Längs livets älv

Vi hade tänkt göra en vandring längs Utterleden i lördags. Då det var så regnigt på lördagen, beslöt vi oss att försöka på söndagen i stället. 23 km var planerat, men då det regnade igen på morgonen lämnade vi bort ett avsnitt, så det blev 19 km i stället.

Det var ett bröllop i bönehuset så sammankomsten var flyttad till kyrkan och klockan 18. Enligt planerna borde vi hinna dit i god tid. Regnet avtog och 9.30 kunde vi påbörja vandringen.

Strax före Hjulforsen kom en kraftig regnskur. Därefter blev det litet kallt, men solen värmde. Leden gick stundom längs älven med dess rinnande vatten. 

Där långt ute i skogen fick jag åter en påminnelse om i vilken tid vi lever i. Vi lever i en tid lik vad aposteln Johannes fick se I en av sina syner.

Han fick ju se en annan ängel flyga högst uppe på himmelen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för de som bor på jorden, för alla folk och stammar, språk och folkslag. "Frukta Gud och ge honom äran ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna."

Älvens vatten rinner sakta ut mot havet. Några minuter före 12 ljuder psalmsången från Luleå mellan furorna. 

"Väl osynlig är han, men han talar, talar stundom varning, stundom tröst". Vi får till först höra om farissen och publikanen. Vi får lyssna till sången om fågeln som sitter på gungande gren och sjunger så vackert sin visa.

Vi vandrar på bron över älven och Aposteln Jakob kommer med på färden. Vi får lyssna till det ordets skatt, som vi behöver så väl i de yttersta tiderna. På myren tonar brödernas röster ut och småningom även sången.

Det gick så lätt då Herrens ord var med på färden. När rösten tystnat kommer tröttheten och tomheten, ödemarkens tystnad. Guds ord fyller den öde jorden med liv.

Även annorstädes i ödemarken, vid Vitsjön, några km från vår vandringsled ordnades det med möten den här söndagen. Guds ord predikas över hela jorden, trötta, våta och smutsiga vandringsmän får bli iklädda den vita och rena dräkten.

Det blev en välsignad vandring. På hemvägen påmindes vi ännu om hur viktigt det är att likt Jesus varje söndag söka sig till sammankomst, alltid då vi har den möjligheten. 

Vi fick ännu höra om Guds vapenrustning, Jesu fullkomliga verk. Slutet av den predikan fick jag avnjuta i den varma bastun.

Med torra och rena kläder, med beredvillighetens skor på fötterna fick vi fara till kyrkan. Solen som lyste rakt in genom fönstret värmde skönt. 

I kyrkan fick vi samlas likt tidigare vandringsmän under århundradens lopp. Hela familjen var med. Då fick hjärtat sjunga Tack gode Gud, Tack Gode Gud!