Efter tre dagar på gröna ängar får vi återgå till vardagen. Ibland stärker Gud det ord som förkunnats på speciella sätt. Han förde till exempel Jeremia till krukmakarens hus för han ville där visa profeten något.
Också för oss "vanliga" människor vill Gud bekräfta ordet, så det når ända in i hjärtat. Igår förbättrade vi en väg efter vinterns skador. När man bygger vägar på svag grund, i det här fallet torvmark kör man ett bättre lager av jord ovanpå och därefter kross från berget.
Ibland går det då så att när tjälen tidar på våren rinner materialet till sidorna. Vägen blir då oerhört smal och man hamnar att förbättra igen.
Mina tankar gick till trons och frälsningens grund, klippan Kristus. Vad händer då man lägger annat material på berget? Jo, det hålls inte heller där. När det är bra "väder" kan det se bra ut, men när regnet, snön och isen nöter ytmaterialet så rinner det bort.
Kvar finns endast en blöt vattensjuk värdelös smörja. Berget eller klippan finns därunder men vägen är oframkomlig.
Trons grund är Herren Jesus, klippan Kristus. Allt mänskligt som vi lägger däröver förstör endast och skymmer.
Bilden var mycket klarare för mig igår, men Kristus är faktiskt vår tro. Det som han gjort håller. Allt vad vi lappar på med är värdelöst och förstör och skymmer endast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar