På domens dag väntar ett värre öde för Kapernum och Betsaida och Korasin. Jesus predikade på deras gator, men man tog inte hans ord tillvara. Jag tror att vi inte heller gör fel om vi sätter västerländska städer i samma rad. Det är verkligen allvarligt att avvika från Guds ord och avfalla.
Naturligtvis är det inte städer utan städernas folk som döms på domens dag. För de som tagit emot Kristus blir det inte någon fällande dom, däremot för de som förkastade sin nådatid.
I Nineve gjorde man bättring vid Jona predikan. Sedan avfall man på nytt och staden ödelades.
Jesus skriver också om något mycket skrämmande. Otron kan ju förliknas vid att sätta sitt hopp till onda andars läror. När Guds ord får verka och en människa får nåd att börja tro på Jesus tvingas de onda andarna att fly. De blir bundna av den starke, av Gud.
Sedan då människan avfaller från den levande tron försvinner också Guds skydd. När en människa trampar Guds ord under sina fötter och håller Kristi blod för billigt genom att förhärliga synden och ett liv i synd.
Då är otron tillbaka men ännu blandad med förhärdelse. Jesus bor inte mera i hjärtat. Den Helige Andes röst har tystnat i den människans liv. Människan har öppnat sig för den ondes alla krafter och han bosätter sig i hjärtat och en andlig död inträder.
Jag vill inte generalisera och dra för kraftiga slutsatser men Guds ords varningar i Matteus 12 är mycket kraftiga och allvarliga. Ve den människa som fått nåd att tro, men sedan avfaller och står oskyddad mot den ondes arme.
I kristna kretsar, även i väckelsekristna sammanhang kan vi möta en ondska som är större än ondskan i världen. Ofta förskräcks vi av dessa onda krafter.
Den här betraktelsen lämnar nu både bristfällig och på hälft. Kanske det ges tid att närmare betrakta dessa allvarliga saker.
Men hos Jesus finner vi ro och vila. Han leder sina barn genom sitt ord. Håll du Herre din beskyddande hand över oss, över vårt land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar