Örnen från öster

Jesaja profeterar: "Jag kallar på örnen från öster, från fjärran land honom som verkställer mitt beslut. Vad jag har talat, det låter jag ske, vad jag har beslutat det sätter jag i verket".

Se jag låter min rättfärdighet komma nära, den är inte långt borta, min frälsning dröjer inte.

De knäppta händerna

Vilken välsignelse ni äldre är. Vilken kraft det finns i Guds barns förböner. Jag och frun träffade igår en kär 86-årig kvinna. En Herrens tjänarinna som tjänat Gud under sitt liv.

Vi träffades i går, strax före vi var på väg för att fira min fars 86-årsdag. Gud ledde våra vägar, så att vi fick träffa dessa Herrens sändebud.

Vi fick ta varma hälsningar med från henne och hennes vänner. Vi hade också en välsignad stund med far och mor.

Det är som en fläkt i från himlen och Guds tron då man får möta dessa trons kämpar. De som länge levat med Gud och präglats av hans kärlek. En kärlek som lyser i världens dimma.

Gud använder dessa kämpar, lika Aron och Hur. Kämpar som i bön, med Guds hjälp lyfter trötta händer.

Ibland får man konkret känna bönens kraft, den kraft som finns i bedjande händer. Idag skulle jag ha en andakt på ett ålderdomshem. När jag skulle fara från arbetet vid fyratiden fick jag ett mycket otrevligt samtal.

När djävulen, denne tusenkonstnär ryter blir människan svag. Det kan kännas som även tron, fastän den är en Guds gåva blir till endast en stilla flämtning. Efteråt tänkte jag att ikväll klarar jag inte av att hålla någon andakt.

Men det finns kraft i bedjande händer. När jag kommer fram till hemmet några minuter före utsatt tid, sitter samma 86-åriga kvinna där. Hon strålar av Guds kärlek. Stolen bredvid henne är ledig och jag sätter mig. Minns inte om hon sade du hann, eller du kom nog.

Hon hade kommit dit för att sjunga med. Hennes man är redan hemma hos Gud och tiden blir lång berättar hon. Vi fick sjunga många sånger. Andakten blev inte så lång. Men vi fick läsa om Martha och Maria. Jag fick vittna om Jesus som tvättat oss rena i sitt blod. När jag berättade om Lasaros, ropade en kvinna, sluta! Jag vet inte vad som orsakade reaktionen, Gud vet.

Till sist fick vi ännu sjunga: Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod. Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god..

Herren Jesus gästade ålderdomshemmet. Jag såg honom inte, men han var där. Jag tror och vet att han också söker de som djävulen fängslat och vill fängsla, också kvinnan som ropade sluta, vill han ge sin frid. Hon var lugn efteråt såg jag.

Han går med alla dagar intill tidens slut. Han vilar inte, han är alltid på väg.

Bevarad fram till förlossningens dag

Genom tron på Jesus Kristus äger du det eviga livet. Du bär Guds nåde gåva med dig dag efter dag. Det är välsignat att få vandra med Herren, vandra med Gud. Det är välsignat om tron också blir verksam i gärningar, trons gärningar.

En liten stund med Jesus inför hans ord, gemenskapen med familjen, en stund med kristna vänner styrker tron och ger ny kraft. Världen idag håller ändå på att bli så annorlunda. Det ständiga nyhetsflödet, jagandet efter upplevelser fyller lätt vår tid och gör oss trötta.

Endast ett är slutligen nödvändigt. Att likt Maria finna den goda delen, vid Jesu fötter. " Tätt vid korset vill jag så, hoppas bida vaka, tills på andra stranden jag, evig fröjd får smaka"

Gud låt mig idag få tro, ja även visa för någon, vem du är, du världens frälsare min konung och min Gud.

När Kristus kommer

Vad händer egentligen när Kristus kommer tillbaka till jorden? Det kom jag att fundera på när jag körde i dimman i morse.

Det är ju den förklarade Kristus som kommer. Hans gudomlighet är inte då dold, såsom när han vandrade på jorden. Paulus fick möta honom på Damaskus vägen. Hans jordiska ögon klarade inte av strålglansen, han blev blind.

Johannes fick se honom på ön Patmos, han föll till marken såsom en död. Jesus lade då sin högra hand på honom: "var inte förskräckt"

Det blir ju en glädjens dag för de som väntar på honom, vi väntar inte på honom med rädsla. Men det blir en förunderlig dag.

Hans ankomst lyser upp världen såsom blixten går fram över himlen. Han kommer med molnen och alla skall se honom, även de som genomborrat honom. Alla jordens stammar skall jämra sig över honom.

Bibeln är tydlig med vad som händer med Guds barn då Kristus kommer. Det blir en fullständig förvandling. De i Herren döda som vilar i gravarna får genast en ny kropp. De som lever i tro och väntan på honom förvandlas i ett ögonblick.

Således blir det ingen fruktan utan vi får möta honom i en ny och förklarad kropp. Vad som händer med de som inte tror är litet otydligare. Det verkar som om de skulle få en ny kropp först senare. (återkommer till det)

De jämrar sig, de trodde ju inte på Honom. De förvisas bort från hans ansikte till ett evigt mörker. Lurade av själafienden missade de målet. Himlen är stängd för dem och de är evigt förtappade. Det är allvarliga ord.

Åter en nådens dag

Så gryr en ny dag, en dag med morgondimma. Det är nåd att vi får närma oss Gud, i bön, syndabekännelse och med tack.

Hur ser Gud på en människa? Vi kan inte se Gud, våra ögon tål inte det. Men Gud ser oss som förlåtna i Jesus Kristus. Gud är nöjd med Kristi verk. I Kristus sammanfattas allt i himlen och på jorden. I Kristus flyr dimman och töcknet och Guds nåd strålar klar.

Säll, ja salig och lycklig är den människa som vänder sig till Kristus. Ser vi Kristus som Gud? Han är ju Gud.

Han är Jakobs Gud, Han är Israels Gud, Abrahams och Isaks Gud. Han var, han är och han skall komma.

Min Herre, min Gud!

Tryggare kan ingen vara

I barndomen var det nog den fjärde versen som jag tyckte mest om. Den var så högtidlig och där fanns en sådan trygghet.

Man förstod att Jakobs Gud hade all makt. Jakobs Gud var även min Gud.

"Gläd dig då du lilla skara, Jakobs Gud skall dig bevara, för hans vilja måste alla fiender till jorden falla"

Ja, Guds fiender har ingen egentlig makt. Guds fiender kommer en dag att samlas ihop i Josafats dal. Där håller han dom över dem. Där faller dom alla.

Profeten Joel som såg den dagen av mörker och tjocka ser också att alla som åkallar Herrens namn skall bliva frälsta.

På Sions berg och i Jerusalem ser han en räddad skara, precis som Herren sagt.

Visst är det tryggt att ta sin tillflykt till Jakobs Gud, ja tryggare kan ingen vara..

Den levande Gudens stad

Hebreerbrevet talar om Sions berg, den levande Gudens stad. Finns då den levande Gudens stad redan här på jorden?

Jo, Guds rike finns redan här på jorden. Men Guds rike är ett vandrande rike, ett rike som lyser i världen genom seklernas och århundradenas mörker. Guds rike är på väg mot sin fulländning i Evigheten.

Där når det sin fulländning då alla fiender är undanröjda och hela den nya skapelsen prisar Gud och Jesus, Guds offerlamm. 

Den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem tronar redan på Sions berg och Jesu fullkomliga verk. Du kan inte ta på det. Det står inte i brand. Där är inte töcken, inte mörker eller storm.

Där ljuder inte basunljud och en röst som är förfärande. Där behöver du inte skälva och vara förskräckt. Den dödsdömda har ju blivit frikänd.

Där ljuder nu Herren Jesus klara och varma stämma. Kom till mig ni alla som arbetar och är betungade så skall jag ge er vila och ro.

I det himmelska Jerusalem är Kristus Konung. Dess portar står än idag öppna. Offerlammets tolv apostlars lära står skrivet på dess ljuvliga portar.

Portarna är öppna mot norr, mot söder, mot öster och väster. Här i nådens tid är dess rum obegränsat. Guds fullständiga nåd i Jesus Kristus ger staden en bredd, en höjd och ett djup som är oändligt.

Först vid den sista basunens ljud sluts dess portar. Då blir det den stora åtskillnadens dag, en fullständig förvandling med blixtens hastighet. Herren Jesus träder in och blir synlig för dess innevånare.

O att allt flera skulle få se den ljuvliga staden innan dess portar stängs vid Jesu återkomst. Staden, Guds församling som är en försmak av det nya Jerusalem som kommer ner från himmelen, det nya hemlandet.

Inne i staden är det glädje, förväntan och frid. Sabbatsaftonens frid mitt i en orolig värld.