Erik skriver: När en person har blivit bedragen och måste tillstå det för en annan, så kan det låta ungefär så: Inte hade jag kunnat tro att det var något på tok. Mannen såg så genomärlig ut, så jag litade fullt och fast på honom.
Erik fortsätter: Syndens makt att bedra är stor. Djävulen har lång erfarenhet och stor färdighet. Han har hållit på med sitt "ingalunda" sedan syndafallets dagar och haft stor framgång bland oss människor. Han kan framställa sina lögner naturligt och trovärdigt. Men Jesus avslöjar hans verkliga väsen.
Genom olydnad och otro vill djävulen föra en människa bort ifrån Gud. Och det redan i unga år, så att barnatron går förlorad och otro och ogudaktighet fyller hjärtat.
Synden har en makt över oss människor. Det är inte ovanligt att man träffar personer som säger att de inte har några synder att bekänna. Johannes däremot skriver: Om vi säger att vi inte har synd så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss.
En som blivit bedragen brukar skämmas. Tänk att jag kunde vara så dum. Hur skall jag kunna berätta detta för någon. Ändå kan det vara en ganska obetydlig sak.
Så långt ur boken. Låter det inte bekant. Vem har inte blivit bedragen av synden. Vem har inte försökt dölja eller täcka över sitt fall. Vem har inte fått känna att friden och glädjen är borta. Vem har inte känt hur den onde liksom stängt alla utvägar.
Men så får människan den nåden att se sin frälsare. Så nås människan av det ljuvliga evangeliet, som öppnar stängda dörrar. Så griper Gud in och snaran är sönder och fågeln blir fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar