Ännu ur boken: Det är tungt att vara en syndens träl. En träl har ingen talan. Man frågar inte honom till råds. Han skall utnyttjas till det yttersta. I syndens tjänst blir människan i sanning berövad allt. Kropp och själ förstörs.
Och om syndaträlen skulle börja längta till renhet och till ett nytt liv så framhåller djävulen hur stora hans synder är. Det är så mycket som står hindrande och bindande i vägen. Det berättas om en lappojke, som hade många renstölder på sitt samvete.
Åt sin mor sade han i ett samtal när det blev fråga om att göra bättring och börja tro sina synders förlåtelse. Men vi har inte råd..
Så långt boken. Berättelsen om den stackars pojken är grym. Jag tror att många, många är bundna på samma sätt idag. Tyvärr tror jag att även en stor del präster och biskopar är bundna på samma sätt idag. Kanske inte av renstölder, men av att ha kompromissat med Guds Ord för att vara världens och djävulens vän.
Ingen kan vara djävulens vän. Han vill endast slakta och förgöra. Djävulen släpper ingen fri. Han vill binda människostackare. Men Gud hade en lösepenning och han gav den då han sände sin son i döden. Den lösepenningen var tillräcklig. Även för bundna präster och biskopar.
Därför om sonen Jesus gör er fria, då blir ni verkligen fria. Sanningen gör oss fria. Även den mest bundna pojkstackare eller biskop är friköpt från syndens slaveri. Varför då lyssna till lögnaren då himmelens dörr ännu står öppen.
Jag dömer ingen. Men Guds ord både binder och löser. Synden binder oss alla på olika sätt. Vi sitter på så vis alla i samma båt. Men nog är det gott då Jesus är med oss i båten. Nog är det gott då Guds ord får vara måttet.
Och då vi får segla hemåt på nåden blir det fest i båten. Då ljuder tacksägelsesånger över både land och hav. Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar