Och se!

"Och jag såg en ny himmel och en ny jord." I en syn fick Johannes se det nya. Den gamla jorden var borta.

En gång så går den jord vi känner under. Då är det inget misstag utan endast ett steg i Guds plan.

Vi tänker ibland att det är människan som åstadkommer detta att jorden förgår. Ändå är det endast Gud som har den kraft som behövs då bibelns profetior slutligen uppfylls och jorden går under. Visst kan människan ödelägga mycket med krig och atomvapen, men det som Gud skapat har endast han makt att förgöra eller omforma.

Det är mycket möjligt och också troligt att människan är inblandad i en del av den sista tidens katastrofer som drabbar även jorden och haven.

Om Gud tillstäder kan människan utplåna livet på jorden. Ändå är det ytterst endast Gud som kan omstörta jorden.

Det är viktigt att vi kommer ihåg detta. Visst är det tryggt då du vet att det är Gud som utplånar jorden. Hur kan jag skriva så? Jo därför att om du är delaktig av Guds räddningsplan, Guds förbund med människorna i Jesus Kristus, så kan du lita på att du får del av det nya som en dag bryter fram.

Gud skapade en gång jord och himmel. Då var det gott. Gott skall det också bli då den nya himmelen och jorden skapas.

Ja den första himmelen och jorden förgår och havet finns inte mer. Aldrig mer skall någon drunkna. Aldrig skall människor skiljas från varandra av vida hav.

På den nya jorden och himmelen finns inget som hotar. Hur Gud skapar det nya vet vi inte riktigt, men månne inte ordet igen är verksamt. Gud säger och det blir.

På den nya jorden är Jesu vänner aldrig mera gäster och främlingar för där bor Gud. Jag tror att mycket påminner om den här jorden. Vi bör ju minnas att den jord som Gud skapade var och är god. Synden, det främmande förstörde människans liv här.

Just därför sjunger du ju: Jag är en gäst och främling, som mina fäder här, mitt hem är ej på jorden nej ovan skyn det är..

Synden är det främmande. På den nya jorden finns ingen synd. Djävulen är i helvetet.

Jag fick för en tid sedan en stark känsla. Jag skrev visst också om det: jag vill inte vara sån här i himmelen. Vi kristna känner av synden i vår jordiska kropp. Den kan aldrig bli helig och den kommer aldrig in i himmelen.

Arthur sammanfattar det så bra i sången: "vid den yttersta tull varder allting till mull". Döden är en fiende för vår kropp. Om Herren dröjer så blir det den som skiljer själen från kroppen.

Själen är odödlig. Det är vår tröst. En tid har jag med bävan sökt bibelns svar på hur det går för den otroende. Svaret som ordet ger och Anden bestyrker förskräcker mig.

Även den otroende väcks till liv och får en ny kropp, men visas sedan för evigt bort från Guds ansikte. Det är förskräckligt, men nödvändigt då synden skall utplånas.

Hjärtat gråter då jag tänker på vad ett liv utan Gud innebär. Här på jorden har Guds sol lyst över både onda och goda. Så blir det inte då.

När vi var i skogen igår gick jag före de andra till det berg där jag visste att det fanns blåbär. De andra dröjde. Då de inte kom gick jag för att söka. Jag ropade högt på dem men ingen svarade.

De var på andra sidan av berget och ropade på mig. En gång hörde jag ljudet men berget emellan gjorde att det var svårt att höra var ifrån ljudet kom.

Nå allt gick väl då det var bekanta trakter. Vi hittade varandra. Men känslan som jag fick då ingen svarade var obehaglig, stark. Varför väntade jag inte på dem?

I natt hade jag en dröm. Känslan var den samma. Ingen svarade. Hoppet var ute. Efter att jag sedan somnade om minns jag inte så mycket av det hemska.

Ändå har jag i dag haft en stark nöd för de vänner som är i otro. Tänk då Gud inte mera svarar. Allt hopp är ute.

Men vänner, låt oss ropa ut budskapet om Jesus. Att han är räddningen. Att genom honom får vi del i den nya himlen och jorden.

Och vilken del sedan. Allting är berett. En gång gör Gud den nya himlen och jorden. Men det bästa återstår.

Jag fick tacka högt idag i bilen då Guds Ande öppnade ordet och jag så klart förstod vad mera Johannes såg.

Låt mig berätta:
" och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem komma ner från himlen"

Guds församling förs en gång in i det nya och härliga. Där är du. Där är jag. Där är Jesus. Vi är honom lika. Inget syndigt finns mera i oss.

För våra ögon öppnas något som inte något jordiskt öga sett. Något så mycket härligare än en jordisk tanke tänkt.

Och tänk där går vi, hoppar och springer på den nya jorden. Vi ser Herren. Vi saknar inget eller ingen. Vi ser endast Jesu vänner, som vi också känner igen.

Evigheten börjar. Kroppen är ung och stark. Helvetet och den onde och de han fick med sig dit vet vi inget om. Det har Gud utplånat från vårt minne.

Ja allting finns framför oss. Vi är inte värdiga för det goda. Men Gud som är god har genom Jesus gjort oss värdiga.

I evighet får vi tacka honom. En gång syns vi inför tronen. När vet endast Gud och den Helige Ande vittnar om att det är nära. Tiden går så fort.

Gud är God. Jesus är min frälsare. Jag vill följa honom tills jag står där i skaran bland hans och mina vänner.