Skeppsbrott i tron

Paulus uppmanar Timoteus att kämpa den goda kampen. Uppmaningen att förmana överlämnar han nu åt mannen som högaktar Gud.

Timoteus hade blivit utvald till en tjänst och Paulus hänvisar nu till de profetord som uttalats om honom. Paulus skriver antagligen brevet från en ny missionsresa (62-64 e. Kr.). Han har blivit fri från sin första fångenskap, men Paulus vet ändå att tiden för honom själv är kort.

Den goda kampen, i tro och med ett gott samvete. Den har vissa avvisat och därför lidit skeppsbrott i tron.

Utan ett gott samvete kan du inte vandra med Herren. Utan tron att Jesus har försonat synden faller människan i missmod.

Paulus som hade grymma saker på sitt samvete vet. Han hade medverkat till Jesu efterföljares död, men i oförstånd som han skriver. Men Jesus, som han mötte på vägen, då han med mord i sinnet var på väg till Damaskus hade friköpt honom från syndens och lagens slaveri.

Ärren fanns kvar, de ärr som påminde honom om vilken fara en lagisk nit är för Jesu vänner. Lagiskhet binder samveten på de som Jesus gjort fria. Lagiskhet hindrar ytterst att evangeliet om Jesus förs ut till hela världen och till sårade och bundna samveten.

Tänk om vi kunde vara sådana som högaktar Gud, som högaktar Jesus verk. Ja att Kristus hålls fram, i tid och otid. Att människors blick riktas mot den upphängde frälsaren, så att syndens motgift får rena och befria dignande syndens slavar.

I Kristus finns det frihet från både syndens och lagens slaveri. Frihet att gå ut och med glädje möta Jesus, som snart kommer på himmelens skyar.

Brev till en som högaktar Gud

Hur mycket högre är inte dina tankar än mina. I ordspråksboken står det att inför Gud är konungars hjärtan som vattenbäckar, han leder dem vart han vill.

Ja Gud leder i stort och smått, även enkla mäns tankar kan han styra. Jag har länge sökt en text inför den här söndagen. På sitt sätt leder då Gud till en annan text än jag själv tänkt.

Jag får ödmjukt be att Gud uppenbarar sin vilja med den texten, episteltexten från Paulus andra brev till Timoteus.

Församlingsföerståndaren med det vackra namnet, Timoteus som betyder: en som högaktar Gud.

Gud är trofast

För exakt 2 år sedan skrev jag mitt andra blogginlägg. Under en predikan några dagar tidigare hade jag känt en andens maning att börja skriva ner de tankar Gud ger för dagen.

Jag läste ikväll en del gamla skrivelser. Minnena flödar fram, aj det var den dagen. Gud är trofast, fastän känslorna växlar. Bibeln, Guds ord står fast och är ett ljus och en lykta på vår vandring.

Ja, känslor och livssituationer varierar och påverkar hur vi tar emot ordet. Vi människor är också olika och då Guds ord är ett levande ord talar det till oss på olika sätt, såsom Gud vill.

Ja människan kan ju förstås också ifrågasätta Guds ord och då får Guds ord en annan verkan. Ordet blir inte då till styrka och vägledning, välsignelsen kan bytas till förbannelse.

Men frälsningen vilar i Jesu goda händer. Då må dagarna se ut som de gör. Jesus är ändå vägen, sanningen och livet.

Tack gode Gud!

Guds församling leds från himlen.

När Jesus steg upp till himlen så övergav han inte sin församling. Han hade själv utsett sina lärjungar och utrustat dem för den uppgift som församlingen har, att föra ut evangeliet. Han hade lovat att vara med dem varje dag intill tidens slut.

Ledda av Jesus själv fortsatte apostlarna Kristi verk. Med dem var hjälparen, den Helige Ande. Han visar alltid på Kristus, han som sitter på Faderns högra sida, d.v.s. har all makt i himmelen och på jorden.

Men snabbt uppenbarade sig falska bröder. De hade inte förstått evangeliet, eller fallit bort ifrån det. År 49 ordnades ett apostlamöte i Jerusalem. Orsaken var de falska bröderna, som nu lärde att människorna inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 

Med på mötet var även Jesu broder Jakob, Barnabas och Paulus, han som kallats till apostel av Herren Jesus. Från mötet skrevs ett brev som skickades ut till församlingarna:

"Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien. Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag. Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.

Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: 29 att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"

Vila i nåden

Då vi nu fått smaka att Herren är god. Jag kom att tänka på de orden från Psaltaren och Petrus brev. Ja en kristen får vila i nåden, vila i tron.

Gud är nöjd med Kristi verk. Trött men förnöjd, din nåd är mig nog, får vi åter gå in i en intensiv arbetsvecka.

Ja tacka Herren min själ, han är god!

Gud är nöjd med Jesu verk

I den vackra sången sjunger vi: Det är nog för mig att veta, Gud är nöjd med Jesu verk.

Här får vi sjunga om en Helig Gud. Där uppe ljuder blott lovets sång. Där är tungan fri då vi skådar Jesus kär.

Från släkte till släkte

Hans rike varar från släkte till släkte. Hans välde är ett evigt välde. Ingen kan stå emot hans hand, eller säga till honom: "vad är det du gör?"

Vem vittnar om Gud på detta sätt. Jo Nebudkanessar, den mäktiga konungen i Babel. Konungen som Gud hade tagit makten i från. Konungen som blivit utstött och fick äta gräs som en oxe.

Konungen återfick sitt förstånd, sitt rike och sin makt. Men det var en förändrad konung. En man som nu prisade och ärade himlens konung.