Maskarnas mat

"På utsatt dag klädde sig Herodes i kunglig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem. 

Då ropade folket: "En guds röst är detta, inte en människas!" 

Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog." (Apg 12:21-23)

Berättelsen om Herodes död visar att Gud sätter en gräns för människans ondska. Herodes gick över den och Herren över liv och död tog honom bort.

Guds ord är ett skydd för människan. Guds heliga lag sätter gränser. Som kristna skall vi ta de gränser som ordet sätter på allvar. 

I den andra psaltarpsalmen läser vi: "Handla nu vist, ni kungar, låt varna er, ni domare på jorden!

Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan! Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred och ni går under på er väg, ty snart kan hans vrede upptändas.

Saliga är alla som flyr till honom."

Land, land, hör Herrens röst!

"O land, land, land, hör Herrens ord."

Från ungdomstiden minns jag den lappländske prästen Lasse Marjokorpi. Bland annat honom möter vi i det 20 år gamla Yle-dokumentet "Tunnustus".

Vi lever i ett land som Gud välsignat med många olika väckelser. Flera av dem blomstrar ännu. 

Gud ångrar inte sin kallelse. Hans kallelse till himlen i Kristus Jesus går ännu ut.

Man samlas för att höra om Jesus i bönehus och kyrkor. Man samlas till sammankomster  gudstjänster och mässor.

Vi hör olika accenter. Herren leder dem som går bedjande fram. När vi hör den gode Herdens röst får vi tacka Gud.

Och minnas att endast det vi gör i Herren är evigt. Vi vet inget om morgondagen. Men vi får möta den i bön. Med tacksamhet och förtröstan.

Hela vägen går Han med.

I en kyrka som kollapsar

Det var givande för mig att läsa om den gamle kyrkoherden Göran Landgren och hans tjänst i Svenska kyrkan. Den uppståndne ger kraft att härda ut.

I går på morgonen lyssnade jag till en frågetimme med biskop Matti Salomäki i Radio Dei. 

Matti är biskop i en kyrka där ledningen, där biskoparna har tappat bort både Kyrkans mission och vision. Matti har ändå en annan åsikt än de andra biskoparna. Matti vill hålla fast vid den bibliska synen på äktenskapet.

Men ingen biskop viger idag präster som vill hålla fast vid bibelns och Jesu syn på herde ämbetet. Olavi Rimpiläinen var den siste.

Men Guds röst har ännu inte tystnat i vår kyrka. Där finns tusentals som inte vill böja knä för vilsna biskopar. 

Man samlas varje söndag till sammankomster och gudstjänster. Herren dukar sitt rika bord.

Jesus är ännu den samme som då han visade sig för Johannes. I Uppenbarelseboken läser vi: "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea." 

Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld och mitt ibland ljusstakarna en som liknade Människosonen, klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av guld om bröstet. 

Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor.

Hans fötter liknade skinande malm som glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten. 

I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat, skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin kraft."

"Rummet som bär vår Herres namn bör vi dock älska och ära som en för själen ljuvlig hamn, ja, såsom hemmet det kära. Härliga ting har talats där. Himmelens rike är oss när, då i dess portar vi träder." (Psalm 165:4)

 

Än finns det en värld!

"Så finns han där, i stillhet och i stormande kraft, den Uppståndne själv. Då kan inte ens dödsrikets portar vara oss övermäktiga.

Alltså går vi frimodigt vidare i en kyrka som håller på att kollapsa, ett samhälle som har förlorat sin vision och bland alla oss sargade, som blivit skadade på vägen. 

Den Uppståndne har valt att slå följe med oss. Då kan ingenting vara omöjligt!"

Orden är från en betraktelse i en kristen tidskrift. Orden skrevs ner i april 2004.

När jag läste artikeln kände jag en Andens gemenskap med författaren. 

Så jag forskade litet vidare. 2020 blev han pensionerad från sin kyrkoherdetjänst inom Svenska kyrkan i Örby-Skene församling.

Han har den gamla ämbetssynen, den bibliska. Och han tjänar ännu som pensionär i församlingarna då Gud bereder tillfällen.

