Livets flod

Gud lät den åldrige Johannes se en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. 

Där vid flodens strand på båda sidorna om det klara vattnet står livets träd. Träd som bör frukt varje månad. Trädets löv ger läkedom åt folken.

När jag vandrade längs Kitkaälven, en biflod till Oulankaälven blev apostelns syn levande.

Oulankaälvens källflöde är i Salla och den rinner fram 135 km varav 30 km på den ryska sidan. Dess flöde är över 60 m3 per sekund. Kraften är enorm. Längs Kitkaälven var granarna över 30 meter höga och Aspens rödgula löv var enorma. Där vid det rinnande näringsrika vattnet blir träden höga även vid polcirkeln. Men lövens färg vittnade om att vintern är på kommande.

Kristi evangelium däremot är som löv som ger läkedom åt folken. När evangeliets ström har nått alla folk på jorden återvänder Jesus, han som är källan och kraften till jorden. Vi kan endast ana vilka krafter som då är i rörelse.

De som blivit renade från syndens smitta, de som fått tvätta sig rena i flodens klara vatten får då en ny och förhärligad kropp, ämnad för ett liv på den andra sidan floden.

"Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom."

Då blir Guds och Lammets tron synligt. Då är synen inte mera grumlig utan vi ser i klarhet det som Gud i Jesus berett. Vi ser honom sådan han är.

Kitkaälvens skönhet bleknar mot den synen. Det jordiska ögat kan endast se styckverk av Guds härlighet. Anden kan måla de himmelska landskapen för trons ögon. Den nya människan ser i klarhet vad som komma skall.

"De ska se hans ansikte och bära hans namn på sina pannor."

Längs Kitkaälvens strand mötte vi trötta vandrare som sökte sig till viloställen under dagens etapp av den över 80 km långa vandringen. När mörkret kommer lägger de sig att vila och somnar till forsens brus.

En gång får Guds folk vila vid strömmens lugna brus. Borta är för evigt all trötthet, ingen sjukdom finns mer. Och inget mörker, ingen natt.

"Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem. Och de ska regera som kungar i evigheters evighet." 

Och han sade till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna!

En kämpande tro

I Filipperbrevet talar Paulus om trons kamp:

"Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. 

Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud. Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull,  eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har."

Paulus antyder att en kristen kan leva ovärdigt Kristi evangelium. På andra ställen talar han om ett falskt evangelium. Till korinterna skriver han:

"Men jag är rädd att liksom ormen med sin list förledde Eva, så kan också era sinnen förföras och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.

För om någon kommer och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det ni tidigare tagit emot, då accepterar ni det gärna."

Paulus talar om människor som är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar.  "Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel. Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar."

Varför valde Gud korsets väg då synden skulle försonas? Varför är det sanna evangeliet blodigt?

Det vittnar om syndens väsen. Hur en helig Gud ser på synden och hur allvarligt uppror mot Honom är. Den enda möjligheten var att Gud själv dör och därigenom försonar synden.

Kan människans högmod och avsaknad av ånger över synden stänga ut henne från frälsningen? I en psalm sjunger vi att än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror.

Många vill ha en förlåtelse utan ånger, vilket är en tillåtelse till ett liv i synd. Man vill hålla fast vid sina onda gärningar, vid upproret mot Gud och hans ord och ändå stå där som frälsta.

Är det att äga en frälsande tro? Nej, snarare andligt högmod..

Herren känner de sina

När Paulus talar om att Herren känner de sina verkar han hänvisa till det som hände vid Koras uppror.

"Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig både Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, och gjorde uppror mot Mose. 

Tvåhundrafemtio män av Israels barn följde dem, furstar i församlingen, utvalda från folkförsamlingen, ansedda män. De samlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: ”Nu får det vara nog! Hela församlingen är helig, allesammans, och Herren är mitt ibland dem. Varför upphöjer ni er över Herrens församling?”

När Mose hörde det föll han ner på sitt ansikte. Sedan talade han till Kora och hela hans grupp och sade: ”I morgon ska Herren visa vem som tillhör honom, vem som är helig och vem som får komma inför honom. Den han utväljer ska få komma inför honom. "

Hela församlingen är helig. Tankegången är också bekant idag. Man tror att Gud är med fastän man föraktar hans ord och trampar det under fötterna.

Hebreerbrevet vittnar om att en del av de som fått höra evangeliet går under på grund av olydnad.

"Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. 

Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. 

Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars."

En vakande tro

" Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 

Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade.

Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 

De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp.

Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. 

Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer."

En frälsande tro är en vakande tro. Jesus uppmanar många gånger till att vaka. I liknelsen blev även de förståndiga dåsiga. Den yttersta tiden är på många sätt en svår tid. 

Alla hade somnat men lamporna lyste ännu, eller åtminstone fanns det litet olja kvar. De oförståndiga hade inte brytt sig om att ta olja med i kärlen. De var inte redo. De hade inte vakat. Jesus sade sanningen åt dem, han kände dem inte.

Jesus känner alltid de sina. Paulus skriver: "Men Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina, och: Var och en som åkallar Herrens namn ska hålla sig borta från orättfärdighet."

En frälsande tro

Profeten Mika skriver: "Men de känner inte Herrens tankar,de förstår inte hans rådslut."

När Mose talar till Israels barn säger han: "Ni ska nu gå över Jordan för att komma in i och ta i besittning det land som Herren er Gud ger er. När ni tagit det i besittning och bor där, ska ni vara noga med att följa alla de stadgar och rådslut som jag i dag förelägger er."

Innan Mose ger över ledarskapet åt Josua varnar han folket: "Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, så förklarar jag för er i dag att ni förvisso ska förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning.

Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva, genom att du älskar Herren din Gud och lyssnar till hans röst och håller dig till honom."

Medan jag åt lunch i Posio fick jag vetskap om höstens bibelstudier som börjar nästa tisdag. I mina tankar kom den frälsande tron. 

Även i Lappland och Norra Österbotten finns det i varje kommuncentrum åtminstone en kyrka. Gud har varit god mot Finlands folk. Men folket vänder sig allt mera bort från Gud. Man överger den bibliska tron som är en frälsande tro.

När är tron inte mera en frälsande tro? Vad säger Jesus?

Uppmuntran eller smicker

Jakob skriver om tungan som på så många sätt är bedräglig. Ett vänligt ord kan göra under. Det kan läka hjärtats djupa sår.

Ett vänligt ord är änglabud, ja en hälsning ifrån Herren Gud. Guds folk och alla Guds barn behöver uppmuntran. Den får vi slösa med. Men hur är det med smicker?

När övergår uppmuntran i smicker. Smicker är ingen hälsning från Herren Gud. Smicker är lömskt, falskt och både krävande och bindande.

I Bibeln finner vi också en hänvisning till smicker då Paulus skriver till tessalonikerna:

"Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.

Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt bland er. Som när en mor sköter om sina barn ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss."

Bedräglig fägring, bedräglig fägring och klädnad

Jag deltog igår via nätet i en festgudstjänst där den här världens artister uppträdde "till Guds ära". Nej det var inte till Guds ära.

En av artisterna som framträdde skriver på biskopens privata fb- sida. Det är mycket skrämmande läsning:

(Jag vill inte dela de orden) 

- -

Evangelisten Lukas skriver om när Jesus rider in i Jerusalem:

"När han närmade sig sluttningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla kraftgärningar de hade fått se: "Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar!" Han svarade: "Jag säger er: Om de tiger, kommer stenarna att ropa."

När Jesus kom närmare och såg staden, grät han över den och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon. Dagar ska drabba dig då dina fiender bygger en belägringsvall runt dig och omringar och pressar dig från alla håll. De ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig."

Vi lever i en allvarlig tid i Borgå stift. De stenar som talar visar hur allvarligt det är. Gud ger aldrig sin ära åt människor. Aldrig åt dem som föraktar hans ord.

Nog har Guds folk orsak att vaka och be, att be om väckelse och omvändelse. Men vi får minnas att Gud lovat att bevara sin hjord, den hjord som leds av den törnekrönte..