Vilken välsignelse ni äldre är. Vilken kraft det finns i Guds
barns förböner. Jag och frun träffade igår en kär 86-årig kvinna. En Herrens
tjänarinna som tjänat Gud under sitt liv.
Vi träffades i går, strax före vi var på väg för att fira min fars
86-årsdag. Gud ledde våra vägar, så att vi fick träffa dessa Herrens sändebud.
Vi fick ta varma hälsningar med från henne och hennes vänner. Vi
hade också en välsignad stund med far och mor.
Det är som en fläkt i från himlen och Guds tron då man får möta
dessa trons kämpar. De som länge levat med Gud och präglats av hans kärlek. En
kärlek som lyser i världens dimma.
Gud använder dessa kämpar, lika Aron och Hur. Kämpar som i bön, med Guds hjälp lyfter trötta händer.
Ibland får man konkret känna bönens kraft, den kraft som finns i
bedjande händer. Idag skulle jag ha en andakt på ett ålderdomshem. När jag
skulle fara från arbetet vid fyratiden fick jag ett mycket otrevligt samtal.
När djävulen, denne tusenkonstnär ryter blir människan svag. Det
kan kännas som även tron, fastän den är en Guds gåva blir till endast en stilla
flämtning. Efteråt tänkte jag att ikväll klarar jag inte av att hålla någon
andakt.
Men det finns kraft i bedjande händer. När jag kommer fram till
hemmet några minuter före utsatt tid, sitter samma 86-åriga kvinna där. Hon
strålar av Guds kärlek. Stolen bredvid henne är ledig och jag sätter mig. Minns
inte om hon sade du hann, eller du kom nog.
Hon hade kommit dit för att sjunga med. Hennes man är redan hemma
hos Gud och tiden blir lång berättar hon. Vi fick sjunga många sånger. Andakten
blev inte så lång. Men vi fick läsa om Martha och Maria. Jag fick vittna om
Jesus som tvättat oss rena i sitt blod. När jag berättade om Lasaros, ropade en
kvinna, sluta! Jag vet inte vad som orsakade reaktionen, Gud vet.
Till sist fick vi ännu sjunga: Förlåt mig alla synder, mig rena i
ditt blod. Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god..
Herren Jesus gästade ålderdomshemmet. Jag såg honom inte, men han
var där. Jag tror och vet att han också söker de som djävulen fängslat och vill
fängsla, också kvinnan som ropade sluta, vill han ge sin frid. Hon var lugn
efteråt såg jag.
Han går med alla dagar intill tidens slut. Han vilar inte, han är
alltid på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar