Kristus och församlingen

Vi vet att Kristi Kyrka eller församlingen är världsvid. Paulus skriver i Efesierbrevet om förhållandet mellan Kristus och församlingen.

I morse då jag körde till arbetet fick jag ett samtal. Jag blev påmind om ett arbetsuppdrag som jag lovat utföra.

Jag fick också en annan påminnelse. Mannen sade till sist: Guds välsignelse över din dag. Var det bara en fras? Nej, det tror jag inte.

Guds välsignelse över din dag, käre vän! Den här dagen är välsignad av Gud, vad stort att bli påmind om det.

Du och jag har alltså en välsignad dag. Tänk om jag under dagen även kunde vara till välsignelse för någon.

Kristi församling är kallad att vara välsignad. Aposteln uppmanar oss att bli Guds efterföljare, vi som är hans älskade barn.

Lev i kärlek så som Kristus har älskat oss och gett sig själv som ett väldoftande offer, en offergåva åt Gud.

Aposteln förtydligar: otukt, orenhet och girighet skall inte ens nämnas bland oss. Det anstår inte (passar inte) en Guds efterföljare.

Ingen otuktig, oren eller girig skall ärva Guds och Kristi rike. Allt sådant nerkallar vreden över olydnadens barn.

Det är alltså också allvarligt att vara en Guds efterföljare. Som ljus i Herren bör vi vandra som ljusets barn.

Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar, avslöja dem i stället.

Kristus är församlingens huvud. Han är Frälsare för sin kropp. Församlingen underordnar sig Kristus.

Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den. Först har han i kraft av ordet renat den genom vattnets bad.

Han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet. Kristus ser församlingen utan fläck eller skrynkla. Helig och fullkomlig skulle den vara.

Nu frågar jag, hur är det möjligt?

- jo genom Kristus!

Kristus ger församlingen näring och vårdar den. Det förstår vi bättre, då vi nyss fått vila på de gröna ängarna.

Vi är alltså lemmar i Kristi kropp, församlingen. Då får vi tillönska varandra en välsignad dag.

Kristus och församlingen - denna hemlighet är stor.