Kallelsetider

I kyrkohandboken står det angående helgens tema: "Israels, Guds egendomsfolks, historia visar att det i livet finns vissa tider då enskilda människor och hela samfund på ett särskilt sätt ställs inför avgöranden. Tilliten till egen förmåga och mänsklig visdom kan i dessa situationer hindra oss från att höra Guds röst och följa hans vilja. Om kallelsetiderna gäller ordet: ”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan.”

Det varnas för tillit till egen förmåga och mänsklig visdom. Förra söndagen då temat var trofast förvaltning av Guds gåvor uppmanades en kristen människa att använda givna möjligheter med klokhet och insikt, och utan att tumma på sanningen. Hennes handlingar skall i alla livets skiften styras av trohet också i det lilla.

På sommarmötet hörde vi igår om Kaleb som såg och hörde likt de andra spelarna, men som ändå såg och hörde mera än de andra. 

"Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför ska jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar ska ta det i besittning."

Kaleb följde Herren i allt. Han leddes av Herren och då var kopplingen mellan öga, öra, hjärta och hjärna hel. 

I en tid av avfall, extremvärme och översvämningar kan vi höra Jesu röst. Han står liksom bakom dörren och viskar "Jag kommer snart"

Den Andens röst ger lugn, hopp och frid I en dyster och på många sätt utmanande tid. Men knäppta händer får vi vara lugna och trygga i båten.

Idag kan vi höra Herrens röst. Han talar genom samma Ande som Kaleb hade och vi får frimodigt följa Jesus. Om än allt flera avviker från vägen, föraktar sanningen, och inte ser var livet finns visar Guds Ande ännu vägen..

"Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!”

Gud själv står bakom sina löften. Ännu lever Israels Gud..

Att vandra med Herren

Det är mäktigt att läsa om Herrens besök hos Abraham och vi märker att denne förstår att han fått höga gäster. "Han bugade sig till jorden och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare."

Abraham hade funnit nåd inför Herren och han gästade i hans tält och löftet om Sonen gavs. Abraham vädjade också för folket i Sodom, där bodde ju också hans brorson.

Herren hade utvalt Abraham för att han skulle befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg. Och vidare för att Herren skulle kunna uppfylla sina löften till Abraham.

Löftena till Abraham var bundna vid Kristus och NT vittnar om att han fick se Kristi dag. 

Jag hörde igår om ett vittnesbörd av en som tillsammans med några vänner besökte sommarmötet. Han förundrades positivt över att man talade så mycket om Nåden.

Guds folk får förundras och glädjas över Nåden. Vi får vandra med Nåden, med Herren Jesus. Nådens Ande får kalla till gemenskap med Gud. Nåden får fostra Herrens folk på vandring hem till Gud.

Abraham fick vandra med Herren en bit mot Sodom. Och man talar om Nåden. Man samtalar om hur det för den ogudaktige finns en tillflyktsort i Nåden. Och Gud vittnar om hur Nådens tid vilar över en ort.

Vi märker att det finns en tid av Nåd och för den rättfärdige är den evig. För den ogudaktige står Nådens dörr öppen, men vi ser och förstår att dörren stängs när kallelsens tid är slut.

Bibeln vittnar om att Abraham aldrig besökte Sodom. Han bad och vädjade för staden vars synd var stor och förskräcklig.

"När Herren hade talat färdigt med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem." 

Abraham återvände hem. Tillsammans med Herren hade han vädjat för orten. Abraham hade fått höra om hur det i Nåden finns rum. Men han förstod att utanför Nåden finns endast död.

"Tidigt nästa morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren och såg ner över Sodom och Gomorra och hela slättlandet. Då såg han rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn. 

När Gud ödelade städerna på slätten tänkte han på Abraham och lät Lot komma undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott."

Jag tror att Abrahams glädje över Lots räddning var blandad med tårar. Under eld och svavel låg städernas innevånare begravda. Abraham hade tidigare räddat dem ut dödsgudinnans tjänares (Kedorlaomers) våld.

Men de hade försakat sin nådatid och gick in I den eviga döden..

Ropet över Sodom och Gomorra

I helgens gammaltestamentliga text lyder orden "Sedan sade Herren: "Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det."

Av texten framgår att Herren vill gå ner och se huruvida ropet från Sodom och Gommorra är sant. Domen över städerna var redan fälld och Herren stiger ner för att verkställa domen. 

Herren vill granska om de i allt har gjort efter det rop som nått upp till himmelen. Vi förstår att det handlar om synden och dess straff och följder. Syndens straff är dom och död, evig död. Men han som där tillsammans med Abraham vandrar sida vid sida mot Sodom är Han som har nycklarna till döden och helvetet.

Abraham kan endast gå en liten bit. Och Abraham säger till Herren: ”Ska du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 

Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Ska du då utplåna den och inte skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finns där? 

Abraham vördade för de rättfärdiga på orten, men när Herren räknade fanns det endast en som förklarats rättfärdig och Lot och hans familj leds ut ur staden.

Det är en allvarlig och djup text. Och vi förstår att texten är mycket aktuell, då vi lever i en tid då vi ser att dagen närmar sig.

Likt Abraham får Guds folk stå i bön till Gud. När änglarna vid tidens slut skiljer ogräset från vetet sker inga misstag. Fram till skördetiden hämtar både ogräs och vete sin näring ur samma jord. Rotsystemen går i kors. 

Abraham litade på att Gud inte förgör den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige. Så var det också senare då Rahab fördes ut ur Jeriko innan den staden förintades.

När jag läser i media ser jag att två slags rop idag går upp till Gud. Må vi ställa oss på Abrahams sida och ropa ut budskapet om frälsningen så länge dagen varar. Mörkret kommer då ingen kan verka. Vi ser hur dess grepp över orten tilltar..

Men idag hjälper Herren. Om morgondagen vet vi inget. Och snart är Jesus här igen. Han dröjer inte utan kommer på utsatt tid. En tid som vi inte vet.

Men Gud själv har lovat att bo hos sitt folk och resa upp sitt beskydd över dem som älskar honom.

Dörren till livet står öppen. Vi får träda in och smaka hur Herren är god..

🙏🙏

Mötet med Jesus

Det är alltid förunderligt att höra vittnesbörd om Jesus. Igår i bilen hörde jag via radion om "Jesu person och gärning". 

Jesus lärde sig sin jordiske fosterfars yrke. Han hade känslor som du och jag. Han blev trött, men han gjorde endast gott.

Idag ber Han för oss. Hans Ande verkar. Tyvärr tappade min telefon kontakten med nätet och jag hörde inte slutet av sändningen. 

I bilen tänkte jag på Johannes möten med den uppståndne och förhärligade Jesus. Johannes fick skriva ner personliga hälsningar till församlingarna. Hälsningar från Jesus vid den himmelska tronen.

Församlingen och dess tjänare kan tappa kontakten till Jesus. I Efesos hade man tappat den första kärleken till Jesus. Kanske man hade gott vidare och gjort tillägg till tron. Vi vet inte riktigt vad som hänt, men vägen tillbaka, omvändelsens väg stod öppen.

Hur dyrbar är inte denna omvändelsens nåd. Hur dyrbart är det inte att känna Kristi Andes maning att rikta blicken rätt, att fästa den vid Jesus, vid hans gärning och vid hans person.

Det var inte lätt I Efesos. Där fanns onda människor. Där fanns de som sade sig vara apostlar, men inte var det. Man sade sig verka i Jesu namn, men var inte utsänd av Jesus.

I Efseos hade man känt igen dessa lögnare som seglade under falskt flagg. Man kunde säkert namnge dessa ulvar i fårakläder. Man hade lyssnat noggrant och känt igen det förfalskade evangeliet. Man hade inte tröttnat i den kampen.

Och det var gott och väl. Jesus säger "Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull utan att tröttna."

Striden rasade hård och Jesus hade följt med kampen som rasade i församlingen. Kanske den förfalskade tron hade fått fotfäste i församlingen och man började ge upp. Uppgivelsens ande var nära.

Jesus tar genom sitt ord ett stadigt grepp om tjänaren: Min vän, det är jag som för striden genom mitt ord. Min vän det är jag som styrker dig genom Nådens och Sanningens Ande, min ande. 

Min vän, jag är med dig. Mitt ljus vill jag låta lysa genom dig..

Nog har vi en funderlig Herre som kommer ut till slagfältet innan striden börjat. För Josua presenterade han sig som befälhavaren över Herrens här. I Efesos kände man honom vid namnet Jesus.

Och han hade nu kommit dit. Ja han hade hela tiden varit närvarande och hade full kontroll.

På Jerikos hedmarker måste Josua fråga. "Tillhör du oss eller våra fiender?" Och han får ett förunderligt svar: ”Nej, jag är befälhavare över Herrens här. Nu har jag kommit.” 

Josua tog av sig sina skor och föll ner på marken för sitt ansikte. Johannes hade legat som död vid Jesu fötter. Men både Johannes  och Josua hade lyfts och blivit styrkta.

Under Herrens befäl fick man åter fortsätta och lågan fladdrade. Man hade åter både Ordet och Anden och den himmelska friden..

Anden som lyfter blicken mot Segerns sol på Golgata och den uppståndne som redan har segrat.

Ängeln, sändebudet, mänsklig församlingsledare

Jesu tjänare Johannes postar breven till församlingarna från fängelsön, där han nu är i Jesu tjänst.

Hur breven når församlingarna och dess änglar, sändebud och mänskliga församlingsledare vittnar inte Skriften om. Vi vet inte heller vem som tog emot och tar emot budskapet från Jesus.

Men vi vet att den himmelska postgången fungerar. Det är gott att få post från himmelen. Dagens post vittnar om den första kärleken. "Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis."

Johannes- Guds tjänare

Lärjungen och aposteln Johannes var älskad av Jesus. Johannes presenterar sig senare som Jesu tjänare. Som Jesu tjänare tjänar denne "åskans son" sedan Gud.

Kyrkohistorien berättar att Johannes "heta" natur nog också syntes senare. Johannes var skapas till Guds avbild och han fick tjäna den sanna och syndfria avbilden Herren Jesus.

Men som en Jesu tjänare lyfter han fram Jesus och inte sig själv. Som en gammal man uppenbarade Jesus sig ännu synligt för sin tjänare.

Som Jesu tjänare vittnade Johannes  om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd. När Johannes skriver breven till de sju församlingarna framför han en hälsning från det trovärdiga vittnet. "Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far."

Kristi församling är ett kungarike och församlingens medlemmar kallas präster åt Gud. Det finns alltså ett konungsligt prästerskap i församlingen som sida vid sida med den apostoliska "prästtjänsten" tjänar Herren Gud.

"Se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som genomborrat honom. Och jordens alla stammar ska jämra sig för hans skull. Ja, amen."

För Guds ords och Jesu vittnesbörd skull förvisades Johannes till fängelseön Patmos. Men där hade Gud en speciell tjänst för sin tjänare.

"Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea."

Tjänaren faller ner som död för sin Herres fötter. "Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet."

Det konungsliga prästerskapet äger himmelrikets nycklar och Jesus har nycklarna till döden och helvetet.

Skördefest

Efter långa och tunga månader fick jag  avsluta ett arbetsrelaterat möte igår kl. 21:28. Nu är kalendern ganska tom tre veckor framåt. 

Jag fick börja semestern med att läsa om skördefesten och Guds folks lövhyddohögtid. Skribenten skriver att i väntan på den himmelska högtiden får vi leva det nya livet då vi gått in genom Kristusdörren. Vi får dricka ur den andliga klippan som finns hos oss. 

Själv gläder jag mig också över sommarmötet som stundar nu i helgen, om Herren dröjer och Gud så vill. Vi vet inte hur framtiden här på jorden ser ut. Vi vet inte om vi får någon morgondag.

Men som Jesu vänner har vi en framtidsdag som är ljus och lång. Det väntar en glädjefest på himmelens strand.

Elojuhlat, lövhyddofest, skördefest, sommarmöten. Gud har omsorg om sitt folk..