Jag märkte att jag skrev i föregående att den onde kan stinga och bita.
I sin syn ser Johannes att ängeln har nyckeln till avgrunden. Den onde har alltså varit lös men han binds för en bestämd tid.
Bland annat Judas skriver också om avgrunden. Han skriver om de fallna änglar som Herren håller i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom.
Jesus berättar om den rike mannen som plågas svårt i något som Jesus kallar helvetet. Han ser Lasarus som är förd till platsen vid Abrahams sida. Men mellan dem finns en stor gapande klyfta. Efter döden kan själen inte mera byta sida. Själen kan bli frälst endast hör på jorden. Efter döden är det för sent.
Det nämns inte att Lasarus skulle kunna eller behöva se den andra sidan. Men den rike mannens plåga var svår och han kunde där i sitt vänterum se över till den andra sidan. Ve den människa som hamnar i ett sådant tillstånd.
Via webbradion sjunger man från Luleå att glädjen i världen är flyktig och kort. Glädjen i Jesus är evig och sann. Den själ som funnit Jesus skiljs inte från honom om han inte själv går bort.
Johannes ser ängeln stänga avgrunden och försegla den över Djävulen.
Avgrunden är stängd för att han inte längre skall bedra folken förrän de tusen åren nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid.
Nog är det gott att vi är trygga med Herren Jesus då den onde släpps lös. Då vi förlitar oss på Guds ord binds vi vid Jesus som besegrat den onde och även bundit honom.
Sedan ser Johannes troner och de som satt på den fick makt att döma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar