Jesus undervisar och predikar igen i Israels städer. Även de tolv utför samma uppgift, medan Johannes döparen sitter i fängelset. De förlorade fåren av Israels hus har besökts av "mäktiga" predikanter. Nu är Gud själv där.
Tydligen är även Johannes lärjungar aktiva, för de kommer till Jesus med en fråga från Johannes. "Är du den som skulle komma?" Jesus som känner Johannes både till hjärtat och personligt ger ett långt svar. Men jag tror att Jesus vet att Johannes kommer att bli styrkt i sin tro av svaret.
Johannes behöver bli styrkt i tron för den siste gammaltestamentlige profetens tid är slut. Han kommer att möta bödeln där i fängelsehålan och hans huvud faller. Men före det nås han av glädjebudskapet som Jesus förmedlar via Johannes egna lärjungar. Förlitande på Kristi gärningar går Johannes hem till Gud.
Gud själv tar över på jorden. Johannes kan vara trygg. Jesus vittnar för folket om Johannes verk. Han vittnar om våldsmännen som förtrycker Himmelriket. Ja att de ännu är på frammarsch.
Sedan säger han något som vi får fundera på. "Den minste i himmelriket är större än Johannes" Nog är det ett märkligt rike, för Johannes var ju den störste född av kvinna.
Hör du som har öron!
Och Jesus prisar sin Fader, himlens och jordens Herre för att du fördolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de små. Lycklig är du som äger trons skatt.
Så vittnar Jesus ännu att han är den som uppenbarar vem Gud är för människorna. De som sliter och är trötta och tyngda av bördor kallar Jesus till sig. Hos honom finner vi ro för våra själar.
Så sätter vi ner bördorna inför hans fötter. Vi vilar oss en stund inför hans ord. Förundrat ser vi på honom och lyssnar till orden han säger "mitt ok är ljuvligt och min börda lätt"
Jesus ger vila. Vi får lära av honom. Den tunga bördan, syndens börda bär han till korset och vi ilar vidare i hans fotspår och ända fram till uppståndelsens morgon och det eviga livet i Guds stad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar