Måndagens vers

Världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt (1 Joh. 2:17)

Bered dig att möta din Gud!

Herren Jesus varnar mycket kraftigt för kiv och okärlek. Har det någonsin funnits så mycket splittring och okärlek bland kristna, som idag? Laglösheten har tilltagit och kärleken har svalnat hos de flesta.

Är det så kristenheten bereder sig att möta sin Gud? Nej, en kristen vill inte slå sin medtjänare, han dricker inte heller med de som är druckna.

Vi lever också i en tid då det plötsligt ropas ut: fred, fred, ingen fara. Under en dylik sömnaktig tid kommer en gång anskriet att ljuda: Se brudgummen kommer, gå ut för att möta honom.

Två män kommer att vara på åkern, två kvinnor arbetar vid kvarnen, en tas upp och en lämnas kvar.

Vi lever i en tid då vi inte skall tröttna att be och arbeta. Må Gud leda oss att vi ser hans vilja. Tiden är kort, men dörren till nådens ark står ännu öppen.

Vi får bereda oss att möta vår Gud. Han dröjer inte. Han kommer då tid är. Men även natten kommer då ingen kan verka.

Himmelrikets medborgare i världen

Gud beslöt att kalla Abraham. Han kallades att dra ut ur sitt land. Han fick löftet om ett annat land, Kaanans land.

Bland Guds folk föddes Messias, frälsaren. När Jesu uppgift var förbi lämnade han den här världen. Även Jesu tid här på jorden var förutbestämd.

Guds klocka tickar, vi ser den inte. Sol och måne indelar våra dagar, nätter och år. Som Guds folk har vi en speciell uppgift.

Guds folk lever kringspridda, som främlingar i världen. Vi arbetar och ber för de städer och byar där vi bor. Då det går dem väl, går det oss väl.

Gud har fridens tankar för oss. Han ger oss en framtid och ett hopp. Löftena håller. Hans tankar är så mycket högre än våra tankar. Gång på gång får vi förundras..

Evighetens kyrka

Det är vilodag, Herrens dag. Över jordens vidder ringer kyrkors klockor. Klangen kallar till Gudstjänst. Guds folk kallas att höra hans röst.

Rösten från himmelen ljuder "Träd in att se och smaka, hur ljuvlig Herren är". Men jorden är fylld av allt annat, så glädjelöst och tomt.

Evighetens kyrka, kyrkan där Lammets bröllop firas, hur ser den ut? Evighetens klockor kallar till bröllopsfest. Klangen går över slagfält, fängelsehålor, köpcentrum och konungars palats.

Knopparna spricker, försommarens färger är klara. Kyrksalen är beredd, platsen för bröllopsfesten pyntas, borden dukade och namnen är skrivna.

Evighetens kyrka, den boning som träder fram, när klockan kallat den sista gången, då klangen övergår i basunens ljud som ljuder över jorden.

I himlarymden, ovanför en jord som står i brand samlas bröllopsgästerna. Då är det Evighetens morgon. Brudgummen Kristus träder fram. Brudgum och brud förenas inför Herren Gud.

Gud, låt mig få se Evighetens kyrka. Gud låt mig få stå där inför det himmelska altaret. Gud låt mig en gång då höra rösten.

Gud tills dess, låt mig få vittna om dig!

Brudgummens vän

Jag har några dagar funderat över uttrycket "Brudgummens vän". Johannes döparen använder det uttrycket. Brudgummens vänner gläds över den himmelska brudgummen Herren Jesus. Vilken vän vi har i Jesus sjunger vi i en sång.

I en annan sång sjunger vi: minns din trofaste vän, hur på Golgata än, han för synderna döden där led.

Även på korset ber han. Han ber att du och jag skall ta emot försoningen. Synderna ber han inte för, de sonar han och då han tar dem på sig, då finns de inte mer. Han för dem bort, ner i jordens inre, glömskans hav, det bottenlösa havet.

Ja han ber. Även du i den bönen var med!

Som brudgummens vänner, som brudens vänner, som brudparets vänner fick vi delta i en bröllopsfest igår.

Det var en varm och fin bröllopsfest. Då jag försöker beskriva den kommer närmast ordet himmelsk i åtanke. Jo, det var något himmelskt på bröllopet.

Kristus var med. Vigselprästen Albert sade om jag minns rätt, att Kristus vill vara med. Ja, om Kristus vill vara med så är han också med.

Då blir det himmelskt, då Jesus, han som är Kristus, Guds son, Gud, världens skapare är med. Vad gör han då?

Jo, han gör allting nytt, då det är hans tid, Guds tid.

Bilden är från en annan kyrka. Då Kristus är i en kyrka blir det Kristi kyrka. Då Kristus träder in i en församling, då blir det Kristi församling. Då Kristus förenar brud och brudgum, blir de två ett.

Vilken mäktig Gud vi har. Honom får vi tacka!

Arbetsfolk i Herrens vingård

"Låt mig en arbetsman bli i din vingård" ljuder en mening i en sång. Ordet behöver ännu sås ut. Ja fastän det är som Paulus skrev att människans tunga är giftig o.s.v.

Ordet i sig är skarpt, ja skarpare än något tveeggat svärd. Det tränger igenom och det åtskiljer själ och ande, märg och ben. Det dömer över hjärtats uppsåt och tankar.

Men ordet är även mina fötters lykta och ett ljus på all min stig. Och om inte  Jesus finns i ordet blir det endast en ljudande malm, en klingande symbal.

Det fanns intressanta samband mellan de olika delarna i Henrik Perrets bibelläsningsplan igår. Förutom Rom 3, var det också Jesaja 58 och 2.mos. 31.

I moseboken berättas om hur Gud kallat konsthantverkaren Besalel. Honom hade han fyllt med sin Ande.

Han får tillsammans med en annan medhjälpare bygga nådastolen och arken. Ja strax innan lagen ges på Sinai.

Guds Ande lyfter fram denna nådastol, Herren Jesus ur det skapaste ord. Här finns mycken symbolik, mycket att tugga.

När förbundsarken drar fram är den fylld av lagens tavlor, Arons stav som grönskade och Mannat. Men över allt finns en nådastol, över vilken heliga keruber vakar.

Keruber med heliga vingar, en nådastol som inte skall skymmas..

Tack gode Gud!

Så nära är Han, i ordet finner du honom

Du hittar Gud i ordet. Du finner Jesus i ordet. Han är inte långt borta. En villfarelse går fram över världen idag. Man söker och söker Gud, men utanför ordet.

Vi jämställer våra egna känslor och upplevelser, det som känns rätt i vårt hjärta med Guds skrivna ord.

Det skrivna ordet räcker som grund för vårt andliga liv ända fram till den dag Jesus kommer åter. Därför får vi och behöver pröva våra egna erfarenheter, drömmar, syner och kunskap mot Bibelns skrivna ord.

Den gamla sanningen att Gud aldrig talar över och förbi sitt ord stämmer ännu. Men där Guds ord hålls fram, läses och predikas hör vi ännu hans röst.

Det var nyttigt och trosstyrkande att läsa Leif Nummelas ledare i dagens Uusi Tie.

Han är inte dold

Mina tankar gick den här morgonen till en söndag 3 år tillbaka i tiden. I bibeln fick jag stanna inför Romarbrevets tredje kapitel.

Paulus skriver: Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Paulus använder verkligen mycket kraftiga ord, samtidigt som han skriver att Gud skall döma världen. Finns det något hopp då en allseende Gud skall döma världen. Sångaren skriver: Vart flyr jag för Gud och hans rättfärdiga lag?

Paulus fortsätter: Inför Gud är alla syndare. Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

Deras strupe är en öppen grav, sina tungor använder de till svek. De har huggormsgift bakom sina läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. Deras fötter är snabba till att spilla blod.

Förödelse och elände råder på deras vägar, och fridens väg känner de inte. De har ingen gudsfruktan för ögonen.

Inga vackra och tröstefulla ord precis. Vad vill aposteln riktigt säga?

Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd.

Men sedan bryter ljuset fram genom en tröstefull underrubrik: Förklarad rättfärdig i Kristus:

Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. 

Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. 

I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.

Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen.

- - -

När jag betraktar detta kapitel, samtidigt som Hebreerbrevets elfte kapitel klingar i bakhuvudet målas en bild framför mig, av människor som föds till jorden och tar de första staplande stegen på en väg som leder framåt mot en korsning där Jesus kallande står.

I korsningen där en väg går mot vänster och en mot höger står han, Herren Jesus.

Ingen kommer förbi honom. 

Han vill leda människa efter människa in på den rätta vägen. Fadershemmet står det på skylten. Många slinker ändå förbi och går mot det andra hållet. En del smyger försiktigt, andra stolta med näsan i vädret och låtsas inte se Jesus. Skylten där det står mot Domen, vill man inte se.

En ständig ström och människor som skyndar åt båda hållen, hemåt och bortåt. En del kommer sårade krypande tillbaka med blicken fäst mot Jesus. Han leder åter in på den rätta vägen. hans blick är full av värme och förlåtelse.

Blicken vänd mot Jesus, eller bort från Jesus. Bilden blir inte riktigt färdig. Vi ser den i fjärran, som en visshet om ting man inte ser. Vi skyndar vidare i tro, förlitande på löftena om arvet och rättfärdigheten som kommer av tro.

Den dolda Guden

Den sista söndagen i maj har den dolda Guden som översikt. Ibland kan det kännas som om Gud är dold. Vad det beror på kan variera.

Kanske även du ändå har minnen då det känts som om Gud varit nära. Du minns gånger då Gud talat till ditt hjärta. 

Jesaja berättar om det året då kung Ussia dog. Han fick då se Herren på ett förunderligt sätt, sittande på en hög och upphöjd tron. Serafer, heliga änglar stod ovanför honom.

Ve mig, jag förgås måste profeten utropa. Men Jesaja fick sedan höra att skulden var borttagen och synden förlåten.

Att få möta Herren i evangeliet är det underbaraste mötet med Gud. Att få möta Jesu ansikte och erfara Guds nåd är för människan en viloplats. Då känns Herren nära. Då föds en längtan att komma ännu närmare. Då utbrister hjärtat, tack gode Gud!

Förlora fästet

På äppelträdet hänger ett äpple. Under vinterns stormar har det hållits kvar på trädet. Äpplet har ruttnat, men det har inte fallit till marken.

Någonting starkare håller fast äpplet. Dess egen kraft är borta, men som en symbol för något evigt hänger det kvar.

Vad är ditt och mitt fäste? Vad för oss genom tidernas stormar till målet på himmelens strand. Är det inte Guds ord och löften som bär oss.

Vad annat kan bära genom de laglösasa villfarelse som Petrus talar om. Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Där finns kraften som bär och håller uppe. Då förlorar vi inte fästet.

Måndagstankar

"En dag är för Herren som tusen år och tusen år som en dag" Med den versen fick jag börja den här arbetsveckan. Redan i morse lämnade jag att fundera på bibelordet och på något vis ramade det in den här dagen, en något annorlunda arbetsdag.

Petrus, hoppets apostel riktigt inskärper orden då han säger: Men en sak får ni inte glömma mina älskade: För Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.

Min arbetsgivare hade idag ordnat med ett mycket förtjänstfullt tillfälle då vi fick lyssna till ett mycket intressant och givande föredrag av Sveriges förra statsminister. Göran Persson är idag jord- och skogsbrukare på en gård utanför Stockholm. Dessutom äger han över tusen hektar skog i Rumänien.

Göran är en god talare. Han lyfte fram de hotbilder som han ser för landsbygdsnäringarna i Finland och Sverige. Klimatförändringarna, lönsamheten och urbaniseringen med dess utmaningar.

Bl.a som en följd av detta har man idag enorma problem med vildsvin, hjortdjur och även varg, ett stenkast utanför Stockholm. Vidare lyfte han fram intressanta saker inom världsekonomin. Han varnade också för överdriven skuldsättning. Skogsbruk är ekonomi betonade han skarpt.

All heder åt Göran för ett förtjänstfullt föredrag. Efter att jag läst Erlings bok var det intressant att se Persson. Det förstärktes kanske också av att jag träffade Erling för en dryg vecka sedan.

En mening som gjorde mig ledsen var då han sade "skog är min kyrka". Vidare skog är som en kyrka.

Visst förstår jag tanken, det är mäktigt att gå under höga furor och även se lönen av ett hårt arbete.

Men det finns ett arv som inte vissnar. Ett arv som du får av nåd, genom tro och som uppenbaras efter Babylons fall och tidens slut. 

Visst var Göran en god talare, bättre än en präst sade en kollega. Ja det stämmer också på så vis att han nog räknade med och även insåg de orosmoment som vi ser i vår värld idag. Han lyfte väl nog fram dem tydligare än mången präst.

Men ändå saknades hoppet. Själv bestyrkes jag i insikten att den här tidsåldern går mot sitt slut. Det som Uppenbarelseboken beskriver vid Babylons fall kan vara mycket nära, Gud vet.

Sedan upplivades jag, då jag tänkte på det kristna hoppet. Framtidstro och hopp mitt i en orolig värld. Vilket radikalt och tidsenligt budskap bara vi vågar och får kraft att ropa ut det.

En kyrka som finns ovan molnen, segerns kyrka där lovsången ljuder även efter Babylons fall. Tack Gud för den här dagen. Jag får fortsätta att be för Göran. Han är en vis man, rakt på sak och med ett hjärta även för medmänniskorna.

Må Gud välsigna hans verk och må Gud lyfta hans ögon även ovan furornas prakt. En dag är för Herren som tusen år och tusen år som en dag.

Hoppets apostel

En annan av dagens texter är skriven av Petrus, han som kallas för hoppets apostel. Han skriver att Gud genom Jesu Kristi uppståndelse har fött oss till ett nytt levande hopp.

Och till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna. Ett arv som förvaras i himlen. Och med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.

Alltså något finns redo. I den sista tiden skall det uppenbaras. Vi får leva i tron och bevaras i tron fram till den dag hoppet går i uppfyllelse.

Vi sjöng också i dag den gamla sången "snart rinner upp i öster". Sången påminner om att vi behöver ha olja i vår lampa om vi vill möta Gud.

"Se tidens afton nalkas sitt slut med fulla drag. Det lider mot en morgon som bringar evig dag."

Det finns ett djup och ett allvar i sångerna från väckelsens morgon. På något vis är det svårt att i en predikan vara lika konkret. Vi behöver dessa väckelsesånger, som visar fram mot den dag då hoppet förbyts i åskadan.

Välsignad arbetsvecka!

Guds folks hemlängtan

I en av dagens texter från Jesaja läser vi: Herren är en evig Gud. Han blir inte trött och mattas inte. Hans förstånd kan inte utforskas.

Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

Men den som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.

Felaktiga glasögon 999

Felaktiga glasögon

En människa kan vara närsynt och långsynt. Jag är närsynt och har i 40 år haft glasögon som korrigerat synfelet. De senaste åren har jag börjat bli långsynt och har därför en dubbel korrigering. Jag tror att en människa kan ha samma svagheter då hon närmar sig Gud, då hon försöker förstå hans vilja. Det här inlägget är nummer 999 i min öppna dagbok "korset blott", skrivet på vägen hem.

Mycket har skett på vägen hem. Mycket har skrivits, kanske för mycket. Guds tankar är så mycket högre än mina tankar. Vad är då en människa att du tänker på henne. Men Herren är god. Han för oss, han bär oss genom livet och ända hem. Därför skriver jag med något suddiga glasögon, nummer 999.

I helgen fick jag glädja mig över möten med troende människor i ”världens mest sekulariserade land”, Sverige. I Svenskfinland, som mycket liknar Sverige förs samtidigt ett smutsigt spel, ytterst handlar det väl om att man vill förbjuda användningen av vissa bibelställen. Man tål dem inte för man vill skapa sig en egen gud och min gud är inte sådan säger man.

