås sönder.

Därför frågar Jesus ännu av sina efterföljare? Älskar du mig?

Ett levande ord

Ordet om Jesus är det som en människa kan gripa tag i. Jesus gick fysiskt omkring här på jorden och då kallade han Johannes, som en av de tolv.

Så gott som alla människor i Norden har fått börja sitt liv som en Jesu efterföljare. Jesus fanns där. Han fanns i sångerna, i barnens bibel, han var med på skolvägen.

Men plötsligt en dag är Jesus borta. Han är inte mera en realitet på vägen till arbetet. Han finns inte i pensionärstillvaron.

Var är då Jesus. Har han försvunnit då människan glömt honom eller trängt bort honom eller rentav tagit avstånd från honom.

Nej Jesus är inte borta. Han går med. Han kallar till en ny gemenskap genom sitt ord. Även aposteln Johannes hade fått uppleva att Jesus var borta. Jesus tog avsked från Johannes på korset.

I avskedsstunden visade Jesus något åt Johannes "se din mor". Modern är också en bild av den kristna gemenskapen.

Avsaknaden eller avståndstagandet från en kristen församling blir ofta det "slutliga" steget då livet i tro på Jesus börjar dö ut.

Men Jesus kallar till nytt liv, ny tro och förnyad gemenskap genom sitt ord. Genom ordet som berättar och vittnar om Honom.

Ordet om Jesus är ett levande ord som styrker tron och ger tro.

Livets ord

När Johannes skriver sitt första brev till kristna i trakten runt Efesos vill han skriva om Livets ord. Han vittnar om Kristus, livets ord.

Han har själv varit ögonvittne och vandrat med Jesus. Ordet nådde honom en dag då Jesus ser på honom och säger "följ mig".

Johannes skriver om livets ord, om Jesus för att glädjen skulle bli fullkomlig, då allt flera får del av ordet som ger liv.

Johannes skriver om en gemenskap runt livets ord. En gemenskap med Gud, Fadern i och genom Jesus. En gemenskap här och nu och sedan på den andra stranden.

Kristi sinnelag

Guds kärlek i Jesus Kristus är fullkomlig och ren. Den övergår mänskligt förstånd och vad en människa i sig själv kan fatta och ta till sig.

I mörkret som råder över Golgata ropar Jesus: "det är fullbordat!" Men de flesta människorna som betraktat korsfästelsen gick hem och började fira påskhelgen.

Budskapet gick och går förbi. Aposteln Paulus som fått del av Kristi sinnelag säger: "Vi vet vad det är att frukta Herren". Har vi varit från våra sinnen så var det för Gud. Är vi sansade och samlade så är det för er.

"Kristi kärlek driver oss". Kristi kärlek griper oss, styr oss och håller oss samman vittnar aposteln. "För vi är övertygade om att en har dött för alla och därför har alla dött."

Och han dog för alla för att de som lever inte längre skall leva för sig själva, utan för honom som har dött och uppstått för dem.

Det är fullbordat! Kristi kärlek som ropas ut över en mörk värld. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. Aposteln proklamerar: Allt kommer från Gud som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.

Gud tillräknade inte människorna deras överträdelser och han har gett oss försoningens tjänst. Och Paulus fullgör sin tjänst: Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.

Som en Guds medarbetare skriver Paulus ner Guds ord och proklamerar Kristi sinnelag. Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.

Och där orden tas emot i tro ger mörkret vika. Gud gör allting nytt. Nåden blir till nytta och människan frälst och salig.

Människans frälsning är alltid målet då Evangelium förkunnas. Gud är god!

En Kristi tjänares bokslut

När Paulus förbereder sig för uppbrott skriver han:"tiden för mitt uppbrott är inne.  Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.

Det är alltid vemodigt att ta del av en människas avskedsord. En Kristi tjänare bär ändå på och blir själv buren av det kristna hoppet. Ett hopp som är förankrat  i Gud och i sonen Jesus, vår Herre. Hoppet som står fast och som är en verklighet på grund av Jesu seger över döden.

Paulus tar fasta på det som består för evigt, då han förbereder sig för den martyrdöd som väntar honom. Paulus är inte heller bitter. Som apostel har han med Guds kraft uppväckt döda och botat sjuka då Gud sett det för gott att ingripa övernaturligt för att befästa evangeliet.

Även för Paulus som varit ett mäktigt redskap i Herrens hand finns det ändå endast en sak att gripa tag i inför mötet med den siste fienden.

Tron, han har bevarat tron, som han fick som en gåva efter mötet med den uppståndne och förhärligade frälsaren.

Otrons täckelse föll som fjäll fråns hans ögon efter mötet med Ananias. Han fick både sin naturliga syn och en andlig klarsyn. "Han reste sig och blev döpt. Sedan åt han och fick nya krafter"

Paulus fick nåden att se att det goda liv han hade levt inte räckte till när han skall möta den rättfärdiga domaren. Det är en oerhörd nåd, ja nåd utöver nåd att ögonen öppnas och människan ser att hon är en syndare och i behov av frälsaren Jesus.

Endast Jesus förmår giva rättfärdighetens segerkrans, det eviga livet och kroppens uppståndelse till den eviga glädjen och fröjden i en annan värld.

Hur kunde vi ännu frimodigare predika om Jesus? Endast i honom har människan ett saligt hopp inför evigheten.

Den som hoppas och tror på Jesus kommer aldrig på skam. En människas livsdagar här på jorden vilar i Guds händer.

Varje ny dag i tro på Jesus är en sällsam gåva..

Ny dag, ny nåd

Så är det åter en ny arbetsvecka. Gårdagen är förbi, idag hjälper Herren. I bibelläsningsplanen avslutas Romarbrevet. Det sista kapitlet är inte så välkänt, men där finns några pärlor.

Paulus sekreterare Tertius som skrivit ner brevet hälsar personligen. Rufus som är utvald i Herren får en speciell hälsning. Rufus var antagligen son till Simon från Kyrene som bar Jesu kors.

Så märker vi att även den gärningen blev till välsignelse. Rufus mor får också en hälsning. Hon verkar ha haft en viktig uppgift i församlingen som en andlig mor. Rufus och hans mor hade senare flyttat till Rom. Kyrene däremot var en grekisk koloni i Libyen.

Simon nämns väl bara denna gång i Bibeln, men tre av evangelisterna nämner honom vid namn. Han tvingades att bära Jesu kors. Men det var en gärning som blev till välsignelse.

Var dag är en sällsam gåva. Även ett kors att bära kan bli till välsignelse.

Att lägga till och att ta bort

Bibelns sista blad som både börjar
glädjefullt och slutar glädjefullt i en ljuvlig väntan innehåller mycket.

Johannes uppmanas att hålla fast vid orden i denna bok som är en bok från Jesus "Jesu Kristi uppenbarelse".

Tiden är nära. Guds ord betygar alltid att tiden är nära. Guds ord uppmanar aldrig någon till att dröja. Det finns aldrig någon orsak till att inte följa Jesus.

Lyckliga, saliga är de som tvättar sina kläder. Kläderna tvättas för att få rätten till Livets träd, det ljuvliga trädet som lämnade i paradiset då människan för syndens skull blev visad bort från Paradiset.

Det talas om att få komma in genom portarna till staden. De rena kläderna ger rätten till Livets träd och därigenom fritt inträde genom portarna.

Klädkoden vid den himmelska festen är vitt. Tidigare har det förklarats att kläderna tvättas vita i Lammets blod. Endast Jesu blod gör människans klädnad vit.

Läsarna till det sista bladet varnas ännu kraftigt för att ta bort något, eller lägga till något till orden i Jesu Kristi uppenbarelse.

Den som lägger till något: På honom lägger Gud alla de plågor som beskrivs i boken.

Den som tar bort något: Från honom tar Gud bort hans del i Livets träd och hans del i den heliga staden.

Gud ger oss genom Jesus Kristus rätten till livets träd, det eviga livet i Guds paradis.

Genom tro, befriad från den stora nöden genom tilltron till Jesu fullkomliga verk går vägen till Guds paradis.

Kom!

I en dröm i natt var jag på en resa. Resan skulle fullbordas med en stor fest. Problemet var att jag hade inte hade noterat den stora festen som skulle avsluta resan. Jag hade varken passliga byxor eller kavaj.

Svetten rann. Alla var av den åsikten att jag täcks inte, jag kan inte komma på festen i orätta kläder. Så länge jag inte förstod festens storhet hade jag det bra på resan. Men sedan jag fattade att nu har det gått snett blev det bedrövligt.

Problemet i min dröm kom då jag insåg att nu duger inte min klädsel. Problemet var att jag varit slarvig och ingen i tid hade påmint mig om den rätta dräkten.

I Guds bok Bibeln börjar också festen. Ängeln som visat det sköna för Johannes räknar ännu på de sista raderna upp vilka som blir utanför.

Men situationen är inte hopplös för det talas om att saliga är de som tvättar sina kläder. Det finns hopp fastän kavaj och rätta byxor saknas.

Anden och bruden, Kristi församling som Johannes redan sett som Lammets hustru säger kom! De säger inte, du duger inte. Men de är tydliga nog så, att jag som observant läsare märker att kläderna behöver vara rena.

Festen börjar och alla som hör inbjudan uppmanas att säga "Kom!". Alla uppmanas att kalla, men inte lämna bort något från kallelsen.

Kom i rena kläder! Kom i tvättade kläder. Även för den som hört att den inte duger är kallelsen inbjudande.

Slutligen öppnar brudgummen sin röst. Han säger att han kommer snart. Och Johannes och bruden svarar "Amen, kom Herre Jesus".

Kristallklar flyter floden fram

Från Eden, från det förlorade paradiset gick en flod ut som vattnade Lustgården. Namnet Eden betyder ljuvlighet och fruktbarhet. Därifrån strömmade det livgivande vattnet ut och delade sig i fyra hyvudgrenar.

Och så åter visar mannen med den gyllene mätstången den kristallklara floden åt Johannes. Han får stå där vid livets vatten och se det strömma ut från Guds och Lammets tron.

Mitt på den gyllene gatan ser vi Livets träd. Varje månad bär trädet frukt och löven är läkedom. Guds och Lammets tron står i staden. Hans tjänare ser hans ansikte och bär hans namn på sina pannor.

Johannes hör att orden han hört är trovärdiga och sanna. Herren, profeternas andars Gud har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske.

Gud är god och trofasthet. Från en frusen och kall jord går det en väg hem. Jesus är den vägen.

Staden den sköna

Förd av Anden upp på ett stort och högt berg skådar Johannes Lammets hustru. Hesekiel hade över 650 år tidigare i syner från Gud blivit förd upp på ett mycket högt berg. I Anden hade gudsmannen Mose sett in i det härliga landet.

Snart 2000 år efter Johannes ser Guds folk ännu i Anden något som liknar en stad. Guds folk strävar ännu mot staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare är Herren Gud.

Den som bygger sitt liv på klippan Kristus kan i tron redan se sig vara där. Åter möter vi mannen med mätstången och nu ser vi att den är av guld. Staden är också av rent guld som liknar rent glas.

Helig och ren är staden. Heliga och rena i Lammets blod är stadens invånare. Men i nya testamentets ljus ser Johannes inte mera något tempel i staden. Gud och Lammet är stadens tempel. Johannes syn ger klarhet åt mycket av vad Hesekiel såg.

Guds härlighet som Hesekiel såg komma in genom östra porten, ordet som blev kött och tog sin boning bland oss, Herren Jesus är stadens lampa.

Inget orent kommer in i staden. Ingen som ägnar sig åt skändlighet och lögn. I staden bor för evigt de som är skrivna i Livets bok som tillhör Lammet.

All ära tillhör Gud och Lammet.

