Kristi hemlighet

Aposteln avslutar sitt brev till de troende i Kolosse:
- var uthålliga i bönen.
- be också för oss.
- be att Gud öppnar en dörr för ordet.
- be att Gud öppnar en dörr för ordet så att vi kan predika Kristi hemlighet.
- be att jag talar som jag bör när jag avslöjar den.

Till er som någon gång läser här. Behåll det goda. Förlita er endast på Gud, Herren Jesus och hans ord. Jesus är vägen, sanningen och livet.

Jag skriver ganska fritt. Det jag skriver är präglat av vad Herren ställer i min väg. Min längtan är att få leva med, av och genom Herren Jesus.

Min blogg är mina "teologiska studier". Bibeln är läroboken.

Må Gud genom sin Ande uppenbara det som han vill av Kristi hemlighet.

En välsignad resa till hans eviga rike. När vi varit där några tusen år och fått njuta av den himmelska kärleken. Då är inget mera fördolt.

Vi möts där en gång.

Att snubbla på stötestenen

De har snubblat på stötestenen skriver aposteln Paulus i romarbrevet.

Vad menar han?

Han förklarar det själv.

Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar.

Tänk att Herren Jesus kan bli en stötesten.

"Se jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall"

Lyssna till fortsättningen: Men de som tror på honom skall inte stå där med skam.

Tänk på Honom som hänger där på korset. På korset i mitten. Den ena rövaren tror trots sina onda gärningar.

Den andra hånar honom trots sina onda gärningar.

Den ena blir frälst genom tro, för Jesu skull av Guds nåd.

Den andre går förlorad genom otro, trots Jesu försoning och trots Guds nåd.

Det var en brokig skara som stod runt korset. Många ansåg sig vara fromma. De behövde inte Jesus. En del grät av medlidande eller av besvikelse då han inte då ännu var en jordisk konung.

De snubblade, men en del blev upprättade. De fick nåd att tro, trots skammen att de då inte trodde på honom.

Vänner, idag får vi instämma med Paulus i bönen i det 10. kapitlet.

Paulus talade tidigare om en dag då Herren snabbt och slutligt håller räkenskap på jorden.

Må han inte då vara en stötesten för oss utan en klippa till räddning.

Gud har genom Jesu blod ställt fram Jesus som en Nådastol som vi får ta emot genom tron.

Då vi alltså har blivit förklarade rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår Herrre Jesus Kristus.

Amen, amen i Jesu namn. Så har jag av nåd, med Guds hjälp fått reda ut de tvivel som jag drabbades av på söndag kväll.

Gud är god. Nåden räcker. Den för oss hem.

Gud vare tack!

Josua

" Stå nu upp och gå över Jordan, du och allt detta folk, in i det land som jag skall ge åt Israels barn."

Moses är död. Josua har fått sin marschorder. Idag har vi samma löften. Jesus för oss in i frihetens och livets land.

Vi får leva i löftets land i väntan på att alla löften skall fullbordas. Var stark och frimodig!

Men som man märker i Josuas bok. Det var en ständig strid.

Som Kristna leds vi av Jesus och hans ord. Så länge vi nöjer oss med det så har vi ingen fara

Der är inte en kamp i egen kraft utan i Herrens kraft.

En kristen kan falla och faller i synder och tvivel. En kristen kan dock inte leva i synd.

Om / när vi lever i synd lever vi inte i Kristus. Den nya människan som vill leva i Kristus såras. Om såret inte sköts dör hon.

Om hon dör så är det endast Jesus Kristus som kan väcka liv igen. Jesus ger liv genom sitt ord som hans tjänare ( alla kristna) för ut.

Ordet om nåd och försoning förbinder och helar den sårade så att livet återvänder.

Så verkar ordet till liv eller död. Så har det varit från begynnelsen och kommer att vara ända till slutet.

"Se så går det hem på nåden" Nåden i Kristus.

Ett offer för att utplåna synden

" Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Jesus Kristus."

"Men om Kristus bor i er är visserligen kroppen död för syndens skull, men Anden är liv för Rättfärdighetens skull"

Så långt Aposteln Paulus. Hebreerbrevets författare skriver: Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.

Så blev Kristus offrad en gång för alla för att bära mångas synder. Och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära utan för att frälsa dem som väntar på honom.

Så behöver vi inte frukta eller tvivla eller leva i ängslan eller fruktan. Då Kristus gjort oss fria är vi fria.

Han som anklagar oss har ingen makt över de som förblir i Kristus.

Segern är vunnen genom Jesu blod. När han kommer åter kastas åklagaren i den eviga elden. Vi som väntar på honom får frälsningens krona.

Jesus är den fullkomliga översteprästen

Så lyder överskriften i det 4. kapitlet innan förklaringsdelen inleds i den 14. versen.

Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus Guds son, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse.

Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.

Jesus blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Att finna nåd. Att finna nåd till hjälp. Att finna nåd till hjälp i rätt tid.

Varför behöver vi nåd?  För syndens skull behöver vi nåd.

Då synden anklagar oss. Då får vi gå fram till Nådens tron.

Jesus har farit upp genom himlarna skriver författaren.

Jesus har sin tron där på Faderns högra sida. Är då Nådens tron hos Gud i himlen?

Kanske vi kan säga så. Det är väl den högsta plats som finns i hela Universum. Men hur skall vi nå upp till denna tron.

Guds ord finns här nere. Jesus lämnade sitt ord på jorden. Gud möter oss i och genom ordet och sakramenten.

Därför är Nådens tron nära. Du får ta till dig Jesu ord: Det är fullbordat.

Och därför är redan idag vår plats i paradiset. Idag får vi genom tron vara på väg dit.

Sannerligen säger jag dig! Idag skall du vara med mig i Paradiset.

De orden som sades åt rövaren är nerskrivna för vår skull.

Orden från Nådens tron når oss. Ordet och evangeliet når oss i Guds församling då Guds ord får predikas fritt.

Han skrev att låt oss hålla fast vid vår bekännelse. I det 3. kapitlet skriver han: ty vi är Kristi vänner om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt.

Uppmuntra varandra varje dag så att ingen förhärdas genom syndens makt att bedra.

Genom synden får den onde en orsak att anklaga oss. Därför får vi och bör vi söka oss till nådens tron för att få hjälp.

Nog är det viktigt att vi som förkunnare inte börjar ställa krav på människor. Vi får inte göra vägen till frid med Gud längre än den är.

Aposteln Paulus talar om en frikännande dom. På tronen i himlen sitter han som har makt att döma och att frikänna.

Över dig har en frikännande dom getts. Din rättfärdighet finns hos och i Jesus Kristus.

Låt ingen ta denna tillförsikt ifrån dig. Tro på Guds ord!

Jesus som överstepräst

Som fortsättning på föregående och som en början på Hebreerbrevets undervisning om gamla och nya testamentets präst- tjänst.

I 7. kapitlets 26 kapitel: En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna.

Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer en dag varje år, först för sina egna och sen för folkets.

Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.

Därför tror jag att vi alltid får förkunna en hel, fullständig och villkorslös förlåtelse.

I denna förlåtelse får vi vandra. I denna förlåtelse får vi följa Jesus. Om vi med uppriktigt hjärta får nåd att följa Jesus så fostrar nåden oss att ta avstånd ifrån och stiga upp från de synder och frestelser som vi hamnar ut för, fastän vi är benådade Guds barn.

Då känns Herrens bud inte tunga. Då är de vägvisare för oss, som vill vandra på Jesusvägen.

Synden är försonad. Vi får tro. Tron ger glädje. Glädjen ger kraft. Kraften ger mod..

Att gå utöver vad ordet lär

Guds tankar är så mycket högre än våra tankar. Som jag nämnt är jag med i en bibelläsningsgrupp på nätet.

Av olika anledningar har jag blivit litet efter på vägen. Det irriterar mitt stolta jag. Men ändå tänkte jag så här i morse då jag hade mera tid att läsa sammanhängande:

Guds ord är ju levande och Guds Ande uppenbarar litet åt gången. Som människor vill vi så gärna veta allt och med en gång. Om inte Guds Ande förklarar ordet får vi lyfta på hatten och gå vidare. Kanske Han förklarar senare.

I Kärlekens lov vittnar ju också aposteln om att vi förstår till en del och profeterar till en del.

Nu förstår jag endast till en del..

I vår väckelse vill vi vara bibeltrogna. Vi vill inte ifrågasätta det som står skrivet. Det är och har varit till stor välsignelse.

Men det är också lika farligt att lägga något till. Det finns en risk att vi gör evangeliet grumligt om vi gör tillägg så att det alltid skall passa in i en vedertagen teologi.

Jag tänker nu på Kristi försoningsverk. Jag tänker på helgelsen, dvs trons rättfärdighet och levernets rättfärdighet.
Jag tänker på synd och nåd.

Mänskligt sett ligger det så nära att tro att vi måste eller bör förtjäna nåden. Att vi genom ånger och bekännelse av synder förtjänar nåden.

Må Gud bevara oss. Må han leda och föra oss, så vi inte tar bort och inte lägger till något.

Varför bo i Jerusalem

Sakarja profeterar om en ny tid för Israel och hednafolken. Med bibelns språk bor Guds folk i Jerusalem och de som inte bekänner Gud i Babel.

Babel kommer att förgås men Jerusalem är evigt. Jerusalem kommer att förvandlas då Jesus stiger ner till staden.

Babel byggdes av människor i trots medan Jerusalem byggdes grundad på Guds löften.

Människan var skapad för ett liv i Paradiset, men synden förde människan ut ur Paradiset.

Jesus öppnade på korset vägen till paradiset på ett synligt sätt och redan innan vägen öppnades synligt förde han in rövaren i Paradiset.

Som Jesu bröder och systrar bor vi i Guds stad i Jerusalem.

Bibeln talar om att portarna till staden en gång stängs. Det vittnar bland annat liknelsen om de 10 jungfrurna om.

Därför ljuder ropet från Jerusalem idag högt och klart. Liksom på Sakarjas tid:

Upp, Sion!  Rädda dig du som bor hos Babels dotter.

Jubla och gläd dig du Sions dotter, ty se jag kommer och jag skall bo i dig säger Herren.

Skynda iväg

Vi befinner oss ännu hos profeten Sakarja.
Skynda i väg och säg till den unge mannen: Jerusalem skall ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur dom finns där inne.

Men muren av eld. Har du fått Nåd att se den. Den finns där fast världen inte kan se den.

"Jubla och gläd dig du Sions dotter ty se, jag kommer och jag skall bo i dig."

Om du som läser känner att du är utanför denna väldiga Gudsstad. Misströsta inte. Det finns portar in till staden.

Porten heter Jesus. Idag är den ännu öppen: Skynda dig in.

Fly in! Fly för livet! Se dig inte tillbaka. Stanna inte på slätten utanför staden.

Lyssna vad Jesus säger till dig: Kom, Kom in!

Tro på de orden från Jesu hjärta: Din synd är försonad. Tro! Välkommen in i Guds Jerusalem!

Mannen med mätsnöret

Innan de orden som jag hänvisade till i mitt förra inlägg. Innan de sades hade Sakarja fått lyfta upp sina ögon.

Vad såg han? En ung man med ett mätsnöre. Om detta mätsnöre talas det på många ställen i bibeln.

Då frågade jag: "vart går du"?

Lyssna till svaret: Att mäta Jerusalem och se hur långt och brett det skall bli.

När vi idag får sjunga: Se vi går upp till Jerusalem. Tänk då att du för Jesu skull är inmätt i det himmelska Jerusalem.

Ditt namn är inskrivet där. Namnet är inskrivet i grundstenen Kristus, då grunden till det nya Jerusalem lades på kullen utanför staden.

Ditt namn är där för evigt. Ända tills den dag då du själv är där. Och när du då kommit in i staden får du bli där för evigt.

Lyssna: " över denna enda sten vakar sju ögon. Och se, jag skall gravera in en inskrift på den, säger Herren Sebaot.

Tanken flyger. Till inskriften ovanför Herrens huvud då han hängde på korset. På den dagen då missgärningen blev försonad.

"Detta är Jesus, Judarnas konung" Detta var anklagelsen mot honom.

Tack Jesus, att jag blev inympad i ditt folk, genom dig. Att jag blev delaktig av löftena. Av frälsning och salighet och av arvslotten i det himmelska Kaanan för din godhets skull.

En mur av eld

Profeten Sakarja skriver: Och jag själv säger Herren skall vara en mur omkring staden. Och jag skall vara härligheten därinne.

Är detta ett ord som vi även idag får ta till oss? Gäller de här orden endast ett framtida Jerusalem, som vi ännu inte sett?

Ju mer jag läser Sakarjas bok, desto mer tycker jag att orden talar även till oss som lever idag.

Herren Gud som lever från evighet till evighet. Herren Jesus som var till redan i begynnelsen. Guds Ande som svävade över vattnet.

Ja, den treenige Gud som såg det för gott att hans skapade barn ännu år 2017 kan läsa hans ord. Han som visste att Guds ord skulle finnas även i telefoner.

Han gav oss ett ord som styrker, slår, helar, fostrar och bereder Guds barn för evigheten, ända från evighet till evighet.

Gud skall vara härligheten därinne: Inte har vi någon annan härlighet. Som syndare har vi blivit försonade. Som benådade syndare får vi leva.

Inte kommer vi att vara annorlunda den dag då vi får se honom. När ljuset av hans ankomst når oss. Då förenas den härlighet som vi fått ha med oss under vandringen med Honom som kommer.

Jesus, som genom tron fått bo i våra hjärtan. Kristus som vi fått andas och leva genom. Han som bott i vårt inre som en molnstod och en eldstod.

Tänk vilket möte det blir då bruden möter brudgummen. När vår kärlek till brudgummen, gåvan vi fått som en pant, en förlovningsring möter brudgummen som kommer på skyarna.

Man kan nästan redan i Anden känna vilken förvandling som då sker. På den dagen då bröllopsklockorna ringer över hela jorden.

Den dagen då Arken lyfter. Då skeppet når hamnen. När synden lämnar här nere och då vi inte har någon annan dräkt än den snövita dräkten som Jesus beredde åt oss på golgata.

Då börjar sabbatsvilan. Då börjar festen. Och tänk vänner, vilken fest. Herren Gud är även då härligheten där inne i den himmelska bröllopssalen.

Och Jesus säger: Här är barnen och du får se: Gud är nöjd.

Ja Gud är nöjd redan nu. Han ser dig iklädd dräkten som bereddes för dig. I den dräkten går vi in i himlens salighet.

Herren känner de sina

Mina tankar gick i morse till det tillfället då Elisabeth och Maria, Herrens moder möttes.

När Elisabeth hörde Marias hälsning så spratt barnet, alltså Johannes till i hennes moderliv och Elisabeth blev uppfylld av Den Helige Ande.

Ibland får vi sådana här möten. Man kanske bara möts mellan hyllorna i butiken eller på matstället.

En kort, inte ens ljudlig hälsning. Guds frid! Hälsningen kan ge en himmelsk glädje. Jesu bröder och systrar möts på vandringen mot det hemland, dit Jesus gått före oss.

Hur är det med andra resenärer. De som är på vandring, medvetet eller omedvetet mot ett annat slutmål.

Jag har funderat på det ibland. Det finns så många fina härliga människor som saknar en levande tro.

Jag tror att en kristen kan förmedla en paradisets fläkt till dessa.  Det är ju också vår uppgift: att gå ut i hela världen och..

Sen finns det tillfällen då människor med olika kraftkällor möts. Då finns det inte så mycket vi kan göra. Är det kanske med tanke på dessa som bibeln talar om att inte kasta pärlor för svinen?

Jag följde igår med en diskussion på facebook. Det finns vilsna människor. De som tvivlar och inte riktigt kan förstå Guds vilja. De är idag som mellan två eldar.

Sen finns det de som bär det kristna namnet men läser bibeln som den onde. Sådana som öppet sprider svavellukten runt omkring sig.

Det finns också de som lindar in svavellukten genom att föreslå olika oheliga allianser. Bara du gör så här så får du frihet att verka.

Men tillbaka till tankeväckaren. En buddist vill inte bli vigd av en motvillig lutheran." Det blir inte rätt harmoni och energi till vigseln"

Ve dig, när världen talar väl om dig. Men Herren känner de sina.

Jerusalem "Herrens tron"

Herren Gud säger genom profeten Jeremia: På den tiden skall man kalla Jerusalem Herrens tron.

Alla hednafolk skall samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem.

Man skall då inte mera tala om Herrens förbundsark eller tänka på den.

Det var säkert förunderliga ord för åhörarna. Förbundsarken skall glömmas bort. En helt ny tid.

Jeremia sade också: På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus. Tillsammans skall de komma från landet i norr. Till det land jag gav era fäder till arvedel.

Vilket plats skall jag inte låta dig få bland barnen. Vilket ljuvligt land skall jag inte ge. Den allra härligaste arvedel bland folken.

Ljuvliga löften som väntar Guds folk!

En ny jord

Idag skriver tidningarna om att man hittat en ny jord. Bibeln talar också om en ny himmel och en ny jord.

Det är en jord där rättfärdighet bor. Det känns faktiskt ibland riktigt spännande att fundera vad Gud berett där.

Platsen är också beredd sedan världens grund lades. En dag dras slöjan undan.

Genom öknen

Israels barn hade sjungit lovsånger till Herren efter undret vid Röda havet. Därefter drog de upp. De fick vandra tre dagar i öknen utan att hitta vatten. När de kom till Mara var vattnet de fann bittert.

Men Mose ropade till Gud och Gud svarade.

Tack för rosorna vid vägen, tack för törnen ibland dem. Tack för resta himlastegen. Tack för evigt tryggat hem.

Herrens glädje

" Gå in i din Herres glädje" De orden kom jag att tänka på i kväll. Efter en hård arbetsdag och ett möte därefter kom jag 20 minuter försenad till kvällens bibelstudium i bönhuset.

Kontrasten var enorm. Vilket ljus och vilken värme. En gång får du kära vän gå in i Herrens glädje. Vilken kontrast det blir.

Gläd dig redan nu och tänk mot vilket mål vi är på väg. Allt är fullbordat. Vägen är öppen. Synden är försonad och en gång hör du rösten: Välkommen hem.

Morgonbön

Gode Gud, låt oss idag vila i nåden. Påminn oss att idag är det en Herrens dag. Påminn oss om dagen då Jesus steg upp ur graven.

Ge oss en sabbatsvila. En sabbatsvila för Guds folk under din nåds beskydd. Påminn oss om att be för dem som blivit efter på vägen. Att även de skulle hinna in i Nådens sabbatsvila.

Påminn oss alla om den eviga sabbatsvilan som förestår.

Guds nåd fostrar

Om nåden säger Paulus i sitt brev till Titus:

Guds nåd har uppenbarats

Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 

Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

Kapitel 3

Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott,att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. 

Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades,frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande,som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare.

Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. 

Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna. 

Men undvik dåraktiga dispyter och frågor om släktregister och kiv och stridigheter om lagen. Sådana är skadliga och helt meningslösa. En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, eftersom du vet att en sådan är på fel väg och syndar och har dömt sig själv.

. . . .

Guds ord håller ännu att leva på. I Guds ord finns styrka då vi tar det till oss och ställer oss själva under ordet.

Våra tankar och all mänsklig kunskap och insikt är ringa inför Guds storhet.

Gud var i Kristus

Aposteln Paulus skriver: Gud var i Kristus och försonade världen i sig själv.

Han tillräknade inte människorna deras överträdelser och har gett oss försoningens ord.

Vi ber å Kristi vägnar: Låt er försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd. För att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

Inför de orden får vi denna morgon utbrista: O Guds Lamm som tar bort min synd. Tack gode Gud!

Tidens aftonskymning

En sång om hopp för Guds folk. En sång och en bön om väckelse för de som ej känner sin Gud.

I TIDENS AFTONSKYMNING 

1. I tidens aftonskymning bland skuggorna jag står och ser de sista strålar från sol som nedergår. Snart Mänskosonens tecken skall glimma klart i skyn och varje hjärta gripas av denna stora syn.

2. I tidens aftonskymning vad ävlan, kamp och strid bland jordens barn i gruset liksom på Noas tid.  Man bygger och planterar, till köpenskap man går, och sorglös hop ej aktar den dom som förestår.

3. I tidens aftonskymning till krig det rustas vilt och många tusen redan sitt blod på marken spillt. Men ack, det är blott början till födslosmärtan svår, då hämndens vassa lie de stora skaror slår.

4. I tidens aftonskymning hörs mången smäda Gud och öppet utan fruktan förtrampa Herrens bud. Ja, druvorna på jorden för skörden mogna fort, då vredens press skall trampas därutom stadens port. 

5. I tidens aftonskymning tungt sömnen faller på  och många brudetärnor med släckta lampor stå.  När Mänskosonen kommer, som han har sagt förut,  o månne han skall finna på jorden tro till slut?

6. I tidens aftonskymning dock gyllne stjärnor le  på löftets klara himmel. I hoppet vi dem se.  Väl kommer storm och mörker med vedermödans tid,  men sen en ljuvlig morgon med glädje, ljus och frid.

7. Men denna morgon randas för Lammets brud allen,  som under väntanstiden sin dräkt bevarat ren.  Hur härligt morgon- sången då klinga skall en gång, när hon sin brudgum hälsar med fröjd och jubelsång!

Text: Conrad Björkman

Morgonstjärnan

Den här vintern har jag ofta glatt mig över en stjärna. Den har lyst klart på kvällshimlen i väster.

I kväll när jag var ute så var det ganska mulet. Solen hade gått ner i väster. Ikväll var det inte lika vacker aftonrodnad som det ofta varit i vinter.

Där på himlen genom de tunna molnen lyste den klar. Jag tänkte till först att det är en helikopter, då ljuset var så starkt. Jag bertraktade den länge. Det var nog stjärnan.

Det mörknar i världen. Må vår Herre Jesus då lysa allt klarare i våra hjärtan. Må vi få känna att Han kommer snart. Det ger ny kraft och glädje åt vår vandring.

Tidens tecken visar. Naturen suckar och klagar. Djuren ändrar beteende. Människan, hon vill inte se.

Lys du morgonstjärna klara, lys som fyrbåk ut i natt..

En tillflykt

Ord av gudsmannen Mose, när han välsignade Israel: En tillflykt är han, urtidens Gud. Här nere råder hans väldiga armar. Salig är du Israel. Vem är dig lik? Du är ett folk som har sin räddning i Herren.

Israels lovsång

När Israels barn stod trygga på den andra stranden av röda havet sjöng Mose och Israel en lovsång till Herren.

Över vattnet ljöd sången:

Herren är min starkhet och min lovsång. Han blev min frälsning.

Han blev min frälsning.

Jesus som apostel och överstepräst Hebr. 3

En himmelsk kallelse. Inser du att du fått del av en himmelsk kallelse?

Vi som fått en sådan kallelse uppmanas att se på Jesus.

Vi vet att en överstepräst är insatt för att sona folkets synder. Av vem är Jesus insatt. Han är insatt av Gud i himmelen.

Jesus är alltså insatt av Gud för att sona dina synder. Om gamla testamentets överstepräster sägs det att de gick in en gång om året för att försona folkets synder.

De gick in i det allra heligaste, men aldrig utan blod.

Jesus är den enda människan som vandrat syndfri genom världen. Han använde sig inte av tjurars och bockars blod. Han använde sig av och gav sitt eget blod.

Guds blod har renat dina synder. Det behövdes blod av den allra heligaste för att synden skulle bli försonad en gång för alla. Jesus  är vår överstepräst.

Genom Guds blod är du renad. Han är vårt hopp. Håller vi fast vid Jesus är vi iklädd i en dräkt som duger inför Gud.

Tänk på det då du frestas av den onde som går omkring som ett rytande lejon. Den dräkt som vi fått av Gud genom Jesu blod kan den onde inte ta av dig.

Se på Jesus. Han har segrat. Han för dig ända in i himmelen.

Hemma i himlen i sällhetens land

Söndagen går mot sitt slut. Det kyliga vädret går också mot sitt slut.

Vindens ljud hörs här inne i värmen. Jag får nu avsluta den sista delen av Hebreerbrevets 2. kapitel.

Om Gud så vill blir det en intensiv arbetsvecka. Kalendern är åtminstone ganska full. Då är det gott att ibland ha haft tid att stanna upp inför ordet.

Idag i bönhuset lyfte brodern till sist upp liknelsen om de 10 jungfrurna. Som slutsång sjöng vi sången 291 " Han gav sin ande, vår skapare god"

Mina tankar gick långt, ända in i evigheten. Enligt väderleksprognoserna strömmar i natt varm luft in över vårt land. Vi får igen uppleva ovanlig värme mitt i vintern.

Men idag fick vi också känna att sommaren är nära. Den eviga sommaren är nära. Hur nära vet endast Gud.

Ibland känns det som om ropet: se brudgummen kommer ljuder över jorden. Lampan får flamma upp och vi får ta de sista stegen mot och in genom himmelens portar.

Kanske vandringen, vägen snart nalkas sitt slut. Å andra sidan vet vi ju inte hur rak vägen hem är. För Israels barn tog vägen till Kaanan 40 år. Den gången förlängdes resetiden. Angående den sista tiden står det att den för de utvaldas skull skall förkortas. Då kan den nya himlen och jorden vara nära.

Kan vi idag med trons ögon se vår frälsare krönt med härlighet och ära.

På honom får vi förtrösta. Han fick för vår skull del av kött och blod. För att göra den onde maktlös.

Djävulen har ingen makt över Guds barn. Kristus har övervunnit honom. Genom tron är vi delaktiga av hans seger.

Han har befriat oss för dödens fruktan. Vi lever inte mera i slaveri i fruktan för döden. Vi lever i Jesus Kristus i trygg förväntan på hans ankomst.

Himmelens portar står öppna. Sällhetens toner når oss genom den öppna Pärlporten.

Välsignad fortsättning på vandringen. Välsignad förväntan. Välsignad fortsättning på tjänsten.

Ännu ser vi inte allt vara lagd under honom skriver författaren. Gud har sin plan. Vi får förlita oss på att det han förutbestämt också är bäst för oss.

Det finns en vacker bön som tilltalar mig: Om jag skall bära gråa hår, låt det bli till din ära.

Snart, kanske snart ser vi att allt är lagt under Jesu fötter. Då är han nära..

Allt har du lagt under hans fötter

Ja Gud har lagt allt under Jesu fötter. Fast han en tid var ringare än änglarna.

Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom.

" HONOM ser vi nu krönt med härlighet och ära"

Varför?

" därför att han led döden"

"Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe"

Här syftar författaren inte endast på den naturliga döden. Han syftar också på då straffet var lagt på honom. Syndens straff. Syndens lön, helvetets plågor.

Min vän, du är för Jesu skull bortryckt från helvetets glöd. Från glöden som skulle ha varit vår lön.

Likt översteprästen Josua är du ryckt som en brand ur elden. O vilken Nåd. O vilken kärlek.

Snart är vi hemma på himmelens strand. Där finns ett hem där vi får tacka och prisa vår frälsare. Genom korsets död bereddes en plats åt oss där.

Tänk! Platsen var beredd före jordens grund var lagd. Gud är god! Snart får vi prisa honom där utan synd, utan plåga, utan sjukdom, utan död.

I Evighet, Halleluja!

många söner till härlighet

Så måste det gå till när Gud skulle föra många söner till härlighet.

Det fanns ingen annan väg att frälsa dig och mig.

Ingen annan väg än att Gud måste dö.

Ingen annan väg än att Gud måste dö som människa.

Ingen annan väg fanns för att föra en syndig människa in i himlen.

O Jesus! Du och vi som helgas genom dig. Vi är av samma släkt. Vi är samma Guds barn.

O vilket djup! O vilken kunskap!

Synden måste utrotas. Det kommer den också att bli i helvetets eld. Där blir den utrotad för evigt och i en evighet.

Men Jesu vänner, Jesu bröder och systrar förs till himmelens salighet.

Käre Jesus, av nåd får jag vara din broder.
Redan nu och snart i evighet.

Snart står vi i den vitklädda skaran. Snart hör vi orden. Jesu ord! " Se här är jag och barnen som Gud har gett mig"

Snart är Guds barn hemma.

Det är inte under änglar han lagt den kommande världen

Med orden i rubriken inleds 5. versen i Hebreerbrevets 2. kapitel.

Jesus förnedradas för syndens och vår skull. Han var som ett lamm inför dem som klipper det. Idag förundrar vi oss över varför så få vill leva som kristna.

Människan fruktar lidandes väg. Man vill sitta på höga stolar. I palats och katedraler.

Är den enkla tron för simpel?

Vill man inte göra bättring och tro evangelium?

Johannes predikade omvändelsens dop. Han visade på Jesus, Guds lamm som kom efter honom.

Johannes dräptes. Jesus dräptes. Om man är ute efter makt och ära i den här världen följer man inte länge sådana predikanter och en sådan mästare.

Gud vandrade genom Israels land. Få var de som då tog emot honom. Den gången blev han en konung med törnekrona. Vid korsets fot var det få som trodde.

Men Gud är en mäktig Gud. Åt de ringa har han gett kärlek till den törnekrönte. " korset först och kronan sen" Det är budskapet än idag för Jesu efterföljare.

Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder

I andra kapitlet 12. versen skriver Hebreerbrevets författare: " då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig"

I bibelläsningsplanen som Henrik Perret har på nätet stannade jag just upp inför de här orden. Orden kommer ur den 22 psaltarpsalmen. En psalm om Messias lidande och seger.

För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind" Så inleder David den 22 psalmen.

Tänk vad min frälsare måste utropa för min skull. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Varför måste Gud överge Jesus på korset?

För min skull..

"Mina synder nu Gud har förlåtit. Hela skulden av Nåd är betald. Tack och lov, tack och lov Herre Jesus. Tack och lov, tack och lov min Gud.

Men skulle en gång kall du se min kärlek Gud till dig, påminn mig om Getsemane, hur Jesus led för mig..

Väckelsens barn, väckelsens folk! Nog är det viktigt att tron är personlig, en angelägenhet mellan dig och Gud.

Man säger att en sådan tro kan bli kravfylld (ÖT 12.2.-17) Kanske kan den det.

Jag tror ändå att när Guds Ande får förklara hur mycket det kostade Gud att försona mina synder. Då är inte nåden mera billig.

Då fylls hjärtat av tacksamhet: O Store Gud, O Store Gud.

Den förkunnades först av Herren

Hebreerbrevets andra kapitel talar om vår frälsning. " Den förkunnades först av Herren"

Mina tankar går till de nådens ord han uttalade:
- min son, var vid gott mod, dina synder förlåtas dig.
- det är fullbordat
- följ mig
- den som tror på mig skall leva om han än dör

Vilka ord kommer du att tänka på? Ta de Jesu ord till dig. De är ord från Herren.

" och bekräftades för oss av dem som hade hört dem."

När detta brev skrevs fanns inte ännu evangelierna nedskrivna i den form som vi känner dem. Eventuellt fanns evangelium enligt Markus.

Men brevskrivaren är full av tro. Man känner den Helige Andes röst. Rösten från den gode Herden.

"Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den Helige Andes gåvor efter sin vilja"

Apostlagärningarna beskriver i 28 kapitel detta. Nu är det en annan ström som det handlar om. Nådens och trons ström som rinner ut över världen. Denna ström får vi öppna våra hjärtan, våra hem, våra församlingar för.

Tron och Nådens ström rinner från paradis till paradis. Från Edens stängda port. Via golgata kors och den tomma graven ända fram till den himmelska stadens öppna glänsande portar.

Välsignad söndag! " Sabbatsmorgon stilla, styrk mig i min tro"

Så att vi inte drivs bort av strömmen

"Därför bör vi så mycket mer ta fasta på det som vi har hört så vi inte driver bort med strömmen."

Så inleds det andra kapitlet. Vad syftar författaren på? Är det inte Guds ord. Ordet som gavs åt profeterna. Ordet som Herren Jesus talat.

Vi bör ta fasta på det. Ordet som även är jordens grund. Det gudomliga ordet. Är det vår grund? Tror vi Guds ord?

De som inte tror Guds ord står rådvilla vid havets och vågornas brus. Håller vi fast vid ordet har vi en stabil grund att stå på.

Vi kan av hjärtat sjunga såsom psalmisten " som du vill o Herre min, om jag blott får vara din".

Vi drivs inte bort av den här världens ström och dess strömningar. Vi står stadigt på klippan Jesus Kristus och på hans ord.

När Herren Jesus for upp till himlen lämnade inte Gud oss ensam. Han sände den Helige Ande.

Genom Honom verkar den treenige Guden här på jorden. Och han verkar genom Guds Ord. Liksom Israels barn i öknen leddes av molnstoden och eldstoden har vi också ledsagare. Guds Ord och Den Helige Ande som förklarar ordet.

I världen finns ett uttryck: såsom fan läser bibeln. Låter vi honom, den onde leda oss så förvränger han Guds ord på de märkligaste sätt. Vår förra ärkebiskop har tyvärr ett sådant grepp när han försöker få svart att bli vitt.

Det känns inte bra att nämna namn, att misstro biskopar och ärkebiskopar. Man kan känna sig hård, elak och kall. Därför vill jag be för dessa människor. Vi är uppmanade att be för våra jordiska ledare. Likaså också för kyrkans ledare. ( här tror jag att det är bra att läsa Petrus 2 brev)

Men Guds ord är klart. Som människor får vi omvända oss från all synd som bor i oss och som drabbar oss här nere. Jesus har försonat dem alla.

I går kväll hörde jag en predikan av en åldrig man. Han lyfte litet fram hur Gud låter en kraftig villfarelse drabba människor i den yttersta tiden, så att de tror på lögnen. Han lyfte också fram att Bibeln är Guds ord, nedtecknad av människor ledda av den Helige Ande.

Det var gott att lyssna på den undervisningen och på de nådens ord som fyllde predikan. Det finns ingen fördömelse för den som håller sig till Jesus Kristus. Gud är nöjd med Jesu verk.

Paulus sade att den som för fram ett annat evangelium vare förbannad. Jesus säger: ve världen för förförelsens skull. Förförelser måste ju komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer.

Det är allvarliga ord. Vi vet hur det gick för Judas. För girighetens skull förrådde han sin mästare.

Jag har tänkt på Judas. Kanske han hade en god vilja att följa Jesus. Men som det står: Då for Satan in i honom och han gick ut..

Nog är det enkelt och tryggt om vi inte lyssnar till ljudet som kommer från strömmen. " skulle då Gud ha sagt"

I en ström flyter det som är dött. Den som övergett Guds ord dras med i strömmen som död drivved. En ström som vi vet att går mot forsen. Mot stupet. Mot undergången.

Olydnadens ström brusar genom världens länder. Olydnaden och avsaknaden av ljuset från Gud för människor mot en säker död.

Herren Jesus kan ge nytt liv. Han fiskar ännu i denna dödens och sömnens ström. Han använder sig av människofiskare som för ut hans ord.

Jag är ingen fiskare så jag vet inte riktigt. Men det sägs att levande fiskar simmar uppströms. Endast döda fiskar flyter med strömmen eller medströms.

Min vän känner du dig som en död fisk. Frukta inte. Jesus kan ge dig liv. Han kan och vill genom sin Ande väcka oss och ge oss liv, mod och kraft att kämpa vidare. Att kämpa trons goda kamp.

Gud har i sitt ord gett oss vägmärken. Guds ord upplyser oss om vad som är rätt och fel.

Nog har många människor gått förlorade då de följt olika strömningar som rått. Vi kan tänka litet vilka strömningar som gått över jorden endast under de senaste 100 åren.

Kommunismen
Facismen
Nazismen
Kapitalismen
Liberalismen

Alla har de fått sina dödsstötar. Hur gick det för de kyrkor och människor som riktade sitt liv efter de strömningarna?

Det gick inte bra. Jag läste här om dagen på en facebookssida. Där finns en bild av en före detta minister och partiledare.

En bild av honom som också är familjefar. Men på bilden är han klädd i läder i en reklamfilm för sådant som enligt Guds ord är en styggelse.

Jag var inte så förvånad över det, men kommentaren förskräckte mig.

Nej men, bra, helt rätt, i tiden.

Nej men, bra, helt rätt, i tiden.

Inte är det rätt, bra och i tiden när den dagen kommer att jorden rullas ihop som en mantel och förgås.

Den dagen liksom idag hjälper oss endast det att Herren Jesus älskat oss så mycket att han gav sitt liv för våra synder. Att vi lämnat och vill lämna och avstå ifrån det som Bibeln kallar för synd.

Hebreerbrevets författare fortsätter:

"Om redan det ord som talades av änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff."

"Hur skall vi då kunna fly undan om vi inte bryr oss om en så stor frälsning."

Vi kan inte förtjäna vår frälsning. Den är ju endast av nåd. Tack Gud för din stora Nåd!

Som en mantel skall du rulla ihop den

Hebreerbrevets författare skriver hur mycket större sonen är än änglarna.

Det har väl alltid funnits en form av ängladyrkan. Vi förstår att änglar är tjänsteandar medan Jesus är Gud.

Författaren hänvisar också till när Gud lät sonen inträda i världen. Alla Guds änglar skall tillbe honom.

Lukas skriver om änglaskaran som prisade och lovade Gud.

Likadant kommer det att vara då han kommer tillbaka till jorden.

Stanna upp en stund inför orden: Men om sonen säger han (Fadern):

Gud din tron står i evigheters evighet. Och rättens spira är ditt rikets spira. Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.

Jesus hatar orättfärdighet. Hur ofta tar vi de orden till oss. Vår kristna norm blir lätt: Jag gör så gott jag kan, det får duga.

Vår Herre och Gud har i begynnelsen lagt jordens grund. Himlarna är dina händers verk.

Sen ändras tonen: De skall gå under, men du förblir.

Är det inte för orättfärdighetens skull som jorden går mot sin undergång? Jorden och himlarna nöts ut som en klädnad. Tänk, dessa Guds ord som skrevs ner för 2000 år sedan. Tänk hur vi ser det idag inför våra ögon.

Men hur skall det gå till? Författaren ger en talande bild: Som en mantel skall du rulla ihop dem. Som en klädnad skall de bytas ut.

Vi får trosvisst vänta på den nya himlen och jorden. Platsen där rättfärdighet bor. Där har vi en plats för Jesu skull. Om vi förblir i och hos honom. Då tar han oss dit innan manteln rullas ihop och luften tar slut.

Jag påminns nu om en dröm som jag hade den 8. 12. 2015 och skrev ner när jag vaknade.

Detta är en dröm. Alltså inte Guds ord. För mig har det ändå talat mycket. Där i drömmen fanns namn som jag inte nämner.

Himlen sänker sig ned eller molnen sjunker ned. Det fanns ett högt hus invid höga stenen där hemma. Huset blev fullt av flugor som skulle klubbas. Huset var också fullt av bråte.

Allt började rasa och vi fick hålla fast i takstolarna när det rasade. Vi hoppade ut därifrån till den höga stenen.

Vi tre som var där rutschade ner från stenen. Den förste med fart. Sen den andre mjukt och jag likaså mjukt. Räddade sprang vi mot mammas och pappas hus.

Där lyste det varmt, (liksom det lyser idag). I sista minuten hann vi in, innan molnen sjönk ner över jorden.

Vänner var där. Där var det frid. Vi kom alla in.

Var det en bild av flykten från Babel som rasar. Någon annan tog hand om huset vi flydde från.

Så långt drömmen, något reviderad. Stenen i drömmen finns inte mer. Den är bortsprängd. Det höga huset är för mig en bild av den här jorden. Barndomshemmet en bild av tillflyktsorten som Gud ger sina barn, då himlen och jorden förgås.

Men vad är en dröm jämfört med Guds ord. Du Jesus, är den samme och dina år har inget slut.

Om Jesus har Fadern sagt:

"Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter.

Det är inte gott att vara en Jesu fiende. Det är förskräckligt att trampa hans ord under mänskliga fötter. Hur det då slutar kan du läsa ovan.

Till sist i det första kapitlet: Är inte änglarna andar i helig tjänst utsända till dem som skall ärva frälsningen.

Frälsningen är ett arv. Tillsammans skall vi en gång få det. Hemma på den nya jorden.

Testamentet är Guds ord. De som tror däruppå är arvingar. Medarvingar tillsammans med Jesus.

I vår Faders hus. Där är det gott att vara.

Sonen utstrålar Guds härlighet

Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord.

Hörde du: Jesus uppehåller allt genom sitt ord. Guds Ord. Jesu Ord. Där finner vi grunden. En grund som håller i liv och död.

Hebreerbrevets författare fortsätter: Sedan han utfört en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i himmelen.

Hans Ord finns ännu på Jorden. Hans Ord kommer att döma dig. Ordet dömer dig till himmel och salighet om du tror.

Reningen är gjord. Märk: en rening från synderna. Inte en rening till att leva kvar i synderna och älska synden.

Guds härlighet. Jesus utstrålar Guds härlighet. Jesus visar vem Gud är. Han dog för din skull. För att du inte skulle dö i och genom dina synder.

Jesus Guds ord till världen

Vi är på vandring genom Hebreerbrevet: Honom (Jesus) har Han (Gud) insatt till att ärva allting. Genom Honom har Gud skapat världen.

I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud. Så skriver Johannes.

Vem har en Gud som vi får vi utbrista. Tänk på vem Jesus är. Han är Gud. Han var med vid skapelsen. Han var Guds Ord. Gud sade och det skedde.

Nu tänker jag fritt. Gud sade att av alla andra träd får ni äta, utom av kunskapens träd, trädet på gott och ont.

Detta var Guds Ord. Ett gudomligt Ord, Jesus. Men där fanns en motståndare som viskade: Ingalunda har Gud så sagt.

Jag låter tanken sväva. Ingalunda är det Jesus. Vi vill ha något annat. Nej, trädet på gott och ont. Det vill vi äta av.

Då vi äter av det trädet blir vi som Gud. Vi kan själv avgöra vad som är Guds vilja. Vi vill tro på vår egen förmåga. Vi vet ju vad Gud menat. Inte menade Gud så.

Två röster:
- Ett Guds ord Jesus som fanns i paradiset. Gud sade, och det blev.
- Ett djävulens ord: Inte har Gud sagt så. Inte menade Gud så. Vi måste kunna tolka Guds ord.

I världen gäller det andra alternativet idag. I Kyrkan har dess ledare, åtminstone många av dem valt det andra alternativet. Man viskar stolt. Vänta lite. Snart är den sista gammalmodiga kyrkoherden bort (Kyrkpressen nr6/2017).

Då blir det ordning tror man. Nej, det blir det inte! Du som tror på Gud och hans ord anar vad som komma skall. Jag tror att du kan känna svavellukten. Det bär neråt. Det bär till sist till helvetet.

Utan Guds ord finns ingen frälsning. Utan Jesus finns ingen väg till himmelen.

Jesus sade: Månne jag finner tro på jorden då jag kommer. Vad händer en människa när hon överger Jesus. Det kommer vi också att få läsa om senare i brevet.

Jesus ärver allting. Genom tron blir du delaktig av arvet. Låt ingen ta det ifrån dig. Håll dig nära ordet, då känner du också svavellukten när Guds ord ifrågasätts. Med Jesus och ordet blir du bevarad.

I det himmelska Jerusalem finns det endast arvtagare. Dit kommer man av nåd. Dit kommer man genom tro. Dit kommer du för Kristi skull om du inte avsäger dig arvet.

Väljer du livets träd eller kunskapens träd. Om det trädet säger ordet. Den dag då du därav äter skall du dö.

Hebreerbrevet

Hebreerbrevet är ett innehållsrikt brev. Författaren är okänd. Innehållet däremot är känt och erkänt både i himlen och på jorden.

Inledningen är mäktig och klar: Gud har talat genom sonen.

Vi förstår att sonen har farit upp till himlen. Ordet om frälsningen har börjat gå ut över jorden, med början från Jerusalem.

I Jerusalem finns ännu templet kvar. Staden är inte ännu ödelagd.

Tidigare hade profeterna vandrat på jorden. De hade predikat och förkunnat vad Gud gett dem.

Sen hade Gud stigit ner till jorden. Han hade blivit född av jungfru Maria. Han hade vandrat genom det heliga landet.

Han hade talat. Han hade försonat synden. Han hade stigit upp ur graven. Han hade stigit upp till himlen i ett moln.

Han hade utvalt apostlar. De hade efter hans död fört hans ord vidare över jorden. Budskapet hade nått brevskrivaren. Han hade fått nåd att tro.

Han skriver med pondus. Med kraft given från ovan av den Helige Ande. Lyssna! Håret reser sig nästan på armarna. Guds ord är mäktigt.

Nu i den sista tiden har Gud talat till oss genom sin son. 

Hör: Allting är fullbordat. Den sista tiden, frälsningens tid har inletts.

Vi lever i den tiden. Har du fått höra Sonens röst. Rösten som ljuder mäktig. Rösten som väcker liv. Rösten som väcker även "gravarnas slumrare"

Om du inte hört hans röst. Lyssna. Rösten går ännu ut över världen: Gör bättring ifrån synden! Tro Evangelium! Synden är försonad!

Tro! Följ rösten som ljuder: Följ mig, säger Herren Jesus.

Välkommen med på vandringen genom Hebreerbrevet...

Vår tillflykt, en fristad

Hebreerbrevets författare skriver: Vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten. Dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.

I gamla testamentet läser vi om fristäder som Josua inrättade. Dit fick folket fly, till en trygg tillflykt undan straff. Där fick de en tillflyktsort i väntan på rättegången.

Vi Guds barn har en fristad i nåden. Där får vi vila. Där får vi bekänna våra synder. Där blir vi omskötta. Såren blir helade. Vi blir iklädda den vita skinande dräkten. Vi blir dömda med och enligt Kristi rättfärdighet. Han har tagit straffet på sig. Vi går fria.

Denna Jesu rättfärdighetsdräkt som skyler och täcker alla våra synder, fel och brister. När vi fått vila en stund i fristaden. Då är tron styrkt och hoppet är åter förankrat i himlen, genom tron och tilliten till Kristi fullkomliga verk. Då orkar vandraren igen gå vidare. En dagsetapp framåt, mot målet som skimrar i fjärran.

Ha en välsignad dag!

Be för vårt land

Det är gott att lyssna till Guds ord. Vi var i dag i bönehuset. Igår lyssnade jag på en predikan i radion.

En sak fastnade i mitt sinne. I båda predikningarna uppmanades vi att be för vårt land.

Det är på många sätt bra för oss att be. När vi samtalar med Gud sätts fokus på det rätta och konstruktiva. Vi påminns också om hur Gud under svåra tider har hållit sin hand över vårt folk

Vi får också lättare att verka där Gud vill att vi skall verka. Att föra ut budskapet om frälsning. Om omvändelse, bättring och syndernas förlåtelse. Under bön påminns vi också om vår egen bristfällighet. Vi får fly till dig, du den enda som är god. Vi är syndare. Men som syndare får vi fly till dig och din Nåd. Nåden får fostra oss och ge en vilja ny och god.

På förmiddagen besökte vi Vörå. Jag bekantade mig där med en bok som hade titeln: Fädernas kyrka. Vi fick också fira gudstjänst i Finlands äldsta träkyrka.

Gode Gud, välsigna och bevara vårt land. Bevara vår kyrka, fädernas kyrka. Kalla du ännu oss alla till omvändelse. Ge oss kärlek till ditt Ord och till våra medmänniskor.

Josef

När Josef var 17 år vallade han fåren tillsammans ned sina bröder. Josefs mor Rakel var död. Hon dog när Benjamin föddes.

När Jakob tillsammans med sin familj hade dragit upp från sin svärfar Laban beskriver bibeln en märklig detalj: Då stal Rakel sin fars husgudar.

När Laban hinner upp dem frågar han av Jakob. Varför stal du mina gudar? Jakob som inte visste något om det utbrister: Den som du hittar dina gudar hos skall inte få behålla livet.

Rakel blev inte avslöjad den gången. Men hon dog senare vid förlossningen. (Vilken innebörd finns i den här händelsen?)

Israel älskade Josef mer än sina andra söner efter som han fött honom på  sin ålderdom. Josef tillbringade mycket tid med sin far. Hans mor var ju död. Josef berättade åt Israel det onda som hans bröder gjorde.

Bröderna var avundsjuka. Josef hade drömmar som han berättade om. Det retade bröderna ännu mera.

Gud hade en speciell uppgift för Josef. Därför styr han också Josefs liv med tanke på det. Josefs uppgift var att rädda sitt folk. På så vis var han en föregångare till Jesus.

Josef blir tillfångatagen av bröderna. De tänkte döda honom. Men Ruben räddar honom. Han blir kastad i en brunn och såld som slav till Egypten. Den fina livklädnaden som Fadern gjort åt honom skickar de hem. De fläckar den med blodet från en bock och den åldrige fadern får ett hjärtlöst budskap: Se efter om detta är din sons dräkt.

Fadern ser och sörjer. Ett vilddjur har rivit ihjäl min son. Bröderna försöker i sin falskhet trösta honom. Israel utbrister: Jag skall i sorg fara ner i dödsriket till min son.

Men Gud ville annorlunda. Ett återseende återstår. Om en tid skall han få  återse sin son. Berättelsen om Josef fängslar. Många har läst den i barndomen. 

Ett kort brev från en broder

I bibeln finns ett kort men allvarligt brev skrivet av Judas.

Författaren presenterar sig som bror till Jakob. Judas och Jakob omnämns i bibeln som söner till Josef och Maria.

Judas uppmanar till kamp för tron:

- Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 

Det hade tydligen nästlat sig in vissa personer, som var gudlösa och förvanskade Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar. På så vis förnekade de också Jesus som Härskare och Herre.

För Judas var det annorlunda. Han talade om Jesus som Jesus Kristus. Således bekände han honom som sin Herre.

Judas varnar för falska lärare. Han påminner om Sodom och Gomorra och städerna däromkring. Där bedrev de otukt och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.

Judas har en skarp ton:
- Ändå skändar också dessa drömmare på samma sätt sin kropp. Herren föraktar de, och höga makter smädar de. Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: "Må Herren straffa dig." Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med.Ve dem!

De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse,de har gjort uppror som Kora och gått under. De är smutsfläckar vid era kärleksmåltider, dessa som utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig. De är moln utan vatten som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna. De är vilda havsvågor, som kastar upp sina skändligheters skum, de är irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat för evigt. 

Judas skriver om en kommande dom:

- Om dem har också Hanok i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: "Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått och för alla de hårda ord som dessa gudlösa syndare har talat mot honom." De knotar och klagar och följer sina begär. De är stora i orden och smickrar dem som de kan ha nytta av.

Judas unndervisar hur vi skall leva i väntan på Kristi ankomst:

- Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. De sade till er: I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär. Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande.

Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv. Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet.

Han slutar brevet med lovprisning:

- Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen.

Dagen då Jesus blev synd

Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom. Och genom Honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors- frid genom honom både i himmelen och på jorden.

Förstår vi till fullo vad det här betyder?

Paulus riktade en gång dessa ord till Kolosserna. Då fortsatte han ännu:

- ni som en gång var främmande för Gud.

Varför var de främmande för Gud. Jo på grund av deras sinnelag och onda gärningar var de hans fiender.

De kunde inte ens förstå att de var syndare. Ändå bereddes allt för dem. Synden blev försonad. Jesus blev synd i deras ställe. Han tog straffet. Han gjorde det på förhand.

Tänk om vi kunde ha Pauli sinnelag. Om Gud skulle öppna en dörr för evangeliet på dessa sätt. Att vi fritt och trosvisst alltid skulle orka, våga och vilja visa på Jesu blods fullkomliga kraft.

Jag  tror att vi nu går in i den tid då människorna står rådvilla vid havets och vågornas dån. Samtidigt har kyrkornas budskap fördunklats. Läran om synd och nåd har bytts ut mot "välsigna synden". Många har glömt blodet som tvättar bort synden.

Bland den stora hop av människor som ännu vandrar som fiender till Kristi kors finns det människor som hört om Gud. Kanske också sådana som hoppas på en Gud.

I västvärlden stängs dörren delvis genom de stora kyrkornas avfall. Många biskopars och prästers stora bekymmer är hur människorna med gott samvete skall kunna skända sina kroppar. Hur människor skall kunna glädjas och fröjdas över synden.

Hur vår kyrka så fort som möjligt och fortare än möjligt skall komma med Guds välsignelse över sådant.Det är horribelt att kyrkliga ledare kan gå så vilse. Hur kan man så totalt svika sin frälsare.

Gud älskar dessa människor. Han gav sitt liv för dem. Han älskar dem lika mycket som han älskar dig och mig. Han vill hela deras sår. Han vill ge dem en framtid och ett hopp.

Hoppet finns i ordet. Nu stängs och förfalskas Guds ord för dessa och Guds ord och vägen till frälsning förgrumlas för många.

Men vi vet att allt detta måste ske. Vi får be om kraft och vara förvissade om att Gud bevarar de sina som han lovat. Vi får inte bli missmodiga. Herren Jesus är med oss till den sista dagen. Då ser vi honom.

Abraham behövde inte offra sin son på Moria berg. För Guds son fanns det ingen som kom i hans ställe. Tänk att Gud måste överge sin son. 

Han hängde där på korset, övergiven av Gud. Hans axlar tyngdes av 6000 års syndabörda. Han utbrister: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.

Han var en människa som du och jag. Hur har vi inte ofta knäat över våra egna synder. Han bar alla människors synd. Han gav upp andan. Han dog med alla dessa synder på sig. Själv hade han inte gjort en enda.

Hans dyra blod rann nerför korsets stam. För att du skulle kunna bli ren. Då vi betraktar detta. Hur kan vi då försvara vår egen och andras synder. Hur skulle vi kunna välsigna dem?

För synden finns ingen välsignelse. För synden finns förlåtelse. En förlåtelse som renar, upprättar, helar och också helgar. En förlåtelse som skapar frid i himmelen och på jorden.

Tack gode Gud!

Tid och otid

Aposteln Paulus ger en förmaning, en sista förmaning. Inför Jesu Kristi uppenbarelse och innan Hans eviga rike randas. Tills dess uppmanar han att predika ordet i tid och otid.

Vad betyder otid? Vet vi när det är otid? Vad betyder det för oss. Jag är rädd att vi i onödan antar att nu är det inte tid att tala om Jesus. Det kan vara för påträngande. Tänk om det bara blir värre?

Eller kan otid betyda när tid att föra ut evangelium inte mera finns?  Timoteus skulle utföra en evangelists gärning och tjänst. Det uppdraget har vi alla på något sätt.

Gud ge oss kraft att ännu ge en sista förmaning. En förmaning att vända om till Herren. En uppmaning att ta emot nåden och förlåtelsen. För någon kan det vara det sista tillfället.

En tillflykt är han urtidens Gud

En människas liv är 70 eller 80 år om det blir långt. När det bäst varit, det möda och arbete varit havit.

På våren 1995 ringde jag ett viktigt samtal. Jag behövde en praķtikplats och hellst i Vasatrakten.

Den 14 juni, fyra dagar efter vårt bröllop träffade jag första gången en man, som gjorde ett stort intryck på mig.

Han var en skogsförbättrare. Han planerade, byggde och grundförbättrade vägar. Han hade hand om rensningar av skogsdiken. Han hade jobbat med de sakerna sedan 1970, eller då jag föddes.

2002 blev vi kollegor. Vi var olika som personer. Vi hade olika ansvarsområden, men samma arbetsuppgifter. 10 år senare blev han pensionär.

Vi har träffats några gånger därefter. Vi har diskuterat i telefon ett antal gånger.

I natt dog han, nerbruten av cancer. Han var en man med hög arbetsmoral. Han hade god hälsa. Han hade sett fram emot en aktiv pensionärstid.

Gud ville annorlunda. Hans tid tog slut. Vi diskuterade mycket arbete. Vi planerade mycket, vi byggde. Någon gång talade vi om Gud. Vi tävlade om vem som byggde, planerade mest. Vi respekterade varandra.

Företaget förändrades. Verksamheten flyttade. Bolaget såldes. Personalen sökte sig vidare. Vägarna finns dock kvar. Vattnet rinner ännu mot havet.

Intet nytt under solen. Predikaren skriver: Då väktarna i huset darrar och de starka männen sviker: då malerskorna upphört att mala, eftersom de blivit så få. Och då spejarna har det mörkt i sina gluggar: då båda dörrarna mot gatan stängs till, och ljudet från kvarnen försvagas..... Då människan går till sin eviga boning.

Förgänglighet och åter förgänglighet säger Predikaren.

Men en evig tillflykt är han, urtidens Gud.Här nere råder hans eviga armar.