Samtidigt pågår också samma strider i många väckelserörelser, kampen förs också i människors hjärtan. Så ser det ut, sett med mina ögon i vår del av världen år 2018. På andra håll i världen och med andra glasögon sett kan det se helt annorlunda ut. Jag tror att vi inte skall förlita oss på våra egna glasögon, eller någon annans. Han, som har ögon som eldslågor vet vilket verk vi är. han råder oss att köpa ögonsalva. Genom sitt ord vill han ta bort dimman och smutsen på våra glasögon. Det får vi tacka honom för.

Jag tänkte i helgen på de första kristna församlingarna. De blomstrade en kort tid. Kolosse förstördes av en jordbävning. Gud flyttade ljusstaken, alltså tron dog ut från så gott som alla församlingar. De blev utspydda ur Guds mun. Men de första kristnas kroppar vilar i mullen, själarna är hemma hos Gud. De gjordes redo, de tvättades rena av det blod som rann ner för korsets stam. I tro stängde de sina ögon, de trötta ögon som fick se Jesus och för evigt skall få leva i hans ljus. Aldrig skall de bli trötta, aldrig skall de rinna, i klarhet skall de skåda Jesus, redan nu och i väntan på kroppens uppståndelse och sedan i evighet.

Det fantastiska är att även vi får dagligen samma budskap som de fick, bara vi orkar läsa vår bibel. Vi får ta del av tröst, uppmuntran, varningar och det största: att synden är förlåten i Jesus Kristi blod. Läser vi bibeln och får nåden att ta emot ordet fostras vi till samma tro som de första kristna, en saliggörande tro, en tro som för hem.

I bibelns ljus ser vi att det som sker på våra orter, i våra hjärtan, i hela världen visar mot Antikrists ankomst, tidens slut och Jesu segerrika ankomst. En kort liten tid har vi kvar. Om Herren dröjer något går vi mot gravens vila. Evigheten är ständigt endast ett andetag ifrån oss. Om tider och stunder vet vi inte mera än vad ordet visar och vad Anden uppenbarar genom ordet. Vår tröst, vår uppgift, vårt löfte, vårt hopp är att leva nära Jesus. Vi har samma kamp, samma väg att vandra som de forna heliga och vi har samma mål inför våra ögon, bara vi använder bibelns glasögon.

Bibelns ord visar så klart hur Gud vill att vi skall leva i denna verklighet. Johannes skriver:  

"Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok."Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat detta för mig. Men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder profeterna och till dem som håller fast vid orden i denna bok. Gud ska du tillbe."

Och han sade till mig: "Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig."

"Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden.Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.

Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna om allt detta för er i församlingarna. Jag är Davids rotskott och ättling, den klara morgonstjärnan."

Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det ska säga: "Kom!" Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.

För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok. Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom Herre Jesus!

Herren Jesu nåd vare med alla.

Guds ord

I dag blir det vanligare att "namnkristna" ifrågasätter Guds ord. Man närmar sig bibeln i fel anda, eller som man brukar säga, som f.n läser bibeln.

Luther skriver i sin psalm att "Guds ord de måste låta stå". Luther talade också om att lyfta på hatten och gå vidare då man inte förstår något. Guds ord står fast fastän människan förkastar det.

I går kom frågan om att häda den Helige Ande upp på vårt bibelstudium. Att smäda Nådens Ande, sedan man fått smaka att Herren är god.

Vad är det som sker med en människa som till först tycks ha en brinnande tro. Hon, eller han studerar teologi, blir kanske präst, eller förkunnare, medan denne samtidigt ställer sig över Guds ord. Fenomenet är på intet sätt nytt. Vi minns vad som hände med konung Saul, med Salomo, med Koras och Elis söner. Vi minns hur Isebel och Ahab förföljde Elia och Guds profeter.

Vad händer då en människa börjar växa och vilja bli stor i sig själv i Guds rike. Då hon predikar det som människan vill höra. Då människan och människor upphöjs. Den Helige Ande upphöjer inte människor. Den Helige Ande visar på Herren Jesus.

En kristen vill böja sina knän inför Herren Jesus. En Kristen vill böja sig under ordet. En kristen vill följa Jesus. En kristens väg går ofta genom lidande, men mot en evig seger. Den som älskar mig följer mina bud säger Jesus.

I dagens bibelord finns kraft och tröst. "Likt en svävande fågel skall Herren Sebaot skydda Jerusalem, skydda och hjälpa, skona och rädda"

"Men den grund som Gud har lagt står fast. Den är märkt med orden: Herren känner de som är hans"

Himmelriket

Jesus berättar många liknelser om himmelriket i Matteus 13. Vi förstår att det är en brokig skara som rör sig i Guds rike. Ändå är det endast Jesus, som ser till hjärtat, som förmår skilja de goda från de onda.

Den onde verkar också trivas i Guds rike. Han sår ogräs då människor sover. Förr fanns det något som kallades kyrkotukt. Idag når du "höga poster" bättre då du förespråkar otukt. 

Ändå behöver vi inte misströsta. Den gode Herden föder sina lamm, ja mitt ibland ulvar. Den goda säden mognar, mitt ibland ogräs.

I en Sions sång sjunger vi om försonaren som går ibland sitt husfolk, prydd i sina helga sår. Han fröjdas över sin mödas lön, Guds barn som lever, mitt ibland och sida vid sida med den ondes barn. Guds barn som lever i världen, men inte av världen.

Människosonens änglar

Jag har en tid tänkt på ett ord av Jesus. I liknelsen om ogräset och vetet berättar Jesus hur Människosonen skall sända ut sina änglar och de skall samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt och kasta dem i den brinnande ugnen.

Skördetiden är tidens slut. Vem änglarna är förstår jag inte riktigt, men en dag visar det sig då allt fullbordas. Ändå tror jag att ordet och predikan i kraft av Guds ord har en uppgift. Guds sändebud som håller fram Guds ord. Ordet som sås, men blir förkastat. Ordet som förhärdar då människan inte tror det och förkastar det.

Ordet är skarpt. I kärlek till medmänniskor får vi så ut ordet, allt Guds ord. Ordet binder, det vet vi, men vi får be att ordet ännu löser och väcker. Det finns kraft i Guds ord.

Jesus säger på ett ställe att han sänder ut sina lärjungar som får bland ulvar. Ulvarna hatar fåren. Ulven vill riva och döda fåret. Ulvarna vill skingra fåren för att de skall bli ett lätt byte.

Ändå binds även dessa ulvar. Då de förkastar Guds ord och Jesus fårens herde och genom otron förs de ut ur hans rike. De lämnar där synligen som ogräs, mitt bland vetet.

Är jag ogräs eller vete? Förs jag en gång in i de himmelska ladorna eller blir det elden. Ordet är så skarpt att även den frågan ställs. Även det är Nåd.

I den otäcka debatten på nätet lär en pastor ha sagt. Den där Korsnäsherden är jag räddare för än en laestadianpredikant. Är det Guds ord och människor man är rädd för? Borde man inte frukta honom som har makt att binda till händer och fötter och kasta i den eviga elden. 

Gud och hans ord står fast än i skördens tid. Ordet som sänds ut för att ge liv, men inte återvänder fåfängt även om det förkastas. Det är allvarligt att vara människa. Det är sorgligt då Guds ord förkastas. Det är alltid gott att vara Guds barn och tro på honom, framom bristfällig mänsklig vishet.

I blodets renhet

Den som inte haft förmånen att växa upp i väckelsesammanhang kanske inte förstår betydelsen av "blodets renhet" och att leva i blodets renhet. Även väckelsekristna kan förstå uttrycket och betydelsen något olika.

Jag älskar det bibliska språkbruket. Det finns en sådan kraft i orden. Lammets blod, alltså Jesu blod som tvättar bort synden. " De hade tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod"

Under två helger har jag haft nåden att få stanna inför en text från Lukas 24. "att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk"

Omvändelse, syndernas förlåtelse och förkunnelsen i Jesu namn. I Guds namn, i den treenige Gudens namn. Vilken kraft det finns, det rasslar både i himmelen och på jorden.

Jag hade i helgen förmånen att något få diskutera med en dansk predikant. En Luthersk teolog som studerat vid Nissens bibelskola. En dansk som verkar som predikant i ett svenskt fridsförbund.

Ordvalen kanske varierar något, men en Andens enhet råder. Det är stort att Gud redan nu för samman människor som kommer från olika kulturer, men fått nåden att tro genom samma Gud och vill förkunna om Herren Jesus.

Men ack vad den kyrka är kall och tom där blodets röst inte hörs. Där man inte vill dö bort från synden och leva för Herren. Där det inte predikas om omvändelse. Där man inte förstår att Gud vill att vi skall leva i blodets  renhet. Där man predikar syndernas tillåtelse istället för syndernas förlåtelse.

Men ljuvligt är det där vi får tala om dopets nådeförbund. Där vi får leva i daglig bättring och omvändelse till Herren Jesus. Där Guds kärlek får råda. Där Jesus vandrar mitt ibland sina barn. Där rösten ljuder: frid vare med Er!

Närsynt och blind

"Se hur de hatar dom andra". Nej, så står det inte i bibeln. Däremot kunde man sammanfatta diskussionen på nätet om den nyvalda kyrkoherden i Korsnäs på så vis.

De som skriver titulerar sig som kyrkoherdar, teologer och så vidare. På något vis är det sekulära samhället mycket barmhärtigare mot oliktänkare än såkallade liberala kristna.

Jag är mycket medveten om att även sådana som kallar sig konservativa eller bibeltrogna (även jag) jag gör sig skyldiga till samma synder.

För visst är det synd. Att kränka, eller såra en människa med sina ord är synd. Jag råkade idag fastna inför Petrus undervisning i sitt andra brev (vers 5)

"Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor.

Även Jakob talar om tungans synd. Den synden florerar i nätdiskussioner och på bloggar. Så bör det inte vara. Med samma tunga som man prisar Gud borde man inte förbanna medmänniskor, även om de går emot Guds ord och Bibelns auktoritet.

Då 10 000 pundsskulden är betald borde det också synas i hur jag bemöter mina medmänniskor.

Den klädnad som blivit vit i frälsarens blod ger till daglig bättring mod.

Saknar vi detta är vi närsynta och blinda och glömmer att vi blivit renade från tidigare synder skriver Petrus.

Guds ord är en ögonsalva. I Kristi fullkomliga verk finner en närsynt tröst, även om ordet uppmanar till steg på bättringens väg.

Gläd er

Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag, gläd er! Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.

Paulus, Guds sändebud, han som blev förföljd, skymfad och föraktad medan han levde och ännu idag. Själv hade han förföljt Guds församling.

Paulus hade mött Jesus. Skenet från hans härlighet hade gjort honom blind. Men han hade fått sin syn och även en förunderlig klarsyn.