Guds boning

I slutdelen av sina syner på ön Patmos får den gamle både se och höra. Han ser den heliga staden komma ner från Gud. Det nya Jerusalem är redo som en brud smyckad för sin man.

Johannes hör också en stark röst från tronen. "Se, nu står Guds boning bland människorna". Johannes hade nyss fått se en ny himmel och en ny jord.

Och dit in i allt det sköna kommer nu Herrens folk. De skall nu få bo hos honom, och de skall få vara hans folk. Åt den som törstar skall han ge av livets vatten att dricka. Ja det skall vara fritt att dricka ur källan med livets vatten. Jesus finns alltså där.

Men åter visar Gud kontrasterna för Johannes. Han som sitter på tronen talar om de fega, de otroende, de skändliga, mördarna, de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och lögnarna.

I Hesekiels syner om Gudsstaden nämndes de också. Speciellt nämndes där de avfallna prästerna. De hade inte omvänt sig till Jesus. De hade inte badat och gjort sig rena i källan och floden som strömmade från tronen, från Guds hjärta, från Jesu sönderstungna sida.

Därför blir deras arvedel sjön som brinner av eld och svavel. Men åter blir det kontraster. En av de sju änglarna som tidigare visat skålarna med Guds vrede åt Johannes griper tag i Johannes och för honom bort för att visa bruden för honom.

Och Johannes får se Lammets hustru. Han ser skaran som Guds offerlamm Jesus friköpte från helvetets straff då han bar Guds vrede över synden i dessas ställe.

Han ser skaran som trodde Gud. Han ser de som trodde Jesus. Men nu ser han dem som evigt sammanvigda med Jesus, deras frälsare.

Och nu är bruden hustru. Bröllopet har skett och brud och brudgum har förenats.

Livets vatten

Mycket av det som Hesekiel får se i Gudsstaden är fördolt för oss. I Anden anar vi ändå något. Gud har en ordning och en plan. Steg för steg går hans plan mot sin fullbordan i enlighet vad han uppenbarat genom sina profeter och apostlar.

I kapitel 47 blir Hesekiel förd tillbaka till husets ingång. Där får han se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan. Husets framsida var vänd mot öster.

Vattnet som rann fram flöt ner under husets södra sida, söder om altaret.

Profeten blir förd ut genom norra porten och blir ledd fram på en yttre väg till den yttre porten. Han står få vid porten som vätte mot öster. Den port genom vilken Herrens härlighet gått in.

Där vid den sköna porten ser han nu vatten välla fram från den södra sidan. Och mannen med mätsnöret går litet österut och mäter upp vatten och låter profeten gå genom vattnet. Det når till vristen på honom.

Ytterligare mäter han upp samma mängd och vattnet når nu till knäna. Än en gång samma procedur och vattnet når till höften. Åter igen mäter han samma mängd och nu bildade vattnet en ström som Hesekiel inte kunde vada över.

Vattnet var så högt att man måste simma. Det var en ström som man inte kunde komma över.

"Har du sett du människobarn?"

Av mannen med mätsnöret blir profeten ledd tillbaka upp på flodens strand. Där vid floden ser han många träd längs stränderna på båda sidor om floden.

Floden var en ström som man inte kunde komma över. Men allt får liv där den dubbla strömmen rinner fram.

Och vid strömmens båda stränder skall alla slags fruktträd växa upp. Märk dessa träds löv skall inte vissna. Åter talar Anden lika ljuvligt som i den första psalmen.

Trädens frukt skall heller inte ta slut. Varje månad bär träden ny frukt. Det är möjligt då trädens vatten kommer från helgedomen, från platsen där Gud har sin tron.

Trädens frukter tjänar till föda och löven till läkedom..

I ett fjärran land, uppå en kulle

På dagen då påskalammet skulle utses, den 10. april år 573 före Kristus får profeten Hesekiel se mäktiga syner.

Herrens hand kommer över profeten och i syner från Gud förs han till Israels land, till ett mycket högt berg. På berget låg söderut något som liknade en stad.

Där får han möta en man som såg ut att vara av koppar. Han hade ett snöre av linne i sin hand, samt en mätstång. Mannen med linnet och mätstången stod i stadens port.

Hesekiel får se den kommande Gudsstaden. Profeten får se templet, den östra porten, den yttre förgården och den norra porten. Han får se den södra porten och portar till den inre förgården.

Han får se tempelbyggnaden och tempelsalen, det allra heligaste. Han får se heliga keruber stå mellan två palmer. Keruberna hade två ansikten, ett människoansikte och ett lejonansikte.

Han ser altaret av trä. Han ser bordet som skall stå inför Herrens ansikte. Han får se templets omgivningar och blir förd till porten, den port som vette åt öster.

Och se, Härligheten från Israels Gud kom från öster. Hans röst var som dånet av väldiga vatten. Jorden lystes upp av hans härlighet.

Hesekiel faller ner på sitt ansikte. Herrens härlighet kom in i templet genom den port som låg mot öster.

Och se, Herrens härlighet uppfyllde templet. Han hör någon tala inifrån templet medan en man står bredvid honom. Han säger åt Hesekiel: "Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo bland Israels barn för evigt."

Två vägar, ett träd planterat vid vattenbäckar

Den första psalmen i psaltaren beskriver två vägar. Den jordiska författaren är okänd men vi förstår att det är den Helige Ande som är upphovet till psalmens budskap. Det varnas för de ogudaktigas råd, att gå på syndares väg och att trivas och fördriva sin tid bland bespottare.

Sedan beskrivs den goda vägen. Där har man sin glädje i Herrens undervisning. Man högaktar och tar i tro och glädje emot allt som Gud lär och undervisar om i sitt ord. Man begrundar Guds ord både dag och natt. Man både läser och lyssnar till det. När man möter Guds ord så inser man att det är ord från Herren till mig. Visst gäller det alla människor men i ordet talar Gud till mig, till mitt hjärta.

Den som går på den goda vägen är som ett träd planterat vid vattenbäckar. Ett träd som bär frukt i rätt tid. Ett träd vars blad inte vissnar. En vandrare på den goda vägen får näring till sin tro från Guds ord. Herren känner de rättfärdigas väg. Herren utstakar i sitt ord den rätta vägen, Jesus den goda vägen, vägen till salighet.

En snövit värld och en snövit tron.

På fredag väntas ihållande snöfall och flera minusgrader. Björkarna är redan gröna hos oss och snart fylls de av frost och snö.

Aposteln skriver om att det finns ett hopp om att skapelsen skall bli befriad från förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Guds ord vittnar alltså om att även för skapelsen väntar en frihet i härligheten.

Även skapelsen lider här i tiden. Skapelsen lider för människans synd. Men även för skapelsen väntar en härlighet då lidandet inte mera finns. Det kommer en tid då svanpar inte fryser fast i snö och is. Det kommer en tid då björkarnas näpna små löv inte bränns av snö, köld och kalla vindar.

Skapelsen skall nå fram till Guds barns härliga frihet. Det är Jesus Guds son som för människor till Guds barns härliga frihet. På samma sätt är det också Gud som reparerar den skada som människan och människans synd förorsakar skapelsen.

Den slutliga upprättelsen ser vi vid Jesu återkomst och i den nya himlen och jorden. Före den dagen kommer människor med något som är i stället för Jesus och mot Jesus. De här tendenserna ser vi i också i miljörörelsen.

Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Ordet våndas används i Bibeln ofta om födslovåndor inför förlossning. Inför Jesu ankomst kan Guds barn som bär Kristi Ande se tecken i naturen och skapelsen som vittnar om att Jesu ankomst närmar sig.

Liksom kvinnan känner att barnet snart skall födas känner Guds barn som är en del av Guds skapelse att dagen då Guds barns härliga frihet fulländas inför en snövit tron närmar sig.

Därför kan tankarna gå från en snötäckt jord till en snövit tron. Gud har allt under kontroll. Han vårdar även sparven, svanparet och björken. Synden däremot för människan bort från Gud och sakta närmar sig slutet för människans nådetid här på jorden.

Här nere föds vi genom Jesus till Guds barn. Däruppe fulländas barnaskapet. Vägen går via en snövit tron. Han som sitter på tronen skall vi ge äran åt. Den tillhör ingen annan.

Skapelsen väntar och längtar

Igår hade jag möjlighet att ta en kort paus vid ett litet träsk och beundra skapelsens skönhet. En skapelse som vittnar om en god Gud som ingenting är omöjligt för.

På träsket seglade ett svanpar mäktigt och majästetiskt. Mindre sjöfåglar "väsnades" längre bort. Men i skapelsen finns ändå en rädsla. Svanparet var inte riktigt övertygat om mina goda avsikter.

När Gud gjorde ett förbund med Noa och hans efterkommande märker vi en ordning som Gud satt i skapelsen. Människorna uppmanades att vara fruktsamma och uppfylla jorden. Gud fortsatte: Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden, över alla fåglar under himlen.

När jag vid träskets kant försiktigt närmar mig svanparet får jag konstatera att det som Gud sagt ännu gäller.

Paulus skriver att själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Svanparet däremot litade nog inte riktigt på det Guds barn som rörde sig längs vasskanten.

Paulus vittnar om att skapelsen blivit lagd under förgängelsen, dock inte av fri vilja utan genom Guds vilja. Gud lade alltså skapelsen under förgängelsen. Människans syndafall hade konsekvenser för skapelsen.

Skapelsens hopp är förbundet med att Guds barn uppenbaras. Inte med att någon smyger vid vasskanten utan med något mycket större.

Anden själv vittnar om att vi är Guds barn

"Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn." Ett barn är alltid arvinge. Tidigare granskade vi vilket arv djävulen ger åt sina barn.

Som Guds barn väntar oss ett annat arv. Som Guds arvingar är vi Kristi medarvingar. Om vi här lider med Kristus kommer vi en gång att förhärligas med honom.

Den här tidens lidanden kan inte jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.

Det är något så oerhört ljuvligt att vi inte riktigt kan fatta det. Men till den härligheten som väntar finns det vittnen...

Född av Gud

Johannes vittnar om de som fått rätten att bli Guds barn: "De är inte födda av blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja utan av Gud.

Således är vi genom Herren Jesus verkligen Guds barn. I Romarbrevet 8 skriver aposteln:  "Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn.

Till de kristna i Rom skriver Paulus "Ni lever i Anden eftersom (om) Guds Ande bor i er. Aposteln är tydlig "Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.

Varför känner vi då inte alltid av Kristi Ande. Aposteln har också svaret på den känslan, som vi som Guds barn ändå så ofta med sorg får känna. "Om Kristus bor i er är kroppen visserligen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten.

Med andra ord. Att vara uppfylld av Kristi Ande innebär inte att vi hoppar och studsar hit och dit och ständigt ropar Halleluja. Kristi Ande verkade också i publikanen som suckade "Förbarma dig över mig arma syndare".

Till publikanen och syndare, till människor som insett sitt tillstånd och  behöver Jesus har aposteln ljuvliga ord: Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

Åter får vi säga. Tack gode Gud!

Rätten att bli Guds barn

Johannes vittnar också om Guds barn i sitt evangelium: Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Vem skall man taga emot för att få rätten att bli ett barn åt Gud? Johannes vittnar om honom. Han hade skapat världen. Han kom till den värld han skapat men den tog inte emot honom. Han kom till det folk som hans fader kallat till sitt folk, men de tog inte emot honom.

Sedan kommer de ljuvliga orden som inleds med ett men. De som inte förkastat eller förkastar honom. Den som tar emot Jesus som sin frälsare, sin personlige frälsare. Åt honom ger Jesus rätten att bli Guds barn.

Den som tror på Jesu namn. Den som känner Jesus som både Gud och människa får rätten till det största som finns på jorden. Rätten att bli Guds barn.

Tack käre Jesus! Tack gode Fader!