Gud kan ge kraft att tjäna i en kyrka som håller på att kollapsa. Den uppståndne som vandrar bland ljusstakarna håller sina tjänare i sin hand.

Ett samhälle som förlorat sin vision behöver trogna Herrens tjänare som fullgör sin tjänst.

"Än finns det en värld. Den lever trots makter av död och fördärv. Ty ordet blev motsagt, Guds skapelseord, och redan satt yxan till livsträdets rot, men räddningen sändes oss ovanifrån: Guds enfödde Son." (Psalmboken 170)

Guds nåd är nog!

"Men han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." 

Aposteln hade fått bönesvar. Gud hade hört hans böner. Gud svarar: Nåden räcker. Guds nåd räcker också för aposteln, som plågades av den ondes angrepp.

Bönesvaret får honom att skriva: "Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig."

Och aposteln gläds över det som sker för Kristi skull. Ja även sin egen svaghet är han förnöjd med.

Även ångesten fördrar han för Kristi skull. Den förde honom närmare sin Herre.

Paulus sammanfattar: ty när jag är svag, då är jag stark..

Kristi kraft - Har du tänkt på den? Den bär ända in i himlen.

Det sägs att Luther på sin dödsbädd gång efter gång citerade Johannes 3:16. "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."

I trons himmelska landskap

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. 

Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd.

Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."

Idag hade jag glädjen att ta del av trons vittnesbörd från Luleå förra helgen. Tron är en Guds gåva. Hebreerbrevets författare lyfter fram hur redan Abel hade fått den gåvan.

Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Han ger den tro som vi behöver. Tron är himmelsk vara och den får sin näring från Guds ord.

På måndagsmorgon lät Skaparen oss också se en glimt av den himmelska skönheten. När han lät solen stiga fram och resa sig upp över dimman och mäktiga molnbankar mot Essehållet.

I radion sjöng man: "Var nu glad och vid gott sinne, tröttna ej på vägen hem! Jesus alltid ha i minne, höj din blick mot himmelen! Jesus kommer, ja han kommer snart att hämta de sina hem."

Genom tron på Jesus har vi gemenskap med Fadern. Genom tron har vi tillgång till all den himmelska vishet som Gud ser för gott att uppenbara genom sitt Ord.

Ohederliga arbetare, falska profeter

"Jag vill också i fortsättningen handla som jag gör, för att inte de som söker efter tillfälle att vara som vi i fråga om berömmelse skall lyckas med det. 

Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. 

Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. 

Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. 

Men de kommer att få det slut som de förtjänar."(Andra Korinterbrevet 11: 12-15)

En mycket allvarlig text. Och ett mycket allvarligt budskap från Herrens apostel Paulus.

Vi skall inte vara förvånade över att Satan gör sig lik en ljusets ängel. 

I söndagens tidning (ÖT) finns en artikel om Jakobstads svenska församling skriven av Jeanette Östman.

I dagens tidning känner sig emeritusbiskop Erik manad att skriva en artikel om Karleby svenska församling.

I dessa båda artiklar ser vi många inslag av det som aposteln varnar för. Ljus och mörker blandas. Guds ord och människoord ges samma värde. Satan vill göra sig lik en ljusets ängel.

Jesus måste en gång tala strängt till Petrus. I Markus 8:33 läser vi: "Men Jesus vände sig om, såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."

Då biskopar, präster och predikanter lyfter fram sina egna tankar som Guds ord är det skäl att vara på sin vakt. 

I Matteus 7 varnar Jesus kraftigt för falska profeter som kommer i fårakläder. "Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. 

På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? 

Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. 

Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 

Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. 

Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja."

Vem är de falska profeterna? I regel har de ett ämbete. De är biskopar, präster eller predikanter. Men de predikar annorlunda än Herrens profeter, Herren själv och hans utvalda apostlar.

De senaste 40 åren har varit förödande för vår kyrka. Och förödelsen kommer av att människotankar lyfts fram som Guds ord.

I söndagens ÖT placerar artikelförfattaren mycket skickligt mänskliga tankar framför altaret.

Som kristna behöver vi kunna skilja våra egna tankar och andras tankar från Guds ord.

Det är livsviktigt. För det handlar om vårt eviga liv.