Där står ett lamm och stilla bär..

I gudstjänsten i söndags satt jag och betraktade lammet ovanför altartavlan. Det lammet som har stått där i århundraden.

Jesus offerlammet bar stilla hela världens synd. Han bar dina och mina, vi som lever 2000 år senare.

Han bar hela världens synder. Tänk även deras, alla de som förnekar honom. Han bar synderna och försonade dem, till frälsning för många.

Jag läste igår om ärkebiskop Desmund Toto, som lär ha sagt att han hellre går till helvetet än till himlen, en homofobisk himmel.

Det är allvarligt då människor ställer sig över Guds ord. När man tillber en annan Jesus. Bibeln kallar honom Antikrist.

Det finns ingen annan himmel än Guds himmel. Den himmel som är beredd för rentvättade syndare. Syndare från gator och gränder, från stäppar och skogar.

Det känns så ledsamt att höra hur allt fler avviker från biblisk tro. Hur känns det då för Jesus? Han som sade Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör. 

Jesus har försonat hela världens synd. 

Vem är du människa, som tror dig veta hurudan Guds himmel skall vara? Jesus bereder ändå där plats för dig just nu. Även för dig som hatar Guds ord och ser ner på Guds barn. Jesus bereder plats för såväl Desmund Toto som för dig och mig.

Låter vi honom bereda oss? Han som ännu ber för oss då han går runt i bröllopssalen och ser på namnen som är skrivna där vid borden. (lånar en bild av en jordisk bröllopsfest)

Hans kärlek är så stor att han kallar ändå tills bröllopsklockorna börjar ringa och han kommer ner för att hämta de färdiga, de som är värdiga.

Värdig är den som tog emot kallelsen och blev tvättad ren i Lammets blod. Först då är det tid för Lammets vrede utanför bröllopssalen.

Han som gav sitt blod intill sista droppen för att  du skulle få komma in. Han som svettades blod för dig där i Getsemane. Han som ännu så milt frågar: inte vill väl ni också gå bort.

Mina tankar går till de predikningar som jag fick lyssna till där mellan furorna i söndags. Vad kan vara mera ledsamt än en begravning där man bara minns vad den bortgångne gjort. Där ingen minns att denne tog emot sin frälsare. Att han behövde en frälsare.

Tomma är då världens minnen om platsen i bröllopssalen förkastades. Tänk om jag förkastar honom som älskar mig?