Han fick leva nära Herren. Uppmaningen får vi ta till oss. Då må det kännas hur som helst.

Glädjen i Herren är evig!

För Gud är inget omöjligt

Sverige sägs vara världens mest sekulariserade land. Den svenska Lutherska kyrkan är kanske en av de kyrkor som avfallit längst från Guds ord.

Kan då Gud verka i ett sådant land? Det var trosstyrkande att se och höra något av hur Gud verkar. Endast en bråkdel av Guds handlande kan vi förstås se och förstå.

Jag läste något om den svenska kyrkans verksamhet på nätet. Inte prisade man Herren Jesus direkt. Men då en människa i nöd ringer till den kyrkans samtalstjänst svarar nu som då en varmt troende pensionerad präst och själavårdare.

En man som Gud helat från en dödlig sjukdom. Ringer du och sjukanmäler dig så kan det ofta vara en kristen man som svarar. På åldringshemmet då de gamla skall gå och vila kan de få höra: Jesus älskar dig! Den generationen har ännu minnen från den tiden då Sverige var ett kristet land. Viskningen om Jesus kan bli det som gör att fröet börjar växa och den gamle får frid med Gud, genom tron på Herren Jesus.

I den svenska kyrkans lokal där jag på morgonen svängde en tidning som var på bordet (på första sidan lyfte man fram någon prideparad) samlades man till Högmässa. Där fanns många invandrare. En liten flicka hörde jag gnola på en sång om Jesus medan hon gick ut.

Han som höll Gudstjänsten var samma man som Gud helat. Senare på dagen fylldes samma kyrka av en ung församling där medelåldern verkade vara runt 20 år. De kom knappast för den där tidningens skull. De kom för att sjunga och höra om Jesus.

Ja, sedan var det den unga metallingenjören som berättar något om Jesus på sin arbetsplats. Han som funderade på hur de kunde få nåden att förstå, att de inte endast behöver veta om personen Jesus. Hur de skulle få nåden att se Jesus som sin frälsare.

Över allt lyser sedan Guds goda varma sol. Drivorna smälter, fåglarna sjunger. Det är som på Noas tid. Arken fylls. Gud vet när den lyfter.

Han som ger kraft

På måndagsmorgonen fick jag den här veckan en bibelvers: Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.

Filipperbrevet är ett förunderligt brev. Paulus som var i Herrens tjänst, ett mäktigt Herrens redskap framför ett rikt budskap i hela brevet.

Rikt är också budskapet som altartavlan i Mariakyrkan ger. Där finns himmelrikets nycklar. Där finns tuppen, lammen. Där står bondgossen med spaden, blicken är vänd mot skyn. Kvinnan som sitter i rullstolen, det nyfödda barnet.

Inget som görs i Kristus är förgäves. Allt finns kvar. När ljungelden flammar vid Kristi återkomst blommar allt ut på himmelens strand.

Uppståndelsens härliga morgon. Folk som levt i tro under olika tider förenas i ett land av ljus. Kristus regerar där. Redan här nere regerar han i de troendes hjärtan. Där är allt fullkomligt. Där finns ingen synd, ingen sjukhet.

Men kvar finns tacksamheten och nåden. Ja det är nåd, en förunderlig Nåd.

Helvetets portar och himmelrikets nycklar

I trakten av Cesarea Filippi hade Jesus en fråga till sina lärjungar. Vem säger människorna att Människosonen är?

När han sedan vänder frågan till lärjungarna svarar Petrus. "Du är Messias, den levande Gudens son."

Kött och blod hade inte uppenbarat det för Petrus, utan Jesu Fader, Gud i himmelen. På denna klippa vilar Guds församling.

Klippan som rämnade. Jesus som blev övergiven av sin Fader. "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig."

Helvetet är en plats som Gud övergivit. Den eviga döden, bortvisad från Guds ansikte.

Himmelrikets nycklar är given åt Guds församling. Helvetets portar skall inte få makt över dem.

Bekännelsen att Jesus är Messias. Att han övervann döden, den eviga döden och att han gjorde det i ditt och mitt ställe.

Predikan om Jesus. Han som segrade. Han som måste bli övergiven av sin Fader. Det som skulle ha varit din och min lön och olyckliga framtid.

Den eviga döden är besegrad av Herren Jesus. Över den som tror på Jesus har döden ingen makt. Tron kommer från Fadern och är stadigt förankrad på himlastranden.

Ovan flodens vatten står en man klädd i linnekläder. Daniel fick se honom. Gud har låtit oss se honom. Människosonen, Herren Jesus. Efter mötet med honom reser vi tryggt vidare. "Så reser jag trygg till det härliga land, fast vågorna skyhöga gå."

Jesus lever. Trygga kan vi invänta basunens ljud och Överängelns röst. Då den levande Jesus stiger ner på jorden sker ingången till Guds eviga rike.

Då är det ingen skillnad om vi lever eller kallats till vila. Gemensamt möter vi honom. I ett ögonblick, först de i Kristus insomnade, sedan de i Kristus levande. Tillsammans går vi honom till mötes.

Frälsaren, han som vi tror på. Helvetets portar övervann han för dig och mig. Tron är ingången till livet, det eviga livet.

Hur kan då hjärtat då mera vara kallt då vi vet att Brudgummen kommer. Då vi vet att platserna vid borden är beredda. Då vi vet att Lammets bröllop stundar. Tider och stunder bekymrar vi oss inte över, för det vet ju Gud. Vi kommer endast att bli överraskade. Kommer du nu Herre.

Så reser vi i Jesu namn. Budskapet om Honom klingar. Bibeln har vi med Oss. Han, Jesus som övervunnit helvetets portar har gett oss det glada evangeliet. Då det ljuder rasslar himmelrikets nycklar.

Vem var det som kunde ge tro, Jo det var Gud. Tjänaren behöver endast ösa ur källan. Källan till liv, evigt liv, Jesu namn och blod. Allt vilar i Faderns händer.

Jesus med

Det känns litet ovant att packa väskan. Bibeln, psalm- och sångboken är med. Men annars känns det tomt. Visst är Guds ord rikt och inte tvivlar jag på Herrens löften. 

Ändå känns det.. Ja jag får inte riktigt grepp om det. Men i Jesu namn får vi ändå ge oss av. Om han är med och välsignar och låter  den Helige Ande vara med så fattas ändå inget. Den gode Herden har endast en hjord. Till den skaran av små lamm får vi höra varän vi befinner oss.

En bön har jag i hjärtat. Att Herren skulle leda, så inget vi predikar skulle skymma Herren Jesus. Att han skulle bli förklarad och vi skulle få nytt mod på himlavägen.

Fördolt av Herren

Vi minns budskapet som Daniel fick på sin tid. Det kommer en tid av nöd.Fursten Mikael skall då försvara hans landsmän. På den tiden skall alla bland Daniels folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken.  De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam. 

De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt.

Men Daniel skulle gömma dessa ord till ändens tid. Idag finns det i vår Bibel. Han fick höra om hur kunskapen skulle bli stor. Jesus undervisade senare om tidens slut. Den helige Ande uppenbarade det för apostlarna som skrev ner det och den förhärligade Kristus visade sig ännu för Johannes där på ön Patmos.

Jesus visste inte stunden för sin återkomst då han levde på jorden. Endast Fadern vet. Jag tror så enkelt att Gud uppenbarar genom den helige Ande det som vi behöver veta. Kunskapen finns i Guds givna ord.

I dag läste jag det sista kapitlet i Daniels bok. Hur Daniel fick se två andra där, en på flodens ena strand (Tigris) och en på den andra stranden. Sedan såg han också en man som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten:

Han hörde frågan ställas, som vi också ofta ställer "Hur länge dröjer det innan änden kommer? Han hörde svaret: Efter en tid och tider och en halv tid och när det heliga folkets makt är krossad, då skall allt detta vara fullbordat.

Daniel förstod naturligtvis inte svaret. Han fick inte heller någon förklaring. Förklaringen skulle ges i ändens tid.

Många skall bli renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skall bedriva sin ogudaktighet och ingen ogudaktig skall förstå detta, men de förståndiga skall förstå det. 

Svaret är förunderligt: Från den tid då det dagliga offret blir avskaffat och förödelsens styggelse uppställd skall det gå 1 290 dagar. Salig är den som håller ut och hinner fram till 1 335 dagar. 

Ett liv värdigt Gud

Paulus uppmanade de kristna i Tessalonika att leva ett liv värdigt den Gud som kallar dem till sitt rike och sin härlighet. Det är en dubbel kallelse. Att leva för Gud här i tiden och sedan i härligheten där hemma.

Lidanden skulle komma. Men Gud skulle inte lämna dem ensamma. Guds medarbetare Timoteus skulle via evangelie  predikan styrka dem så att de inte vacklar.

Fläckfria inför Gud och Fadern skulle de få vänta på Jesu ankomst med alla heliga.

Inför svåra tider

I ett av de äldsta bevarade breven som Paulus skriver uppmuntrar han de kristna i Tessalonika. Brevet är kärleksfullt. Han uppmanar till ett liv i Kristus.

Varje kapitel avslutas med en påminnelse om att Jesu ankomst står för dörren. Paulus nämner om vredesdomen som skall drabba världen. De kristna i Tessalonika skulle bli bevarade från den. Knappt 20 år före Jerusalems förstörelse talar han också om en vredesdom som skall drabba judarna, då de motarbetar Kristi verk. Att Paulus talar om en vredesdom för judarna i det här brevet har jag inte tidigare noterat. Han skriver att vredesdomen har kommit över dem.

Paulus har hört hur de troende tjänar den levande Guden medan de väntar på Jesus. Herren Jesus skall bevara dem från den kommande vredesdomen.

Fortsättning..

Skälvande inför Jesus

Guds nåd har uppenbarats

När jag vaknade hade jag en mening som snurrade i bakhuvudet. ”Skälvande inför Guds Nåd”. Finns den i någon sång, eller var används uttrycket?

Guds nåd, alltså Jesus. Kanske det är bra att vi någon gång riktigt får kapitulera inför Honom, den uppståndne? När jag har läst om de rädda lärjungarna har jag varit litet förundrad. Kanske jag rentav sett ner på dem. Jesus måste ju tillrättavisa dem.

Paulus skriver till sin medarbetare Titus.

”Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. ”

”Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.”

Jesus tillrättavisar oss ibland. Det sker genom ordet, men ibland med en viss fördröjning. Men han lyfter även den skälvande. Han ger nytt mod.

Paulus sade ännu till Titus: ”Så ska du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.”

Guds ord håller, det är skarpare än ett tveeggat svärd. Det krossar, styrker och lyfter. Ordet vill inte lämna oss i ljumhet.

De vita klädernas söndag

Den här söndagen kallas också de vita klädernas söndag. Temat är uppståndelsens vittnen. 

Iklädda Kristi rättfärdighetsdräkt får vi idag vila. Ordet vittnar om Jesu seger. Han övervann synden och döden och är din och min Herre och Gud.

 Frid vare med er säger Jesus då han uppenbarar sig för sina lärjungar. 

Omvändelse och syndernas förlåtelse

I morgondagens evangelietext förklarar Jesus skrifternas uppfyllelse för sina lärjungar. "Och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem"

Ja det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda. Nu stod han som varit död, men lever mitt ibland dem. Ja, med sina egna ögon fick de se honom.

Allt måste uppfyllas som det stod skrivet om honom, i psalmerna, i Mose lag och profeterna.

Själv hade han på korset utropat: Det är fullbordat! Nu hade han ännu helgat graven och uppstått.

Det räcker alltså som vi sjunger: han fullgjorde vad vi borde. Hans utvalda apostlar gick på hans befallning ut. Ja det började i Jerusalem.

Ännu predikas det i hans namn. Det predikas omvändelse och syndernas förlåtelse. Johannes döparen fick se det komma. Han såg Guds lamm på vägen till altaret. Han utropade : Se Guds lamm som tar bort världens synd.

I en annan översättning står det: Guds lamm som bär världens synd. Han bar, han tog bort. Har vi något fastare på den här jorden att förlita oss på än Jesus, Guds felfria offerlamm.

Jesus som lever och ännu bär märkena efter spikarna och hålet i sidan, därifrån Guds rena blod rann till sista droppen.

I hans namn får vi vittna om omvändelsen till syndernas förlåtelse som det också står. 

Omvändelsen till Jesus.

Omvändelse till Gud, genom att tro på hans Son och hans sons fullkomliga verk. Omvändelse från alla felaktiga byggnads verk.

Jesus min frälsare! Han min räddare och förlossare, mina synders förlåtelse.

Med knäppta händer

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Det finns kraft i bedjande händer..

Jesus kommer snart!

Har du berättat att tiden går mot sitt slut? Har du berättat om Jesus, för de omkring dig? Åter igen fick jag en fråga. 

Jesus kommer snart! Det är de löften Bibeln ger oss. Varför? Jag tror att Gud vill att vi skall leva med detta budskap klingande, som en ljuvlig ton, ett trons och hoppets baner.

Snart nalkas den stora dagen då allt går i uppfyllelse. Alla forna Heliga, i Herren insomnade väcks vid den sista basunens ljud. De som ännu lever i tro på honom får sträcka  upp sina händer och förvandlade lyfta från jorden. 

En omedelbar förvandling och så är Herrens folk från alla folk och stammar, från olika tider och sekler förenade runt Lammet, inför Guds och Lammets tron.

En kort liten tid, blott en dag, ett ögonblick i sänder. Visst ger det en förunderlig kraft. Vi är på vandring hemåt. Vi är på vägen hem.

Efter två långa kvällar, den ena i Herrens tjänst, den andra i arbetets tjänst blev det en tidig väckning. Ungdomarna från bönehuset skulle på resa. Må Gud välsigna den resan.

Men den här morgonen skulle jag inte sova. Gud ville att jag skulle förbereda mig för en annan resa. Resan till Boden om en vecka. Ja om Herren dröjer och Gud, så vill.

Hur bereder vi oss för en resa. Hur bereder vi oss för den stora resan, mötet med Gud på himmelens strand?

Jo, vi lyfter blicken mot Jesus. I tro ser vi på honom. Han har iklätt oss den härliga dräkten, rättfärdighetens vita kläder.

I Jesu Kristi blod, i han dyra namn är vi beredda, utrustade för mindre och större resor. Allt är berett, vi behöver endast tro.

En kort liten tid. Mera behöver vi inte veta. Morgondagen, liksom den här dagen är i Herrens händer.

Du som är trött, du som dignar under bördor, du som älskar Jesus. Han kommer snart och intill den dagen bär han dig.

En välsignad dag med Herren!

Kallad av Gud

Är Jag då kallad? Är jag då utvald av Gud, att leva som hans barn här på jorden. 

I psalmen sjunger vi "Jag är en planta uti din gård, för evigheten uppdriven, jag var knappt till, när i Faders vård, åt dig jag redan blev given.

Varför då tvivla! 

Vi får vandra med Gud, med Herren Jesus, den uppståndne. En dag ser vi honom hemma hos Gud. Där finns en plats beredd för dig och mig!

Jag har en fråga!

Jag fick en fråga. Har jag fått smaka att Herren är god? Har du fått smaka att Herren är god?

Frågan ställdes åt mig då jag läste Bibeln. I överskriften för söndagens texter i kyrkohandboken hänvisas till Petrus första brev.

"Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning"

Därefter fortsätter Petrus: "då ni nu fått smaka att Herren är god"

Herren är god! Låt oss smaka på de orden. Visst är Herren god! Eller tvivlar jag på de orden?

Nej, Herren är god! Han har kallat mig. Han har kallat mig till det utvalda släktet, Guds folk. Guds folk som får leva i Guds underbara ljus.

Petrus skriver i samma kapitel att Gud har kallat oss från mörkret, till sitt underbara ljus.

Alltså vi som lever i tro på den uppståndne Frälsaren, Herren Jesus är Guds eget folk.  Ett folk som fått smaka att Herren är god. Ett folk som får förkunna hans härliga gärningar.